Helikoptrar hovrar i luften på Surfside, Miami och polisbilar och räddningstjänst upptar gatorna. Under natten har stora lyftkranar fraktats hit och räddningsarbetet efter raset fortsätter, långsamt – på grund av försiktighet och försvårande omständigheter. Myndigheten har under dagen lämnat rapporter om svårsläckta bränder – främst eftersom man inte lyckas hitta källan.
Under lördagen har de anhöriga tvingats utstå ytterligare väntan: fortfarande saknas 156 människor och hoppet om att finna överlevande minskar för varje timme.
De flesta har samlats i ett anhörigcenter, men några har också gått till ett staket, ett stenkast från den rasade byggnaden, för att hylla de saknade.
39 bilder från kollapsen
39 foton sammanfattar katastrofen och tragedi: man ser leende kvinnor och män. Fortfarande finns de flesta av dem under rasmassorna – inget vet om de lever eller inte.
Vid stängslet har människor lämnat blommor och ljus, tysta vittnesmål om sorgen efter tragedin.
Den pensionerade sheriffen Robert Ossler från Mississippi hänger upp fyra kors på staketet. Han tar god tid på sig, tar fram ett kors i taget, knyter de blå och röda snörena omsorgsfullt. Därefter tar han av sig kepsen och böjer ner huvudet i en bön.
– Jag hänger upp ett kors för varje person som bekräftats död. Jag reser runt i hela USA vid katastrofer och gör så, och ber för de som drabbats. Jag var med vid 9/11 också. Det är viktigt att vi ber för familjerna och de överlevande, för det här är en oerhört tragisk händelse.
Precis bakom staketet finns tält uppsatta – där turas räddningspersonal om att sova. För räddningsarbetet fortsätter och är enligt myndigheterna mycket svårt.
Vid 19-tiden svensk tid har röken och dammet, som tidigare under dagen varit som ett moln över området, lagt sig. Det som då framträder är bilden på rasmassorna, och räddningsteamen som kämpar för att ge familjemedlemmar ett gott besked.
Bettina Obias skulle besöka sin 85-åriga farbror och hans 69-åriga fru. Hon landade tidigt på torsdagen med ett plan från Washington. Då hörde hon vad som hade hänt och skyndade sig till deras bostadsadress.
– Jag såg att huset hade kollapsat och bara skrek. Sedan dess har jag bara gråtit, säger Bettina Obias.
Och fortsätter:
– Min farbror och hans fru var ett par som njöt av livet. Men min farbror hade inte gått ut sedan pandemin startade. Så hans trygghet blev hans död, säger hon.
