Anna Hage kämpade för att försöka rädda livet på Olof Palme. För Fredrik Skavlan berättade hon sin historia. Foto: SVTAnna Hage kämpade för att försöka rädda livet på Olof Palme. För Fredrik Skavlan berättade hon sin historia. Foto: SVT
Anna Hage kämpade för att försöka rädda livet på Olof Palme. För Fredrik Skavlan berättade hon sin historia. Foto: SVT
Olof Palme 1975. Foto: LEIF ENGBERG / DAGENS NYHETEROlof Palme 1975. Foto: LEIF ENGBERG / DAGENS NYHETER
Olof Palme 1975. Foto: LEIF ENGBERG / DAGENS NYHETER

Anna Hage: ”Förstod inte att det var Palme”

Publicerad

Anna Hage kämpade för att försöka rädda livet på Olof Palme, mordnatten 28 februari 1986. 

För Fredrik Skavlan berättade hon sin historia.

– Jag behövde få i gång hans hjärta och startade hjärt- och lungräddning. Men det blev ingen större reaktion. Inget hjärta, inget liv, säger hon i SVT:s Skavlan.

17-åriga Anna Hage åkte bil genom Stockholm när hon plötsligt såg en man falla. Ytterligare en man sprang från platsen och det fick Anna att haja till. Hon sprang ut och fram till den fallne mannen.

Hon hade inte hört några skott men förstod att något allvarligt skett. Mannens skjortbröst var blodigt och Anna Hage som då läste till undersköterska satte i gång med första hjälpen. Hon kände efter om mannen hade någon puls, det hade han inte och Anna förstod att hon måste få hans hjärta att börja slå igen.

– Jag behövde få i gång hans hjärta och startade hjärt- och lungräddning. Men det blev ingen större reaktion. Inget hjärta, inget liv, säger hon.

Samtidigt som Anna Hage och en man försökte rädda livet på mannen försökte hans fru slå undan dem, hon var svårt chockad. Annas väninna höll om kvinnan och försökte lugna.

Fredrik Skavlan: Förstod du vem det var som du försökte rädda livet på?

– Nej, inte alls. Det var först när Lisbet sa ”ser du inte vem jag är? Jag är Lisbet Palme. Det här är min man, statsminister Olof Palme.” Då förstod jag.

 

LÄS MER: Anna Hage berättar om mordnatten i by bok 

 

Var kall och chockad under förhöret

Det var kallt ute i februarikylan, men Anna Hage fick inte lämna mordplatsen för polisen eftersom hon skulle till polishuset för förhör. Kläderna var våta av blod. Hon var kall, chockad och förvirrad när förhöret inleds. 

Anna Hage försökte svara så gott hon kunde på frågorna, men kände sig utsatt. Hon behövde höra att hon agerat rätt men förhörsledaren ställde sina frågor, ointresserad av Annas egen berättelse.

Det tog två och ett halvt år innan polisen grep en misstänkt person. Anna Hage var rädd under perioden, hon var ju ett mordvittne.

Vill berätta 17-åriga Annas historia

Hon var med under förhandlingarna mot Christer Pettersson i både tingsrätten och hovrätten. Båda tillfällena var fruktansvärda för henne. Upplevelserna har satt djupa spår och är orsaken till att hon inte velat vara offentlig med sina upplevelser.

Hon kallades som vittne för försvaret. De ville visa att Lisbet inte kunde känna igen mördaren eftersom hon varit så chockad, tror Anna Hage.

Hon var tyst i 30 år. För DN berättar hon att strategin fungerade tills hon såg en dokumentär om mordet på tv – och sig själv i ett klipp. 

Nu har hon skrivit en bok, "30 år av tystnad" om händelserna och gått i terapi för att bearbeta det som hon förträngt.

– Jag har hållit mig borta från allt i 30 år, men jag måste klargöra vad jag har upplevt. Jag tänker: ”Om inte jag, 48 år gammal 2016, berättar 17 år gamla Annas historia kommer den aldrig att berättas.”

 

LÄS MER: 30 år efter Palmemordet – Palmes sista steg i livet

Relaterade ämnen
Karin Selåker Hangasmaa
Karin Selåker Hangasmaa

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag