Arne Lemberg dödades av Idi Amins soldater

Bilden till vänster: Arne Lemberg i Uganda. Bilden kan vara den sista som togs av honom och Karl Bergman. Bilden till höger: Arne Lemberg på utlandsuppdrag för Expressen.

Arne Lemberg var en mytomspunnen reporter redan under sin livstid.

När han som Expressens utsände mördades av regeringstrupper i Uganda 1979 blev hans tragiska död en del av den svenska presshistorien – och ett förebud om situationen i dag när journalister i krigszoner dödas avsiktligt.

– Jag har hört så mycket om honom som kvällstidningsreporter och 70-talsmurvel, men jag minns inte mycket av honom som pappa, säger sonen Jonas Lemberg, själv bildjournalist.

Arne Lemberg dödades i Uganda 6 april 1979.

Det är våren 1979 och den ugandiske diktatorn Idi Amins blodiga regim går mot sitt våldsamma slut. Grannlandet Tanzanias trupper rycker fram mot Ugandas huvudstad Kampala, där Amin utkämpar sin sista strid.

Kriget följs med intensivt internationellt intresse eftersom Idi Amin – under vars envåldsstyre upp till en halv miljon människor dödats – är ökänd över hela världen, både för sin grymhet och för sina bisarra upptåg. Men han har stängt sitt land för medierna. Utländska journalister försöker ta sig in för att kunna rapportera om kriget och Amins väntade fall.

Bland dem är Expressens utsände Arne Lemberg, en av tidningens stjärnreportrar. Den 38-årige journalisten är känd för sin entusiasm och energi – och för sin förmåga att i alla lägen kunna leverera stora nyhetsartiklar.

Kollegan: Knut-Göran Källberg.
Foto: Tommy Pedersen

– Arne ringde mig innan han skulle åka, jag var korrespondent i Tyskland. Jag hade jobbat i Uganda och hade kontakter där. Han fick Idi Amins privata telefonnummer av mig, han hade bestämt sig för att intervjua Amin, säger Knut-Göran Källberg, mångårig journalist på Expressen.

– Arne var full av entusiasm. Det var ett väldigt spännande jobb som han såg fram mot att göra, säger han.

Arne Lemberg reser till Kenya och försöker ta sig in i Uganda därifrån. Han prövar landvägen med bil och till fots, men blir stoppad flera gånger. Då yppar sig en möjlighet att ta sig dit med båt över Victoriasjön. Den 5 april 1979 lämnar han sitt hotell i den kenyanska huvudstaden Nairobi tillsammans med Svenska Dagbladets utsände Karl Bergman, 31. De har sällskap med de tyska kollegerna Hans Bollinger, 35, och Wolfgang Stiens, 30, från det stora tyska nyhetsmagasinet Stern.

De fyra journalisterna åker till den kenyanska staden Kisumu vid Victoriasjöns strand. Där gör de upp med en lokal affärsman och en båtförare om transport med en fiskebåt.

– Dom som ska köra oss kommer klockan 16. Vi har hyrt en båt med en 60 hästkrafters motor. Jag hinner inte prata mer. Dom kommer nu, säger Arne Lemberg i sitt sista samtal med Expressen torsdagen den 5 april.

Det är svåra dagar för anhöriga och kolleger, som anar det värsta men ändå hoppas så länge de fyra är försvunna, inte bekräftat döda

Klockan 10 nästa förmiddag stiger de i land i Katosi Beach på Ugandas sida av sjön. Några timmar senare är de döda, ihjälskjutna av Idi Amins trupper. Ett ögonvittne berättar senare att de fyra journalisterna sitter på en liten restaurang när en Landrover pickup plötsligt kör fram. På flaket står sex beväpnade soldater.

– En röst skriker: ”Skjut dem, skjut dem!” Och genast börjar kpistarna smattra. Alla de sex männen skjuter mot de vita, säger ögonvittnet Elkanus Luyombya till Christer Gerlach som tillsammans med Knut-Göran Källberg är Expressens utsända i Uganda efter Lembergs försvinnande.

Kistor med de dödade journalisterna vid Victoriasjöns strand.
Foto: Meyer-Andersen/Stern
Det var i en båt av det här slaget som Arne Lemberg och de andra journalisterna tog sig in i Uganda.
Foto: Meyer-Andersen/Stern
Den lilla byn Katosi Beach på Ugandasidan av Victoriasjön.
Foto: Meyer-Andersen/Stern
Hus i Katosi Beach.
Foto: Meyer-Andersen/Stern
Transport av kistorna hemåt.
Foto: Meyer-Andersen/Stern


Men det har tagit mer än en vecka innan de detaljerade vittnesuppgifterna kommer. Och det dröjer ännu längre innan de fyra kropparna, som har begravts bakom restaurangen, är identifierade. Det är svåra dagar för anhöriga och kolleger, som anar det värsta men ändå hoppas så länge de fyra är försvunna, inte bekräftat döda.

– Det var en hemsk vecka, den absolut svåraste under alla mina år på tidningen. Arnes familj och vänner och redaktionen kastades mellan hopp och djupaste förtvivlan. Det fanns ju ingen bekräftelse på att han var död, men desto fler rykten som gjorde att man trots allt kanske kunde ha något litet hopp kvar, säger Staffan Thorsell, Expressens dåvarande redaktionschef och senare chefredaktör.

Redaktionschefen: Staffan Thorsell.
Foto: Sven Lindwall

– Arne var en stor inspiration, inget var omöjligt för honom. Vi förlorade en vän och kollega.

– Hans död påverkade oss mycket. Det var en drastisk påminnelse om vilka faror en reporter kan hamna i. Vi som var med påverkades säkert för resten av vårt yrkesliv och jag har en känsla av att insikten om farorna och riskmedvetandet är mycket bättre nu, säger han.

Den 11 april 1979, bara fem dagar efter det att hans soldater mördat de fyra journalisterna, faller Idi Amin och hans regim. Tanzaniska trupper och ugandiska rebellstyrkor intar huvudstaden Kampala och diktatorn flyr i helikopter till Libyen. Senare lever han i exil i Saudiarabien till sin död 2003.

Stundtals iförd hatt och trenchcoat och med en cigarett ständigt i mungipan är han som hämtad ur den berömda journalistfilmen ”The Front Page”

Arne Lemberg och hans kamrater sköts ihjäl av ”en desperat diktators sista kulor”, skriver Bo Strömstedt, Expressens dåvarande chefredaktör, den 27 april när dödsfallen bekräftats.

”Nu är han död i bråten i Uganda, för en av de sista kulorna från en galen tyrann som aldrig vetat något om journalistik; meningslöst nerskjuten. Vi kan se honom där på stranden av Victoriasjön, i sin jeanskostym, nyfiken, på väg, säkert hade han bestämt sig för att inte ge upp förrän han nått ända fram till Idi Amin”, skriver Bo Strömstedt.

MANUSEN BERÄTTAR DRAMAT: Dåvarande redaktionschefen Staffan Thorsells minnesanteckningar från förberedelserna inför resan till Uganda. ”Tanken var att han skulle åka till Tanzania och vara beredd att ta sig in i Uganda i de tanzaniska styrkornas kölvatten. Jag sa OK, bra idé”, skriver Thorsell.
”Du har en enda order. Ge dig inte ut på några ensliga äventyr. Håll ihop med de andra journalisterna i Nairobi. Ta inga risker”, skriver Staffan Thorsell.
Meddelande internt på Expressens redaktion: "Lemberg rapporterar att han pga nattens händelser i Kampala ej kommer att åka båt till Uganda." Ett beslut Arne Lemberg senare ändrade.
Meddelande internt på Expressens redaktion: ”Arne Lemberg finns någonstans. Har inte hörts av sedan klockan 15.00 svensk tid i torsdags”.
I vad som kan vara sitt sista manus beskriver Arne Lemberg den kaotiska situationen vid gränsen mellan Uganda och Kenya. Han skriver om det misslyckade försöket att ta sig in i Uganda landvägen.
”Var är svensken, var är svensken, skrek han. Sen började han ropa efter sina soldater vid baracken 50 meter bort. Då förstod jag att vi måste lämna gränskontrollen på Ugandasidan. De är desperata nu, de kan göra vad som helst.” Den väldigt tydliga beskrivningen av situationen fick inte Arne Lemberg att ge upp målet att ta sig in i landet.


Arne Lemberg är en legend i Stockholms medievärld på 1960- och -70-talen. Först på veckotidningar och sedan på Expressen är han känd som journalisten som aldrig väjer för några hinder. Han är ständigt på jakt efter de största rubrikerna. Rastlös, ivrig och idérik vill han se sina nyheter på löpsedeln och förstasidan. Varje dag.

Han är den klassiske reportern som lever upp till Hollywoods bild av hur en sådan ska se ut. Stundtals iförd hatt och trenchcoat och med en cigarett ständigt i mungipan är han som hämtad ur den berömda journalistfilmen ”The Front Page”.

– Arne kom som en orkan med sina infall, med sin enorma ryggmärgskänsla när det gällde att känna igen en story och bärga hem den. Han var den största och snabbaste virvelvinden vi sett i svensk press. Jag har inte sett maken under mina 65 år i yrket, säger Staffan Heimerson, mångårig utrikeskorrespondent på Aftonbladet och Sveriges Radio.

Konkurrenten: Staffan Heimerson.
Foto: Michael Töpffer

– Vi sågs första gången i början av 60-talet när han ringde och ville sälja en story. Han var på tidningen Mellersta Skåne i Eslöv, jag på Aftonbladet i Malmö. Jag åkte till Eslöv.

– Det var höst, det regnade. Där stod en kille i Humphrey Bogart-hatt och trenchcoat i redaktionens portgång, skarp profil, cigarett i mungipan. Den killen kom att bli min allra bästa vän, jag hade roligare med honom än med någon annan, säger han.

Staffan Heimerson berättar hur han och Arne Lemberg körde kors och tvärs genom England på jakt efter ”kvällstidningsstories”. De jobbade tillsammans trots att de egentligen var konkurrenter, Heimerson som korrespondent för Aftonbladet och Lemberg då som frilans för GT och Kvällsposten.

Jag körde hans bil under en period när jag hjälpte familjen. En halv Camel satt kvar i bilens askkopp. Jag tände den och rökte hans sista cigarett

– Mot slutet av sitt liv blev Arne mera intresserad av utrikesjournalistik. Han rapporterade från Fjärran östern, han reste till Uganda. Hans död var en exempellös tragedi, säger Staffan Heimerson.

– Jag har ofta fått frågan: ”Skulle du ha varit med på båten?” Ja, jag hade absolut varit med om jag fått veta att det fanns en båt och en chans att ta sig över sjön. Jag hade stått i fören och skulle ha varit först i land om inte Arne hunnit före, säger han.

Arne Lemberg (till höger), Expressen, och Karl Bergman, SvD, i Uganda 1979.
Foto: Kenneth Jonasson
Den kanske sista bilden på Karl Bergman och Arne Lemberg.
Foto: TT NYHETSBYRÅ
Jan Guillou och Arne Lemberg jobbade tillsammans på tidningen Fib-Aktuellt. Här är en bild från 1967, då de avslöjade hur lätt det var att köpa vapen.
Foto: Kjell Johansson


Också Expressenkollegan Sten Berglind var en nära vän till Arne Lemberg. De satt skrivbord mot skrivbord i många år, de arbetade tillsammans och de umgicks privat. Under de svåra veckorna när Lemberg var försvunnen och sedan bekräftades vara död gjorde han stora insatser för att stötta vännens familj.

Vännen: Sten Berglind.
Foto: Susanna Forsell

– Jag tänker ofta på Arne och sörjer honom än i dag. Jag ser honom framför mig, hans guppande gång, hur han alltid gick snabbt in på redaktionen. Det var alltid full fart, som om det brann, säger Sten Berglind.

– Arne var hjälpsam, prestigelös och en bra kompis.  Han drevs av en otrolig energi och vilja att alltid ha femspaltare i tidningen. Han var beredd att gå genom eld och vatten för att ta hem en story, det tog han med sig när han åkte till krigszonen, säger han.

Sten Berglind berättar att Lemberg var storrökare, men så rastlös att han aldrig rökte en hel cigarett. Halva blev alltid kvar.

– Jag körde hans bil under en period när jag hjälpte familjen. En halv Camel satt kvar i bilens askkopp. Jag tände den och rökte hans sista cigarett, det var ett symboliskt avsked, säger han.

Expressens förstasida 9 april 1979.
Foto: Cornelia Nordström
Expressens förstasida 10 april 1979.
Foto: Cornelia Nordström
Expressens förstasida 11 april.
Foto: Cornelia Nordström
Expressens förstasida 12 april 1979.
Foto: Cornelia Nordström
Expressens förstasida 14 april 1979.
Foto: Cornelia Nordström
Expressens förstasida 16 april 1979.
Foto: Cornelia Nordström
Expressens förstasida 27 april 1979.
Expressens ledarsida 27 april 1979.
Foto: Cornelia Nordström
ARNE LEMBERGS SISTA ARTIKEL: Expressen 5 april 1979.
1 / 9


Sonen Jonas Lemberg var åtta år när pappan dödades i Uganda. Han har inte många minnen kvar av sin far, det mesta har han fått höra av familj och vänner. Och läsa i tidningar.

Sonen: Jonas Lemberg.
Foto: Jonas Lemberg

– Jag minns otroligt lite av pappa, som son vet jag inte vem han var. Att läsa om honom som kvällstidningsjournalist och typisk 70-talsmurvel är klockrent, men vem var han som pappa, säger Jonas Lemberg, fotograf och bildjournalist.

– I början av min tid som pressfotograf försökte jag leva upp till myten om pappa. Jag ville inte vara sämre än han. Men under senare år jobbar jag för att förändra bilden av journalister och fotografer, säger han.

Jonas Lemberg arrangerade under några år en internationell fototävling som med välgörenhetsinsatser gav stöd till personer på de tävlandes bilder. Prissumman 5 000 dollar gick till utsatta människor, till exempel kvinnor i en kongolesisk by.

– I dag dödas journalister avsiktligt i krigsområden. Tidigare var presskortet ett skydd, i dag är det tvärtom. Efter pappas död har det blivit allt farligare för journalister, situationen är oacceptabel, säger han.

Svenska journalister som dödats i krigszoner

1973: Under militärkuppen i Chile skjuter militärer ihjäl Rapports svensk-argentinske kameraman Leonardo Henrichsen, som filmar sin egen död.

1979: Arne Lemberg från Expressen och Karl Bergman från Svenska Dagbladet dödas av regimtrogna soldater i Uganda.

2001: Ulf Strömberg, fotograf på TV4, rånmördas när han bevakar kriget i Afghanistan.

2006: Frilansjournalisten Martin Adler skjuts ihjäl vid en demonstration i Somalias huvudstad Mogadishu.

2014: SR:s korrespondent Nils Horner skjuts till döds på en gata i Afghanistans huvudstad Kabul.

110 dödade journalister förra året

Förra året dödades 110 journalister, av dem 67 i samband med sitt arbete och de övriga av oklara skäl, enligt organisationen Reportrar utan gränser. Flest fall var i Syrien och Irak, medan Frankrike kom på tredje plats på grund av attacken mot tidningen Charlie Hebdo.

Sammanlagt har 787 journalister dödats de senaste tio åren.

– Världen har blivit farligare för journalister under senare decennier. Det har två huvudorsaker, säger Jonathan Lundqvist, ordförande i den svenska avdelningen av Reportrar utan gränser.

– Dels har många länder gummibandslagar för att komma åt journalister genom att kalla dem terrorister. Därmed riskerar de att bli måltavlor.

– Dels gör den tekniska utvecklingen att väpnade grupper och stridande parter inte längre behöver journalister. Nu kan de få ut sitt budskap via internet och andra kanaler. Det kan medföra att de siktar på journalister för att kontrollera sitt budskap, säger han.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.