En liten svart labradorvalp tittar in i kameran. Under de snälla ögonen i det gulliga lilla ansiktet går att läsa ”Årets ledarhundsvalpar”. Så ser framsidan på årets ledarhundskalender som sedan 2013 har getts ut av Synskadades Riksförbund.
Varje månad pryds av en liten valp – och inte vilka valpar som helst utan av de sötnosar som under året tränas till att bli nya ledarhundar. Kalendern är gratis att beställa men inbringar ändå stora pengar. I år rör det sig om i runda slängar 17 miljoner brutto. Miljonerna kommer från frivilliga bidrag.
Men pengarna går inte till ledarhundsverksamheten.
– De som ger tror att de ger till ledarhundarna, säger en man som vill vara anonym.
– Jag tycker att det är snudd på bedrägeri, fortsätter han.
Den bilden, att de som ger pengar i samband med kalendern tror att pengarna går till ledarhundsverksamheten, delas av alla de som Expressen talat med; två män och en kvinna, de vill alla vara anonyma. Frågan är känslig säger de.
Dragit ner på verksamheten
Pengarna som ges i samband med almanackan går till Synskadades Riksförbund.
– Det som upprör mig mest är att man drar ner på ledarhundverksamheten för att man inte vill använda intäkterna från kalendern, säger kvinnan.
Hon tar som exempel att flera ”prova-på-ledarhund-aktiviteter” upphört.
Hade miljonerna som ledarhundskalendern inbringar gått till ledarhundarna tror hon att ytterligare omkring 20 synskadade årligen hade kunnat få tilldelat ledarhund som hjälpmedel och att utbudet av kurser till förarna hade sett bättre ut – inte minst utbudet som riktar sig mot unga personer.
– Att vara ung och ha en synnedsättning är tufft i dagens samhälle. Att få känna friheten att gå med ledarhund gör stor skillnad, säger hon.
Kötiden för att få en ledarhund är uppemot ett par år. Något kortare om man redan har en hund som ska pensioneras. Verksamheten bygger på ett statligt uppdrag som säger att omkring 40 nya ledarhundar ska ut varje år. För det får Synskadades Riksförbund omkring 25 miljoner kronor av staten. Pengar som inte räcker för att täcka uppdragets faktiska kostnader.
– Verksamheten går back med ett par miljoner och då känns det extra stötande att det finns en massa miljoner som inte används. Hade bara 30% av dem används till verksamheten hade 5-10 personer årligen med synnedsättning kunnat få tilldelat ledarhund som hjälpmedel. De 260 ledarhundsekipagen runtom i landet kunde få ännu bättre utbildning och support, säger en av männen och tillägger:
– Som det ser ut nu är det många som sitter hemma och inte kommer ut. Samtidigt ger en massa människor pengar till, vad de tror, hundarna – så att fler synskadade ska kunna få prova på hjälpmedlet som ledarhund innebär. Det är helt galet.
”Inte så det fungerar”
Niklas Mattsson, ordförande i förbundsstyrelsen, delar inte den problembilden.
– Det är inte så det fungerar. Staten ha bedömt att uppdraget kostar 25 miljoner kronor och vi har fullföljt på de ledarhundar som har varit utlovade, säger Niklas Mattsson.
Som han ser det vore det som att Synskadades Riksförbund gav staten en massa miljoner om organisationen själv sköt till en massa pengar till ledarhundverksamheten.
– Bidraget har inte indexerats upp i den takt det behövts för att det ska täcka de reella kostnaderna, men det är ju upp till staten att ombesörja det. Sen jobbar vi så klart aktivt för att det ska bli så.
Dessutom tillägger han kan man se det som att ett par miljoner från kalendern redan går till ledarhundverksamheten i och med att Srf täcker de 2-3 miljoner som verksamheten går back varje år.
Han säger att han ibland har fått frågan kring var pengarna donerade i samband med almanackan går men säger att det aldrig varit avsikten att intäkterna ska gå till något annat än till centralorganisationen.
– Läser man texterna i den så förstår man snabbt att den bidrar till hela vår verksamhet.
