Hon hade inte trott att någon skulle läsa. Inte mer än det vanliga tiotalet läsare. Hon trodde för övrigt aldrig någon större skara skulle hitta till hennes blogg. Det var därför inte så problematiskt att den hette "Klamydiabrevet". Men så en dag, bara några dagar innan Sverige skulle gå till riksdagsval, fick hon för sig att skriva av sig. Eller ur sig. Om sin mamma. Om hur hon behandlats, eller snarare misshandlats av försäkringssystemet. "Sveket" hette bloggposten. Hon klickade på "publicera" och plötsligt blev hon Sveriges centrum. En valrörelse svulten på heta debattämnen - eller debattämnen överhuvudtaget - använde "Sveket" som slagträ mot sittande regering och som exempel på vad en röst på Alliansen innebar. Under de sista svettiga metrarna av valspurten knappade de rödgröna in på Alliansen och såg ut att vara förbi. Det var de inte. Men valrörelsen fick ett efterlängtat bevis på den digitala kraft en enkel bloggpost kunde få. Vad slipade valstrateger försökt lyckats med en hel valrörelse lyckades "Klamydiabrevet" med på en kväll.
I dag är hennes blogg nedlagd. Det blev aldrig riktigt detsamma efter den där dagen då hon bara ville skriva av sig.
Allt han gjorde var att på allmän plats fota och filma två poliser som gjorde ett ingripande. Poliserna reagerade med övervåld, anklagelser, hot och tvingade honom radera alla bilder. Det låter otroligt osant och hade antagligen klassats som just så om det inte vore för att bloggaren Redundans lyckades återskapa både bilder och filmer med hjälp av internet. På filmerna blev det svart på vitt. Testosteronstinna poliser som hånfullt hanterade en laglydig medborgare. Bloggposten och filmen vållade stor debatt på internet. I oktober väckte åklagaren åtal mot de båda poliserna för "ofredande, egenmäktigt förfarande, alternativt tjänstefel". Bloggposten blev en viktig symbol för medborgarrätten och medborgarjournalistiken.
Sofia Arkelsten åkte på bjudresa med bensinbolaget Shell och charmades av propagandan och bensinbolagets framgångar. På bloggen skrev hon flera gånger om bensinbolaget. När Expressen avslöjade förhållandet blev det en årets mest omtalade reklambloggposter.
Blondinbella gör slut med Nils
Hon må inte längre vara Sveriges ostridbara bloggdrottning, men fram till hösten hade Isabella "Blondinbella" Löwengrips förhållande med Nils Grundberg status som nätets motsvarighet till Becks and Posh. När hon den 20 oktober offentliggjorde deras brytning var det stort. Riktigt stort. De annars sura kommentarerna utbyttes mot 1500 tröstande diton. Bloggar över hela Sverige beklagade, TT skrev artikel om uppbrottet och Sveriges största tidningar rapporterade.
Magnus Betnér: Sverigedemokraterna del 1
Magnus Betnér hade under våren följt Sverigedemokraternas framfart, skojat om dem från scen och mött massor av upprörda fans som försökt övertyga honom med statistik om hur vår invandringspolitik är "svenskfientlig". Betnér skrattade hela vägen till statistikcentralen och begärde där ut all statistik han behövde. Sedan satte han sig ner och redogjorde, i fem delar, en briljant sågning av varje sverigedemokratisk sanning. Pedagogiskt ledsagade han sina läsare genom statistiska snårskogar och intellektuella argument. Och så var det roligt. Väldigt roligt.
Det är svårt att peka ut en enskild post, men kanske är det ändå posten från valdagen. Men låt oss börja i rätt ände: Inför riksdagsvalet samlades krafter från internets alla hörn för att göra en alternativ SD-sajt som förstaträff när man googlade på "Sverigedemokraterna". Idén var att sprida antipropagande om SD. Internets bästa sökmotorexpeter hjälpte till och hundratals länkade in till den nyupprättade sajten Sverigedemokraterna.de. Och på försommaren, månader innan valet, lyckades man ta sig upp på förstaplatsen i Google. En på många sätt extra ordinär bedrift.
Dagen efter valet, när hela Sverige vaknade upp med en märklig val-baksmälla googlade 100 000 personer sig in på bloggposten för att förstå: Vad hände, och vilka är Sverigedemokraterna?
Författaren Christina Stiellis vän råkade ut för värsta tänkbara: Hela hennes hus brann ner med tillhörigheter, minnen och ägodelar. En ofattbar tid väntade och allra först en overklig pappersexercis när telefon-, elavtal och Boxer-abonnemang sägas upp. Det gick enkelt. Tills man pratade med Boxer. De menade att det inte bara går att säga upp sådär. Det spelar ingen roll om man inte har något hus, ett avtal är ett avtal. Vännen Christina Stielli blev rasande, bloggade om det och då kom Boxer krypande, ursäktade och avslutade Boxer-abonnemanget.
Lika vackert som att en bloggpost kan ge en svag upprättelse, är det sjukt att tänka på vad som händer för den som inte har en uppmärksammad blogg att tillgå. Hur hade Boxer-sagan slutat då?
Även om vi inte har träffat dem har vi en relation till dem. Pappor. För några är den knepig, för andra är den bra. Men pappa-förhållandet är alltid speciellt, När Sofia Mirjamsdotter författar den här bloggposten är det med ömhet, brustenhet och total nakenhet. Hennes struliga förhållande med sin nu döde pappa skakade om många, fick ytterligare några att tänka till och ännu fler att uppskatta sin pappa. Det är vackert, kanske årets vackraste bloggpost, och blev en start på flera berättelser om papparelationer runt om i bloggosfären.
Det var en gång en klädesbutik i Stockholm. Jonas gick förbi den varje dag och fascinerades alltid av de söta lapparna i fönstret. När det närmade sig jul fick han en dag feeling. Han beslutade att ge tillbaka till butikens ägare Rosalie. Allt dokumenterades i en bloggpost som har alla ingredienser för en modern julsaga. Och som mycket väl kan blir en framtida julklassiker.
Rullstolsburne Erik Ljungberg vill åka tåg från Göteborg till Gävle. Men enligt SJ krävs det att tåget ska stanna mer än två minuter för att en rullstolsburen ska få gå av. Så Erik erbjuds istället att åka till Östersund, där han och rullstolen kan gå av, och ta färdtjänst sista biten. En omväg på 80 mil. Erik bloggade om det och under hösten, när Sverige rasade mot SJ:s tafatthet, fick han äntligen gehör för sin kritik och SJ lovade fixa Gävle-problemet i årsskiftet.