"Mannen blöder från bröstet. Skjortan är helt röd.
Jag ser att mycket mer blod kommer. Nu är pölen under honom stor, mina knän halkar och glider i blodet. Ett, två, tre fyra, fem ... jag trycker mot hans bröstben. (...)
Den unga killen som blåser in luft i mannens mun i hopp om att ge honom syre har blod på sin mun."
Anna Hage var bara 17 år den natten. Precis som statsministern hade hon varit på bio och satt i en bil, på väg mot Centralen.
Genom bilfönstret såg hon en grupp på tre personer, två män och en kvinna. Plötsligt föll en av männen till marken, varpå den andre mannen sprang från platsen. Anna Hage och en ung man började tillsammans göra hjärt-lungräddning på mannen, som hon då inte kände igen.
Det var först efteråt, när ambulansen kommit, som hon hörde den skjutne mannens följeslagerska säga att hon var Lisbet Palme och att det var hennes man, Olof Palme, som blivit skjuten.
LÄS MER: Olof Palme – politiken, passionen, personen
Fick ingen hjälp
Tiden efter mordet fick Anna Hage ingen professionell hjälp för att bearbeta vad hon varit med om.
Polisen förhörde henne många gånger men de verkade aldrig vara riktigt intresserade av vad hon hade att berätta. Flera gånger blev hon också förhörd av Säpo. Syftet med förhören blev hon aldrig klar över.
Hon medverkade till en början flitigt i både radio, tv och tidningar. Först blev hon glad eftersom journalisterna, till skillnad från polisen, tycktes lyssna på henne.
Men snart märkte hon att inte heller journalisterna lyssnade ordentligt. De vred och vände på det hon sagt, dramatiserade och förstorade upp saker, skriver hon. När hon läste deras texter blev hon ofta arg.
I stället borde hon ha pratat med en psykolog eller präst, tänker hon i dag.
I december 1988 greps Christer Pettersson misstänkt för att ha mördat Olof Palme. Pettersson fälldes i tingsrätten men friades i hovrätten. I rättegången mot honom var Anna Hage kallad till hans försvar. Hennes vittnesmål skulle ifrågasätta Lisbet Palmes auktoritet. Anna Hages minnesbild var nämligen att Lisbet Palme varit i chock direkt efter mordet.
Anna Hage upplevde att hon blev anklagad, hånad och förnedrad av både åklagaren och Petterssons försvarsadvokat. Hon skriver att hon inser att vittnen måste ifrågasättas av jurister, men önskar att hon hade fått hjälp att förbereda sig på vad som skulle möta henne i rättssalen.
LÄS MER: 30 år efter mordet – följ Olof Palmes sista steg i livet
Förföljd av kylan från mordnatten
I boken "30 år av tystnad. Mitt liv i skuggan av mordet på Olof Palme" beskriver Anna Hage hur hon frös under mordnatten. Hon var nedkyld från det att hon bevittnade mordet till att hon tills hon slutligen somnade framemot fyra på morgonen. Långt senare förstod hon att det inte bara var det kalla vädret, utan att hon varit i chock.
Iskylan från mordnatten skulle förfölja henne i decennier.
Redan dagen därpå kände hon den när hon insåg att det gick en mördare lös – och att hon hade sett honom.
Tiden efter mordet kunde hon känna den när bilar stannade utanför familjens radhus med lysena släckta, eller när hon svarade i telefon och det var tyst i andra änden. Eller när det knäppte i luren som om linjen var avlyssnad.
Också långt senare i livet har frossan kommit tillbaka. Vid två komplicerade förlossningar. När hennes son berättade att han bevittnat en knivskärning. När en vän överraskade henne på en stormarknad och hoppade på henne bakifrån.
"Skräcken tar över. Jag har alltid haft den där skräcken i mig. Skräcken för mördaren", skriver Anna Hage i boken.
LÄS MER: Sidorna i Expressen dagen efter mordet på Palme
Gick i terapi
Och i februari 2016, när hon såg sig själv i en tv-dokumentär med anledning av 30-årsdagen av Palmemordet, kände hon kylan i kroppen på nytt.
Det var då, som nyskild mor till två vuxna barn, som hon förstod att hon behövde söka hjälp. Hon började gå i kognitiv beteendeterapi för att bearbeta det trauma som mordet och tiden efteråt var för henne. Samtalen med terapeuten Ingrid varvas i boken med minnesbilder från mordnatten och hennes liv fram till i dag.
I terapin fick Anna Hage rådet att skriva ner sin berättelse som en del i bearbetningen. Det gjorde hon, tillsammans med frilansjournalisten Ana Udovic.
I slutet av boken beskriver hon hur den processen redan har börjat.
"Efter att ha blickat tillbaka och försökt förstå Anna sjutton till tjugo år måste jag nu fokusera framåt igen. (...) Jag ser fram emot att, när jag har kommit ytterligare en bit på väg, kunna släppa in kärleken och tilliten igen och bli älskad för exakt den jag är."
Expressen har sökt Anna Hage via hennes förlag men inte fått något svar.
Premium
Premium
Premium