Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Björklund: "Jag fattar inte hur de tänker"

VÄNTAN PÅ RESULTATEN. "Utbildningspolitik är långsiktig, den handlar om nästa generation och ger inte effekt nästa år, utan på lite längre sikt", säger Jan Björklund. Foto: ROBBAN ANDERSSON Foto: Robban Andersson

Ett år efter valet - då kan Jan Björklund ställas till svars för sin utbildningspolitik, enligt ministerns experter.

Innan dess kan man inte mäta effekterna av hans politik.

– Tidigast 2015 när det gäller lågstadiet. För hela skolan talar vi om slutet av 10-talet eller början på 20-talet, säger han.

I Expressens stora parti- ledarutfrågning berättar FP-ledaren varför han struntar i den svenska modellen när det kommer till lärarnas löner och att han vill ge mer pengar till försvaret.

Meritlistan

VALRESULTAT: 7,1 procent (2010).

TOPPNOTERING HOS DEMOSKOP: 9,6 (oktober 2007).

BOTTENNOTERING HOS DEMOSKOP: 4,7 (maj 2012).

VIKTIGASTE SEGRAR I PARTIET: Jan Björklund blev en hjälte i det egna partiet när han fick det historiskt kärnkraftsfientliga Centerpartiet att gå med i en energiuppgörelse som tillåter byggande av nya kärnkraftverk.

STATUS I PARTIET: Det sägs att falangen bakom Birgitta Ohlsson alltid ligger i startgroparna om Björklunds ställning hotas, men än så länge är de tysta. FP-ledaren har stärkt sin ställning i de socialliberala kretsarna det senaste året genom att dra partiet åt deras håll.

Om intervjun

PLATS: Våning 23 i DN-skrapan i Stockholm.

TID: En timme.

JAN BJÖRKLUNDS TEAM PÅ PLATS: Pressekreteraren Elin Boberg.

EXPRESSENS TEAM OM INTERVJUN: En solbränd Jan Björklund var kaxigare och mer självsäker än på länge.

Regeringen meddelade nyligen att ni vill ändra skollagen så att kommunerna måste ge mer pengar till skolor i socialt utsatta områden. Det här föreslog Socialdemokraterna redan i höstas, men då röstade Folkpartiet och de andra allianspartierna nej. Varför gjorde ni det?


– Vi har tänkt om. De flesta kommuner har någon typ av socioekonomisk omfördelning. Men sedan gjorde Skolverket en genomgång som vi har studerat och diskuterat i alliansen. Den visade att det ändå är en ganska stor grupp kommuner som inte har detta. Vi landade i att vi bör göra den här förändringen. Allting är en balansgång mellan statlig styrning och kommunalt självstyre och det här är ytterligare ökad statlig styrning. Jag för min del har inga problem med det, men det är inte alla i alliansen som tycker att den statliga styrningen är önskvärd.

 

Det är inte den enda frågan där du har bytt ståndpunkt. Att ålder skulle väga tyngre än antal år i yrket för att få lärarlegitimation, där har du också backat. Och det finns fler exempel. Varför ändrar du dig så ofta?

 

– Vi gör jättestora förändringar av svensk utbildningspolitik. Det är den största förändringen som har gjorts sedan 1800-talet och det är klart att huvudinriktningen på alla de här reformerna ligger fast. Men efterhand som erfarenheter vinns, så måste man ju kunna vara flexibel nog att kunna justera detaljer i det hela om det går fel.

 

Förra året tog 6 400 personer lärarexamen. Det är den lägsta siffran på tio år. Enligt Lärarnas Riksförbund kommer det leda till en brist på lärare. Fackförbundet pratar om att tusentals lärare kommer att fattas i gymnasieskolan redan om sju år. Hur ska du öka intresset för att bli lärare?

 

– Detta är en av de viktigaste strategiska frågorna för Sverige, att fler ungdomar måste vilja bli lärare. Jag menar att det inte finns en enda åtgärd, utan det är många åtgärder. Det är högre löner, det är karriärmöjligheter, det är en skarpare lärarutbildning med högre krav som också ger högre status bland ungdomar och det är förändringar i själva läraryrket. Där vi är självkritiska och granskar en del av åtagandena som har lagts på lärarna som inte har med undervisning att göra.

 

Hur viktig är lönen i det här sammanhanget?

 

– Den är viktig. När vi har anställningsvillkor som gör att vi har ett väsentligt starkare söktryck in i läraryrket, då har vi rimliga anställningsvillkor. Exakt var den balanspunkten finns, det vet man inte, men det är för lågt i dag. Det är därför staten går in i en fullständigt unik satsning och lyfter lärarlönerna med statliga öronmärkta pengar, den här så kallade karriärreformen. Det är en stor löneökning för duktiga lärare. Dessutom är det avtal som träffades förra året mellan SKL och lärarfacken det bästa avtal som några fack har lyckats träffa i Sverige sedan den stora lönereformen på 90-talet.

 

De här karriärtjänsterna du pratar om, där har det visat sig att mindre kommuner och även mindre friskolor inte söker dem i samma utsträckning som större kommuner. Man tycker inte att man har ett tillräckligt underlag för förstalärare och lektorer. Hur ser du på att mindre enheter inte får tillgång till de här mer meriterade lärarna?

 

– Jag tycker inte att det är ansvarsfullt av de huvudmännen. Vi betalar ju varenda krona. Det kostar ingenting för dem att inrätta detta. Jag fattar inte hur de tänker.

 

När vi intervjuade Stefan Löfven i Expressens stora partiledarutfrågning pratade vi också om lärarlönerna. Han ville inte uttala sig om vad han tyckte om lärarlönen, för han menade att det var att lägga sig i den svenska modellen, där parterna ska göra upp. Men du pratar gärna om att de ska ha högre lön.

 

– Jag lägger mig i!

 

Du ser inget problem med det?

 

– Jo, det gör jag, visst finns det en målkonflikt i detta. När regeringen går in med öronmärkta pengar till en karriärreform, så är det verkligen att staten lägger sig i, det måste man inse och erkänna. I grunden strider detta mot den svenska lönebildningsmodellen. Att vi gör detta beror på att vi upplever att det är en väldigt viktig strategisk fråga för Sverige att nu lyfta attraktionskraften i läraryrket.

 

Du har fått mycket kritik, från både forskare, myndigheter och oppositionen, för att din skolpolitik inte har vetenskapligt stöd. Nyligen hade du en artikel på DN Debatt tillsammans med lärarfacken och SKL där ni listade tio punkter för att rädda den svenska skolan. En punkt handlar om att inrätta ett skolforskningsinstitut. "Undervisningen i klassrummen ska vara forskningsbaserad", skriver ni. Det låter som att du har tagit åt dig åt kritiken. Är det så?

 

– Nej, jag anser att vår utbildningspolitik är forskningsbaserad.

 

Varför skriver ni att "undervisningen i klassrummen ska vara forskningsbaserad" om den redan är det?

 

– De reformer vi gör är i allt väsentligt forskningsbaserade. Vi lät professor Per Tullberg, en av Sveriges mest erfarna vetenskapsmän och skolmänniskor, att utvärdera de reformer vi gör. Han konstaterade att de här reformerna har stöd i forskningen. Däremot när det gäller undervisningen i våra klassrum finns det en lång rad olika metoder som används, där alls inte alla är forskningsbaserade. Det är vi överens om att det behöver stärkas. Till exempel att eleverna själva ska ta väldigt mycket ansvar för undervisningen och att lärarna egentligen ska bli mindre aktiva, den har väldigt lite forskningsstöd.

 

Linköpings universitet skriver på sin hemsida: "Den svenska välfärdsstaten är ett resultat av uppfinningsrika och driftiga entreprenörer som startade framgångsrika företag. Nej, den är ett verk av medvetna och modiga arbetare som gick samman i fackföreningar och stred för sina rättigheter". Syftet är att visa två helt olika bilder som sponsrade läromedel ger av hur välfärdsstaten byggdes upp. Den ena bilden kommer från läromedel sponsrade av Svenskt Näringsliv, den andra från läromedel sponsrade av Arena skolinformation, med kopplingar till arbetarrörelsen. Den här typen av sponsrade läromedel blir allt vanligare i skolan, enligt en undersökning i Lärarnas Tidning. Vad anser du om det?

 

– Att det finns så otroligt många källor till information som skolan använder sig av. Eleverna använder datorer och är ute och surfar på olika hemsidor hela tiden. Och vi har olika typer av material som skolan förses med av olika särintressen och olika aktörer. Det är både på gott och ont. Skolan måste möta detta med att lärarna är väldigt observanta på att hela tiden hjälpa eleverna med källkritik. Till sist har lärarna alltid ansvaret för att undervisningen är allsidig.

 

Regeringen har lanserat en stor satsning som kallas "matematiklyftet", som går ut på att fortbilda matematiklärare för att stärka utbildningen i ämnet. Satsningen startar i höst och pågår till 2016. Siffror från Skolverket visar att bara knappt hälften av de kommunala skolorna kommer att delta. Bland friskolorna är det anmälda deltagandet ännu lägre, bara drygt en fjärdedel. Varför är det så?

 

– Det vet jag inte än, men jag utgår ifrån att när satsningen är i gång fullt ut så kommer fler att ansluta sig. Det här är en viktig satsning. Matte är det ämne där flest elever blir underkända. Det beror mycket på att undervisningen bedrivs på ett alltför torftigt sätt. Man låter eleverna räkna sida upp och sida ner utan att lärarna undervisar och förklarar. Jag är väldigt kritisk till kommuner och skolor som inte engagerar sig i detta och utgår ifrån att inför kommande år så kommer i stort sett alla att vara med.

 

Det kommer hela tiden rapporter om de dåliga resultaten i den svenska skolan. Fler än var femte elev gick förra året ut högstadiet utan fullständiga betyg. Tre av tio gymnasieelever får inget slutbetyg efter tre års gymnasium. När Expressen intervjuade dig för drygt ett år sedan sade du att det tar tid innan dina reformer ger effekt. Exakt när visste du inte ens själv: "Vi ställer också frågan om när det ska gå att avläsa resultat. Så jag kommer nu tillkalla en expertgrupp för att mer specifikt bena ut den frågan", sade du då. Vad är beskedet från din expertgrupp?

 

– Utredningen säger att tidigast 2015 när det gäller lågstadiet. För hela skolan talar vi om slutet av 10-talet eller början på 20-talet. Det är sex, sju, åtta år framöver i tiden.

 

Det finns alltså en betydande risk att du inte kommer kunna ställas till svars för din politik när du är aktiv som utbildningsminister.

 

– Så är det i politiken. Man får en finanskris som beror på beslut som fattades tio år tidigare eller en väldigt stark utveckling av den svenska kronan som beror på att Riksbanken gjordes självständig på 90-talet. Utbildningspolitik är långsiktig, den handlar om nästa generation och ger inte effekt nästa år, utan på lite längre sikt.

 

Då tar vi några kortfrågor. Tar Moderaterna för mycket plats i alliansen?

 

– Nej, de är ju stora så de tar den plats som de har väljarstöd för. Jag kommer att jobba för att Folkpartiet ska ta större plats.

 

Överlever Alliansen en valförlust?

 

– Ja, jag är helt övertygad om att den här konstellationen kommer att gå till val på nytt för att återta regeringsmakten.

 

Saknar du att munhuggas med Lars Ohly i partiledardebatterna?

 

– Ja. Ohly och jag kände varandra sedan Stockholms fullmäktige. Vi satt där redan på 90-talet och höll på redan då.

 

Har du bättre förståelse för försvaret än de andra partiledarna för att du är major?

 

– Nej, det tror jag inte. Jag kan väl mer tekniska detaljer än de andra, men det är inte det försvarsfrågan handlar om. Den handlar om bedömningen av Ryssland.

 

Birgitta Ohlsson, Erik Ullenhag och Maria Arnholm är alla tre politiker som brukar sägas tillhöra den mer socialliberala falangen i Folkpartiet. Är du numera regeringens enda kravliberal?

 

– Det är en väldigt konstlad uppdelning. Jag är liberal och det är de också.

 

Tror du att Sverige kommer gå med i Nato innan du är pensionär?

 

– Det hänger på hur snabbt det förändras i andra partier och det kan jag inte bedöma.

 

Ska FP gå till val på att lova en tredje pappamånad nästa mandatperiod?

 

– Den frågan diskuteras i vårt parti och vi ska slutligen avgöra det på vårt landsmöte i höst. Jag har varit skeptisk till detta. Samtidigt ska man erkänna att det här har en betydelse för jämställdheten på arbetsmarknaden.

 

Vad vill du göra när du har avgått som partiledare?

 

– Det ligger så långt fram i tiden.

 

Vi ska prata lite om försvaret, som vi var inne på kort alldeles nyss. Under påskhelgen övade Ryssland ett flyganfall mot Sverige utan att det svenska försvaret ens reagerade. Nato agerade däremot och två danska F16-plan lyfte från militäralliansens bas i Litauen. På vilket sätt bidrog regeringens försvarsnedskärningar till den uteblivna svenska reaktionen?

 

– Nja, det är nog inte försvarsnedskärningarna, men det är klart att den svenska försvarspolitiken bidrar till detta. Ända sedan Berlinmurens fall har svensk försvarspolitik omorienterats till att ha en allt lägre förmåga att skydda Sverige och i stället vara mer insatt internationellt. Vi har 100 Jas-plan, det är klart att några skulle kunna lyfta, så det är inte en brist på resurser, det är en brist på beredskap. Det beror på att vi har taggat ner väldigt mycket i Sverige. Det viktiga är vad vi gör i framtiden. Den ryska upprustningen och det mer offensiva ryska agerandet, plus att utvecklingen i Ryssland ju ingalunda går mot demokrati, gör att jag tycker att i 2015 års beslut behöver vi tagga upp.

 

Du kan inte säga ungefär hur mycket du vill att anslagen ska öka till försvaret?

 

– Nej, det går inte. Jag tror att det går att få ut mer effekt för satsade pengar.

 

Men du vill utöka försvarsanslaget, inte bara effektivisera?

 

– Min bedömning är att det kommer att behövas ökade försvarsanslag i 2015 års beslut.

 

I slutet av januari kallade Fredrik Reinfeldt försvaret för ett särintresse. Vad tycker du om den beskrivningen?

 

– Nej, försvaret är inget särintresse.

 

Nyligen bjöd Birgitta Ohlsson in Miljöpartiet i alliansen under Expressens tv-program Bar& Politik. "De skulle vara ett väldigt fräscht inslag". Vad tycker du om den inviten?

 

– Jag uppfattar att Miljöpartiet har gått kraftigt åt vänster under ledarskap av Gustav Fridolin. Efter kongressen så måste man närmast säga att de nästan ligger på samma position som Vänsterpartiet i inställningen till privata alternativ. Det är en väldig vänstervridning som är på gång inom Miljöpartiet. För 2010 års val så var vi i alliansen gemensamt överens om att det fanns ett läge där vi skulle kunna tänka oss att bjuda in Miljöpartiet, men det var under ett annat ledarskap. I dag känns den tanken orealistisk.

 

Men med tanke på alla spekulationer och prat som finns om Folkpartiet som samarbetar med Socialdemokraterna, stänger du nu en gång för alla dörren för Stefan Löfven?

 

– Ja, för ett regeringssamarbete, absolut.

 

Hur upplever du de här spekulationerna om att ni skulle vara på väg att gå mot Socialdemokraterna?

 

– Jag tror att det finns ett antal socialdemokrater som underblåser dessa spekulationer och jag tror att de har ett väldigt genomtänkt syfte med det. Så länge det snackas om olika regeringsalternativ så slipper de komma överens med vänstern och Miljöpartiet om en gemensam politik.