Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Annas 6-åriga dotter blev utbränd – ville inte leva

– Det är det värsta jag har varit med om, säger Anna Carlsson. Foto: Privat
En dag i november kom Annas dotter hem och sa att hon är ”blå i hjärtat”. Foto: Privat
Foto: Privat

I november kom Anna Carlssons 6-åriga dotter, som har både adhd och autism, hem från förskolan och sa att hon ville dö.

Sedan den dagen har dottern varit hemma från skolan med ångest och sömnproblem, och enligt läkarna var hon utbränd.

– Hon ville dö, säger Anna Carlsson.

Förra sommaren kantades av ängslan för Anna Carlsson, 36, hennes sambo och deras barn.

Till hösten skulle deras 6-åriga dotter börja i förskoleklass på Edboskolan i Skogås, söder om Stockholm och dottern, som har flera neuropsykiatriska diagnoser, var orolig inför skolstarten.

Från skolans håll lät det positivt i början: Dottern var bra i skolan, lekte och var glad. Men hemma var hon arg, ledsen, hade svårt att sova och grubblade mycket. Dottern berättade att hon inte kände sig sedd och till slut ville hon inte gå till skolan alls.

Från skolans håll lät det positivt i början: Dottern var bra i skolan, lekte och var glad. Foto: Privat

Hjälp och anpassningar kom – men för sent, menar mamma Anna, som också berättat om familjens situation för lokaltidningen Mitt i.

– Problemet är att det aldrig började bra. Att skolan inte jobbade förebyggande, utan de jobbade med att testa sig fram. Men hon älskar ju sina vänner, så de gånger vi har fått henne att gå till skolan har det varit på grund av dem, säger hon.

Pratade om döden

En dag i november kom Annas dotter hem och sa att hon är ”blå i hjärtat”. Det betyder att hon är ledsen. Dottern berättade även att hon vill dö.

– Hon hade en liten såg, ett barnverktyg, som vi har lagt undan nu. Det var den hon försökte skära sig själv med. Då sa vi att man inte ska skära sig för då blöder man och så kan man dö. Då bröt hon ihop och sa att ”det gör inget om jag dör, pappa. För min verklighet är så svår och då slipper jag gå till skolan”. 

Hur känns det att höra sin 6-åriga dotter säga så?

– Det är det värsta jag har varit med om. Så är det ju. Det går inte att sätta sig in i hur det känns. Det är en katastrof. Det är verkligen sorgligt.

Hjälp finns att få

Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

 

En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

 

Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.

Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Svenska föreningen för psykisk hälsa: sfph.se 

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

Röda Korset: redcross.se. Telefonjour: 0771-900 800.

Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.se.

Telefonjouren: 08-34 58 73.

Källa: mind.se och www.spesistockholm.se

”Kompisarna älskar henne”

Sedan november har Annas dotter inte varit i skolan, utan bara varit hemma. 6-åringen har haft problem med ångest och sömnsvårigheter och enligt läkarna var hon utbränd. 

Hon är verbal, social, glad, gillar tv-spel och att leka utomhus. Trots sina svårigheter är hon välfungerande i sociala situationer, vilket inte alltid är en självklarhet för personer med neuropsykiatriska diagnoser.

– Hon har sina kompisar, de älskar henne och tycker om att vara med henne och hon tycker om att vara med dem. 

Att återvända till Edboskolan, där Annas andra barn går och ”har en fantastisk lärare”, är omöjligt, enligt familjen. Foto: Privat

Men under flera månader har dottern inte orkat leka som förut, och först nu kan hon ta hem vänner igen.

– Det har varit en lång väg tillbaka till att överhuvudtaget känna att hon är på väg att bli lite glad, om du förstår vad jag menar.

Kan och vill inte återvända

Ytterligare ett orosmoment finns kvar: Skolan. Efter sommaren gäller skolplikten och då är det dags för Annas dotter att börja första klass.

Familjen säger att de gärna hade fått till möten innan sommaren för att ge dottern bästa möjliga förutsättningar inför skolstarten, men än så länge har man inte fått några besked.

Att återvända till Edboskolan, där Annas andra barn går och ”har en fantastisk lärare”, är omöjligt, enligt familjen.

– Det är inte ett alternativ, det finns ingen återvändo, säger Anna.

Familjen har ansökt om att låta dottern gå i en resursklass på en annan skola men fått avslag med motiveringen att hon borde gå i en vanlig klass på Edboskolan med insatt stöd. Skolan och kommunen menar också att föräldrarna självmant valt att hålla sitt barn hemma, men enligt Anna har de inte haft något val.

6-åringen har haft problem med ångest och sömnsvårigheter och enligt läkarna var hon utbränd. Foto: Privat

Edboskolan vill inte kommentera enskilda fall men säger till tidningen Mitt i att en vanlig klass är att föredra.

– Risken är att barnen blir fast i en liten grupp annars, och att det skapar ett väldigt utanförskap, säger Mari Eriksson, Edboskolans biträdande rektor, till tidningen.

– Det är sorgligt när det går så långt att barn är hemma från skolan. Men jag är övertygad om att det går att hitta en väg tillbaka, säger skolans rektor Anna Stjelke.

Det bästa, enligt familjen, vore om deras dotter får gå i en mindre klass med fler lärare.

Men nu pekar allt mot en stor klass.

– Ja, jag har fått lova henne att vara med i skolan i så fall. Jag har lovat henne att vara med till den dagen hon säger till mig att gå, säger Anna.

”Vi förstår att det är jättesorgligt”

Joakim Östling, biträdande verksamhetschef för Huddinges grundskolor, känner till situationen för Anna och hennes familj.

Han säger att elever med hög frånvaro är ett högprioriterat område.

Vad krävs egentligen för att få placera sitt barn i en specialklass som i det här fallet?

– Det hade varit underbart om det fanns ett enkelt svar, men det gör det inte. Beslutet är rektorns och rektorn har ju ett team runt sig, där du har psykolog, kurator, skolsköterska och ibland även kompetenser från BUP. Det är viktigt för alla våra skolor att även föräldrarna känner att de får vara med i diskussionen, att man verkligen lyssnar på deras åsikter och visar förståelse för hur det är. Samtidigt som det till syvende och sist är ett rektorsbeslut. 

Här har vi en elev som uppenbarligen mår dåligt i en stor klass. Borde inte det vara en grund för att se över situationen?

– Vi tittar hela, hela tiden på hur det går i skolan, vi har hela tiden de ögonen på de här eleverna. Det är klart att vi behöver fundera över om vi gör rätt saker. Hanterar vi de här eleverna på rätt sätt? 

Enligt Joakim Östling handlar det i slutänden om vad de ansvariga finner bäst för eleven i fråga.

– Vi förstår att det både för föräldrar, elever och även för skolan är det här jättesorgligt att det inte är löst ännu. Självklart. Vi jobbar hela tiden med att vara flexibla och visa förståelse, men samtidigt har vi ett ansvar att till slut ta ett beslut som vi tror är bäst för lärandet, för eleverna, och ibland tycker vi inte lika. Så är det. Men vi måste ändå visa förståelse, säger han.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!