En bil stannar utanför Etiopiens konsulat i förstaden Hazmiyeh, bakdörren öppnas och ett nytt hembiträde slängs ut på gatan. Varje kväll sedan flera veckor tillbaka upprepas samma scenario. Libanesiska familjer som inte längre har råd vill bli av med sina ”pigor”.
– Min arbetsgivare beslagtog mitt pass och mina kläder och dumpade mig här på gatan, säger 21-åriga Tesfa Nshtilahun när Expressen träffar henne utanför Etiopiens konsulat.
Utländska hembiträden utsätts – av en del familjer – för en brutal behandling. Deras pass beslagtas och de får inte vistas utanför familjens hem. En del av dem lever under fängelseliknande förhållanden.
”Hon slängde mig på gatan utan mitt pass”
Sedan oktober förra året har Libanon hamnat i en djup ekonomisk kris. Pundets värde rasar, varupriser stiger och tillgång till utländsk valuta är nästan omöjligt. Den amerikanska dollarn används till alla typer av transaktioner men sedan flera månader tillbaka har bankerna i landet slutat betala ut spararnas pengar i dollar. Brist på hårdvaluta får nu många libanesiska familjer att överge sina hembiträden
– Jag har jobbat för familjen i tre år. De bor på landet. Sedan nio månader tillbaka har de inte betalat mig min lön. En kväll för en vecka sedan sa ”madam” (arbetsgivaren) följ med mig. Hon körde mig hit och slängde mig på gatan utan mina tillhörigheter och utan mitt pass, säger Tesfa Nshtilahun från Etiopiens huvudstad Addis Abeba.
Deras hem är mitt fängelse
Libanon är ett av de länder som har fått mycket kritik från olika människorättsorganisationer för sitt ”kafala” system. I april förra året skrev Amnesty International rapporten ”Their home is my prison”. I den uppmanades libanesiska regeringen att stoppa kafala-systemet som ”utsätter migrantarbetare för exploaterande arbetsförhållanden, tvångsarbete och även människohandel”.
Hur kan man slänga folk på gatan som sopor?
Kafala-systemet
Det kritiserade kafala-systemet knyter arbetstagarens lagliga uppehållsrätt i landet till avtalet med arbetsgivaren.
Det finns inte säker statistik över det exakta antalet hembiträden i Libanon. Men arbetsdepartementet registrerade 158000 arbetstillstånd 2012. Flera hembiträden smugglas in till Libanon och hamnar utanför registret.
De flesta hembiträden kommer från afrikanska och asiatiska länder, fram för allt Etiopien, Bangladesh, Sri Lanka, Filippinerna och Kenya.
Hana Tesfay är också från Etiopien. Hon har jobbat i Libanon i nio år. Hon kommer till Hazmieh varje kväll både för att visa solidaritet med sina landskvinnor men även för att hjälpa dem.
– Det här är omänskligt. Hur kan man slänga folk på gatan som sopor? Är dessa människor sopor? Först kom revolutionen i oktober förra året och nu corona. Kan inte arbetsgivarna betala ut löner till dessa kvinnor borde de ha låtit de stannat hemma och gett dem mat och tak över huvudet, säger Hana.
Vädjar till presidenten
Etiopiska konsulatet är stängt. Men Hana har försökt kontakta Etiopiens konsul utan resultatet. Även Expressen har gjort flera försök för att få kontakt med konsulatet men förgäves. Sedan utbrottet av corona har Etiopien infört restriktioner för hemvändande om självbekostad karantän i 14 dagar på hotell. Det motsvarar flera månaders löner för de fattiga arbetarna.
– Det enda dessa kvinnor vill är att återvända till Etiopien. Flygplatsen i Libanon är stängd men andra länder har hämtat sina medborgare som blivit strandsatta här. Jag vädjar till vår president i Etiopien att hjälpa oss, säger Hana.
