Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anittas man kan få 15 år i ett ryskt fängelse

Anitta Litvinov försöker leva så normalt det går medan hennes man Dima Nitvinov, 52, Greenpeaceaktivist, sitter häktad för sjöröveri i Murmansk i Ryssland, efter en Greenpeaceprotest som slutade i att alla aktivister greps. "Jag försöker se till att allt är så normalt som möjligt hemma för barnens skull", berättar hon. Foto: Anna-Karin Nilsson

Den svenska Greenpeaceaktivisten Dima Litvinov riskerar 15 års fängelse i Ryssland efter en fredlig protest mot oljeborrningen i Arktis.

Kvar i Stockholm försöker hans fru Anitta och de tre barnen få vardagen att fungera.

- Jag måste hoppas att det löser sig, säger Anitta Litvinov.

Detta har hänt

18 september

30 personer grips - däribland Dima Litvinov - ombord på Greenpeace fartyg Arctic Sunrise av rysk säkerhetstjänst. Greenpeaceaktivisterna hade försökt klättra ombord på företaget Gazproms oljeplattform Prirzalomnaya för att hänga upp en banderoll som protest mot oljeborrningen i Arktis. Gripandet skedde på internationellt vatten.

26 september

En domstol i Murmansk beslutar att börja häkta aktivisterna i två månader misstänkta för sjöröveri, ett brott som kan ge upp till 15 års fängelse. Dima Litvinov häktas den 29 september.

2 oktober

De första aktivisterna börjar officiellt att åtalas för sjöröveri.

8 oktober

Nederländerna inleder en rättslig process mot Ryssland i FN:s internationella domstol för havsrätt, för att få dem att släppa aktivisterna från Arctic Sunrise. Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Brasiliens president Dilma Rousseff och USA:s förra utrikesminister Hillary Clinton har kritiserat gripandet.

14 oktober

De första aktivisterna nekas att släppas mot borgen, ingen av dem har ännu släppts i väntan på rättegång. Litvinovs ärende väntas avgöras nästa vecka.

18 oktober

Greenpeaces internationella protest för att de fängslade aktivisterna ska släppas inleds.

Greenpeace protesterar mot Ryssland i 30 dagar

I dag är det 30 dagar sedan besättningen på Arctic Sunrise greps. Greenpeace inleder därför en 30 dagar lång protest för att de ska släppas.

Varje dag vid lunchtid (12.15-13.15) kommer en demonstration att anordnas utanför ryska ambassaden i Stockholm.

Liknande protester kommer att äga rum i 85 städer och 36 länder.

Telefonsamtalet förra veckan varade i fem minuter innan det bröts. Det är enda gången Anitta Litvinov haft kontakt med sin man Dima sedan han greps under vapenhot den 18 september.

Tillsammans med 27 andra Greenpeaceaktivister, en frilansfotograf och en dokumentärfilmare var han i färd med att sätta upp en protestbanderoll på en rysk oljeplattform i Arktis när den ryska säkerhetstjänsten ingrep. Några dagar senare kom det verkliga dråpslaget - hela gruppen anklagades för sjöröveri och riskerar 15 års fängelse i Ryssland.

"Helt gripet ur luften"

- Det kändes helt overkligt och otroligt att det här åtalet som är helt gripet ur luften kom. Det är svårt att förstå och så klart väldigt skrämmande att det går att göra så, säger Anitta.

Medan hennes livskamrat sedan 30 år tillbaka sitter fängslad i Murmansk fortgår hennes vardag i Stockholm med jobb och tre barn, varav ett fortfarande är i skolåldern.

- Jag försöker se till att allt är så normalt som möjligt hemma för barnens skull. Så att barnen kan känna att det finns vuxna runtomkring dem som är stabila som de kan vända sig till, förklarar hon.

Skriver varje kväll

Varje kväll skriver hon till Dima trots att hon vet att många brev fastnar hos de ryska myndigheterna. De uppdateringar hon får om hur han mår kommer i första hand från den norska generalkonsuln i Murmansk som varit ett stort stöd för familjen, men nu har myndigheterna förbjudit Dima att träffa konsuln mer i oktober.

"Bra på att klara det mesta"

- Dima är en person som är bra på att klara det mesta. Men samtidigt vet jag att han oroar sig väldigt mycket för oss, hans närmsta familj, säger Anitta, som finner sitt eget stöd hos vänner, Greenpeace, och utrikesdepartementet som hon har nästan daglig kontakt med.

Vågar du hoppas att han släpps?

- Jag måste hoppas att det löser sig. Jag får ta en dag i taget. Det klart att jag tänker att det kanske inte löser sig, men då ger jag inte upp helt enkelt. Man får fortsätta kämpa.

Vad är värst?

- Ovissheten, att inte veta vad som kommer att hända. Och att inte veta hur min man kommer att bli behandlad eftersom han är i händerna på människor som inte vill honom gott.