Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Andreas räddades från döden i Thailand – av frun

Andreas Klintberg hade enorm tur, enligt läkarna. Foto: Privat

Andreas Klintberg från Västerås var nära att dö när han lekte med barnen på familjesemestern i Thailand – men räddades av hustrun Ulrika i sista sekund.

– Jag tänkte att ”jaha, nu lämnar jag jordens yta”, säger Andreas.

Ett år efter olyckan är han redo att berätta vad som hände.

I mars 2018 befann sig Andreas Klintberg, 41, på familjesemester i Thailand över 8 000 kilometer hemifrån Västerås.

Andreas, hans fru Ulrika och deras fyra barn hade varit på ön Ko Chang och precis ankommit till ön Koh Samet.

Familjen förälskade sig omedelbart i idyllen: Kritvita stränder så långt ögonen kunde nå. Ett boende som inte gick att klaga på. Ett minne för livet.

Men det var på samma strand som Andreas var nära att dö.

”Jag kommer att dö”

Under en lek i vattnet med barnen slår Andreas i huvudet i sandbotten.

Leken höll på att sluta i tragedi. Foto: Privat

Andreas hamnar under vattenytan och inser att han har råkat slå sönder en tand, vilket han också blir irriterad över för en sekund.

– Men i nästa ögonblick känner jag att jag inte kan röra mig överhuvudtaget, att jag är förlamad. Jag ligger och flyter med uppspärrade ögon och tittar rakt ner på den vita sanden. Det var en konstig känsla, säger Andreas, som minns allting.

I minsta detalj.

– Jag började tänka att någon måste ju vända på mig, här kan jag inte ligga, jag kommer ju att dö, och sedan passerade hela mitt liv i revy. Allting man hade gjort. Jag såg tillbaka och var ändå ganska nöjd med livet, och tänkte att jag ”jaha, nu lämnar jag jordens yta”, och att jag lämnar fru och fyra barn själva, säger Andreas.

Han nästan skrattar till när han berättar om sekunderna i vattnet.

För så absurd var situationen.

När Andreas tror att det är dags, att han ska dö, drar hans hustru upp honom ur vattnet.

– Då ser jag hennes ansikte som är… helt, ja hon är nästan blå i ansiktet, alldeles jättelivrädd och skriker ”help, somebody help”.

Det var Andreas hustru som räddade honom från att dö i vattnet. Foto: TOURISM AUTHORITY OF THAILAND TOURISM AUTHORITY OF

Hade tur, enligt svenska läkare

Andreas dras sedan in till stranden. Ena dottern, elva år, hjälper till. Väl på stranden börjar hustrun Ulrika att blåsa luft i Andreas som inte kan andas på egen hand. En man på stranden börjar utföra hjärtkompressioner samtidigt som Andreas fru fortsätter med lungräddning.

– I nästan samma ögonblick kommer en båt in till stranden och en familj kliver av. Mannen i familjen är en svensk läkare och han ser att det är en folksamling på stranden. Han kommer fram, kollar läget och känner att jag åtminstone har puls, men förstår att något är snett, säger Andreas.

Andreas, som konstaterades ha brutit nacken, tas via speed boat till fastlandet där han röntgas. Det konstateras att nacken är bruten och kotor har förskjutits, och det beslutas att han ska skickas till huvudstaden Bangkok för operation. 

Andreas transporterades till Bangkok. Foto: Privat

 

41-åringen kunde varken andas eller kommunicera med ambulanspersonalen. Foto: Privat

Operationen går bra och den ansvarige läkaren visar sig vara väldigt erfaren.

Andreas hade tur på så vis, vilket även svenska läkare har bekräftat efteråt.

Han var hela tiden uppkopplat mot en lungrespirator och kunde varken prata eller andas på egen hand. Men tack vare att han fortfarande kunde använda högerarmen kunde han kommunicera genom att skriva.

– Det var en ganska stark upplevelse, minns Andreas.

Andreas nacke efter operationen. Foto: Privat

”Väldigt mycket tårar”

Tio dagar senare flögs Andreas hem till Sverige med ambulansflyg.

Han röntgades hemma i Västerås och transporterades sedan till Uppsala för rehabilitering i två och en halv månad – men redan efter en och en halv månad var Andreas klar och fick åka hem.

Han kunde andas, och han kunde gå.

– Det har varit väldigt mycket tårar på vägen kan jag säga. Det gick inte en dag utan att man grät. Nu kanske det är någon gång i veckan när man kommer på att man saknar… ja, jag har ju varit väldigt aktiv, och nu känner man att man inte ens kan jaga i fatt sin yngsta dotter ibland.

Vad är din status nu?

– Jag går och står och allt sånt, och lever ett ganska normalt liv. Jag jobbar 50 procent sedan i december och målet är väl att komma tillbaka till ett normalt arbetande liv men det tar lite tid när man har varit helt förlamad och har fått lära sig att gå igen.

Andreas levde tidigare ett väldigt aktivt liv.

– Drömmen är att få kunna springa igen. Jag älskar att motionera och springa, så det vore en skön känsla. 

Andreas fick lära sig att gå igen. Foto: Privat

 

Det har varit en lång väg tillbaka. Foto: Privat

De flesta dör av liknande skador

Det har gått nästan exakt ett år sedan Andreas såg döden i vitögat på en kritvit strand i Thailand.

För Andreas känns det som en evighet men enligt läkarna har det gått exceptionellt snabbt för honom att återhämta sig.

En tröst, trots allt.

– Ja ja, jag har hunnit väldigt långt. Det som är kvar är känseln i kroppen. Jag har ingen känsel i bakhuvudet och en del av höger öra. Sedan har jag smärtor på vissa delar av kroppen. Axlar och nacke värker konstant och fötterna är domnade. Värst är det nog ändå runt halsen där jag har överkänslig hud. Kommer någon åt är det fruktansvärt obehagligt. Att inte kunna få njuta av att yngsta dottern slänger sig runt halsen och kramas känns tungt.

Hur nära var det egentligen?

– Det läkarna har sagt är att de flesta som har min typ av skada antingen har dött eller är helt förlamade. Så jag är ett ganska unikt fall för att jag har en så pass svår skada men är förhållandevis återställd och rörlig. Jag har haft en otrolig tur.

Andreas säger att det har varit många tårar längs vägen tillbaka. Foto: Privat

 

Andreas med sin hustru Ulrika. Foto: Privat

Speciell upplevelse

För utomstående är det lätt att förställa sig att man har svårt att minnas ett så pass djupt trauma men Andreas minns varje sekund när lungorna tömdes på syre under ytan.

– Jag minns precis allt, konstaterar han.

Du var beredd på att dö där i vattnet. Din fru räddade verkligen ditt liv?

– Ja, hon gjorde verkligen det. Hon är barnmorska och har arbetat inom vården och höll sig på något sätt väldigt lugn. Även om hon hade panik fortsatte hon att blåsa luft och följde med till sjukhuset på fastland. Barnen fick hon lämna kvar, hos andra svenskar, under natten. 

Jag tänker att det är något väldigt speciellt att ha gemensamt.

– Jo, det är det. Man kommer varandra närmare. Det gör man på något sätt.

En sak som Andreas återkommer till är den stora slumpen som utspelade sig där på stranden.

– Jag tänker på det där på stranden, att han som gjorde hjärtkompressioner på mig var där just då. Att det kom en läkare med sin familj med båt till stranden i samma stund. Det känns som att man har haft en änglavakt.

Man kan bli religiös för mindre?

– Ja, men det är faktiskt så. Man funderar ju på det. Att det måste ju finnas en mening, varför händer det annars mig, säger Andreas.

Som har fått vissa insikter. 

– Ska man hitta något positivt så är det att jag jobbade väldigt mycket förut, kanske för mycket, och jag var kanske för lite med familjen och mina fyra barn. Nu är jag mindre aktiv och kan inte jobba eller motionera som tidigare, utan jag är mer med mina barn och min familj. På så vis är jag mer närvarande. Det kanske blev en ögonöppnare.

Se när Andreas går i dag, ett år senare, i tv-spelaren ovan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!