Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Allt du behöver veta om vätebomben – Nordkoreas nya hot

En vätebomb detonerar i Stilla havet 1952.Foto: / OKÄND
Nordkoreas diktator Kim Jong-Un på ett institut för kärnvapen i landet. Foto: KCNA / POLARIS POLARIS IMAGES

Konflikten mellan Nordkorea och resten av världen trappades upp dramatiskt den 3 september 2017.

Då utförde kommunistdiktaturen en provsprängning med en vätebomb. 

Den 22 september kom Nordkorea med ett nytt hot kärnvapentest.

Den avgörande skillnaden mellan en vätebomb och en traditionell atombomb är att en vätebomb kan göras mycket mindre för att uppnå samma förödelse. 

Här berättar vi vad en vätebomb är och varför den är så farlig.

Vad är en vätebomb?

Vätebomben är en så kallad termonukleär bomb och fungerar i princip tvärtemot en vanlig atombomb. En vätebomb skulle kunna placeras i en interkontinental missil och nå mål på andra sidan jordklotet.

I den atombomb som sprängdes över Hiroshima under andra världskrigets slut användes anrikat uran 235, det är en isotop som är ytterst ovanlig, under 1 procent av all uran i naturligt tillstånd är U235, det allra mesta är U238. 

Processen kallas fission där den instabila uranisotopen bombarderas med neutroner och klyvs. Ur detta frigörs ohyggliga energimängder som vållar död och förintelse inom en stor radie.

Vätebomben är som en atombomb 2.0. Processen kallas fusion, eller sammanslagning. Där smälter atomkärnor samman och bildar större och tyngre kärnor, samtidigt som energi frigörs. 

LÄS OCKSÅ: Allt du behöver veta om Nordkorea - på 3 minuter 

Först detonerar den primära fissionsbomben. Trycket och värmen får den sekundära fusionsbomben, vätebomben, att explodera. Neutronerna från huvudbomben får uranet i den första atombomben att splittras. Effekten i en vätebomb är många gånger starkare än en normal atombomb.Foto: Wikicommons

I vätebombens barndom användes olika isotoper av väte (varav namnet). Numera används litiumdeuterid, en isotop av grundämnet litium med atomnummer 3. Det är en process som i slutändan ger helium och snabba neutroner. 

LÄS MER: Nordkorea: "Testerna – ett gåvopaket till USA"  

Förutsättningen för att fusionen ska äga rum är högt tryck och höga temperaturer; det krävs ett tiotal miljoner grader för att vätebomben, eller H-bomben, ska detoneras.

 Därför behövs en reguljär atombomb som tändhatt för att sätta i gång processen.

Varför är vätebomben farligare än en atombomb?

En fusionsladdning är tusentals gånger kraftfullare än en "vanlig" atombomb, vilket gör att den kan rymmas även i en mindre robot och kan åstadkomma lika mycket skada som en större.

Den skulle, om den fungerar som den ska, få plats i en interkontinental kryssningsrobot, tack vare sin storlek.

För Nordkorea betyder det att de skulle kunna skicka i väg en termonukleär vätebomb och träffa mål i USA.

LÄS MER: Det är över på en halvtimme 

När sprängdes den första vätebomben?

1 november 1952 detonerade världens första vätebomb över Enewetak-atollen i Stilla Havet. Upphovsmannen Edward Teller (1908–2003) var en teoretisk fysiker som emigrerade till USA på 1930-talet. När andra världskriget bröt ut anslöt han sig till atombombssatsningen i Manhattanprojektet. 

Exakt hur det gick till när Teller och kollegan, matematikern Stanislaw Ulam, skapade den första vätebomben går i sär. Anledningen är att Teller och Ulam blev ovänner. Teller hävdade själv att det var hans idé helt och hållet, men andra forskare hävdade att Teller inte lyckats utan Ulams medverkan.

När "Ivy Mike" detonerade i Stilla Havet 1952 var Teller inte på plats. Han kände sig inte välkommen och stannade hemma i stället.

Ivy Mike, världens första vätebomb.Foto: Wikicommons

Hur går det till när en vätebomb exploderar?

Man kan dela upp processen i tre steg. Först detonerar atombomben och skapar det tryck och den värme som krävs för att steg två, fusionen i litiumatomerna, ska starta. När vätebomben briserar frigörs snabba neutroner som sätter i gång steg tre, nämligen att bombardera uranatomerna inne i bomben, vilket ökar effekten avsevärt, skriver Independent.  

Hur har kärnvapnen utvecklas sedan dess?

Efter vätebomben har forskare kommit fram till två nya kärnvapen. Under 1950- och 1960-talen utvecklades en neutronbomb som förenklat har mindre sprängverkan än en konventionell atombomb, men högre strålning.

Det är en myt att neutronbomben skulle döda människor, men spara byggnader. Tanken är dock att neutronbomben skulle slå ut militära styrkor som lyckades skydda sig mot tryckvågen. 

USA skulle helt enkelt kunnat sätta in neutronbomber mot sovjetiska pansarförband om det kalla kriget hade övergått till regelrätta strider. 

Neutronbomben pensionerades 1992 och den sista skarpa neutronbomben neutraliserades 2011.

Ett hypotetiskt kärnvapen, som inte byggts, är koboltbomben. Där skulle grundämnet kobolt kontamineras med strålning vid en detonation. Bomben beskrivs som det ultimata domedagsvapnet där mänskligheten skulle kunna utplåna sig självt. Anledningen är att kobolt har lång halveringstid, 5,7 år.

Vid en vanlig kärnvapensprängning försvinner det värsta nerfallet inom några veckor eller månader. Med en koboltbomb skulle radioaktivt damm sprida sig långt innan det blev ofarligt. Det skulle dessutom vara omöjligt att bygga skyddsrum som skulle hålla mänskligheten vid liv tills strålningen klingat av.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.