Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Barnen levde i misär – hundarna hämtades

Den tioårige pojken fick byta blöjor på sin lillasyster medan mamman sov.Illustration: Helen Rasmussen
Källaren i familjens hus, på en bild tagen efter att familjen flyttat.Foto: Förvaltningsrätten
<p>Avloppet har gått sönder, vilket enligt mamman förklarar att det finns avföring på golvet.</p>Foto: Förvaltningsrätten

Den tioårige pojken fick byta blöjor på lillasystern när mamman sov.

Trots larm om att barnen levde i misär, var det mammans elva hundar som omhändertogs först.

Krisen inom socialtjänsten har lett till personalbrist, problem att rekrytera och orosanmälningar som får vänta - samtidigt som tusentals barn far illa.

FAKTA

Antalet orosanmälningar ökade förra året

Det finns ingen nationell sammanställning på antal orosanmälningar på grund av integritetsskäl.

Expressen har mejlat ut frågor till ett antal av landets kommuner. 35 kommuner, med sammanlagt drygt 1,4 miljoner invånare, har svarat.

Av svaren framgår att orosanmälningarna ökade förra året, att många kommuner haft hög personalomsättning vilket fått konsekvensen att utredningar inte görs inom lagstadgad tid.

2014: 30 419 orosanmälningar.

2015: 35 475 orosanmälningar (en ökning med 14 procent mot föregående år)

Fram till oktober i år: 30 796 orosanmälningar.

Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer anländer till det nedgångna huset utan att ringa först.

De har fått anmälan om att hundar lämnats ensamma i flera dagar. Flera fönster är täckta med svarta sopsäckar.

Kvinnan som bor i huset är inte hemma, men inifrån hörs hundar. Flera av dem krafsar mot fönstren och biter i sopsäckarna. De har långa klor och smutsiga tassar, noterar inspektörerna. En hund hålls i en bur, utan liggunderlag eller vatten.

Här, i ett blågrått hus med två våningar och källare intill en landsväg i en liten ort i södra Sverige, bor en ung mamma med sin sambo och tre barn.

Barnen är 2, 8 och 10 år gamla.

Djurskyddsinspektörerna reagerade på att hunden satt i bur.Foto: Länsstyrelsen
Lukten av ammoniak sticker i näsan

Från oktober till början av december 2015 görs minst åtta orosanmälningar till socialtjänsten.

En anmälan kommer från poliser som larmas på ett misstänkt brott. De anser att det är mycket smutsigt i huset och att miljön är olämplig för barn. Andra använder beskrivningen ”misär”. När hyresvärden senare får tillgång till huset är golven förstörda av intorkad avföring, det stinker från sovrummen på ovanvåningen och huset är mögligt. Lukten av ammoniak sticker i näsan.

Så här såg det ut när familjen flyttat ut, i samband med att hyresvärden skulle sanera.Foto: Förvaltningsrätten

Oron kommer också från de två äldsta barnens skola. Personalen berättar för socialtjänsten senare att barnen kommit trötta och hungriga, ofta med smutsiga kläder som luktat kraftig av rök och smuts. Den åttaårige pojken har sagt till sina lärare att maten är det roligaste på skolan. Den tioårige brodern har missat i snitt en dag i veckan under hela lågstadiet och sagt att han är van att vara hungrig.

När socialtjänsten till slut besöker huset har det gått flera veckor sedan familjen flyttat ut. Fastighetsägaren är då i full färd med att sanera.

Barnen har kommit trötta och hungriga till skolan.Foto: Helen Rasmussen
Doft av instängd gammal smuts

”Då undertecknad kommer in i fastigheten slår en intensiv, kväljande doft emot mig. Doften kan likställas med gammal urin, läs ammoniak från djur, blöt och instängd hund blandat med doft av instängd gammal smuts. Fastighetsägaren berättar att de haft tvärdrag i fastigheten sedan morgonen före, dvs i ca ett och ett halvt dygn innan undertecknad kliver in i huset”, skriver en socialsekreterare.

Bilder från det första huset, i källaren. Barnens mamma säger att det inte var så smutsigt när familjen bodde där och att familjen hade problem med avloppet.Foto: Förvaltningsrätten

I mitten av december gör socialtjänsten ett besök i barnens nya hem. Det luktar fortfarande ammoniak men hemmamiljön anses acceptabel.

När socialtjänsten senare gör ett oanmält besök, släpper mamman inte in socialsekreterarna. Hon uppger att hon har besök av Kennelklubben.

Därefter görs inga nya besök för att se över barnens situation.

Bilder från det nya boendet, tagna av djurskyddsinspektörerna som omhändertog elva hundar. De beskriver det som stökigt, med urinpölar på golvet, och att djuren led.Foto: Länsstyrelsen

Personalbrist och uppsägningar

Socialtjänsten har haft problem med hög arbetsbelastning och stor omsättning av personal under många år. Men under det senaste året har situationen eskalerat och fått stor uppmärksamhet i medierna.

Under några månader hösten 2015 sökte rekordmånga ensamkommande barn asyl i Sverige. Arbetsbelastningen ökade kraftigt inom kommunerna. Socialsekreterarna hann inte träffa barnen så mycket som de ville. De hade svårt att hitta gode män, jour- och familjehem och platser på HVB-boenden. Många sa upp sig.

Redan året före hade nio av tio kommuner svårt att hitta erfarna socialsekreterare. Nu blev det svårt att få tag på nyexaminerade.

Av landets 290 kommuner anmälde 86 sin egen socialtjänst för missförhållanden till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Orosanmälningar om barn som misstänks fara illa, blev liggande i kommuner över hela landet. I Hudiksvall uppdagades det senare att kommunen inte har kollat mejlkorgen under 1,5 års tid gällande anmälningar om barn.

När en orosanmälan görs måste en första skyddsbedömning ske inom första dygnet. En förhandsbedömning måste göras inom 14 dagar. Om barnet är i fara måste en utredning enligt lag inledas och slutföras inom fyra månader.

Ivo granskade 24 kommuner 2013-2014 och riktade kritik mot att 14-dagarsgränsen överskreds och att allvarliga anmälningar inte ledde till utredningar.

Djuren hämtades – barnen blev kvar

I slutet av januari larmas socialtjänsten återigen. Djurskyddsinspektörerna gör en orosanmälan i samband med att de inspekterat djurens situation i det nya huset. Golven är täckta med avföring och urin från de elva hundarna. Det stinker ammoniak och instängd blöt hundlukt, uppger inspektörerna som konstaterar att det är hundhår överallt.

”Djuren är utsatta för lidande”, skriver inspektörerna.

Socialtjänsten beslutar trots det att inte göra en ny utredning kring barnen.

I slutet av maj blir djuren omhändertagna. Två poliser finns med. Tio av hundarna är magra, konstaterar senare en veterinär. Den äldsta hunden är i så dåligt skick att den måste avlivas.

En vecka efter att hundarna hämtats beslutar socialtjänsten att barnen inte kan bo med mamman.

För sent, anser personer med kännedom om barnens hemmiljö.

– Det finns ingen socialsekreterare som hinner med vad de ska göra i tid, säger en släkting.

Enligt beslutet om tvångsomhändertagande i kammarrätten har tioåringen tvingats ta ett stort ansvar i hemmet. Han har gett lillasystern mat, bytt blöja, lekt med henne och tvättat henne medan mamman sovit långt in på dagen.

”Är jag så hemsk?” frågar sig barnens mamma när hon bläddrar genom bilderna. Hon håller inte med om att det var så stökigt när familjen bodde kvar i det första huset.Foto: Diamant Salihu
Socialen borde ha hjälpt till 

Hon är liten och nätt, klädd i huvtröja och mössa. Båda i favoritfärgen rosa.

Socialtjänsten har tagit alla tre barnen ifrån henne. De bor med sina fäder eller i jourhem och umgänget med dem är begränsat. Yngsta barnet har hon inte träffat på flera månader - för att hon inte psykiskt klarar av barnets pappa.

Själv bor hon i dag i Stockholm, dit hon flyttat för ett jobb.

Kvinnan känner sig maktlös mot det hon anser är myndighetsbeslut på felaktiga grunder. Hon håller inte alls med om att hemmet var så stökigt som bilderna visat – de togs sex veckor efter att hon flyttat – eller som polis, hyresvärd, socialtjänst och djurskyddsinspektörer beskrivit det. Hon visar upp bilder från när det var städat.

– Är jag så hemsk? Varför kommer folk hem till mig om det luktar så illa? Eller är det socialen som ljuger upp sin historia? frågar hon retoriskt.

Frånvaron för tioåringen var ett problem, det håller hon med om. Men enligt henne berodde det på att pojken vantrivdes i skolan. Som mamma har hon haft det tufft på alla fronter, säger hon.

– Man kan tycka att socialen borde ha hjälpt till hemma först. Man tar inte barnen. Det gör inte situationen bättre, säger trebarnsmamman.

Hon anklagar också länsstyrelsen för att ha tagit hennes hundar utan legitima skäl.

Stort ingrepp i barns liv

I den aktuella kommunen rådde personalbrist förra året. Fem personer på socialkontoret sa upp sig.

Hälften av alla orosanmälningar i kommunen utreddes inte i tid under 2015. I år har socialtjänsten fått ökade resurser och kunnat utöka sin bemanning kraftigt.

Utredningarna som Expressen tagit del av visar att kommunens socialsekreterare haft svårt i kontakten med mamman. De släpptes inte in när de kom oanmälda, och enhetschefen i kommunens socialförvaltning säger att socialtjänsten inte får gå in i människors hem mot deras vilja. Om situationen är extrem måste polis tillkallas. Generellt prövas frivilliga lösningar i första hand.

Frivilla lösningar prövas innan polisen tillkallas.Foto: Polisen

– Det är ett mycket stort ingrepp i ett barns liv att flytta det från sin invanda miljö till en för barnet, inte helt sällan, ny och okänd miljö. Socialtjänsten ska ha utrett att vård utanför hemmet ska vara bättre för barnet än att stanna kvar i hemmiljön, säger enhetschefen.

Mamman som blivit fråntagen sina tre barn menar att socialtjänsten agerat på gamla uppgifter om bostaden - som hon inte ens bodde i när barnen omplacerades. En beskrivning som socialtjänsten inte håller med om.

 

LÄS MER: Socialsekreteraren: "Man räcker inte till"

 

Åtta månader efter att orosanmälningarna kom in, grep socialtjänsten in. Att djuren omhändertogs före barnen har sin förklaring, säger enhetschefen:

– Djurskyddslagstiftningen är mer konkret vad gäller krav på djurhållning. Lagstiftningen kring barn är mer komplex, där vi sammantaget bedömer många fler faktorer vad gäller barnens behov, föräldrars förmåga, externa risker och resurser i barnets miljö,

Kommunen står fast vid att de agerat rätt och välkomnar en anmälan till tillsynsmyndigheten Ivo om någon misstycker.

– Vi står fast vid våra beslut och anser dem vara korrekta utifrån vår kunskap i ärendet, säger enhetschefen.

Har hört att barnens kläder har luktat piss

Telefonen ringer. Vi har sökt anhöriga till tioåringen, pojken som omhändertogs åtta månader efter att misären hos mamman påtalats otaliga gånger genom orosanmälningar.

Pappan till pojken tar kontakt med oss. Han har inte funnits med i sonens liv på många år. Mamman fick tidigt ensam vårdnad. Pappan säger att han inte orkade strida i rätten om vårdnaden. Nu har han en ny familj och andra barn. Men han har hört via omvägar att sonen placerats hos sin mormor. Socialtjänsten har inte kontaktat honom.

Pappan har fått höra via en anhörig till ett av kvinnans andra barn om lukten och smutsen i husen där barnen bott.

– Jag har hört att barnens kläder har luktat piss.

Socialnämnden har uppgett för domstolen, som fastställt att tvångsomhändertagande är nödvändigt, att pojken utsatts för bristande omsorg under lång tid och tvingats leva i en hemmiljö som varit ”en hälsofara för ett barn att leva i”. Mammans tidigare bostäder har varit förstörda och behövt saneras, enligt domstolen.

Det har varit svårt för myndigheterna att hålla kontakt med barnets mamma, eftersom hon har stor misstro mot myndigheter. Mamman har även stängt barnens pappor från deras liv.

Andra husets hundrum. Fönstren är täckta med svart plast. På golvet såg inspektörerna urinpölar.Foto: Länsstyrelsen

Pappan till tioåringen säger att han inte kände till orosanmälningarna.

– Det är sinnessjukt att det fått gå så lång tid innan socialen agerat, säger han.

Vad hade du gjort om du haft vetskap om din sons situation?

– Tagit kontakt med socialen så att jag själv hade fått vårdnaden. Om det här har pågått under så lång tid borde de ha sagt till mig.

Tioåringen bor i dag hos sin mormor, medan mamman kämpar vidare mot socialtjänsten.

– Jag kommer att strida för att barnen ska komma hem, säger hon.

 

LÄS MER: Ministern: "Det här är väldigt utsatta barn"

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.