Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

"Barnen grät när de hörde bomberna"

Vi bevakar de största händelserna och sänder live varje dag.
LYCKADES FLY. 35-åriga Roula kramar om sina söner Jenyer och Pierre utanför vandrarhemmet i Köpingebro. Fram till för en månad sedan bodde de i centrala Aleppo. Männikor sköts ihjäl utanför deras hus. "Barnen grät hela tiden", säger Roula. Till höger pojken Rudi, vars familj flytt från en annan del av Syrien.
Foto: Sara Strandlund

KÖPINGEBRO. Förr bodde ”socker-rallarna”, säsongsarbetarna, intill sockerbruket i skånska byn Köpingebro.

Nu sitter där en grupp nyanlända -syriska flyktingar och försöker bearbeta sina minnen från krigets fasor.

Förra veckan var den blodigaste hittills i Syrien med 1 600 dödade, inklusive barn.

– Vi bodde i centrala Aleppo. Människor dödades utanför min dörr och barnen grät och skrek när de hörde bomberna, säger trebarnsmamman Roula.

Barnens skola togs av milismän som satte upp en skylt:   ”Skicka inte hit era barn – då dödar vi dem och tar deras skolväskor”  .

Samtidigt -protesterar lokala SD-politiker mot att syrierna finns i Köpingebro. På SD-vänliga nyhetssajten -Avpixlat haglar hånfulla kommentarer om syrierna som   ”semester-firare”   och   ”skräp”  .

Säg det nu, uppmanar Ammars kompis. Tala om för honom hur det var.

- Jag kan inte, jag skäms, svarar Ammar, en tvåbarnspappa som för tre veckor sedan lyckades fly till Sverige.

Men sakta kommer berättelsen. Pupillerna blir små i Ammars ögon när han återupplever skräcken från fotbollsarenan i våras, då han och hundratals andra pojkar och män - "mellan 14 och 64 år" - tillfångatogs av regeringens trupper och spärrades in på byns fotbollsstadion.

Ortsborna hade lyckats hålla soldaterna utanför byn i 22 dagar. De hade huggit ner träd och barrikaderat gatorna. Men byns kraftstation var viktig för Syriens ledare Bashar al-Assad. En dag rullade soldaterna in.

- Några spärrades in i en skola. Andra, som jag, motades in på fotbollsarenan, berättar Ammar.


På stadion misshandlades byborna med käppar. De tvingades skrika "Assad är Gud!" och "Länge leve Assad!". Och... det är det här som Ammar tycker är alltför pinsamt att berätta.

- När vi var törstiga...

Ammar slår ner blicken. Han klarar det inte. Kompisen tar vid:

- När de var törstiga och ville ha vatten så kissade vakterna på dem i stället.

Ammar nickar tyst.

Efter en veckas fångenskap släpptes byborna. De tvingades skriva på ett dokument där de lovade att aldrig gå emot Assad.

Ammar säger att en del män i byn vägrade.

- Jag har inte sett dem sedan dess.

***

Köpingebro ligger några kilometer utanför Ystad. Att köra hit en solig dag i september är en skönhetsupplevelse. Böljande fält, vita kyrkor, vackra skånelängor.

Plötsligt tornar Köpingebros sockerbruk upp sig.

Så här års brukade den tunga doften av melass sprida sig, när betkampanjen inleddes och lassen med jordiga sockerbetor kördes till Köpingebro.

Betorna tvättades, strimlades och kokades till saft med sjuttioprocentig sockerhalt. När vattnet dunstade bildades sockerkristaller. Sockermassan centrifugerades för att skilja vitt socker och brun sirap åt.

Köpingebro sockerbruk, en gång Sveriges största, lades ned 2006, efter över hundra års produktion.

Bruket präglar fortfarande byn med 1 100 invånare.

Ta Violens vandrarhem till exempel.

Tidigare hyste sockerbolaget in säsongsarbetare här. "Socker-rallarna" behövdes vid det intensiva arbetet under betkampanjen mellan september och jul.

Nu har paret Jasenka och Bengt Åkerlund byggt om huset till vandrarhem. På hemsidan lockar de med närhet till stränder och golfbanor. Men få turister kommer till Köpingebro så här års.


Jasenka och Bengt blev glada när Migrationsverket ville hysa in syriska flyktingar i vandrarhemmet.

Nu surrar matsalen av otäcka berättelser från Damaskus, Aleppo, Idlib och Zamalka.

Vandrarhemmets trådlösa datornätverk används till att titta på Youtubeklipp från sommarens massakrer.

- Titta. Det här hände nära mitt hus, säger Hamza, en 28-årig doktorand i filosofi som flytt till Sverige via Grekland, där han just fått ett universitets­stipendium för högre filosofistudier.

Hamza skjuter datorn närmare mig. Youtube kräver att man klickar för att intyga att man är över 18 år.

Jag känner hur magen drar ihop sig men klickar.

Filmklippet från juni börjar med en begravningsprocession utanför moskén i Hamzas hemstad Zamalka. Jag ser hur en kista bärs fram, hur hundratals människor rör sig framåt.

Så smäller det.

Skrik. Damm. Döda och sårade människor överallt, liggande på gatan. En kvinna viftar svagt efter hjälp. En livlös manskropp brinner. Smärtskriken tilltar. Jag ber att få sänka volymen.

Klippet är fyra minuter långt. Efter två minuter tittar jag bort, ut genom fönstret, ut mot den vackra skånska sen­sommardagen.

- Kan vi stänga av?

(Senare läser jag CNN:s rapport om bombningen av Zamalka. 85 dog och 300 skadades. Bomben tros ha lagts i en bil.)

- Jag var hemma när jag hörde bomben, berättar Hamza. Jag gick direkt in i sovrummet, stängde dörren. Jag var livrädd.

Skräcken har fortfarande sitt grepp om syrierna, även i Köpingebro. Hamzas riktiga namn är inte Hamza. Och Ammar, mannen som plågades på fotbollsstadion, heter inte Ammar egentligen.

Nästan alla jag träffar har släkt kvar i Syrien. De är rädda att regimen ska hämnas på deras närstående i hemlandet.

Däremot kan vi fotografera barnens ansikten, säger flera föräldrar. Bara vi inte skriver efternamnen. Syriska myndigheter kan inte koppla ihop barnansikten till personer i Syrien, enas föräldrarna.

- Ni som vuxit upp i en demokrati kan nog inte förstå vad en regim som Assads är kapabel till, säger en mamma.

- En syrisk kvinna var med i tv-kanalen al-Jazeera. De dödade hennes bror som var kvar i Aleppo och satte eld på hans hus, säger Ammar.


Utanför vandrarhemmet går Roula, en 35-årig trebarnsmamma, och hennes tvåårige son Pierre.

För en månad sedan tog Roula sina barn och flydde hemmet i centrala Aleppo. Medan Pierre och hans store­bröder spelar fotboll utanför Violens entré berättar Roula om livet i Aleppo.

- Människor dödades utanför min dörr. Barnen grät och skrek när de hörde explosionerna.

När Roula insåg att skolorna inte skulle komma i gång efter sommarlovet tänkte hon: det finns ingen framtid här.

Flera flyktingar betonar att det inte bara är Assads militär som begår övergrepp. Motståndsmän ockuperade barnens skola i Aleppo, berättar Roula. De satte upp en skylt på porten:

"Skicka inte hit era barn -  då dödar vi dem och tar deras skolväskor".

Roula ser på sina bollspelande söner: 13-årige Hassan, 6-årige Jenyer och 2-åringen Pierre.

- Jag var tvungen att ge mig av, säger hon utan att släppa barnen med blicken.

22-årige ingenjörsstudenten Ali Jamal kommer från staden Idlib, nära den turkiska gränsen. Hans storebror, fysikläraren Mohammed, kallades in i militären. I mars i år blev Mohammed ihjälskjuten.

Ali Jamal vägrade vara soldat i Assads armé. Han ville inte heller vara med i den fria syriska armén.

- Du måste nästan vara på någon sida. Annars kan du bli dödad. De frågar dig: "är du med oss?" Är du inte det stämplas du som fiende, säger Ali Jamal.

Syrierna i Köpingebro frågar varandra, jämför: vad fick du betala smugglaren? Jaså, 13 000 dollar för hela familjen. 2 500 betalade jag. Vi vandrade över gränsen mot Turkiet på natten. Jo, vi också.

- Sedan åkte vi i olika bilar och tåg genom hela Europa tills vi kom till Sverige, berättar Roula.

Sverige och Tyskland är de EU-länder som tar emot flest Syrienflyktingar. Syrierna jag talar ger två olika svar på varför de valde just Sverige. Det ena: flyktingsmugglaren tog oss hit.

Det andra och vanligaste är det svar som Ali Jamal ger:

- Sverige är känt för att respektera de mänskliga rättig­heterna. Därför flydde vi hit.

***


TRÅNGT. Över tusen syrier kommer varje månad till Sverige. Bilden tagen vid Migrationsverkets inskrivning i Malmö.
Foto: Foto: Sara Strandlund

Samma dag som vi besöker Köpingebro publicerar Ystads Allehanda en insändare om flyktingboendet. Den är skriven av Jan-Åke Isaksson, Sverigedemokraternas gruppledare i Ystads kommunfullmäktige. 

Syrierna borde inte få uppehållstillstånd, anser den lokale SD-ledaren. "Varför ska vi understödja kriminell verksamhet?" skriver han och syftar på att flyktingarna anlitat smugglare för att få hjälp att fly landet.

Jan-Åke Isaksson tycker att Syriens flyktingar bör hjälpas "på plats", skriver han.

Medan allt fler får en fristad i Sverige hörs hårda ord mot flyktingar. I byn Östra Vemmerlöv på Österlen, några mil från Köpingebro, hölls i måndags ett informationsmöte om ett flyktingboende som planeras i den gamla byskolan.

Det blev ett upprört möte, rapporterar Ystads Allehanda. Bybor oroar sig för sjunkande huspriser och skadegörelse. Någon kräver ökad polisnärvaro eftersom "det kommer att behövas".

När den SD-vänliga nyhetssajten Avpixlat skriver om Syrien - under rubriken "Nu kommer syrierna också" - blir tonen tuff i kommentarsfältet:

"Djuren kontrolleras vid gränsen, men inte personer. Hur mycket skräp importeras?" skriver signaturen "britas".

Signaturen "Elfsborg" beskriver flyktingarna som "semesterfirare".

***

Syrierna i Köpingebro planerar att bli kvar i Sverige. Kaoset i hemlandet kommer bestå, tror de, och planerar för ett liv i Sverige. Flera har anmält sig till svenskkurser och uppdaterat sina CV:n.

- Vi är akademiker. Vi kommer inte till Sverige för att ta pengar från er. Vi kommer för att vi vill ha frihet, säger Ali Jamal.

Jasenka Åkerlund, som förestår vandrarhemmet, vet hur det är att invandra till Sverige. Som tolvårig dotter till jugoslaviska arbetskraftsinvandrare kom hon 1965 till småländska Bodafors.

Jasenka Åkerlund är även socialdemokratisk fritidspolitiker.


SOCKERSPÅR. En gammal affisch från tiden då vandrarhemmet var logement för sockerbruksarbetare. Hamza och Ali gillar affischens slogan.
Foto: Foto: Sara Strandlund

Hon är arg på SD:s ord om de boende på hennes vandrarhem.

- De är rena grädden för Sverige. Högutbildat folk. De kom för några veckor sen och nu sitter de här och kämpar, skaffar lånekort på biblioteket och beställer egna SFI-kurser. Det är skamligt att de utmålas som någon sorts snyltare.

***

I trapphuset på Violens vandrarhem finns en stor reklamaffisch för SSA, det gamla sockerbolaget. Färgerna har bleknat.

Affischen föreställer en uppskjutningsramp och en rymdraket som lyfter. Fast raketen är en enorm sockertopp med texten "Sockerbolaget".

Hamza och Ali Jamal tittar på affischen när de går ner för trappan. De pekar på texten bredvid sockertoppsraketen. Vad betyder den?

När jag översätter Sockerbolagets gamla reklamtext till engelska börjar de unga männen le.

De smakar på orden.

- "En framtid utan gräns".

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.