Barnboksvännerna återförenas efter 60 år

Flickorna var bara fem år i boken "Eva möter Noriko-san" som kom ut 1956. Den översattes till många språk och blev med Anna Riwkin-Bricks bilder och Astrid Lindgrens text en favorit hos barn över hela världen.

Men de båda sågs aldrig igen – förrän nu.

– Det var helt otroligt att få möta Noriko igen i Tokyo. Vi kramade om varandra. Sen satt vi och pratade länge om tiden när vi gjorde boken, säger Eva Crafoord-Larsen, i dag läkare som bor i Domsten utanför Helsingborg.

Idén från en treårig flicka

Den israeliska filmaren Dvorit Shargal förde samman de nu 64-åriga kvinnorna i sin nya dokumentär "Var är Elle Kari och vad hände Noriko-san?". Den är en nostalgisk och gripande tidsresa där hon söker upp sin barndoms hjältar, som alla fanns i en populär svensk bokserie om barn i världen på 1950- och -60-talen.

Samiska Elle Kari, japanska Noriko-san, holländske Dirk och thailändska Noy är bara några av de barn som fotografen Anna Riwkin-Brick gjorde världsberömda med sina bilder.

Astrid Lindgren skrev texterna till de flesta av de 19 böckerna.

Böckerna blev oerhört populära bland annat i Israel där de fortfarande kommer ut i nya upplagor. Dvorit Shargal visade häromåret ett par av sina tummade och slitna exemplar för en treårig flicka, som frågade vad som hänt med barnen i böckerna. Det gav henne idén till filmen.

Reste till Tokyo

Dvorit började spåra upp barnen och reste först till Jokkmokk där hon träffade Elle Kari Pavval. "Elle Kari" med text av Elly Jannes var den första boken i serien. Den lilla samiska flickan blev en internationell celebritet och hon har genom livet ofta uppmärksammats i medierna.

Men japanska Noriko-san, som var filmarens stora favorit som barn, var svårare att hitta. Dvorit insåg att svenska Eva kanske kunde leda henne på spåren - och hon "efterlyste" Eva på Dagens Nyheters kultursida. Det gav resultat.

– Jag blev paff över att en kvinna i Israel kände till boken. Dvorit sa: "Snälla, hjälp mig att hitta Noriko!". Men jag visste inte var hon fanns, inte ens hennes efternamn, säger Eva Crafoord-Larsen.

De båda reste till Tokyo. De hade kontaktat japanska medier och de började knacka dörr i det område där Noriko hade bott för 60 år sedan. Och de satte in en liten annons i Japans största tidning.

"Alla var intresserade"

– Det var ett enormt medieuppbåd från första minuten vi klev av planet. Alla var intresserade av vår historia. Till slut hörde Noriko av sig tack vare annonsen, säger Eva.

– Vi hade så mycket att prata om. Det var ett obearbetat minne sen vi var fem år. Nu känns det som att en cirkel är sluten, säger hon.

I dag är Eva Crafoord-Larsen och Noriko Shiraishi goda vänner. Eva och hennes man Jörgen, också han läkare, har tre vuxna barn. Noriko är affärskvinna, hennes man har jobbat med PR. De har två vuxna barn. Det svenska paret har hunnit hälsa på i Tokyo ytterligare en gång sedan filmen gjordes. Deras japanska vänner ska besöka dem i Sverige i sommar.

"Eva möter Noriko-san" handlar om en svensk flicka som flyger ensam till Tokyo för att träffa en japansk kamrat, av allt att döma i en dagdröm.

– Boken har dykt upp då och då i mitt liv. Människor har kommit fram och sagt att jag var deras idol. Där stod jag som en levande Pippi Långstrump, säger Eva, som bodde fem år i Japan där hennes pappa var diplomat.

Vågade inte skriva

– I boken byter vi kläder, jag får hennes kimono och hon får min klänning. Astrid Lindgren skriver att Noriko fick låna mina smutsiga gamla skor. Det var mina favoritskor, hur kunde hon skriva så! Jag tänkte länge skriva till Astrid, men vågade inte, säger hon.

Också för Dvorit Shargal är det en cirkel som sluts.

– Min stora dröm som barn var att resa till Japan och klä mig i Norikos kimono. Det får jag göra i filmen, säger hon.