Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt hade en hemlig plan för att få svenskarna släppta. De anmälde sig till var sin konferens - bara för att få till stånd ett möte med Etiopiens förra premiärminister Meles Zenawi, vilket Expressen berättade om redan i dagens papperstidning.
I dag beskriver Carl Bildt själv hur regeringen arbetat för att få svenskarna fria.
"I samband med att de bägge greps i Etiopien den 1 juli 2011 hade vi möjlighet till snabbt ingripande genom att vår ambassadör Jens Odlander råkade befinna sig i samma region. Det innebar att UD omedelbart kunde etablera direkt kontakt med ansvariga etiopiska myndigheter", skriver han på sin blogg Alla dessa dagar.
Mötte premiärministern
Målsättningen att få Johan Persson och Martin Schibbye frisläppta utan en rättsprocess misslyckades och den 18 oktober inleddes rättegången i Addis Abeba.
När domen föll den 21 december förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt att Sverige såg “med stort allvar på domen”. På en presskonferens deklarerade Carl Bildt att Sverige eftersträvade goda relationer med Etiopien trots meningsskiljaktigheter.
"Det var en viktig signal. Dagen efter skrev statsministern direkt till Etiopiens premiärminister Meles Zenawi. Vi ville på detta sätt försäkra oss om att budskapet i alla dess delar nådde fram", skriver Bildt.
I februari i år anmälde sig, oväntat, Fredrik Reinfeldt till en konferens i London om Somalias framtid.
"En avgörande förutsättning för att lyckas få till stånd en frigivning var att vi kunde etablera en direkt dialog med premiärminister Meles. Redan tidigt inriktades våra ansträngningar på att få till stånd ett direkt möte där", förklarar Carl Bildt, i bloggen.
"Benådning skulle ske"
Den 22 februari träffade Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt, Meles Zenawi och hans närmaste medarbetare på ett hotell i London.
"Premiärministern sade att han hade förståelse för vår ståndpunkt, vilket knappast varit fallet tidigare, men att han inte kunde agera i en situation där det kunde uppfattas som att han gav vika för påtryckningar".
Tre månader senare var det utrikesminister Carl Bildts tur. Han anmälde sig då till en konferens i Addis Abeba, anordnad av World Economic Forum - för att få chansen att besöka svenskarna i fängelset och för att träffa Meles Zenawi.
Den 10 maj möttes de i en timme. Premiärministern var enligt Bildt tydlig med att benådning skulle ske, "men de skulle släppas fria vid en tidpunkt då det kunde ses i ett större sammanhang".
"Han respekterade våra starka synpunkter, och jag sade att vi respekterade hans syn på hur och i vilket sammanhang ett frisläppande skulle ske. Den tidpunkt som nämndes var de första dagarna i september. Självfallet försökte vi få det tidigarelagt, men premiärministern var tämligen bestämd på att ett frisläppande knappast kunde ske tidigare".
Beskedet kom 8 september
När Meles Zenawis avled meddelade Bild snabbt att han hade för avsikt att närvara vid begravningen som ägde rum 2 september. Återigen var ett av skälen att få till stånd ett viktigt möte - den här gången med den tillförordnade premiärministern Hailemariam Desalegn. Oron fanns att frigivningen skulle skjutas upp.
"Åtskilliga positiva signaler följde, men det var inte förrän lördagen den 8 september som ambassadör Odlander officiellt informerades om att man stod fast vid vad som hade sagts".
I söndags hade Fredrik Reinfeldt ett samtal med Desalegn som bekräftade att journalisterna skulle komma att släppas under de allra närmaste dagarna.
"Från etiopisk sida var man angelägen om att vi inte skulle gå ut med kommentarer för tidigt, och vi hade dessutom en överenskommelse med Martin och Johan om att vi inte skulle säga någonting förrän de officiellt meddelat att de lämnade Etiopien", skriver Carl Bildt.
Tackar de anhöriga
Han avslutar blogginlägget med att lyfta fram den svenska ambassaden i Etiopien och UD i Stockholm.
"Det finns också anledning att framföra erkänsla till föräldrar och anhöriga. Deras tålamod och förståelse har varit en viktig del i det resultat som nu uppnåddes".
Han betonar att arbetet fortsätter för att hjälpa andra svenska medborgare runtom i världen.
"Ofta kan vi inte i detalj redovisa vad vi gör för dem alla. Det kunde vi heller inte i detta fall, men jag tror att de flesta i dag inser att det varit klokt och riktigt", skriver utrikesministern.
