Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Clark Olofssons kamp i fängelset

Clark Olofsson vill inte kännas vid tanken på att hans brottslighet kan ha skadat oskyldiga människor. Foto: KRISTOFER SANDBERG
”Jag har aldrig gjort någonting medvetet och då man inte ansvarig på det sättet”, säger Clark Olofsson. Foto: KRISTOFER SANDBERG
Clark Olofsson har suttit fängslad i över nio år utan permissioner. Foto: KRISTOFER SANDBERG
Under sin tid i fängelset har Clark Olofsson knappt haft några besökare. Foto: KRISTOFER SANDBERG
”Jag har alltid trott att nästa vecka är jag fri. Jag har trott det i över ett år”, säger Clark Olofsson. Foto: KRISTOFER SANDBERG

BRYSSEL. Bankrånen, fängelserymningarna, Norrmalmstorgsdramat och Stockholmssyndromet gjorde Clark Olofsson till Sveriges mest ökände brottsling.

I en exklusiv intervju har Expressen träffat honom på Vorstanstalten i Belgien där han avtjänar straff för grovt narkotikabrott.

Som 71-åring sammanfattar Olofsson sitt liv: Han har levt på en knivsegg, haft skitkul och vägrar be om ursäkt.

Clark Olofsson skulle spela ut Sverige och Belgien mot varandra och bli släppt från fängelset i förtid.

Men planen att lura systemet misslyckades totalt.

I dag har han suttit inspärrad fem månader över tiden – utan löften om när en frigivning kan ske.

– Det är ingen kö på mig någonstans. Jag accepterar till och med det. Men det finns en gräns för allting, säger Clark Olofsson.

 

Slitet rött tegel, höga murar, taggtråd och vakttorn från en svunnen era. 

På den nedgångna Vorstanstalten i den belgiska huvudstaden har dömda brottslingar avtjänat sina straff sedan början av 1900-talet.

Papper, penna, diktafon, kamera. Allt annat ska låsas in.

Efter en säkerhetskontroll lotsar en kriminalvårdare oss genom fängelsekomplexet. Sex låsta dörrar senare visas vi in i ett mötesrum. Ett träbord och tre gnisslande stolar med utnött foder.

Clark Olofsson, 71, kliver in i rummet. Han är överraskad och utbrister:

– Hur fan har ni tagit er in här?!

Han har suttit fängslad i över nio år utan permissioner. Knappt haft några besökare.

– De vet ju att om jag får en minuts permis så är jag i Sverige, säger han.

– Jag vill inte ha besök här. Mina söner vill komma som fan. De har varit här men jag sa "skit i det där". Jag har alltid trott att nästa vecka är jag fri. Jag har trott det i över ett år, säger han.

Expressens reporter Kim Malmgren under den exklusiva intervjun med Clark Olofsson. Foto: KRISTOFER SANDBERG

Blev världskänd efter Norrmalmstorgsdramat

Redan på 60-talet blev Olofsson, eller Daniel Demuynck som han numera heter, rikskänd för flera bankrån och spektakulära rymningar från olika anstalter.

Så småningom även världskänd för sin roll i Norrmalmstorgsdramat 1973, där gisslan delvis tog rånarens parti mot polisen. Deras psykologiska reaktion fick namnet "Stockholmssyndromet" – ett fenomen som sedan dess fått stor spridning men som är kraftigt ifrågasatt i klinisk bemärkelse.

Norrmalmstorg 1973. Foto: POLISEN

I dag avtjänar Clark Olofsson ett 14-årigt fängelsestraff för grovt narkotikabrott på fängelset i Belgien, ett land som han fram till nyligen var medborgare i.

– Jag är väldigt trött på Belgien. Man får inte veta någonting. Jag vet inte när jag muckar, vet ingenting, säger han.

Ovissheten grundar sig i en plan som slutade i fiasko för Olofsson.

Redan 2010 ansökte han om förflyttning till Belgien i hopp om ett kortare straff. Flytten från Kumlabunkern dröjde i flera år och blev av först i slutet av 2016 – då mot hans vilja – efter att svenska och belgiska företrädare gjort upp om att han skulle sitta fängslad minst lika länge i Bryssel.

I ett mejl till Kriminalvården försäkrade belgiske åklagaren Dirk Merckx att Olofsson skulle bedömas som en återfallsförbrytare som behövde domstolsbeslut för villkorlig frigivning:

”Vid ankomst till Belgien kan han omedelbart ansöka om villkorlig frigivning men i praktiken kommer den processen ta flera veckor eller till och med månader.”

Nu har det snart gått ett och ett halvt år.

Clark Olofsson ansökte om förflyttning till Belgien 2010. Foto: KRISTOFER SANDBERG

Ansökte om fotboja – fick avslag

Om flytten till Belgien aldrig blivit av så hade han blivit villkorligt frigiven den 17 november i fjol, enligt svenska regler om frigivning efter två tredjedelars avtjänat straff.

Senast i oktober fick han avslag i belgisk domstol på ansökan om att få fotboja. I rättssalen uppmanades han av sin advokat att be om ursäkt för sina brott, berättar han.

– Då tände jag direkt och blev skitförbannad. Vadå "sorry"? Jag har varit medborgare i 22 år. Aldrig gjort ett brott i eller mot Belgien. Så varför ska de bråka med mig?

Han har krävt förflyttning tillbaka till Sverige. Belgien beviljade ansökan men i november avslog Sverige och hänvisade till en teknikalitet. Man kunde ta över en utländsk dom från ett annat land – men inte en svensk dom från ett annat land, bedömde Kriminalvården.

Jag bad honom dra och jag var på väg att klappa till honom. Han hade snackat för mycket, gått runt och talat med direktören och psykologen.

I slutet av maj hålls en ny förhandling om frigivning. Olofsson är övertygad om att han då kommer försättas på fri fot – alla papper är i ordning och planen är att "hålla käften" och låta en advokat sköta all kommunikation.

– Den här gången kommer jag komma loss. Nu är jag svensk medborgare, sitter i ett belgiskt fängelse, avtjänar en svensk dom. Jag sitter här illegalt, upprepar han som ett mantra under intervjun.

Vilken advokat det blir är oklart. Nyligen gjorde han sig av med sin tidigare belgiske försvarare, berättar han.

– Han åkte ut. Jag bad honom dra och jag var på väg att klappa till honom. Han hade snackat för mycket, gått runt och talat med direktören och psykologen.

Vorstanstalten i Bryssel. Foto: Kim Malmgren

”Det är rena antiken här”

Den gamla Vorstanstalten har skällts ut av lokala politiker och hotats av nedläggning för att den är så nedgången att kraven på de mänskliga rättigheterna inte uppfylls. De senaste åren har viss upprustning skett, men lokalerna håller fortfarande låg standard.

Clark Olofsson är en av 50 fångar som sitter på avdelning A, där han har en egen cell.

– Med en toalett i hörnet. En plasthink. Det är rena antiken här, säger han.

Vet de vem du är i Belgien?

– Ja, hela kåken. Plitarna går ut på internet och kollar. Det är därför jag har problem med de styrande. De tror att jag är ett spöke. De vet vad som står på Wikipedia, säger han och fortsätter:

– Men på det viset är det skitbra för mig för ingen bråkar med mig, överhuvudtaget. Jag har skitbra käk och ordning och reda.

Plitarna går ut på internet och kollar. Det är därför jag har problem med de styrande. De tror att jag är ett spöke.

Kulturkrockarna är påtagliga. Han beklagar sig över "angivare", kindpussar och de dyra omkostnaderna för att äta gott och hålla kontakt med familjen.

– Det kostar mig 5 000 kronor i månaden, bara käk. Kostar 3 000 att ringa. Det är rena rånet. Taxan är fem-sex gånger dyrare än normalt i Belgien.

Men det finns också fördelar. Det är fritt fram att röka.

– De har dragit in cigarrerna för det var bara jag som köpte dem men nu har jag ordnat så det smugglas in. Jag fick en last i går.

Hans uppgifter om förhållandena i fängelset är svåra att kontrollera. Anstaltschefen har redan innan intervjun meddelat att man inte kommer att lämna några kommentarer eller svara på frågor.

 

LÄS MER: Clark Olofsson åter svensk medborgare 

Olofsson leds ut från domstolen i Belgien 1984. Foto: HÅKAN LINDGREN / DN

Tillbakadragen tillvaro

Clark Olofsson har tillbringat mer än halva sitt liv i svenska anstalter. Där har han haft en hög ställning bland fångarna, lett förtroenderåd och organiserat strejker. I Belgien för han en mer tillbakadragen tillvaro.

– Det är språket. Om jag hade haft språket här hade jag organiserat bråk om telefonerna, säger han.

Han berättar att han har arbetat som bland annat elektriker, kock och rörmokare i fängelset. Det har inte fungerat, enligt honom själv för att han vägrar vara inställsam.

– Jag är inte byggd på det sättet. Så mina anställningar tar slut fort.

Han har sparsam kontakt med de andra intagna på avdelningen, med undantag för "matgänget", en liten grupp som äter tillsammans.

– Varje fredag och lördag har vi curry för vi har en pakistanier som är jävlig på att koka curry. Han sitter för 140 kilo heroin. Men han är mycket trevlig.

Om jag hade haft språket här hade jag organiserat bråk om telefonerna.

De tre senaste domarna mot Clark Olofsson rör alla narkotikabrott.

I det senaste fallet 2009 dömdes han för att ha lämnat över telefonkort och för att ha varit en viktig mellanhand i en liga som smugglade cannabis och amfetamin.

– Ja, oh, vad viktig jag var, med det telefonkortet, säger han raljant och fortsätter:

– Jag har aldrig blivit dömd för att ha köpt, sålt eller smugglat narkotika. Aldrig tjänat en krona på narkotika. Ändå har jag fått 38 år för det. Det hänger ihop med det andra, att jag är en arrogant typ som har rånat banker överallt.

– Men jag ska inte sitta här och kvälja dom. Det är skitdumt.

Sköt polisman i axeln

Tidigt i sin brottsliga bana hamnade Clark Olofsson i flera våldsamma konfrontationer med polisen. I samband med ett inbrott 1966 sköt hans kumpan Gunnar Norgren polismannen Ragnar Sandahl till döds.

I samband med att Clark Olofsson senare greps sköt han en polisman i axeln. Mordförsök, slog hovrätten fast och dömde honom till åtta års fängelse. Vådaskott till följd av en brottningsmatch, hävdar Olofsson än i dag.

Olofsson grips 1966. Foto: OVE SJÖSTRAND

Året innan dess dömdes han för att ha misshandlat en polisman i Eskilstuna.

– Jag varnade dem, "peta på mig en gång till med batongen". Sen slog jag honom lite för mycket men det ångrar jag inte ett skit.

– När jag satte i gång med att råna banker, då levde jag på en knivsegg och hade skitkul. Jag var på rymmen och älskade det. Jag sa "fångar ni mig så fångar ni mig". I Belgien sköt de 49 skott efter mig. Ett par timmar tidigare fyllde de min bil full med skott men jag klarade mig. Om jag hade fått ett skott i huvudet hade jag varit död. Klagar jag över det? Nej.

Han vill inte kännas vid tanken på att hans brottslighet kan ha skadat oskyldiga människor.

– Jag har aldrig gjort det medvetet och då är man inte ansvarig på det sättet. Jag har inte medvetet skadat eller ens varit elak mot folk på det sättet.

Ligger det i din personlighet att be om ursäkt eller ångra dig?

– Nej jag gör inte det. Det är bara larv.

Clark Olofssons kriminella liv

1947

Clark Olofsson föds i Trollhättan. Han växer upp på Västkusten.

1963

Placeras på ungdomsvårdsskola efter flera småbrott.

1965

Döms för misshandel för att ha misshandlat en polisman i Eskilstuna.

1966

Hans kumpan Gunnar Norgren skjuter ihjäl en polisman under ett inbrott i en cykelaffär. När Olofsson senare grips skjuter han en polisman i axeln med handeldvapen. Han döms till åtta års internering.

1969

Rymmer från fängelset och åkte till Kanarieöarna.

1973

Clark Olofsson sitter på Norrköpingsanstalten när Janne Olsson går in och tar gisslan på Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm, det så kallade Norrmalmstorgsdramat. Han kräver att Olofsson ska komma dit. Han gör det och stannar i sex dagar. Döms i tingsrätten men frias i hovrätten.

1979

Olofsson börjar på journalisthögskolan i Stockholm.

1980

Råkar i slagsmål med en fiskare på Möja, döms till 2,5 år för att ha knivskurit mannen i bröstet och får avbryta sina journaliststudier. Han tar dock examen på journalistlinjen 1983.

1984

Döms för att ha försökt smuggla amfetamin till Sverige tillsammans med den så kallade Televerksligan. Nekar men får tio års fängelse.

1991

Släpps ur fängelset. Tar namnet Daniel Demuynck och bosätter sig i Belgien tillsammans med fru och barn.

1998

Pekas ut som huvudman i en knarksmugglingsliga och grips på Teneriffa. Döms året efter till 14 års fängelse i Danmark för grovt narkotikabrott.

2008

Grips tillsammans med andra i Varberg, misstänkt för grovt narkotikabrott i form av försök till smuggling av amfetamin och cannabis från Holland.

2009

Göta hovrätt fastställer domen mot honom, nio års fängelse för narkotikabrott plus fem år för förverkande av villkorlig frihet, sammanlagt 14 år. Olofsson, som tidigare avsagt sig sitt svenska medborgarskap utvisas på livstid.

2010

Clark Olofsson ansöker för första gången om att bli utlämnad till Belgien i hopp om snabbare villkorlig frigivning. Landet vill inte ta emot honom. 

2016

Clark Olofsson blir i november förflyttad, då mot sin vilja, till Belgien för placering på Vorstanstalten.

2017, februari 

Clark Olofsson fyller 70 år och beviljas på nytt svenskt medborgarskap. 

2017, november 

Enligt svensk strafflagstiftning ska Clark Olofsson bli villkorligt frigiven efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet. Nekas förflyttning till Sverige på grund av en teknikalitet.

 

Villkorlig frigivning i Sverige och Belgien

I Sverige blir den som döms till fängelse villkorligt frigiven efter att två tredjedelar av straffet är avtjänat. För Clark Olofsson hade det inneburit villkorlig frigivning den 17 november 2017.

 

I Belgien kan förstagångsförbrytare ansöka om villkorlig frigivning efter att ha avtjänat en tredjedel av straffet och återfallsförbrytare efter två tredjedelar. Trots att Olofsson inte har dömts till brott i Belgien tidigare anses han vara en återfallsförbrytare, enligt korrespondens mellan svenska och belgiska företrädare.

 

För villkorlig frigivning i Belgien krävs ett särskilt domstolsbeslut för den som är dömd till minst tre års fängelse. Flera kriterier måste uppfyllas – man måste bland annat kunna visa att man har bostad, möjlighet att försörja sig och att man har börjat betala av eventuella skadestånd.

 

Efter att Sverige avslagit att ta emot Olofsson i november kommer belgisk domstol att kalla till frigivningsförhandling först i slutet av maj.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!