Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Åsas son är dömd till döden i Thailand

KÄMPAR. Åsa Eriksson, 57, i Bangkok för att besöka sonen Kim. Åsa jobbar för att Kim ska bli benådad av Thailands nya kung. Foto: ROBERT BÖRJESSON
I BOJOR. Kim Eriksson greps i Rayong i Thailand i juli 2010 misstänkt för att ha tillverkat narkotika. Foto: CHANNEL 3 THAILAND / CHANNEL 3 THAILAND

BANGKOK. Kim Eriksson, 36, dömdes till livstids fängelse i Thailand för narkotikabrott. 

Expressen har följt hans mamma Åsa som trots tuffa förhållanden vägrar sluta stötta sin son. 

Åsa har inte fått krama sin son på sju år – och ett nytt beslut tvingar henne att nöja sig med ”skrikbesök”. 

– Jag vill inte bryta ihop framför honom, säger hon. 

På Norwegians flight 7205 från Stockholm till Bangkok pratar passagerarna om efterlängtad decembersol och om väntande bad i varma vatten. 

Allt det som hundratusentals svenskar reser till Thailand för varje vinter.

På en av platserna sitter dock en kvinna vars årliga resa till solen betyder något helt annat.

Åsa Eriksson, 57, är på väg till Bangkok för att träffa sin son Kim som sitter på ett av världens tuffaste fängelser.

Kim Eriksson dömdes i september 2011 till döden, för narkotikabrott och för att han ska ha haft ett metamfetaminlab.

Straffet omvandlades omedelbart till livstids fängelse.

Sedan domen har Kim Eriksson suttit i Bambat Phiset där han delade cell med 60 fångar, liksom i Bang Kwang, ofta kallat Bangkok Hilton.

I maj i förra året flyttades han över till Klong Prem-fängelsets byggnad fem i norra Bangkok. 

I början hade han en madrass. Nu får han nöja sig med två filtar. 

– Han sover på en filt direkt på stengolvet och har den andra filten som kudde. Redan klockan 13 får han den sista maten och klockan 15 blir de inlåsta med bara vatten till klockan 07 nästa dag. De får inte ens läsa en bok, säger Åsa. 

– Men jag är glad att han inte blivit sjuk. Det dör ju folk i cancer där eftersom man inte får behandling. Nyligen var det någon som dog av skelettcancer. 

"BANGKOK HILTON". Kim Eriksson inne på det ökända fängelset Bang Kwang, där han satt 2014.

Åker ner minst en gång per år 

Det här en speciell resa. Kims exfru, mamman till deras dotter, reser också till Thailand för att gifta om sig på platsen där hon växte upp. Åsa är gäst på bröllopet.

Hon är glad för det nya äktenskapet. Brudgummen, som besökt Kim i fängelset innan vigseln, bor i Sundsvall.

– Det betyder att de kommer bo kvar nära mig. Jag har varit orolig för att de ska flytta, säger Åsa.

Hon har rest i över 18 timmar från ett vintermörkt Sundsvall när hon landar i Bangkok. Hon brukar åka minst en gång per år.

Ändå vet Åsa inte säkert att hon kommer få träffa Kim. 

Hon har flera gånger kommit till fängelset bara för att få beskedet att besöket är inställt. Den här gången har hon redan fått veta att ena visiten är inställd eftersom den förre kungens födelsedag ska hedras.

– De kan bara hitta på saker, säger hon. Man vet inte vad det kan vara. Det kan vara något i passet, men det kan lika gärna vara att man har klätt sig fel och visar armarna för mycket.

Hon fortsätter:

– En gång sa de att han var på sjukhus. Det var han inte ens. De hittar bara på saker för att visa sin makt, säger hon med frustration i rösten.

KLONG PREM. Fängelset där Kim Eriksson avtjänar sitt straff. Foto: THOMAS ENGSTRÖM / THOMAS ENGSTRÖM EXPRESSEN

20 000 fångar sitter i fängelset 

När de väl ses måste hon sitta bakom en glasruta med galler och prata via telefon. Det betyder att hon inte har fått krama sin son på de sju år som gått sedan rättegången.

Den här gången ska hon besöka Kim med sitt barnbarn.

– Han träffar henne lite då och då, men det är ju med glasruta mellan dem och via telefon då, säger hon.

– Hon var bara några månader när det här hände så han har bara träffat henne under rättegången. Men hon har inga problem med det. Hon tycker om honom ändå. Det har alltid varit så här så det är naturligt för henne, även om hon vill att han ska komma hem naturligtvis. Men frågorna kommer säkert när hon blir äldre.

Resorna till Thailand är påfrestande för Åsa.

– Det känns bara tungt nu när jag är här i Thailand, säger hon när vi ger oss ut i Sukhumvit Roads folkmyller och gatustånd.

BITER IHOP. Åsa Eriksson försöker att inte visa för sonen hur ledsen hon är över hans situation. "Jag vill inte bryta ihop framför honom". Foto: ROBERT BÖRJESSON
Vi gör det för att det blir för… jag vill inte bryta ihop framför honom

Det finns 20 000 fångar i Klong Prems åtta byggnader. Vita murar med taggtråd och vakttorn omger byggnaden. Innan Åsa kan komma in till sin son blir hon avplockad allt, från mobiltelefoner till mynt.

– Det har blivit tuffare sedan militären tog över, säger hon.

De flesta som sitter i byggnad fem är dömda för narkotikabrott. I början var det mycket våldsamheter, Kim såg en fånge bli knivskuren i halsen bara några meter bort.

Hur man hinner beskriva alla sina känslor, berätta allt man vill, när man bara har en begränsad tid med sin son? När mötet när som helst kan ställas in?

Åsa beskriver inte alla sina känslor.

Hon visar inte allt som stormar inombords.

– Vi gör det för att det blir för… jag vill inte bryta ihop framför honom. Då gör jag honom ledsen.  Sedan får jag gråta när jag är ute igen. Jag håller mig när jag är med honom. Det blir mest att vi pratar om familjen. Vad som händer i familjen och hemma i Sundsvall.

Hon fortsätter:

– Man är så rädd att det är sista gången man träffar honom. Jag vill inte göra honom ledsen då man ses och det är nog samma där, då, för honom.

Mellan besöken skriver Åsa brev till Kim. De blir lästa av vakter innan de når sonen. 

– Jag struntar i det. Man tänker inte på det, säger hon.

Jag får inte följa med Åsa in till Kim. Efteråt är hon ledsen när hon kommer ut. Besöksreglerna har ändrats igen. Och nu är de ännu tuffare. Hon får inte längre sitta enskilt i det rum som avsätts för ambassadens besök när hon pratar med Kim.

– Det är nya regler igen. Familjen får inte sitta i ambassadrummet längre utan får gå på så kallat skrikbesök. Det är först ett galler och sedan ungefär 2,5 meter till nästa galler sedan kommer ett fönster. Det är dåligt ljus, men han såg frisk ut, berättar Åsa efteråt.

– Det är så många i samma rum som pratar med anhöriga, man sitter så tätt och det är så högljutt att man hör knappt i den där telefonluren. Det är därför det kallas skrikbesök. 

Andra fångar får stöd av sina ambassader eller UD, men inte vi

Kim hävdar att han utsattes för brottsprovokation

Kim Eriksson greps i juli 2010 när polis stormade in i hans frus hus i Rayong, söder om Bangkok.

Expressen har tidigare berättat hur han anklagades för att ha haft ett metamfetaminlab där och att polisen hittat 53 gram metamfetamin, ice. Kim Eriksson har hela tiden hävdat att han utsatts för en brottsprovokation. Han menar att den amerikanska narkotikapolisen DEA tillsammans med svensk narkotikapolis gillrade en fälla och lurade honom med en svensk infiltratör.

Kim Eriksson har ett kriminellt förflutet och har även dömts i Sverige. Det handlar bland annat om smuggling av anabola steroider.

Han flyttade till Thailand 2007 och kände sedan tidigare den svenske kemist som han säger var infiltratör 2010. Kim Eriksson uppger att det inte var narkotika som skulle tillverkas i laboratoriet som svensken hjälpt honom sätta upp.

Han har i år kämpat för att få fram mer information om den svenska och amerikanska polisens inblandning.

– Jag har till och med besökt DEA, men de hänvisar bara till svensk polis, säger Åsa.

Sverige och Thailand har sedan 1989 ett avtal som gör att svenskar som döms till fängelse i Thailand kan avtjäna en del av straffet i Sverige.

Normalt måste en tredjedel av strafftiden eller minst fyra år avtjänas. Undantaget är just narkotikabrott. Där är det minst åtta år som gäller.

Åsa har samtidigt ansökt om så kallad ”royal pardon” för Kim. Thailand har en ny regent, Maha Vajiralongkorn, efter kung Bhumibols bortgång förra året. En ny kung brukar bevilja amnesti till många fångar. Men varken UD eller Svenska kyrkan har stöttat ansökan. Det har inte stoppat Åsa. 

– UD gör inte något av principiella skäl. Svenska kyrkan sa att de inte gör sådant själva. Det hade gjort så otroligt mycket. Jag skickade även ett brev till svenska kungen, men fick ett svar om att han inte gör sådant, säger hon.

– Då skrev jag en ansökan ändå. Andra fångar får stöd av sina ambassader och UD, men inte vi. Utan ”support” är det nästa omöjligt.

HOPP. Åsa Eriksson kämpar för att Kim ska bli fri – antingen genom att kungen benådar honom, eller att hans fall tas upp i rätten igen. Det är en svår kamp, men Åsa ger inte upp hoppet. Foto: ROBERT BÖRJESSON

Vill aldrig åka tillbaka – när det är över 

Det blir till sist inget bröllop för Åsa. Hon bestämmer sig för att i stället stanna i Bangkok för att kunna träffa Kim fler gånger, för att kunna skaffa information om sin ansökan om ”royal pardon” och för att förbereda ett försök till en överklagan till högsta juridiska instans i Thailand. 

– Men det är så svårt för jag talar inte thailändska och jag är dålig på engelska och det är även thailändarna, men jag har förstått att min King’s pardon bara är på första instansen och att det kommer ta flera år innan den kom någonstans eftersom det inte finns något brev med från svenska myndigheter, säger hon.

Åsa har inte mycket kärlek till Thailand. 

– Om det inte vore för mitt barnbarn skulle jag inte tycka om Thailand, säger hon.

– Jag har sett för mycket. Jag kommer inte åka tillbaka hit igen den dag Kim är tillbaka i Sverige.

Expressens Robert Börjesson på plats i Bangkok.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!