Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anissa kämpar för att ge utsatta barn en röst

Anissa, 40, könsstympades när hon var sju - nu kämpar hon för att ge utsatta barn en röst. Foto: Peter Holgersson / Runpix Bildbyrån

■■ Nyheten om att ett 60-tal flickor i Norrköping - bland dem en hel skolklass med 30 elever - har könsstympats spred sig som en löpeld internationellt.

■■ En hel värld upprörs över de brutala övergreppen, som först avslöjades av Norrköpings Tidningar.

■■ Nu granskar Expressen det skakande fallet och talar med en av dem som försöker stötta de stympade barnen.

Knappt åtta år gammal lades Anissa Mohammed Hassan på en brits. Hon skulle könsstympas.

Nu har hon varit med och upptäckt att ett 60-tal flickor i Norrköping blivit utsatta för samma övergrepp. Men mörkertalet är stort, menar hon.

- Det handlar om många, många fler. Och det är inte bara på en skola. Jag är så glad över att den här tystnaden bryts och att barnen får en röst, säger Anissa Mohammed Hassan, 40, Kisa.

 

För drygt tre år sedan kom det fram att cirka tio elever på en skola i Östergötland hade könstympats. I veckan visade det sig att en hel klass i Norrköping, med 30 elever, hade råkat ut för samma sak. Totalt sett har ett 60-tal fall upptäckts sedan i mars, efter att länsstyrelsen i Östergötland fått i uppdrag av regeringen att kartlägga hur man kan hindra att barn könsstympas, vilket Norrköpings Tidningar var först med att uppmärksamma. Redan i våras hade tidningen en reportageserie om könsstympning.

Informerar drabbade

Anissa Mohammed Hassan har varit en av dem som varit med och upptäckt de könsstympade flickorna. Hon är projektanställd av Länsstyrelsen i Östergötland och vägleder skolsköterskor, kuratorer, lärare med mera hur de ska upptäcka elever som riskerar att utsättas. Dessutom informerar hon föräldrar och ungdomar som kan vara utsatta.

- Jag har jobbat helt ideellt med det i sex år, då var det ingen som kom och lyssnade på mig. Nu tvingas de till att lyssna på mig eftersom jag går till platser där de redan är, säger hon.

- När jag berättar om mina upplevelser och problem som jag hade efter att jag blev könsstympad är det många elever som själva förstår att de blivit utsatta för samma sak. Jag har då frågat hur många det är som är uppsydda, nästan alla har räckt upp handen. Det har inte bara varit så på en skola, utan på många skolor. Det är många, många fler än dessa 60 som är drabbade. Problemen finns överallt. Det är jättemånga som drabbats som vi inte vet om än.

Är kluven till uppmärksamheten

Anissa Mohammed Hassan har fått många elever att söka efter sjukvård. Ändå är hon kluven med att såväl svenska som internationella medier skrivit om nyheten i veckan.

- Det som är bra är att många vet att det är många som är drabbade. Å andra sidan är jag lite orolig, att föräldrarna ska hindra oss och barnen på något sätt eller att barnen inte vågar prata med oss. De behöver verkligen en röst för detta, säger hon.

Och Anissa Mohammed Hassan talar av egen erfarenhet. Hon hade själv velat ha haft en röst som berättade att problemen med att kissa inte berodde på att hon var en flicka när hon var ung, utan att det hade med könsstympningen att göra.

"Jag var jätterädd"

När Anissa Mohammed Hassan knappt var åtta lades hon på en brits. Hennes mamma sa att hon skulle bli vuxen, efteråt skulle hon få många presenter och det skulle bli en stor fest. Vad hennes mamma menade med att bli vuxen var att bli könsstympad.

- Jag minns allt, jag var jätterädd. Jag visste ingenting om det de skulle göra. När de sa att det skulle komma blod fick jag panik. De höll mina armar, någon satt på mina ben. De trodde väl att jag skulle springa därifrån. Sedan började de skära, utan bedövning. Det gjorde så fruktansvärt ont. Jag skrek och ville bara komma loss, då höll de för min mun med en trasa och sa att jag skulle bita i den, säger Anissa Mohammed Hassan.

- Det var tortyr, barbarisk misshandel.

Efter ingreppet band de ihop hennes ben med rep. Så låg hon i nästan två veckor. Och lång tid efter ingreppet fick hon ligga ned när hon skulle kissa.

"Det gjorde så fruktansvärt ont"

- Det brann som eld, det gjorde så fruktansvärt ont. Så var det ända fram tills jag gifte mig. Jag hade aldrig tid att kissa färdigt, det tog så lång tid med det lilla hålet, jag gick på toan när jag visste att ingen annan skulle gå så att ingen skulle komma och störa. I tonåren blev det problem med mensen. Blodet fastnade i magen, jag tryckte som om att jag skulle föda ett barn. Det gjorde jätteont och jag kräktes ofta, men jag hade tur som överlevde, det är många som inte gör det.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!