Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Är Instagramdreven mäktigare än medierna?

Josefin Nilsson. Foto: BJÖRN LUNDBERG
Dramaten. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Karin Olsson om en publicistisk debatt som blir alltmer intern. 

KRÖNIKA | MEDIEKOLLEN. Eftertankens kranka blekhet drabbade Dramaten efter Anna-Carin Stenholm Pihls SVT-dokumentär ”Josefin Nilsson - älska mig för den jag är”.

Filmen om artistens alltför korta liv fick enormt genomslag och feministerna på Instagram mobiliserade. Skådespelaren som i slutet av 1990-talet dömdes för misshandel av sångerskan skulle bort, krävde de. Till slut såg sig Dramaten-chefen Eirik Stubø nödgad att gå dem till mötes.

Vad var det egentligen för nytt som hade hänt? En misshandelsdom är i normalfallet inte grund för uppsägning, varken då eller nu.

Kvinnomisshandel var inte okej på den tiden heller.

Genom åren har också skådespelarens framfart rapporterats i medierna otaliga gånger. Och redan när han dömdes för misshandeln av Josefin Nilsson var det demonstrationer utanför teatern. Kvinnomisshandel var inte okej på den tiden heller, även om lagen sedan dess har skärpts ytterligare.

Dokumentärens dramaturgi att Nilssons död hade ett direkt samband med misshandeln 20 år tidigare, måste dessutom innebära en viss förenkling. Jag ifrågasätter inte kopplingen, men en människas liv är komplext. Publicistklubbens ordförande, Anna Hedenmo, uppmuntrar på Expressens debattsida också till granskning av filmen.  

Sociala medier. Foto: NTB scanpix

Det ”enda” som har förändrats är faktiskt att demonstranterna i dag också finns i sociala medier.

Sedan mitten av 1800-talet har man talat om massmedierna som den tredje statsmakten, efter riksdag och regering. Frågan är hur vi borde benämna de sociala medierna, vars genomslagskraft i dag inte sällan överträffar de traditionella mediehusens?

Författaren och journalisten Katarina Wennstam berättar i dag på Expressens kultursida om varför hon namngav skådespelaren på sitt Instagram-konto: ”Inte enbart utifrån att han är dömd för misshandel och vidrigt kvinnohatande hot, utan lika mycket för att han har varit ett pågående arbetsmiljöproblem på Dramaten och att detta har påtalats gång på gång till ledningen, utan effekt.”

 

Wennstam manar till viss besinning i de sociala kanalerna, men slår också tillbaka mot kritiker som tv-profilen Hasse Aro. Han har i TV3:s ”Efterlyst” ägnat sig åt att bildpublicera misstänkta brottslingar, men talar nu om pöbeln som hänger ut en dömd skådespelare.

Wennstam är väl förtrogen med de pressetiska reglerna, men Instagram-publicisterna orienterar sig efter andra ideal. ”Här finns ett ännu icke-reglerat gränsland som vi måste diskutera mer”, skriver hon. Det har hon verkligen rätt i. Förtalslagstiftningen gäller förstås i sociala medier. Men ingen utpekad kan i praktiken jaga varenda person som delar eller förstärker uppgifter.

 

Vi har pratat mycket om Pressens Opinionsnämnds fällningar av alla stora mediehus. Pressombudsmannen Ola Sigvardsson beklagade nyligen metoo-rapporteringens fokus på kända män. ”Debatten handlade om några farbröder hade gjort ditten eller datten eller dutten. Det är helt underordnat den viktiga frågan om den manliga strukturen”, sa han i Kultur-Expressen. På den punkten håller jag inte med honom. En struktur avslöjas ofta genom vissa individers handlingsutrymme.

Josefin Nilsson-dokumentären ägnade sig dock inte åt mannen som person. Inga andra etablerade medier har heller avslöjat hans namn. Ett så gammalt brott med lågt straffvärde har hittills gjort det svårt att motivera. Å andra sidan vidtar Dramaten nu drastiska åtgärder, ställer in föreställningar och gör sig av med sin stjärna. Något stort har hänt i svensk teatervärld. Trycket från sociala medier är orsaken till det, snarare än SVT-dokumentären i sig. 

Men vem bryr sig, kan man ibland fråga sig.

Kanske har dock ”gammelmedierna” tagit intryck av fällningarna och idkar en mer försiktig hållning? Men vem bryr sig, kan man ibland fråga sig. Det är uppenbart att debatten med utgångspunkt i medierna som är anslutna till det pressetiska systemet eller lyder under Granskningsnämnden i dag blir alltför snäv, även om den är nog så viktig. Det finns en helt annan offentlighet där ute, med stor makt, som fullständigt struntar i våra omsorgsfulla avvägningar.

 

Karin Olsson är kulturchef och ställföreträdande ansvarig utgivare. Nästa vecka skriver chefredaktör Thomas Mattsson Mediekollen.

 

HÄNT I VECKAN

ANDERS EHNMARK. En av de stora Expressen-journalisterna har gått ur tiden. Hans betydelse märks inte minst i de många välskrivna runorna.

 

ISABELLA LÖVIN. Får kritik av mediebranschen på grund av nya återvinningsregler som ökar kostnaderna för den tryckta pressen.

 

JESPER RÖNNDAHL. Lämnar satirsuccén ”Svenska nyheter” i SVT efter tre säsonger. Tack för skratten!