Den 17 januari gav sig Christopher Nislander av till jobbet. Han har ännu inte lyckats komma hem till sin familj.
Christopher, eller Kapten Coco som han kallas av sina vänner, är överstyrman på en båt som transporterar naturgas mellan Asien och Sydamerika. Likt många andra sjömän är han nu fast till sjöss. Reserestriktioner och karantänsregler gör att han inte har kunnat bli avlöst.
Egentligen skulle han varit borta åtta veckor, nu har det blivit fyra månader och kommer troligtvis att bli minst två månader till.
– Det är ganska mycket som ska klaffa för att en avlösning ska bli av. I vårt fall är det inte bara att Coco ska kunna ta sig till Europa utan också att hans avlösare ska kunna ta sig från Europa till den hamnen där deras båt anlöper, säger Anna Ståhlgren Nislander, som vanligtvis arbetar som pressekreterare åt Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell.
För tillfället är hon föräldraledig med Carl, som var fyra veckor när hans pappa åkte.
– Jag tror att alla som har barn i närheten kan relatera till hur det är att ha en levande måttstock hemma på hur fort tiden passerar, säger Anna Ståhlgren Nislander.
Den internationella redareföreningen, International Chamber of Shipping (ICS) uppskattar att 150 000 sjöfarare är fast till sjöss, på grund av att det inte går att lösa av besättningen. Det är de som ser till att det fortsätter transporteras varor och drivmedel mellan länder. På båtarna jobbar besättningen sju dagar i veckan, många timmar per dag.
– Jag tycker sjömännen är de osjungna hjältarna i pandemin. Med all rätta lyfter man situationen för folk som sliter inom vården, men vi är i behov av att det finns mat i butiken eller energiförsörjning. Och de kan inte komma hem på kvällen, säger Anna Ståhlgren Nislander.
”Sjömän har alltid haft en förmåga att anpassa sig”
Alla sjömän vet att det ingår i jobbet att inte veta när man ska komma hem. Men det här läget är exceptionellt, skriver Christopher Nislander via satellit.
– Men moralen ombord är god, sjömän har alltid haft en förmåga att anpassa sig och det är det vi gör. Men det som många finner påfrestande är att det tilltänkta besättningsbytet hela tiden skjuts på framtiden. Sedan får man inte glömma de kolleger runtom i världen som bara har betalt när de går ombord, som nu går hemma och inte har möjlighet att betala sina räkningar, skriver Christopher Nislander.
Under perioder kan paret inte kommunicera med varandra annat än med textmeddelanden via ett satellitsystem. Det tog två månader innan familjen kunde ha sitt första videosamtal.
Ett par gånger har de hoppats på att båten ska komma till en hamn där det går att bli avlöst. Men det har hittills inte lyckats. Ett nej innebär en månad till nästa chans.
– Ensamstående mammor klarar ju detta varje dag så jag känner en ganska stor ödmjukhet kring vår situation. Sen är det också så att till skillnad från många andra som drabbas av den här sjukdomen, så vet vi att vi kommer bli återförenade som familj. Det är bara att vi inte vet när, säger Anna Ståhlgren Nislander.
Det svåraste, tycker hon, är att inte ha en prognos för när familjen kan återförenas.
– Jag hade hellre haft ett besked som är att han bli avlöst i augusti-september, än den här ovissheten. Ovissheten är ganska svår att förhålla sig till.
Transportstyrelsen: ”Situationen är ytterst problematisk”
Den internationella sjöfartsorganisationen IMO, som är ett FN-organ, har gått ut med rekommendationer för att underlätta för besättning att bli avlöst. Även EU-kommissionen har rekommendationer för att sjömän lättare ska kunna röra sig mellan länder inom EU.
– Det är upp till varje land och rederi att implementera rekommendationerna. Det finns inga bindande åtgärder, så det är svårt att säga vilken effekt det kommer få. Det gäller att det blir en harmonisering mellan länder för att det ska lyckas. Situationen är ytterst problematisk, säger Johan Isaksson, internationell samordnare för sjöfart på Transportstyrelsen.
Ett problem är att Filippinerna har infört hårda restriktioner både för att resa in och ut ur landet, även om man på senare tid försökt att underlätta för sjömännen. En stor andel av världsflottans arbetskraft kommer därifrån.
Transportstyrelsen har tillsammans med Svensk sjöfart kunnat hjälpa till att få hem några svenskar under pandemin.
– Det finns positiva exempel mitt i allt det här mörka. Vi har lyckats få ner folk till kontinenten och vi har lyckats få hem folk. UD har kunnat ta kontakter med ambassader eller så har vi tagit kontakt med sjöfartsdirektören i landet, säger han.
Enligt branschorganisationen Svensk sjöfart är det enklare för dem som befinner sig i Europa. Det är de sjömän som är på världshaven som har svårast att bli avlösta.
Christopher Nislander, vars fartyg just lämnat Hongkong efter att ha kört från Peru, tycker att världshandelsflottans situation har saknats i debatten om pandemins effekter.
– Sjömän är en osynlig men livsviktig arbetskraft och det enda de flesta av oss önskar är att vi ges möjlighet att kunna utföra vårt arbete på ett säkert och effektivt sätt och då krävs det att rimliga krav för besättningsbyte möjliggörs, skriver han.
LYSSNA: Verkställande utskottet, Expressens podcast om politik: Statsministern som försvann
