Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

De kan aldrig glömma dådet på Drottninggatan

Nora Lundberg jobbar på Happy Socks-butiken på Drottninggatan, men åkte i rulltrapporna ner till tunnelbanan när hon hörde de första skriken från terrordådet.Foto: ALEX LJUNGDAHL
Dominika Skansen,47, har en butik på Drottninggatan. ”Det första jag tänker är: 'Herregud, det är ett rån'. Jag tänkte inte att någon medvetet vill döda folk”Foto: Alex Ljungdahl

Spåren från dådet är bortsopade.

Men för de som jobbar på Drottninggatan finns tankarna på terrorn kvar.

– Jag har slutat gå med hörlurar i öronen, säger Nora Lundmark, 25.

Dominika Skansen, 47, får tårar i ögonen när hon minns tillbaka.

– Så fort jag pratar om det kommer allt upp igen. Jag är mycket mer uppmärksam i dag på ljud. För någon månad sen hörde jag en smäll och var direkt ute ur butiken för jag trodde att det var något nytt.

Det var vid 15-tiden den 7 april förra året som Rakhmat Akilov kapade en lastbil, vansinneskörde den på Drottninggatan för att slutligen krascha in i Åhléns-byggnaden i centrala Stockholm.

Lastbilen kördes rakt in i Armani-disken på sminkavdelningen och enligt uppgifter till Expressen fick flera medarbetare fysiska skador, men kunde fly terrordådet med blotta förskräckelsen.

Förödelsen inne på varuhuset var enorm.

 

LÄS MER: Elma, 10, om sin kompis Ebba: ”En person som saknas” 

 

"Jag kunde konstatera att min anställde var chockad, men att han levde och att han hade klarat sig utan en skråma", säger Peter Johansson.Foto: PETER JOHANSSON / PRIVAT

Få saker skvallrar om terrordådet i dag

I dag finns få markörer kvar som skvallrar om dådet. Kollisionsplatsen har renoverats och försäljningen av sminkprodukter i det högre prisspannet har återupptagits.

På utsidan av varuhusväggen står samma korvvagn som serverat mat till förbipasserande på Drottninggatan i 28 år. Sedan 1995 står den på sin nuvarande plats, precis utanför Åhléns.

När dådet inträffade stod en av Peter Johanssons anställda och sålde korv vid vagnen. Lastbilen missade både mannen och korvvagnen med mindre än en meter, berättar Peter Johansson.

Ägaren själv befann sig i företagets rastlokal i närheten, men skyndade till platsen när tumultet utbröt.

– Jag kunde konstatera att min anställde var chockad, men att han levde och att han hade klarat sig utan en skråma. Det var helt hysteriskt, med vakter och poliser som bara skrek. Jag kände att jag var tvungen att ta en bild för att riktigt förstå vad som hände, säger Peter Johansson.

Den anställde mannen avböjer att kommentera och låter i stället det ansvaret falla på Peter Johansson. Av chefen framgår att månaderna som följde dådet inte var mentalt lätta för den korvförsäljare som stod vid vagnen när dådet inträffade.

– Det kom fram människor och hedrade oss med blommor och chokladkakor. Han menade att han bara hade stått där, och tyckte inte att det var rätt att han skulle bli hedrad. Det var jobbigt för honom, säger Peter Johansson och fortsätter:

– Han jobbade en månad till efter dådet, sen behövde han ett uppehåll. Nu under hösten har han kommit tillbaka så det går i positiv riktning.

Peter Johansson understryker att han har all respekt för de fem personer som dog i dådet, men säger att det inte var det värsta han har varit med om.

– För mig personligen är kriminaliteten som pågår hela tiden värre. Den tar aldrig slut, säger han.

 

LÄS MER: Deras liv slocknade i terrordådet på Drottninggatan

Bilden som Peter Johansson tog den 7 april. ”Jag kände att jag var tvungen att ta en bild för att riktigt förstå vad som hände”, säger Peter Johansson.Foto: PETER JOHANSSON / PRIVAT

Nora, 25: ”Jag har slutat gå med hörlurar”

En bit längre upp på Drottninggatan står Nora Lundmark, 25, i kassan i Happy Socks-butiken. I samband med dådet i april var hon inne i Åhléns-huset.

– Jag skulle hälsa på några vänner på Joe and the Juice. Men det var så lång kö så jag struntade i det och gick mot tunnelbanan i stället.

När hon är på väg ner i rulltrapporna till tunnelbanan hör hon de första skriken från terrordådet. Kollektivtrafiken har ännu inte slagits ur spel och hon kan lämna T-centralen på ett av de sista tunnelbanetågen. 

Minuter senare är gärningsmannen Rakhmat Akilov nere i samma tunnelbanegång i försök att ta sig från brottsplatsen. Han misslyckas och fortsätter i stället flykten till fot via en annan uppgång.

I dag ligger tankarna på terrordådet kvar i bakhuvudet.

– Det är framför allt när jag går över korsningen där lastbilen körde in i Åhléns som jag tänker på det. Jag har slutat gå med hörlurar i öronen, säger hon.

 

LÄS MER: Kajsa hittade Rakhmat Akilov på övervakningsfilmerna i tunnelbanan 

 

Lastbilen missade både mannen som jobbade i korvvagnen och själva vagnen med mindre än en meter, berättar Peter Johansson.Foto: PETER JOHANSSON / PRIVAT

Zeki Koriya om lastbilen på Drottninggatan: ”Det lät som en bomb”

Zeki Koriya, 62, driver skrädderi och kemtvätt högre upp på Drottninggatan, ett stenkast bort från platsen där lastbilen kapades.

Han pekar ut mot de två stenlejonen som står precis utanför butiken.

– De är nya. De gamla körde han sönder. Om det inte vore för dem hade många fler människor dött.

Han berättar att han befann sig i bakre delen av lokalen den 7 april när han hörde en högljudd smäll.

– Det lät som en bomb. Jag sprang till fönstret för att se vad det var. Då låg det två kvinnor helt livlösa på marken. Folk sprang och skrek. Jag hade min fru med mig och jag såg hur hennes händer darrade, säger han.

De blev kvar i skrädderiet i fyra timmar innan polisen meddelade att de fick komma ut.

När dådet skedde satt Dominika Skansen, 47, och sydde inne i sin klädbutik på andra sidan av skrädderiet. Plötsligt hörde hon en stor smäll när lastbilen mejade undan ett betonglejon.

– Jag ser lastbilen fortsätta till höger mot Åhléns. Det kändes som om den körde i 80 till 100 kilometer i timmen. Så fort går det, så jag förstår att folk ska råka illa ut. Det kändes overkligt, att sånt inte händer i Sverige, berättar hon.

Dominika springer fram till de två kvinnor som ligger kvar på marken efter lastbilens framfart. När människor omkring henne började skrika om att lastbilen var på väg tillbaka – vilket inte stämde – utbröt ny panik.

 

LÄS ÄVEN: Expressen intervjuade Dominika Skansen dagarna efter dådet 

 

Zeki Koriya, 62, driver skrädderi och kemtvätt på Drottninggatan, ett stenkast bort från platsen där lastbilen kapades.Foto: ALEX LJUNGDAHL

"Jag försöker dra in kvinnan i butiken"

– Jag försöker dra in kvinnan i butiken men det är för tungt. När jag skriker efter hjälp kommer kvinnan som hjälpt mig kolla pulsen tillbaka och hjälper mig att dra kvinnan bort från gatan, berättar Dominika.

Så småningom anlände ambulansen och tog över vården. De två kvinnorna som blev kvar på marken överlevde inte dådet.

Tiden efter dådet blev tuff.

– I butiken kände jag mig trygg men på vägen fram och tillbaka var det jobbigt. I säkert en månads tid reagerade jag direkt om folk sprang bakom mig. Jag fick helt skakiga ben och blev darrig. Jag hörde en smäll för någon månad sen. Direkt var jag ute ur butiken för jag trodde att det var något nytt. Så jag är mycket mer uppmärksam i dag på ljud, säger Dominika.

Uzbekiske Rakhmat Akilov har erkänt att han körde lastbilen som under dådet som dödade fem personer och skadade ett 15-tal. På tisdagen väcks åtal och i februari inleds rättegången i Stockholms tingsrätt.

 

LÄS MER: Rakhmat Akilov utnyttjade skjutne imamen för att få stanna 

 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.