Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Amandas uppmaning efter dotterns tragiska död

Vilya Kullenberg levde endast i tio dagar. Foto: Privat
Nu berättar mamman om den tragiska händelsen. Foto: Privat

Amanda Kullenberg förlorade sin dotter efter en för tidig födsel i vecka 24.

Nu berättar hon om den traumatiska händelsen för åtta år sedan – samt uppmanar gravida att söka vård direkt när någonting känns fel:

– Lita på din magkänsla, säger Amanda.

För 30-åriga Amanda Kullenberg, från Stockholm, är den 24 februari ett väldigt speciellt datum. På den dagen för åtta år sedan var hon nämligen gravid med dottern Vilya i vecka 24, något hon även skriver om i sin blogg.

Amanda var då 22 år gammal och hade aldrig tidigare varit gravid – och längtade efter att få träffa flickan i magen. 

I barnkammaren stod spjälsängen bäddad och redo att sovas i. Bebiskläderna låg vikta i byrån och napparna därtill. Men Vilya skulle aldrig få bära kläderna eller sova i sängen.

– I början gick vi till graven väldigt ofta, numera går vi dit på hennes födelsedag och högtider, berättar Amanda.

Amanda Kullenbergs dotter Vilya levde bara i tio dagar. Foto: Privat

"Kändes som att de hånade"

Den kvällen för åtta år sedan började Amanda få väldigt ont i magen. Hon hade redan i vecka 17 upplevt sammandragningar men ständigt fått höra att det inte var någon fara.

– Som förstagångsmamma visste jag inte vad som var normalt att känna. Men jag hade jätteont, säger Amanda.

Hon ringde sin barnmorska som gav henne rådet att ta en värktablett, men smärtan gick inte över.

– Jag ringde ytterligare två gånger den kvällen, den sista gången grät jag. De svarade bara att det inte var dags än, och det kändes nästan som att de hånade mig.

Hon förstod i ett tidigt skede att någonting inte stämde. Foto: Privat

Kände att något var fel

Trots barnmorskans försök att lugna henne kunde inte Amanda skaka av sig känslan av att någonting inte stämde. Hon bokade därför en akut läkartid.

– Läkaren kände på min mage och sa direkt att min man behövde hämta bilen för att vi måste åka till Karolinska universitetssjukhuset akut.

När de blivande föräldrar anlände till förlossningsavledningen såg Amanda de höggravida kvinnorna runtom sig och kunde inte förstå att hon redan var där.

– Jag trodde att man skulle vara gravid i 40 veckor. Jag visste inte att man kunde föda efter bara 24 veckor.

När det blev Amandas tur att bli undersökt var hon öppen nio och en halv centimeter – och dotterns huvud var nästan helt utanför.

Flickan vägde endast 643 gram. Foto: Privat

Firade i kafeterian

I ett akutrum på förlossningen föddes Vilya, hon vägde då endast 643 gram. Flickan fördes till neonatalvårdssektionen direkt.

– Jag trodde att hon bara skulle vara ett litet foster, men det var ett barn med naglar och ögonbryn.

Mamman blev chockad när hon träffade dottern för första gången. Foto: Privat

Amanda berättar att dottern var väldigt stark och att både hon och pappan andades ut när Vilya överlevde det första, kritiska dygnet. När flickan hade levt i tio dagar bestämde de sig för att fira.

– Vi gick ner till kafeterian och lämnade henne för första gången sedan hon föddes. När vi kom tillbaka berättade sjuksköterskorna att Vilyas tillstånd hade förändrats drastiskt.

När Amanda klev in i dotterns sjukhussal pep alla maskiner som var kopplade till den lilla kroppen.

– Därifrån gick allt så snabbt nedför. Hon hann bara leva i tio dagar.

I dag har Amanda en femårig dotter. Foto: Privat

"Vilya hade kunnat leva i dag"

I dag har Amanda en femårig dotter. Hon hade en liknande upplevelse under sin andra graviditet, men blev då inlagd på sjukhus i tid.

– Om läkarna hade gjort samma sak för åtta år sedan hade Vilya kanske levt i dag.  

Hon delar nu med sig av sin berättelse för att uppmana gravida till att söka vård så fort någonting känns fel.

– En läkare kan inte göra en rättvis bedömning över telefon. Lita på din magkänsla, det är bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite.

Graven är en speciell plats för hela familjen. Foto: Privat

Amanda hoppas även att det införs ett nätverk inom sjukvården som kan hjälpa föräldrar som har förlorat sitt barn. Detta saknade hon efter sin traumatiska upplevelse.

– Min historia är inte unik. Jag önskar att det fanns ett närverk som kunde hjälpa till och stötta föräldrar i sådana lägen, säger hon och fortsätter:

– Det vore bra om man fick hjälp med både begravning och sorgarbetet. Som tur var har vi familjer som kunde hjälpa till och vi slapp åka hem till den tomma spjälsängen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!