Johanna Hansdotter Feldt, Ewa-Britt Gabrielsen, Carina Molin och Roland Jangestig.Johanna Hansdotter Feldt, Ewa-Britt Gabrielsen, Carina Molin och Roland Jangestig.
Johanna Hansdotter Feldt, Ewa-Britt Gabrielsen, Carina Molin och Roland Jangestig.
Ewa-Britt Gabrielsens son Marcus Gabrielsen sparkades till döds 2005. Foto: PRIVATEwa-Britt Gabrielsens son Marcus Gabrielsen sparkades till döds 2005. Foto: PRIVAT
Ewa-Britt Gabrielsens son Marcus Gabrielsen sparkades till döds 2005. Foto: PRIVAT
Johanna Hansdotter Feldt, Ewa-Britt Gabrielsen, Carina Molin och Roland Jangestig. Foto: Kajsa JuslinJohanna Hansdotter Feldt, Ewa-Britt Gabrielsen, Carina Molin och Roland Jangestig. Foto: Kajsa Juslin
Johanna Hansdotter Feldt, Ewa-Britt Gabrielsen, Carina Molin och Roland Jangestig. Foto: Kajsa Juslin

De förlorade sina älskade till våldet

Publicerad

De har alla en sak gemensamt.

Människor de älskar bragtes om livet.

För varandra berättar de om sitt livs största tragedi – och hittar styrka genom att sörja tillsammans.

– Vi tvingas att hantera livet. Det är därför vi säger att vi får livstid. Vi får ingen straffrabatt, säger Ewa-Britt Gabrielsen.

På konferenslokalen i Jönköping har borden ställts ihop i en kvadrat. 22 personer sitter med ansiktena vända mot varandra. På borden ligger halvfulla paket med näsdukar.

– När man får dödsbeskedet så är det som att åka rakt ner i Marianergraven som är 11 000 meter djup. Där finns inte en strimma ljus, inget syre, ingenting. Man kan inte andas, man kan inte se, det är bara totalt svart, säger Carina Molin, 51.

De andra nickar instämmande. De vet vad hon pratar om.

När man får dödsbeskedet så är det som att åka rakt ner i Marianergraven.

Carina är mamma till Valter Rapp som knivmördades utanför en nattklubb i Stockholm för drygt tre år sedan. I dag är hon också ett av språkrören i RAV – Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade.

Under helgen träffas organisationen för en anhörighelg. De 22 personerna som deltar är en brokig skara. Män, kvinnor och barn från olika platser i landet och med olika bakgrund – men med en viktig gemensam nämnare. Någon de älskar har blivit dödad.

Sittandes runt borden berättar de i tur och ordning för varandra om sina livs värsta tragedier. Blytunga berättelser om en dotter som knuffas framför ett tåg, om en pappa som hittas med ett 30-tal knivhugg i kroppen och en syster som brunnit inne i en mordbrand.

LÄS MER: Mamman: ”Hovrättens dom är så absurd” 

Emma Jangestigs föräldrar Eva och Roland Jangestig.Foto: ROGER SCHEDERIN / ROGER SCHEDERIN/STUDIO LIGHTHOUS EXPRESSEN / ROGER

Gråter och suckar tillsammans

De gråter tillsammans. Suckar tillsammans. Blir förbannade över att brister de själva har varit med om upprepat sig hos anhöriga till andra mordoffer. En kvinna berättar att hon fick veta om mordet på sin dotter via Facebook. En man tappade fattningen när hans sambo blev mördad. Utan skyddsnät tog han till flaskan, blev av med jobbet och slutade betala räkningarna.

Ewa-Britt Gabrielsen, 61, är det andra språkröret i organisationen. Hennes son Marcus sparkades till döds på Kungsgatan i Stockholm 2005. För henne blev tingsrättsförhandlingen en mardröm.

– Jag trodde att de skulle leda in tre killar, bojade, som stirrade ner i golvet. I stället kom de in och hånflinade mot mig och hejade på sina kompisar som var där för att stötta dem, säger hon.

Det finns ingen som vänder sig till den drabbade familjen och frågar hur de mår.

Carina Molin:

– Man lägger ner hundratusentals kronor på förövaren för att säkerställa att han inte hamnar fel eller får fel bedömning. Det är bara fokus på förövaren i rättssalen. Men det finns ingen som vänder sig till den drabbade familjen och frågar hur de mår. Och inte en krona finns det att investera i oss från samhället

Hur känner man mot någon som har berövat ens barn livet?

– Hat, bitterhet, säger Ewa-Britt.

– I början drevs jag av hämndbegär men mina andra två barn fick mig att släppa dessa tankar. I dag vet jag inte vad som hade hänt om jag såg killen som mördade min son på stan, säger Carina.

LÄS MER: Familjens kamp efter mordet på Anna Feldt 

Johanna Hansdotter Feldt, mamma till mördade Anna Feldt.Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

”Jag tycker det är skamligt”

För många har rätten till skadestånd blivit en kamp. Oftast har gärningsmannen inga tillgångar att tala om och syskon har inte rätt till några pengar om det inte finns särskilda skäl. De räknas inte som anhöriga.

– Alla mina fyra barn tilldelades skadestånd i tingsrätten. I hovrätten plockade de bort skadestånden för mina två minsta barn. Jag tycker det är skamligt, säger Johanna Hansdotter Feldt.

Hon är mamma till 25-åriga Anna Feldt som brann inne 2015, efter att dotterns expojkvän tände eld på hennes bostad.

Man behöver inte säga så mycket, en hand på axeln kan räcka långt.

Den obeskrivliga sorgen i kombination med Brottsoffermyndighetens krav på kompletteringar gör att processen kan bli svår och segdragen.

– Det har gått två år och tre månader – och jag är inte klar med pappersarbetet än, säger Johanna Hansdotter Feldt.

Organisationens mål – förutom att stötta varandra – är att sprida kunskap om hur livet ser ut för människor vars anhöriga har blivit mördade. Redan under förra regeringen började de ta kontakt med politiker för att lobba för förändringar som de menar kan underlätta.

Men det är inte bara politiker som behöver upplysas, menar de, utan även privatpersoner som kommer i kontakt med människor som förlorat en anhörig till våld.

– Möt dem i händelsen. Backa inte bort. Man behöver inte säga så mycket. En hand på axeln kan räcka långt, säger Carina.

LÄS MER: Nya domen: Fyra års fängelse för Marcus död

Marcus Gabrielsen sparkades ihjäl.

 

Mamma till Marcus

I maj 2005 var den 29-årige kocken Marcus Gabrielsen ledig från jobbet och ute på en kväll på stan i Stockholm tillsammans med vänner. Sällskapet ifrågasätter några killar som kissar i en port på Kungsgatan blir killarna aggressiva och går till attack. Marcus försöker fly men blir jagad. När gärningsmännen hinner i kapp honom sparkar de honom så svårt att han senare dör.

En 18-åring dömdes till ett års fängelse i tingsrätten. En 19-åring fick villkorlig dom och en tredje åtalad, 19 år gammal, friades.

Hovrätten skärpte straffen och samtliga dömdes slutligen till fyra års fängelse.

 

Valter Rapp höggs till döds.Foto: PRIVAT

 

Mamma till Valter

20-årige Valter Rapp hade tagit studenten och fått sitt första heltidsjobb som lagerarbetare. Den 14 juni 2014 går han ut på nattklubben Sommar på Kungsholmen i Stockholm för att fira en kamrats 20-årsdag.

På nattklubben hamnade Valter i bråk med en annan man, och när kvällen höll på att ta slut träffades de igen utanför – med katastrofala följder. Den 20-årige gärningsmannen högg Valter två gånger med butterflykniv, vilket fick dödlig utgång.

Fängelse i sex år och fyra månader för dråp i tingsrätten, mildrades till fängelse i två år för grovt vållande till annans död i hovrätten.

 

Anna Feldt dog i en mordbrand.Foto: PRIVAT

 

Mamma till Anna

Anna Feldt, 25, hade en gång för alla brutit sig loss från ett destruktivt förhållande med expojkvännen Alexander Andersson, 26. Den 6 juli 2015 ringde hon ett desperat SOS-samtal efter att Andersson hade hällt flera liter bensin på hennes ytterdörr till bostaden och tänt på.

Anna dog i branden och Alexander Andersson dömdes till livstids fängelse för mord och grov mordbrand både i tingsrätt och hovrätt.

 

Max och Saga blev ihjälslagna med hammare.Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

 

Morfar till Max och Saga

I mars 2008 hittades Emma Jangestig och hennes barn Max och Saga, tre och ett år gamla, hade blivit svårt skadade.

Då hade tyska Christine Schürrer slagit dem med hammare.

Emma överlevde med svåra skador men Max och Saga hade blivit mördade.

Både tingsrätt och hovrätt  dömde Schürrer till livstids fängelse. Straffet avtjänar hon nu i Tyskland.

 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag