Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Åsa Waldau: "Jag går inte i kyrkan mer"

Målar varje dag. Åsa Waldau har tagit ett steg bort från kyrkan och församlingen i Knutby. Hon målar tavlor för att läka och försörja sig. Foto: Sven Lindwall

Hon har brett mackor med kalkonbröst och majonnäs, hon har tänt ljus och lagt fram kakor. I hallen står en liten välkomstkommitté, familj, barn och vänner.

För ett decennium sedan hade Helge Fossmo mycket väl kunnat vara en av dem.

Jag frågar hur det är att gå ner på lokala Ica i dag och Åsa Waldau, 47, svarar: "Jag går inte på Ica, jag har inte gått på Ica sen dess".

Tio år efter skotten i Knutby går kvinnan som över världen blev känd som "Kristi brud", inte ens i kyrkan.

 

Det här är en text som ursprungligen publicerades i Expressen den 20 oktober 2013.

Jobbar som predikant och sångare

Namn: Åsa Maria Waldau

Ålder: Fyller 48 om en vecka.

Familj: Maken Patrik Waldau och två barn, 14 och 18 år.

Bor: Kvar i huset i Knutby, som ligger fyra mil öster om Uppsala.

Sommarställe: Nej.

Född och uppvuxen: I Örebro.

Mamma har varit: Hemmafru med fyra barn.

Pappa har varit: Depåchef på BP.

Utbildning: Autodidakt. Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet.

Karriär: Predikant och sångare.

Inkomst: "Varierande".

Goda egenskaper: Ser andra.

Sämre egenskaper: Lite för lätt att engagera sig.

Hissar: Mod och människor som vågar göra rätt.

Dissar: Självgodhet.

Min drömmiddag

Charles Darwin.

"Vi skulle diskutera vad han egentligen trodde, han var nog bara arg på kyrkan. Och så skulle jag hjälpa honom att inte få sitt namn förvridet".

Barack Obama.

"Jag beundrar hans mod, att han vågar ha det ansvaret. Jag skulle säga tack för att han utsätter sig för den positionen i en svår tid".

Whitney Houston.

"Jag vill prata med henne innan hon började knarka och hålla henne i handen så att hon inte gick den vägen. Så stor begåvning som förspilldes".

Morfar Willis Säwe.

"Han var djup och fin, det skulle vara kul att se honom med Darwin. Sen skulle jag vilja höra vad han säger om det jag har gått igenom".

Åsa Waldau som barn.

"Jag skulle fråga hur jag tänkte då och vem jag var. Hur var jag innan jag visste om ondskan i världen".

Det äter och dricker vi

Ett buffébord med mat från alla världens hörn. Dryck? Med det sällskapet får man tänka sig för. Allt från cabernet sauvignon till sockerdricka.

PS. Så var mötet

Knutby. Det är kväll och mörkt när vi kör förbi skylten och in i det lilla samhället.

Man minns ju bilderna, bevakningen, men det känns ändå helt surrealistiskt att stå utanför de tre husen vid åkern. Helge Fossmos, skottskadade Daniel Lindes och "Kristi bruds".

Åsa Waldau har dukat för vårt möte, bröd med fyra sorters pålägg och, Peter Gembäck.

Precis som under värsta hysterin med Knutbydramat 2004, och många gånger efteråt, är pastorn med vid Åsa Waldaus sida, det är genom Gembäck intervjuförfrågan har gått.

Åsa förklarar att hon vill att han är med mest för att hon inte ska glömma något viktigt.

Men hon har inte glömt, jag skulle beskriva Åsa Waldau som oerhört närvarande, samtidigt som hon hela tiden har blick för periferin. När fotografen Sven diskret lyfter på en skiva skinka, avbryter hon mitt i meningen.

- Är du allergisk mot något?

När hon efter ett par timmar frågar om vi kan ta en kort paus för toalettbesök och jag (biter av mig tungan) och svarar: "JA GUD", tycker hon att det är väldigt roligt.

Den tionde januari är det tio år sen "Knutbydramat". Vad får du för bilder när du tänker tillbaka på mordnatten och tiden därefter?

- Jag tänker att det skönt att tiden går, att det kommer längre och längre bort. Men bilderna har ökat. Jag kan inte se en deckare som innehåller ett skott eller ett kulhål förrän bilderna kommer, de otäcka, med min syster "Sanna" (Alexandra Fossmo) som ligger där i sängen. Det är fasa. Det är bara hoppet om att vi ska mötas som gör att man inte sörjer ihjäl sig. Jag önskar så innerligt att jag hade sett eller förstått något.

Du var i London den natten det hände, har du tänkt OM du varit hemma, att du kanske hade sett eller till och med kunnat förhindra?

- Ja, eller att jag hade varit mördad också. Det är mer troligt. Han (Helge Fossmo) ville ha bort både Patrik (Waldau, maken) och mig, det är jag säker på. Inte där och då, det var väldigt genomtänkt att vi inte skulle vara hemma den natten. Det var Helge som gav mig resan till London i julklapp.

- Jag kan aldrig förstå hur det kunde hända, men jag har sett väldigt många kriminalprogram, som bearbetning, för att se ATT det händer. Mördare, otrohet och svek, det finns över hela jorden. Helge var inte unik, det finns många som han, det som var unikt var hanteringen av mig.

Vad har du upplevt värst i den "hanteringen"?

- Hela historien var lösryckt och obefogad. Min syster blev skjuten i sin säng, jag kommer aldrig till botten med hur hemskt det var. Samtidigt skulle jag stå till svars för en massa påståenden om mig som person. Jag är en vanlig människa, vad var det som var annorlunda? Att jag var troende? Man ska få ha alla åsikter i det här landet men man ska inte få tro på Gud, för då är man dum i huvudet. Det var absurda anklagelser om mitt liv. Att jag skulle vara nån överjordisk kristen drottning som satt på någon tron. Jag har aldrig styrt den här församlingen med järnhand, jag har aldrig hållit på med sexistiska fasoner, jag har aldrig varit någon som kallar mig själv "Kristi Brud." Vad i hela världen hände?

- I ett halvår var det journalister här varje dag, från hela världen. Le Monde kröp in i hallen och det var 63 olika medier representerade under rättegången. Det dyker upp konstiga människor i svallvågorna av en sån sak.

Waldau: "Enormt mycket folk efter mig"

Har det varit många som har sökt upp dig?

- Oja, jättemånga, jag har haft enormt mycket folk efter mig, det ringde dygnet runt ett tag och jag hade konstant kontakt med polisen. Det har varit mycket otäcka saker som har fått otäcka konsekvenser. När det var som värst ringde jag brottsofferjouren och bad om hjälp och fick till svar: "Vi kan inte, det här är för stort för oss". I stället hade jag Socialen här som skulle se att jag inte slog mina barn! Jag prövades ett halvår om jag var lämplig förälder.

Hur är det att se bilder på Helge Fossmo på permission från fängelset, att han är ute och firar jul, bowlar och äter tacos?

- Vi blir alltid varnade och det är jag glad för. Jag skulle aldrig vilja möta honom. När jag ser det i tidningarna så känns det ju, då pratar jag med mamma en stund och mina syskon. Det blir kraftiga reaktioner, men vad kan vi göra? Det är den svenska lagen.

En livstidsdom kan se ut på olika sätt, hur tänker du kring att Helge Fossmo en dag kan vara fri?

- Det vill jag inte höra om. Det är möjligt att en sån person inte mördar igen, men man ska komma ihåg att detta inte är ett dåd, det är inget vredesutbrott, det är planerat. Det är för mig mycket otäckare än om du blir arg och går ut och slår ihjäl någon.

I dina ögon, vem mördade din syster, Helge Fossmo eller "barnflickan" Sara Svensson?

- Båda två. Det var definitivt inte oskyldigt från andra hållet. Sara var väldigt självständig, inte någon man styrde. Fråga vem du vill som kände henne, fråga hennes förra man. Jag tror inte på att Sara var styrd i Helges hem, jag tror att det var hon som dominerade.

Men hon hävdade att hon fick sina "direktiv" från Gud.

- Ja, och det är en enorm gåta för mig, hur kan man tro att Gud skulle säga något sådant? Att skjuta någon! Det är inte möjligt att tro på. Jag får aldrig något grepp om henne och vad hon hade bakom ryggen med honom att göra.

Nej, och när man kommer hit och ser. Det tar 50 sekunder att åka genom Knutby, det är 25 meter bort till huset där Helge Fossmo bodde och din syster mördades, det handlade om en väldigt tät församling med påstådda sexuella relationer till höger och vänster. Hur kunde ni inte se?

- Att Sara vara inneboende hos Helge var inget konstigt, hon hade skilt sig och behövde någonstans att bo. Men hur de kunde ligga med varandra varje sekund... jag hade inte det i mitt huvud. Jag är inte sån, oavsett vad man har skrivit om mig. Inte snackar en frikyrklig duktig flicka om sex. Visst vet du att man inte pratar om sex i frikyrkliga sammanhang? "Ligga runt" är inget vokabulär som förekommer här.

När tidningen Café intervjuade Fossmo för några år sen, påstod han att ni hade en sexuell relation, du och han.

- Ja, och det äcklar mig. Det har aldrig varit så, jag har aldrig sett honom naken ens, vilket man skulle kunna råka med personer man reser med och jobbar nära. Vilken obehaglig människa att sitta och påstå något sånt från fängelset, bara för att smutsa ner mig.

Men VAD har du gjort mot Helge Fossmo som gör att han fortsätter, även inifrån fängelset, att skuldbelägga dig?

- Ska jag tala om det för dig? Ska jag säga som det är? Jag är kvinna. Kvinna och pastor. Det påtalade han redan vid vårt första möte. Jag sa till honom att ha skulle lägga av med sin attityd och han svarade: "Jag har aldrig böjt mig för en kvinna". "Då får du göra det nu", sa jag. Han kunde inte ta det. Han hatade mig för att jag var starkare.

Har du haft någon kontakt med Sara Svensson?

- Nej inte nu, däremot skrev hon ett brev där hon uttryckte en sorg över vad hon hade gjort. Till min familj, efter rättegången. Då kände jag "okej, det räcker, nu behöver du inte prata mer".

Hon bad om förlåtelse?

- Ja.

Gav du den då?

- Det är jättesvårt, jag tänker i bland "kommer jag att möta henne i himlen"? Det är inte min sak att avgöra. Det är för lätt att säga "förlåt" och så ska det bli bra. Hur kan man förlåta någon som tar ett liv på det sättet? Jag kan inte det. Förlåta är att sitta vid samma bord igen och jag vill aldrig sitta vid samma bord som dem igen, jag vill aldrig mer se dem.

 

LÄS MER: Så lever de inblandade i Knutbydramat i dag

 

I dag arbetar du inte längre som pastor, varför slutade du?

- Jag förstod att jag inte skulle kunna bli densamma igen. Jag kände att jag inte kunde göra mer för den här gruppen människor, jag var färdig. För mig handlade det hela tiden om att skydda församlingen till varje pris, jag tog smällen utåt. Nu blev jag tvungen att stanna upp och ta hand om mig själv.

Hur ser din roll ut i församlingen nu?

- Ingenting, jag har slutat. Jag är aldrig där. Just nu är jag inte i några offentliga sammanhang alls. Jag går inte till kyrkan heller, jag vill inte det. Om jag ska kunna rehabiliteras från något så omänsk- ligt, behöver jag ett avbrott helt. Jag tror på Gud, men jag tror inte på människor.

De människor som är i ditt hus i kväll, vilka är det?

- Mina vänner. Jag älskar att umgås och äta tillsammans. Men jag släpper inte in mer än mina absolut närmaste i dag, de jag litar på, och det är en handfull.

- Jag vill inte gärna vara ensam, jag vill alltid ha någon i huset.

Du bor kvar i Knutby. Varför har du stannat?

- Vart ska jag ta vägen?! Jag kan inte åka någonstans, det enda vore att flytta utomlands.

Har du övervägt det?

- Only every week...

- Åh, vad skönt det vore, tänk Australien, men jag valde en annan väg, att inte låta mig besegras. För VEM har rätt att förstöra mitt liv? Jag har gått på gatan och folk har skrikit efter mig. När jag gick på Drottninggatan i Stockholm var det nån som skrek "Akta er, här kommer Kristi Brud". Folk vände sig om och jag fick gömma mig på Make Up Store.

- Vem som helst skulle kunna ha tagit livet av sig för det jag har gått igenom, för vem orkar? Nu ska jag berätta för dig, jag orkade inte heller. Jag låg på mina knän, jag bad till Gud, jag slog i väggen. Men jag visste ju att det som sas inte var sant.

Har du haft de tankarna, att ta livet av dig?

- Nej, för det kan jag inte. Jag har för stor respekt för Gud. Men jag har önskat att han skulle göra det åt mig.

Hur har de här åren varit för dina barn?

- Min dotter var nio år när hennes moster mördades, Helges dotter var hennes bästa vän. De har vuxit upp med det hotfulla, de kröp på golvet för att inte synas och hämtades och skjutsades över- allt. Högstadiet var svårast. Men de är starka, självständiga och tuffa och har alltid varit väldigt beskyddande mot mig. Min dotter hade en tröja på gympan "om du tycker att jag är en bitch så skulle du se min mamma". Nu vill hon bli polis, hon säger "jag ska skydda dig". Det har inte varit lätt. Tack och lov att de mår bra i dag.

Hur mår du i dag?

- Jag mår bra, livet är rikt och jag sysslar med det jag älskar. Målningen hjälper mig, jag sitter flera timmar om dagen.

Är det det som är ditt jobb nu, måla tavlor?

- Ja och så jobbar med design och inredning.

Jag såg på din hemsida att du tar 5 000 kronor för en tavla. Vem köper?

- Alla möjliga, jag har ständig utställning i församlingen och folk köper på nätet, från Sverige och utomlands. Jag säljer mycket, det är förvånande.

Signerar du dem "Kristi brud"?

- Nej, jag signerar med mig själv. Men det är på grund av mitt namn som folk är intresserade av min konst, och det är något jag utnyttjar. Något ska jag ha ut av det. Jag är inte känd för något annat. Det här är historien om varför jag är offentlig överhuvudtaget.

Du har starkt tagit avstånd från epitetet "Kristi Brud" ändå valde du att ha det på din bok?

- Jag valde inte, Bert Karlsson gjorde det åt mig, tror du att jag hade något att säga till om? Men jag är alltid tacksam mot Bert för att han gjorde det ingen annan ville, han gav ut min bok och bildade sig en egen uppfattning om mig.

Vilka erbjudanden har du fått genom åren?

- Ja, jag kunde ha varit med i "Let's dance" ett par gånger, till exempel. Och jag har fått många brev från fängelsekunder, så mycket kan jag säga. Det är en blandning av "hjälp mig att komma fram till Gud" och "Oj vad du är snygg och jag skulle vilja... och så vidare".

När tidningen Dagen i våras gjorde enkät bland 600 pastorer svarade 60 procent att Knutby påverkat synen på frikyrkovärlden väldigt negativt.

- Det kan de ha så som de agerade. Man står inte på Evangelistveckan och påstår att Knutbyförsamlingen är pingströrelsens 11:e september. Vi drabbades av en katastrof, var fanns den medbroderliga kristna kärleken i det läget?

Sara Svensson är rehabiliterad och Helge Fossmo sitter på obestämd tid, finns det något i "Knutbydramat" som för dig i dag är en saknad pusselbit?

- För mig är det inte ett olöst drama, jag vet väldigt väl hur det gick till, men jag kan aldrig förstå vad han hade för syfte. Även Helges första fru dog och han har inte erkänt att han mördade Heléne. Det är så förfärligt för Helénes föräldrar, att inte få veta.

- Jag var där när Heléne hittades i badkaret. Jag åkte bakom ambulansen när de försökte återuppliva henne. Och, jag tröstade Helge. Allt vi tänkte på var hur vi skulle hjälpa denna stackars trebarnsfar. Det var där han fick den empati som han kunde utnyttja sen.

- Även om han sitter inne, så är det ett stort mysterium: vad ville han, varför kom han hit? För mig dog Helge samma natt som min syster, mördad av sig själv.