Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anställda i kyrkan i upprop om sexuella trakasserier

Nu går Svenska kyrkan ut i ett gemensamt upprop som undertecknats av 1 382 anställda. Foto: Magnus Aronson/IKON
Vittnesmålen kommer att publiceras på en blogg var 10:e minut mellan klockan 09 och 10 på fredagsmorgonen. Foto: TOMAS LEPRINCE / KVP
Ärkebiskop Antje Jackelén. Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Bransch efter bransch i Sverige har gått ut i egna #metoo-upprop.

Nu går 1 382 anställda, frivilliga, förtroendevalda och församlingsbor ut i uppropet #vardeljus mot sexuella trakasserier i Svenska kyrkan. 

Vittnesmålen publiceras var 10:e minut på en särskild blogg.

– Nu räcker det!, skriver ärkebiskop Antje Jackelén, som själv undertecknat uppropet.

Under de senaste veckorna har en rad yrkesgrupper vittnat om sexuella trakasserier inom sin bransch i kölvattnet av Metoo-kampanjen. Skådespelare, jurister, sångare, restauranganställda, idrottare och journalister har skrivit under upprop som uppmanar till ett bättre arbetsklimat och nolltolerans mot övergrepp och trakasserier.

Nu går även Svenska kyrkan ut i ett gemensamt upprop som undertecknats av 1 382 anställda. De skriver bland annat att "också inom kyrkan har förövare skyddats, brottsutsatta bestraffats och övergrepp tystats ned. Också inom kyrkan har män uppmuntrats, befordrats och tagit plats på icke-mäns bekostnad. Det är nog nu." 

Ärkebiskop Antje Jackelén har själv skrivit undertecknat uppropet. Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

"Blev utsatt för övergrepp av en präst"

Vittnesmålen kommer att publiceras var 10:e minut mellan klockan 09 och 10 på fredagsmorgonen. 

De vittnar om flera personer som utsatts för sexuella övergrepp och trakasserier inom kyrkan. Förövarna pekas ut som både präster, chefer och andra församlingsmedlemmar.

”Jag blev utsatt för övergrepp av en präst (man) jag gick i själavård hos. Efter ett tag började han introducera allt märkligare metoder som gick ut på att fysisk närhet skulle skapa en trygghet hos mig. Det slutade med hans händer under min tröja. Smekningar. Försök till kyssar. Verbala närmanden. När jag efter mycket funderingar bestämde mig för att anmäla pratade jag med en annan präst som då avrådde mig från att anmäla eftersom jag var i antagningsprocess för att bli präst och det kunde äventyra mina chanser att bli godkänd. Det var bättre, för min egen skull, att tiga. Jag lyssnade på rådet och är nu själv präst, men har ångrat det många gånger. Han har gått helt fri och i värsta fall utsatt andra för samma eller liknande övergrepp.”

"Den manliga kyrkoherden tystade övergreppet"

”En man i den församlingen jag arbetade i begick övergrepp mot mig. Jag bad min kyrkoherde om stöd. Den manliga kyrkoherden sade: ”Nej, vi ska inte säga något utåt. Det här får du hantera själv. Tänk på församlingsbon och hans framtid.”

”Jag presenteras av min manlige chef för en äldre man, aktiv i kyrkan, som direkt vänder sig till min chef och höhö:ar att denne tydligen har väldigt bra smak. Min chef tog tydligt avstånd efteråt men tyvärr kommer kommentarerna från män ibland. Jag får känslan att de känner sig lite naughty och häftiga genom att säga så till en kvinna som är präst. Problemet är inte enbart de enskilda kommentarerna, utan att det är en del i ett mönster som skapar ett obehag för att till exempel åka ensam för att möta änkemän eller inför vissa själavårdssituationer.”

”Det hände för många år sedan och skulle hämta en bok ur ett arkiv i källaren, prosten som gjorde en visitation hade följt efter mig och väl där på stegen när jag började klättra ner så sticker han in sin hand och tar tag i mitt underliv med sin hand. Han håller fast och säger det där är väl skönt. Jag reagerar och slår till handen. Sedan vid juletid kommer prosten med en mistel och vill att vi ska kyssas under den. Jag var vid det tillfället ensam på expeditionen och han sa att det var Guds vilja att vi skulle vänslas lite. Berättade för min kyrkoherde hon sa att sånt måste vi kvinnor tåla att män är sådana.”

Ärkebiskop Antje Jackelén har undertecknat #vardeljus

Med anledning av uppropet har ärkebiskop Antje Jackelén, som själv undertecknat uppropet, skrivit ett uttalande på Svenska kyrkans hemsida. 

"Jag önskar att vi kunde säga att kyrkan är fri från sådana kränkningar. Men jag vet också att så inte är fallet. Uppropet #Vardeljus talar ett tydligt språk. Några av händelserna som berättas har varit föremål för juridiska och kyrkorättsliga processer, andra har levt i tystnaden, tills nu", skriver hon och fortsätter:

"Dessa berättelser måste få höras. Jag har undertecknat uppropet och jag känner vrede över de strukturer som tillåter att sådant fortfarande sker. Samtidigt har jag som ärkebiskop ett ansvar för att vi reagerar och förändrar.

Vi vet att sexuella övergrepp sätter djupa och långvariga spår i en människas liv. I Svenska kyrkan har vi de senaste tjugo åren medvetet arbetat med att bemöta och förebygga sexuella övergrepp i kyrkliga sammanhang. Vi vet hur viktigt det är att den utsatta blir lyssnad till, trodd på och får hjälp att placera skulden. Det är aldrig den utsattas fel!"

 

Svenska kyrkans upprop #vardeljus

"Vi har själva känt maktmissbruk och övergrepp, vissa av oss i vår egen kropp. Vi har själva känt hjälplösheten och osynliggörandet, vi har själva känt maktstrukturernas obändighet. En del av oss har varit utsatta. Andra står i solidaritet med dem som utsatts. Vi alla ser att det är nog nu. Tystnaden behöver brytas, skammen behöver placeras där den hör hemma. Den är inte vår att bära.

 

Vi tror på en Gud som blev människa på det mest utsatta av alla sätt. Vi tror på en Gud som kallar oss att se och hjälpa varandra, när en medsyster är utsatt och bördan för tung. Liksom Jesus rev hierarkierna, så ska vi riva den patriarkala kulturen i kyrkan.

 

Vi behöver varandra. Vi behöver berätta, vi behöver bekräfta varandras erfarenheter. Det är nog nu. I #metoo-rörelsen vill vi stå i solidaritet med medsystrar i andra branscher, organisationer och arbetsplatser och låta även våra berättelser höras.

 

Också inom kyrkan har förövare skyddats, brottsutsatta bestraffats och övergrepp tystats ned. Också inom kyrkan har män uppmuntrats, befordrats och tagit plats på icke-mäns bekostnad. Det är nog nu.

 

Som människor som själva sett makt missbrukas, vill vi ta det här tillfället att säga att vi alla behöver granska oss själva, varandra och vårt samhälle så att vi inte ytterligare bidrar till en skammens och tystnadens kultur. Vi vill sträcka ut våra händer i bön för ett samhälle som behöver bäras av tro, hopp och kärlek."

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!