Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gangstermördaren: "Jag sköt två skott i huvudet"

Brottscentralens Lennart Ekdal träffade Solvalla-mördaren Janne Raninen i Helsingfors där han avtjänar ett livstidsstraff. Foto: Brian Mulindwa
Raninen sköt ihjäl Dragan Joksovic med fyra skott mitt på Solvalla.
Minnesstund för Dragan Joksovic efter mordet. Foto: WEINE LEXIUS / EXPRESSEN PRESSENS BILD
Dragan Joksovic på Solvalla. Foto: ERICH STERING / DN PRESSENS BILD AB

HELSINGFORS. Han drog fram vapnet och dödade gangsterledaren Dragan Joksovic – mitt på Solvalla.

20 år senare berättar dubbelmördaren Janne Raninen för första gången om det kallblodiga mordet.

– Jag var ung, kände ett lojalitetsband, hade inte fyllt 21. Jag visste att straffet skulle bli lågt. Men räkningen kommer alltid senare.

Mordet är ett av de mest uppmärksammade i svensk kriminalhistoria. Den 4 februari är det 20 år sedan Janne Raninen gick in på Solvalla för att skjuta gangsterledaren Dragan Joksovic. 

Länge hävdade han att ett bråk om cigarrettsmuggling låg bakom mordet. Men i verkligheten var det ett sätt att lösa en konflikt mellan två gangsters i Stockholms undre värld: Joksovic och Kovac. Någon av dem måste dö.

Kovac miste senare livet i en hämndattack, skjutningen på restaurangen Brother Tuck i Stockholm 1998.

En hämdattack efter mordet på Solvalla skedde senare samma år på restaurangen Brother Tuck på Södermalm i Stockholm. Foto: SOFIA MÜLLER/TT / TT NYHETSBYRÅN FLT-PICA

Raninen sköt Joksovic med fyra skott

Nu släpps boken "De kallar mig Solvallamördaren", skriven av Janne Raninen själv tillsammans med journalisten Ivar Andersen.

Studier i fängelset har gett Raninen frigång, vilket också gör det möjligt för oss att ses på ett hotell i utkanten av Helsingfors, Finland.

I boken berättar Raninen hur man rekade olika mordplatser – till sist föll valet på Solvalla, travbanan i västra Stockholm. Den yngre i Kovac-falangen, Janne Raninen, fick uppdraget att döda Joksovic.

– Jag åkte ut till Solvalla, såg Joksovic i folkmängden och sköt fyra skott, två i kroppen och två i huvudet.

Du försäkrade dig verkligen om att han skulle dö?

– Ja.

Du försökte aldrig prata med honom?

– Nej.

Det var en ren avrättning?

– Ja, det var det.

Här är vapnet som Janne Raninen använde för att skjuta Dragan Joksovic. Foto: BERNT CLAESSON / EXPRESSEN PRESSENS BILD

Janne Raninen: "Jag försökte inte ens fly"

I boken beskriver Raninen hur de två gangsterledarna Joksovic och Kovac hade en konflikt. Någon måste dö. Att han själv tog på sig uppdraget frivilligt var en medveten kalkyl. Straffet på åtta år beskriver han själv som "ingenting".

 Hur tänkte du?

– Man tänker inte. Jag var ung, kände ett lojalitetsband, hade inte fyllt 21. Jag visste att straffet skulle bli lågt. Jag tog på mig jobbet, försökte inte ens fly, satt fem år och fyra månader.

Du klev över en stor tröskel genom att ta livet av någon på det sättet. Hur kändes det efteråt?

– Inte bra alls. Men den kriminella kulturen legitimerade på ett konstigt sätt en sådan här grej.

Janne Raninen efter gripandet. Foto: POLISEN

Raninen har varit fängslad halva livet

Att han lät sig gripas omedelbart efteråt gjorde honom också mer svåråtkomlig för hämndåtgärder. Kort efter det första straffet klev Janne Raninen också in på det straff han fortfarande avtjänar. Nu, 20 år senare, med flera inblandade som dött, menar han att det hela är överspelat.

Dina brott har fått fruktansvärda konsekvenser för många människor. Tänker du någonsin på dina offer?

– Absolut. Det är självklart en tragedi att folk mist livet på grund av mina brott. 

Janne Raninen, 40, har suttit i fängelse halva livet. Snart kan han släppas ut efter att ha avtjänat straff för ytterligare ett mord. Och om omständigheterna kring Joksovic-mordet ter sig märkliga är ett mord 2004 om möjligt ännu märkligare.

Offret var en av Janne Raninens närmaste vänner som han beskriver som en bror. Gänget misstänkte att han var en tjallare, polisinformatör. Raninen deltog i planerna för att röja honom ur vägen. Bror ena dagen. Dödsfiende nästa.

Vänskap och svek, lojalitetskonflikter, hierarkier, våld, hämnd, skulder, hot, ständig skräck ... den  kriminella världen framstår som helvetet i din bok.

– Det är därför jag beskriver det rått och brutalt. Unga killar, som lever det tonårsliv jag själv levde ska verkligen förstå vad det är de ger sig in på. Räkningen kommer alltid senare. Det är inte ett normalt liv.

Vad är det för liv?, frågar du i boken. Och svarar själv: Det är inget liv, bara en långsam död.

– Ja, det är precis så det är.

Janne Raninen och Brottscentralens Lennart Ekdal under intervjun i Helsingfors. Foto: Brian Mulindwa

"Utanförskapet sätter sig direkt i magen"

Uppväxten i Jordbro utanför Stockholm beskriver Raninen som tuff men inte hopplös. Mamman flyttade med barnen till en sämre del av gatan och träffade där en våldsam man. Tillfälligheter och små marginaler lockade in stökiga, kaxiga tonårsgrabbar till en värld med droger och brott. En tillvaro i utanförskap där allt eskalerade.

Janne Raninen tycker att dagens unga i förorterna blir alltmer utsatta med en enda tillgänglig väg att gå, den kriminella.

 – Ungdomarna måste inkluderas. Lära sig strukturerna i samhället, hur det fungerar, vilken skada kriminaliteten gör. Utanförskapet sätter sig direkt i magen.

Alla kom från hem med ensamstående mammor, skriver han i boken. 

Din bror har alltid levt ett hederligt liv? Varför han men inte du?

– Ja, jag vet inte. Olika temperament kanske. Vi är inte de enda ur ett och samma hem som går helt olika vägar.

Expressen dagen efter Solvalla-mordet. Foto: Expressen

Dottern förändrade hans liv

Raninen fick en dotter för elva år sedan. Hon har förändrat hans liv.

– Kriminalitetens baksida blev så uppenbar när hon blev några år äldre och grät i besöksrummet på fängelset eller när pappa inte kom och firade födelsedagen. Ett oskyldigt litet barn straffas hårt för det jag gjort. Det är väl en oundviklig konsekvens av en fängelsedom. Och inte bara hon. Hela familjen.

Din dotter växer upp och är snart tonåring. Hur förhåller hon sig till dig och din fängelsedom?

– Vi pratar mycket. Ju äldre hon blir desto mer måste jag försöka förklara för henne varför saker blivit som de blivit.

Du skrev en bok om pappor i fängelset och maskrosbarnen som du kallar dem. Du har föreläst, debatterat, engagerat dig hårt i barnens situation. Har det här fått dig att känna att du faktiskt kan något annat än att vara kriminell.

– Det har jag väl i och för sig alltid vetat att jag kan.

Men du gjorde ju inget annat under många år?

Nä, jag valde den lättaste vägen.

Ny bedömning av återfallsrisken

De senaste åren har Janne Raninen studerat i fängelset. Kinesiska och spanska och just nu en managementkurs inom hotell och restaurang. Drömmen är att jobba med event i framtiden. 

Efter 14 år hoppas han nu att fängelsetiden lider mot sitt slut. I februari ska hans återfallsrisk bedömas på nytt. Själv talar han om “nollrisk”. Men han medger att “majoriteten därute tror säkert att jag kommer att torska på brott igen. Jag kan bara visa att de har fel”.

Du har levt 40 år och suttit inne 20. Hur kommer du att se tillbaka på det här när du är 80 år?

– En jävla resa.

Janne Raninen har suttit i fängelse halva sitt liv, i dag har han en dotter som är 11 år gammal. Foto: PRIVAT

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!