Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bilentusiaster som tar lagen i egna händer

Streetracing är en olaglig motorsport med anor - på 1930-talet ordnades de första tävlingarna i USA. Foto: Colourbox
Organiserad brottslighet eller ett alternativ till en helkväll på krogen?
Streetracing är en olaglig motorsport med anor - på 1930-talet ordnades de första tävlingarna i USA.
En värsting-Ferrari mot en ombyggd Volvo med 100 000 kronor under huven - inom streetracing gäller inga klasskillnader.
Det är utövarna mot myndigheterna.
Möt bilentusiasterna med en annan syn på lagen.

FAKTA

"Det handlar om klassiska manliga värden - bilar, motorer, faror och att äventyra livet.



Streetracing är en olaglig motorsport med ursprung i 1930- talets USA. Sträckan som körs motsvarar 201 meter. Foto: Colourbox




Polisfritt. Nio av tio gånger håller racen till i hemliga industriområden. Foto: colourbox


Anna, en 24-årig förskolelärarstuderande i Göteborg, trycker de decimeter- höga klackarna mot gaspedalen. Inom knappt åtta sekunder har hennes ombyggda Honda Civic type R från -05 accelererat från 0 till 100 kilometer i timmen på fjärde växeln.
I backspegeln ser hon avståndet öka till bilen bredvid, en BMW M5 med 500 hästkrafter.
Hon vinner - som vanligt.
- Det är kul att se vad bilen går för. Min bil har runt 250 hästkrafter men jag vinner ofta mot bilar med dubbelt så många, berättar Anna.
350 åskådare har samlats i Bergsjö-dalens industriområde för att se de uppemot 70 förarna mäta hästkrafter mot varandra.

Hemligheten ligger i en minutiös körprecision och utbytta originaldelar. Och tjusningen i g-kraften som suger tag i kroppen i ögonblicket då kopplingen släpps och bilen plöjer vägen och sprutar eld ur avgasröret.
- Flera olika grejer bidrar till charmen. Dels sker det alltid på kvällen, mörkret har sin charm. Adrenalin, ljud, eld - det är mycket som händer. Sedan är det en del spänning, ibland kommer ju faktiskt polisen och hälsar på, säger 39-årige föraren Daniel, som till vardags är chef på ett av Sveriges största företag.
Streetracing, olaglig racing med bil eller mc på allmän väg, har sitt ursprung i 1930-talets USA men spreds snart över hela världen. I dag är motorsporten, som utövarna vill kalla den, stor i alltifrån australienska förorter till motorvägarna i Bangladeshiska Dhaka and Chittagong.

Redan på
1940-talet kördes streetrace på Söderleden i Göteborg. I Sverige var motorsportens popularitet som störst på 1980-talet. Men arrangemang som Valhalla cup och Birka cup, lever vidare och den legendariska racingtävlingen Stockholm Open finns kvar.
Andelen kvinnliga förare ökar visserligen i Sverige, men fortfarande är Anna, 24, en av få. Ett faktum som möter både spontana applåder och kommentarer i stil med "han hade problem med bilen" när hon vinner över sina manliga motståndare.
Klubben GSR:s, Göteborgs Street Racing, vill gärna ha fler kvinnliga förare. Ett taktiskt grepp är även att använda tjejer som funktionärer eftersom de "drar större publik".

För machokulturen
är utpräglad inom streetracing.
- Det handlar om klassiska manliga värden - bilar, motorer, faror och att äventyra livet, säger Thomas Johansson, professor i socialpsykologi vid Göteborgs universitet.
Sedan tre år tillbaks driver Martin Svensson, tidigare mekaniker för traditionella racingteam, klubben GSR, Göteborgs Street Racing. Redan första säsongen, sommaren 2008, samlades uppemot hundra förare och en runt fyra gånger så stor publik.
En orsak till att intresset för klubben blivit så stort är att GSR visat upp sig i offentliga sammanhang.
- Vi har varit med på stora bilutställningar. Vi hymlar inte med det vi håller på med, utan alla vet om att GSR egentligen är organiserad brottslighet om man ska hårddra det, säger Martin Svensson.
Men när han berättar om racen - som ordnas varje helg när vädret tillåter - förs tankarna snarare till en välkoordinerad publikmagnet än en olaglig subkultur. Filmer som The fast and the furious inspirerar många förare.

Ungdomar med nytagna körkort och
relativt anspråkslösa bilar tävlar mot medelålders män som lagt ner hundratusentals kronor på att trimma sina fordon. De har en sak gemensamt, de gillar att trycka på gasen.
Sträckan är traditionsenligt en åttondels engelsk mil, motsvarande 201 meter. Värstingferraris och dyra Porschar ställs upp bredvid ombyggda, mindre uppseendeväckande, bilar och en och annan helt vanlig, otrimmad standardmodell.
Daniels intetsägande Volvo ser ut "som vilken gubb-bil som helst" men är sponsrad av en bilverkstad och har 406 ärliga hästkrafter under huven.
- Jag kör en " ej pimpad" bil. Jag kör mycket på rutin, det finns många som har fler hästkrafter och tuffare saker än jag, säger Daniel som hållit på med streetracing i 13 år.
I söndags vann han åtta av nio race. Två timmar innan start fick Daniel och GSR:s övriga medlemmar sms:et "Race i kväll 20.00 i Brodalen. Kör lugnt dit. Väl mött! GSR".
Klubben vill gärna framstå som seriös och signalera ett organiserat sportmannaskap.

Martin Svensson ser racen som ett nyktert och adrenalinstint alternativ till en helkväll på krogen.
- Folk kopplar gärna ihop vansinneskörning med streetracing, det är det sista vi behöver, säger Martin Svensson.
GSR:s arrangemang är detaljplanerade med uppritade startlinjer, funktionärer med walkie talkies och sjukvårdspersonal på plats. Nio av tio gånger håller racen till i hemliga industriområden, för att undvika att skada eller störa allmänhet - och hålla sig undan polisen förstås.

Fenomenet
finns över hela landet.
I småländska Gislaved är streetracing stort. Kommunen vill tillåta streetracing på bana men bråkar med länsstyrelsen som inte vill ge tillstånd. Detta trots att Anderstorps motorbana ligger bara fem kilometer bort.
- Jag tycker det är galet, vi har en motorbana som är gjord för detta men får inte använda den, säger Niclas Palmgren, moderat kommunalråd i Gislaved.
Och det är här streetracingens dilemma ligger. Länsstyrelserna och tillståndsmyndigheterna vill sällan ge tillstånd till streetracing - vare sig på motorbana eller avstängd väg.
- Tänk om ett uttryckningsfordon måste fram eller om ett par som är på väg till BB hindras? frågar sig Anders Arvidsson, kommissarie vid Rikspolisstyrelsens operativa avdelning.

Konsumentorganisationen
Motormännen ger polisen sitt fulla stöd.
- Vår åsikt är att det knappast är bra för trafiksäkerheten, vi sätter oss alltid emot sådant som är trafikfarligt, säger informationschefen Susanne Lekengård.
I Stockholm är trafiksäkerheten ett stort prob lem. Polisen i Söderort lägger enorma resurser på spaningar, underrättelseverksamhet och polisinsatser med bil, mc och helikopter. Här handlar det mer om regelrätta vansinneskörningar.
- En tredje kategori som dykt upp det senaste året är spontana race med värstingbilar i den normala trafiken, säger Mats Lanebo, trafikpolisbefäl på Söderortspolisen i Stockholm.
Polisen för ingen statistik över dödsfall eller olyckor. Det är dessutom svårt att avgöra vilka olyckor som har direkt koppling till streetracing eftersom polisen sällan är på plats vid racen.
Det är dock något de försöker ändra på, bland annat genom att agera publik och genom att ta med videokamera. Att stoppa racen i förväg är närmast omöjligt.
- De är väldigt välorganiserade i cybervärlden, och vi har otroligt svårt att nästla oss in där, säger Hans Nilsson, kommissarie vid Trafikpolisen i Väster-ort i Stockholm.

Det är svårt att döma streetracingut-övarna, men "anordnande av tävling på väg utan tillstånd" ger dagsböter och "grov vårdslöshet i trafik" har fängelse på straffskalan.
Var och varannan helg spärras vägar av med parkerade bilar, tejp och en uppradad publik bakom en provisoriskt uppritad startlinje. Det handlar om stora genomfarter som Huddingevägen, Örbyleden och Södra länken-tunneln.
- Det har hänt att ambulanser inte släppts fram. De här personerna tänker inte så långt som man kan önska, säger Mats Lanebo.

Frågan är om det skulle hjälpa om streetracingen blev laglig och förflyttades till banor. Polisen befarar att många ändå skulle välja bort dem. Det är adrenalinkicken streetraceförarna lever för.

I en timma och 45 minuter hann de 28 tävlande bilarna hålla på i Göteborgsförorten Brodal i söndags innan polisen ryckte in.
- Vi vet att vi inte får hålla på så här, naturligtvis. Men det är ingen som serverar oss med en bana där vi kan vara. Så länge de inte gör det kommer vi att fortsätta med den här katt och råtta-leken med polisen, säger Martin Svensson.
FOTNOT: Anna och Daniel heter egentligen något annat.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!