Sverigedemokraternas partiledare är sist ut att tala på Almedalsscenen under politikerveckans avslutande dag.
Jimmie Åkesson inledde med att tala om de ”hundratals brev” han får från tidigare S-väljare som numera röstar SD.
”Det känns inte som Sverige längre”, är enligt honom den formulering som är vanligast återkommande.
– Och även om vänsterliberalerna gärna vill tro det, så är det inte bara bittra, förändringsobenägna, trångsynta människor som ger uttryck för den känslan. Eller för den delen socialt eller ekonomiskt utsatta människor på samhällets bakgård. Det är svenskar av alla sorter, säger SD-ledaren.
– Vi måste återupprätta känslan av Sverige. Vi som lever här, vi måste kunna – vi måste tillåtas – känna oss hemma i vårt eget land.
Jimmie Åkesson: ”Förstört vårt land”
Åkesson fortsatte gå hårt åt ”vänsterliberaler” och socialdemokratin:
– Socialdemokraterna har under Stefan Löfven utvecklats till ett hycklarparti av den allra värsta sorten, där inget förutom makten betyder någonting.
En dyster bild av Sverige målades upp i SD-ledarens tal: Cancersjuka som dör i väntan på vård, äldre som lever i fattigdom och inte har råd med medicin, segregation, kriminella gäng, våldtäkter och IS-mördare.
– Är ni stolta? frågar Åkesson retoriskt.
– Det värsta är att jag tror att de är stolta. De har förstört vårt land, monterat ned välfärd och trygghet, men de ser inte det.
”Ingen skrattar längre”
Tidigare blev han utskrattad av ”de andra partierna unisont”. Nu har SD:s arbete för en ny migrationspolitik börjat ge resultat, säger Jimmie Åkesson.
– Äntligen har det svängt. Ingen skrattar åt oss längre. Nu har de andra tvingats anpassa sig till oss. Sverigevänner, det var vi som hade rätt.
EXPRESSENS KARIN OLSSONS RETORIKBETYG
Jimmie Åkessons tal är som en fläskpannkaka: pösig på toppen och degig inuti, saltad med flottig populism och nationalism.
SD-ledaren är lekfullt nedklädd i en t-shirt med budskapet ”I love Sölvesborg”, kanske för att kamouflera sin tilltagande bittra ton.
Han tjatar om ”vad var det vi sa”, ett retoriskt grepp som bara blickar bakåt. Åkesson är en rutinerad och ledig talare, men jag undrar om det här slår an ens hos de SD-frälsta? Enda gången det lyfter är när han skojar om Löfvens Ullaredsbesök och tipsar om andra folkliga saker svenskarna har för sig.
EXPRESSENS JENNY MADESTAM OM TALET
Frihetsskrift
Talets öppning med referens till Vilhelm Mobergs skrift Svensk strävan. Den kom ut 1941 under andra världskriget som propaganda för krigsmakten inför hotet om en nazistisk ockupation. Den strof Åkesson refererar till avslutas med ”…att fortsätta denna strävan – på frihetens grund”.
Detta signalerar just Mobergs liberala tanke, för han var liberal med en ständig frihetssträvan, och ogillade överheter. Självklart är detta inget Åkesson bryr sig om i och med referatet utan det handlar om att skapa en nationalistisk känsla med hjälp av en litterär ikon, och på så vis bygga trovärdighet.
Frånvaron av Ebba
Att den numera välkända lunchen skulle nämnas i talet hade kanske väntats. Men inte med ett ord kommenterades detta. Det beror på att partiet redan fått full publicitet i och med detta, och betraktar sig nu som en vinnare.
Att börja tala allt för varmt om Busch Thor är en risk för Åkesson. Just nu konkurrerar dessa båda om samma väljare. Åkesson kan alltså inte bara rosa Kd:s partiledare, även om det troligen den innersta känslan just nu. Självförtroendet hos Åkesson på scenen lyste och Busch Thor har bidragit till detta.
Avsky mot etablissemanget
En betydande del av talet ägnas åt konflikten mellan ”vanligt folk” och etablissemanget, där Stefan Löfven och Socialdemokraterna beskrivs utgöra en betydande del av det senare.
Den här konfliktdimensionen vet Åkesson är Sverigedemokraternas framgångsväg på exakt samma vis som Donald Trump vann valet i USA. Det handlar om att bli talesperson för människor som upplever ett utanförskap när samhället har förändrats och att underblåsa ogillandet av en förmodad elit.
I går talade Ebba Busch Thor om ”de förbisedda” – i dag är det Åkesson som flirtar med denna grupp. Ett visst bekymmer för de båda är att de också just är en del av etablissemanget.
Utan egna förslag
Genomgående i talet målas upp vad andra har gjort för fel, varvat med en idyllisk bild av Sverige, hur det borde vara. Det som lyser med sin frånvaro i talet är partiets egna förslag på hur problemen ska lösas.
Det som framkommer är att hållningen i migrationspolitiken nu anammats av övriga partier, att ingen längre skrattar åt SD:s politik. Men utöver detta nämns inga konkreta lösningar.
Denna strategi, att skapa en känsla av att de andra partierna inte lyckas är välanvänd av partiet, men kanske förväntar sig väljarna också lösningar. Om SD aspirerar på att på regeringsinflytande räcker det inte att skapa känsla, då behövs också verkstad.
Tre korta
Humorn
Jimmie Åkesson rev ner skratt när han dissade Stefan Löfvens (S) Sverigeturné, som statsministern gjorde för att träffa ”vanligt folk” i stället för att mingla i Almedalen.
”Stefan Löfven åker på verklighetssafari till Ullared och poserar framför den samlade pressen. Själv brukar jag åka till Ullared för att handla”, sade Åkesson och fortsatte sedan med att berätta om fler platser Löfven kan besöka för att ”få en glimt av pöbeln”.
Kläderna
Det blev ingen folkdräkt. Men Jimmie Åkesson trotsade den bistra sommarkylan och äntrade scen iklädd en kortärmad T-tröja med texten ”I love Sölvesborg”, en hyllning till sin hemkommun i Blekinge.
”Efter regn kommer solsken, eller hur? Och efter nästa val får vi också hoppas på lite solsken” inledde SD-ledaren.
Retoriken
Även Sverigedemokraternas partiledare använde sig av litterära referenser i sitt Almedalstal. Medan Magdalena Andersson (S) valde poeten Sonja Åkesson, citerade Jimmie Åkesson Vilhelm Mobergs ”Svensk strävan” från 1941 i inledningen av sitt tal:
”De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.”
Mobergs strävan fick också knyta ihop talet i slutet.
