På söndagen, i samband med att utrikesminister Ann Linde (S) besökte den pågående försvarskonferensen i Sälen, meddelade hon att Sverige nu kommer att skicka ner en egen delegation till Iran. Detta med anledning av det nedskjutna passagerarplanet som hade 17 nu omkomna svenskar ombord. Till Expressen säger hon att händelsen är den hittills största prövningen för henne som utrikesminister.
Har Sverige agerat snabbt och kraftfullt nog vad gäller detta?
– Ja. Så fort vi fick informationen om det som hade hänt inrättade vi en krisorganisation och ett krisnummer som alla anhöriga kunde ringa. Och polisen inrättade ett anhörigcenter på Arlanda. Så jag tycker att vi har agerat så fort som möjligt. Sedan förstår jag frustrationen hos de hemmahörande som inte fick informationen fortare, men det berodde på att vi ville vara säkra på att den var korrekt.
Nedskjutningen av det ukrainska planet i Iran måste fördömas, har du sagt. Ändå skickade du kondoleanser till Iran. Finns det en motsättning i det?
– Absolut inte. Om du har ett land som förlorat hundratals av sina landsmän är det klart att man måste kondolera det. Det är ingen motsättning till att vi fördömer det som skett.
Hur skulle du säga att Sveriges relation med Kina är just nu?
– Just nu är det lite problematiskt, det är bara att erkänna. Vi vill ha en god relation till Kina. Det är ett väldigt stort land som vi har mycket handel med. Och det finns ingen anledning till att vi inte ska ha samarbete inom många områden. Men vi har också en svensk medborgare som sitter fängslad utan rättegång, Gui Minhai. Och självklart kommer jag och regeringen fortsätta kräva att han släpps fri. Det finns ingenting som kan få oss att inte stå upp för en svensk medborgare som fängslats utan rättegång.
Bland annat Ulf Kristersson menar att Sverige borde agera mycket hårdare i detta fall. Hur svarar du på den kritiken?
– Jag förstår att han är lika angelägen som jag att han blir fri. Men sedan kan jag inte hålla med om att vi inte agerar kraftfullt och hårt. Jag tror att Ulf Kristersson hade hamnat i samma situation om han varit i mina kläder.
Hur lämpligt är det att handla med Kina när de behandlar sin egen befolkning – och Gui Minhai – som de gör?
– Jag är av den åsikten att man nästan alltid ska handla med andra länder. Det kan finnas och finns historiska undantag. Men när du har handel kan du också få bättre möjligheter till dialog.
Vad kan det finnas för undantag?
– Sydafrika. Då fanns det en global överenskommelse om en bojkott och om det finns det kan det ju fungera. Men något sådant ser jag inte framför mig med Kina.
Regeringen försökte förra året hämta hem svenska IS-terroristers barn som är kvar i Syrien, men lyckades då inte hitta dem. Vad har hänt nu?
– De flesta av de mellan 45 och 50 barn som finns i Al Hol-lägret har mammor, varav mindre än en handfull är föräldralösa. För ett antal av dessa barn var allt klart med ett hämtande från Sveriges sida. Men när barnen skulle överlämnas hade släktingar till mamman fört bort dem. De ville inte att barnen skulle växa upp i Sverige, utan i Kalifatet. Vi har fortfarande inte hittat barnen.
Sverige bedriver en feministisk utrikespolitik. Har du några konkreta exempel på resultat i den bemärkelsen? Som gör att man förstår vad det kan handla om?
– Exempelvis vet vi att avtalen blir mycket mer hållbara om vi har kvinnor med i fredsavtalen, bland annat på grund av att kvinnor har helt andra kontaktpunkter och värnar mer om fredsavtal än män. Därför har vi krävt att det ska vara kvinnor med vid varje förhandling om fred. När vi hade förhandlingar om Jemen i Stockholm förra året och bad vi exempelvis parterna att ta med kvinnor i sina delegationer. Det ville de inte, så då bjöd vi in kvinnorna separat och lyssnade vi på vad de sa. Och så förde vi in det till förhandlingarna.
– Det hade ju varit bättre om kvinnorna hade fått sitta med. Men då gjorde vi på detta sätt som en del av den feministiska utrikespolitiken. Det roliga är att land efter land nu följer efter, senast Mexiko.
Då och då postar någon bilden på när du har på dig slöja på dig på ett statsbesök i Iran och skriver lite hånfullt ”feministisk utrikespolitik” till bilden. Vad säger du om det där?
– Varje dag sedan jag var där har bilden postats. Och det är klart att det tar på en, självklart. Samtidigt måste jag fatta ett beslut, vilket jag gjorde innan jag åkte. Vill jag att en kvinna i en roll som minister ska kunna åka till Iran och ha samtal med de högsta ledarna? Då är priset för det att jag måste ha på mig en huvudduk. Alternativet är att jag skulle lämna över det till män och jag tyckte inte det var rimligt. Sedan kan jag också känna sympati för de kvinnor i Iran som kämpar för att få bort slöjtvånget. Jag stöder ju så klart inte slöjförbudet.
Anser du att ni bör erkänna det armeniska folkmordet år 1915?
– Vi har från regeringens sida sagt att de här händelserna som ligger så långt tillbaka är för historiker att titta på och konstatera vad som hände. Det är vår uppgift att det inte faller i glömska, men det är inte regeringens uppgift att erkänna det här folkmordet.
Varför inte?
– För att vi tycker att de konsekvenserna som de får runtom... det finns ju fler sådana här från så lång tid tillbaka. Då är det bättre att hitta andra former.
I höst har USA nytt presidentval. Har Donald Trump överraskat dig positivt i något avseende?
– Något positivt (funderar...). Jag skulle gärna vilja hitta något.
När blev du socialdemokrat i hjärtat?
– Det var väl runt 1982-1983, på Palmes tid. Jag jobbade redan med internationella frågor då, men jag var inte beredd att gå med i SSU då för jag tyckte att de var för konservativa (skratt). Men det var en klok internationell sekreterare som föreslog att jag skulle gå bli adjungerad till SSU:s internationella utskott, så jag blev det. Och sedan fortsatte det.
När blev du feminist?
– När jag kunde gå. Jag har alltid varit feminist. När jag gick på högstadiet prenumererade jag på Gloria Steinem magasin ”Ms.” och tyska ”EMMA”. Och jag valde en fyraårig, teknisk linje som en total protest mot att tjejer som inte var duktiga i matte inte skulle kunna gå teknisk. Vi var inte så många tjejer där, men vi tog över skoltidningen och levde ett jäkla liv. En kille ställde sig till och med upp och hoppade jämfota en gång när jag höll föredrag och bara ”sluta med den skiten” (skratt).
Vilken är din mest impopulära åsikt?
– Jag har inget problem som feminist och socialdemokrat att försvara svensk vapenexport. Det är inte så poppis bland många.