Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bränderna som skakade Sverige

Det behövs inte mer än en liten gnista för att orsaka en fruktansvärd förödelse.
Den stora skogsbranden i Västmanland sommaren 2014 är den senaste stora brandkatastrofen i Sverige.
Elden har varit en förutsättning för civilisationens utveckling. Den okontrollerade elden däremot har hotat både natur, liv och bebyggelse.
Hela städer har ödelagts. Människoliv gått till spillo. Kulturarv fördärvats.

  1. 1. Inte särskilt säkert för de boende

    1625 brann Gamla stan i Stockholm. (Bilden är från modern tid) Foto: Jocke Berglund
    Stora branden 1625 i Gamla stan i Stockholm.
    Förutsättningarna var annorlunda förr i tiden. I städerna var befolkningen trångbodd. Man levde tätt inpå varandra. Husen var byggda i trä. Eld var ett sätt att få in värme i husen. Lägg till ett utbrett missbruk av sprit. Det var alltså inte den bästa kombinationen för ett säkert boende.
    Den 1 september 1625 uppmärksammade tornväktaren i Storkyrkan en rökpelare från ett brygghus nere på Kåkbrinken eller möjligen Västerlånggatan (uppgifterna skiljer sig åt). Huset var fullt av ved på vinden inför den kommande vintern.
    Kanske hade elden kunnat hejdas om det inte vore för en stark vind från Mälaren. Vinden gjorde att elden spred sig snabbt genom de smala gränderna. Snart fick elden tag i de många vedlager och hus byggda i timmer och korsvirke.
    Efter en utredning av staden stod det klart att det var en skorsten i dåligt skick som var orsaken till branden. Men det gick aldrig att direkt klarlägga skulden hos de inblandade. Många ansågs ha varit delaktiga i spridningen.
    Det goda det förde med sig var att stadsplaneringen förbättrades med tanke på vad som hänt och även brandförsvaret fick nya direktiv.
  2. 2. Tre Kronor brann ner till grunden

    Slottsbranden i Stockholm den 7 maj 1697 på denna målning av Johan Fredrik Höckert från 1866. Foto: Wikimedia commons
    Slottsbranden 1697 i Stockholm.
    Där det kungliga slottet står i dag fanns tidigare slottet Tre Kronor. I maj 1697 totalförstördes det sånär som på några ombyggda kraftiga murar.
    Branden fick förödande konsekvenser. Inte nog med att Tre Kronor brann ner till grunden, även oersättliga handlingar från det gamla Riksarkivet och det kungliga biblioteket förstördes.
    Branden började på vinden där gammalt skräp och bråte hade slängts. Tyvärr låg skräpet alldeles för nära en trasig skorsten. En märklig räddningsaktion gjordes. Stoftet efter Karl XI flyttades snabbt från Slottskyrkan till säkerheten på Helgeandsholmen. Tre personer kunde lastas för att ha agerat försumligt.
    Märkligt nog var det brandmästaren Sven Lindberg och hans två underlydande knektar. Ingen var på plats och kunde avstyra brandutvecklingen.
    Den ena knekten hade skickats i väg på ett bud för att lämna väv åt brandmästerns hustru, detta skedde på order av mästaren själv. Den andre knekten lämnade sin post för att få i sig en bit mat nere i slottets kök. Den första knekten dömdes till fem gatlopp.
    De två andra dömdes först till döden men fick sina straff omvandlade till straffarbete och sju gatlopp.
    Gatlopp var ett märkligt straff som gick ut på att man fick springa genom staden med bar överkropp samtidigt som befolkningen slog en med käppar och spön. För brandmästaren innebar gatloppen i praktiken ett dödsstraff. Han dog av skadorna.
  3. 3. Uppsala blev ett brinnande inferno

    Uppsala domkyrka drabbades svårt att branden 1702. Foto: Sven Lindwall
    Stadsbranden i Uppsala 1702.
    Den 16 maj 1702 förvandlades kultur- och lärdomsstaden Uppsala till ett brinnande inferno. Branden började nära Gamla Torget och fick ett våldsamt förlopp. De hårda vindarna var emot stadens medborgare. I stället spred sig flammorna längs de trånga gatorna och över träbroarna över Fyrisån och ner till bland annat Domkyrkan, som drabbades hårt med nedfallna torn, tak och valv.
    Även slottet brann ner bortom all räddning. Stora delar av universitetet förstördes. Den botaniska trädgården klarade sig inte heller. En av de omistliga byggnader som däremot klarade sig som genom ett under var universitetets huvudbyggnad Gustavianum.
    Om man får tro källorna så var det tack vare universalsnillet Olof Rudbeck d ä som dirigerade räddningspatrullerna i staden. Men det var en pärs för Rudbeck som ska ha drabbats så hårt av branden att han senare dog under hösten samma år.
    Man kunde fastslå var branden började men inte vad som orsakade den. Därmed kunde heller ingen ställas till ansvar.
  4. 4. En liten gnista kan räcka

    Riddarholmen drabbades i branden 1802. (modern bild) Foto: Lars Nyberg
    Riddarhusbranden 1802 i Stockholm.
    En brand kan vara obarmhärtig. Det räcker med en liten gnista, vårdslöshet under bråkdelen av en sekund för att katastrofen ska vara ett faktum. Det senare hände en vaktmästare som bland annat skötte eldningen i Kammarrättens gamla hus i Stockholm.
    Hans slarv orsakade en brand som snabbt spred sig från trossbotten till trossbotten, från fastighet till fastighet på Riddarholmen. Så fort branden uppmärksammades ljöd larmtrummorna genom staden och garnisionsregementen samlades utanför brandhärden.
    Efter flera uppmärksammade bränder under århundradena hade den dåvarande räddningstjänsten lärt sig hur man kväste bränder. Man sköt bort delar av fasaden och täppte till hål där elden kunde sprida sig eller ge syre åt flammorna.
    Man lyckades också rädda många historiska dokument och böcker för att inte tala om rikets regalier. Den som ledde släckningsarbetet var ingen mindre än kungen, Gustav IV Adolf själv.
  5. 5. Branden i Örebro var obeveklig

    Karta som visar brandens spridning i Örebro 1854. Foto: Wikimedia commons
    Stadsbranden i Örebro 1854.
    Stadsbränder i våra städer har inte varit ovanliga. Flera städer har drabbats fler än en gång. Västerås är en otursförföljd stad där både tyskar och danskar stuckit staden i brand. Ibland har det varit slarv, ibland olyckliga omständigheter som legat bakom eller allra vanligast: en kombination av de båda.
    En annan stad som flera gånger blivit lågornas rov är Örebro. Stora delar har brunnit ner och fått byggas upp igen. Det hände 1369 och 1380, 1569 och 1843. År 1854 var, förhoppningsvis, den sista stora branden som ödelade staden. Återigen var det en kombination av mänskligt slarv, undermåligt brandförsvar och naturens egensinne som arbetade mot staden Örebro.
    Det visade det sig att osläckt aska slängts i en trälår. Starka vindar slet tag i flammorna och skickade dem vidare. Får man tro de historiska vittnesmålen så hade man kanske kunnat släcka elden eller i alla fall begränsa den om man haft en riktig släckningsutrustning. Branden var obeveklig och ödelade det mesta i sin väg.
    Vinden var dessutom på sitt sämsta humör och ändrade riktning flera gånger till örebroarnas stora sorg. Men det kunde ha blivit värre. Trots allt räddades stora delar av stadens byggnader. Men förödelsen var enorm. Flera människor blev utan bostad och de ekonomiska förlusterna var skyhöga.
    En person dog i bränderna vilket kan tyckas vara lite för en sådan omfattande brand mitt i stadsbebyggelsen.
  6. 6. Den varmaste och torraste sommaren på länge

    Umeå efter stadsbranden 1888. Foto: Wikimedia commons
    Stadsbranden 1888 i Umeå.
    Det är nog inte många som reagerar när de får höra talas om datumet den 25 juni 1888. Men just den dagen drabbades Sverige av två av sina värsta stadsbränder någonsin. Sundsvall drabbades av den svåraste, men även Umeå i Västerbotten blev lågornas rov. (Det rapporterades in flera andra bränder också samma dag, i Lilla Edet, i stora delar av Norrland och i Orsa finnmark.)
    Det var den varmaste och torraste sommaren på länge. Inte en droppe regn hade fallit och i Umeå hade det införts rökförbud för att förhindra just bränder. På vinden i ett bryggeri där man förvarade kork och torr säv hade en liten eld uppstått.
    Det var tillräckligt för att elden skulle sprida sig. Den fick hjälp av kraftiga vindar som slet med sig flammorna. Ett drillat brandsällskap och flera frivilliga fann sig snart chanslösa mot eldhavet. Förödelsen var enorm. Stora delar av staden brann ner, samhällsviktiga funktioner förstördes, de ekonomiska konsekvenserna blev ödesdigra.
  7. 7. Staden brann ner på åtta timmar

    Sundsvall efter stadsbranden 1888. Foto: Wikimedia commons
    Sundsvallsbranden 1888.
    Det sägs att en olycka sällan kommer ensam. Det var något som Sundsvallsborna kunde skriva under på. Stora delar av Sverige drabbades av rasande bränder den dagen, den 25 juni 1888. Men ingenstans blev förödelsen så stor som i Sundvall.
    Det kanske inte var så konstigt. Inflyttningen var stor under 1800-talet. Det var en handels- och sjöfartsstad. De lönsamma träindustrierna gav jobb år folk. Det sägs att staden brann ner på åtta timmar. När röken började lägga sig hade mellan 9000 och 11000 invånare blivit av med sina hem. Runt 400 fastigheter hade brunnit ner till grunden.
    Flera människor omkom i branden, även om säkra siffror saknas. Den ekonomiska förlusten uppskattades till den dåförtiden astronomiska summan 30 miljoner kronor.
    Det är osäkert vad som orsakade den våldsamma brandutvecklingen. Men experterna lutar åt att det var en gnista från ett ångfartyg som landade i torrt gräs eller i ett brygghus. När staden skulle byggas upp igen hade man lärt sig av sina misstag.
    Nu valde man i stället att bygga i sten. Branden och återuppbyggnaden blev vägledande för den moderna stadsplaneringen. Man förstod dessutom behovet av en yrkesbrandkår.
  8. 8. Släckningsarbetet tog sex veckor

    Skogsbranden härjade över ett stort område i Västmanland 2014. Foto: Jens L'Estrade
    Skogsbranden i Västmanland 2014.
    Under de senaste hundra åren har stadsbränder hört till undantagen. Det har visserligen hänt många gånger att en eller flera stora byggnader brunnit ner i våra städer.
    Men i dag har vi ett bättre brandförsvar, sprinklersystem, rökvarnare, bättre byggmaterial, en mer genomtänkt stadsplanering. Dessbättre är även större skogsbränder ovanliga. Men sommaren 2014 drabbades stora delar av Västmanland av en fruktansvärt stor brand.
    Det skulle ta nästan sex veckor innan branden förklarades vara släckt. En människa fångades av lågorna och fick sätta livet till. Det var sex veckor av bävan och ångest. Värst var det givetvis för de som bodde i trakterna eller hade hus där.
    Men det var händelse där hela nationen led med de drabbade. Nästan 14 000 hektar skog och mark brändes ner. Återigen var det den där lilla gnistan som orsakade katastrofen. Den här gången kom den från en skogsmaskin som arbetade med markberedning av ett kalhygge. Till en början såg det hoppfullt ut.
    Elden såg inte ut att få någon större spridning. Initialt talades det om en brandhärd på 30 gånger 30 meter. Men elden ville annorlunda. Snart var stora delar antända och inget tydde på att branden skulle begränsas. Torka och en längre tids värme gjorde inte heller saken bättre. Flera myndigheter deltog i räddningsarbetet och omfattande vattenbegjutning skedde från luften.
    Efteråt har släckningsarbetet och framför allt organisationen kring räddningsarbetet fått stark kritik. En förundersökning om misstanke om brott har även inletts.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!