Bindefelds släktingar mördades av nazister

Den 27 januari har det gått 70 år sedan Auschwitz befriades.

Det är också internationella minnesdagen för Förintelsens offer, det ohyggliga brott mot mänskligheten som drabbade Europa under andra världskriget och som dödade sex miljoner judar.

I Sverige uppmärksammas dagen på flera håll, bland annat med en minnesstund i Stora synagogan i Stockholm där kungaparet närvarar, riksdagen håller tyst minut och dessutom ska Micael Bindefelds nya stiftelse till minne av Förintelsen, prisa sina första stipendiater.

Det var för ett år sedan ungefär som PR-mannen bestämde sig för att förverkliga en växande dröm.

- Jag hade funderat länge på att jag ville engagera mig. Jag är född i en judisk familj och har alltid varit medveten om min familjs och mitt folks historia. Det var inget plötsligt uppvaknande, men när min pappa blev sjuk och gick bort för tre år sedan började jag att tänka betydligt mer på vad min familj gick igenom under Förintelsen.

- Det i kombination med att jag har en position i samhället och dessutom med mina mått mätt en förmögenhet som jag kan göra något vettigt av. Den dagen jag inte lever längre kommer lejonparten av mina pengar att gå till stiftelsen, berättar Micael Bindefeld, 55, som började med att donera fem miljoner kronor.

- Jag har inga egna barn och tänker mer och mer på "hur blir det sen?". Nu blir den här stiftelsen något konkret som jag lämnar efter mig. Det här blir mitt barn.

Festfixaren beskriver sin egen "traditionellt judiska" barndom med värme.

- Min bakgrund har gett mig en trygghet, ett kulturellt arv och en känsla av samhörighet. I skolan tyckte mina kompisar att det verkade vara en jädrans bra idé att vara jude, på vår högtid chanukka fick man ju presenter i åtta dagar, i stället för bara en dag på julafton, ler han.

- Personligen har jag aldrig råkat ut för någon antisemitism, i alla fall inte rakt i ansiktet. Vad de säger bakom ryggen vet jag ju inte.

Vad som hände hans släktingar däremot är han smärtsamt medveten om.

Micael Bindefelds farföräldrar flyttade till Sverige 1932, innan kriget, men hoten mot det judiska folket hade börjat att eskalera i Tyskland och familjen kände sig otrygg.

Han pekar på de svartvita bilderna framför oss på bordet, längst upp till vänster står hans farfar, en stilig 19-åring vid tillfället, omringad av sin familj.

- Bara tre av de tio syskonen överlevde...

- Att min farfar fick svenskt medborgarkap och flyttade till Göteborg berodde på att han hade jobbat mycket i Sverige och Norge, säger Micael Bindefeld.

- Jag vet exakt vilka läger mina släktingar satt i och månaden när de avrättades. Min farfars far lyckades hålla sig gömd men blev skjuten i Paris, precis innan krigsslutet, mitt på gatan.

- När pappa dog hittade jag brev som farfar skrev till kung Gustaf V, han försökte få hjälp med att få sin mamma och sina systrar ut ur Tyskland, men det gick inte.

Nu ekar stöveltrampen igen.

Bindefeld medger att de högerpopulistiska och högerextrema partierna på frammarsch i flera europeiska länder, var en stor bidragande orsak till att han startade sin stiftelse.

- 7 000 judar lämnade Frankrike för två år sedan, då kan man ju tänka sig hur det blir nu, efter vad som hände i Paris. Och Malmö... hela världen pratar om antisemitismen i Malmö, säger han.

- Att de här krafterna har blossat upp igen efter bara 70 år och tar sig så extrema former, är oerhört skrämmande. Jag tänker mycket på min familj, det känns som att de har fått sätta livet till två gånger.

Samtidigt blir det för varje år svårare att få vittnesmål från dem som på nära håll upplevde Förintelsen.

Och där är vi framme vid kärnan med Bindefelds stiftelse. Planen är att donationerna ska gå till kulturella projekt som sprider berättelserna som riskerar att tystna när nu de sista överlevarna försvinner - och de två första stipendiaterna som presenteras i morgon är: Skådespelaren Sara Sommerfeld och fotografen Örjan Henriksson.

- Sara sökte bidrag för att göra en dokumentär om sin farmor som gick den berömda dödsmarschen från Auschwitz och slutligen hamnade på "de vita bussarna" till Sverige. Det blev en otroligt gripande och vacker berättelse som visas i TV4 i maj.

- Fotografen Örjan Henriksson har varit i Auschwitz och fått tillträde till tidigare stängda delar och gjort en skakande utställning bilder med bara väggar och murar. Du ser ångesten inhuggen i bilderna, berättar Micael Bindefeld.

Stipendierna är på sammanlagt 300 000 kronor och delas ut under ståtliga former på Teater Galeasen på Skeppsholmen i Stockholm med de flesta partiledarna inklusive statsminister Stefan Löfven på plats, och med prins Daniel som prisutdelare.

Och inte minst, Micael Bindefelds 89-åriga faster Gisela, som hedersgäst.

- Det är lite pirrigt. Jag tänker mycket på farmor och farfar, och på pappa. Jag känner väldigt starkt att pappa är med mig i detta och att han är stolt över mig, säger Micael Bindefeld.