Blir intervjuad. Politiska reportrarna Karl-Johan Karlsson och Elisabeth Marmorstein intervjuar Sverigedemokraterans partiledare Jimmie Åkesson i DN-skrapan. Foto: Robban Andersson
Blir intervjuad. Politiska reportrarna Karl-Johan Karlsson och Elisabeth Marmorstein intervjuar Sverigedemokraterans partiledare Jimmie Åkesson i DN-skrapan. Foto: Robban Andersson

Åkesson: Vi vill vara med och ta ansvar

Publicerad

Jimmie Åkesson tänker inte agera dörrmatta efter valet 2014 - utan kräver inflytande över politiken för att släppa fram Reinfeldt eller Löfven som statsminister.

Om de vägrar kan konsekvensen bli nyval.

- Om Löfven eller Reinfeldt är så tjuriga att de säger att vi inte under några omständigheter tänker samtala med Sverigedemokraterna, utan då får det hellre bli nyval, då är det deras beslut, säger SD-ledaren.

I Expressens stora partiledarutfrågning berättar Åkesson att han är orolig för att bli utan jobb efter politiken och att Per Albin Hansson skrivit förordet till hans kommande bok.

Tittar man på era företrädare är det en riktig herrklubb: bara 3 av 20 riksdagsledamöter är kvinnor. I partistyrelsen är 5 av 21 kvinnor och bland distriktsordföranden är endast 2 av 23 kvinnor. Vad ska du göra åt det här?

– Jag tror att vi arbetar med det successivt och ständigt, men det är ingenting som förändras över en natt. Partiet har ju startats av män och företrätts av män i alla år. De ansträngningar vi har gjort har inte gett något större resultat än. Men det går åtminstone åt rätt håll, även om det går väldigt sakta.

Du säger att ni vill förbättra arbetssituationen för offentliganställda kvinnor och att ni tillsatt en arbetsgrupp som ska komma med förslag kring det i höstbudgeten. Vad kan det handla om?

– Det handlar dels om lönerna, som diskuteras väldigt mycket i dag, att inte minst offentliganställda många gånger har sämre betalt, vilket drabbar framför allt kvinnor. Men det handlar också så klart om villkoren i allmänhet inom den offentliga sektorn.

Men, mer konkret, vad är det för förslag?

– Det konkreta innehållet kommer vi att hantera nu under sommaren och hösten och så småningom ska det landa i något slags manifest eller program när vi har landsdagar i höst. Så jag kan egentligen inte vara så mycket mer konkret än så just nu, men det handlar så klart om de här delarna. Det har diskuterats väldigt mycket om löner i offentlig sektor och de omotiverade löneskillnader som finns. Det är den ena saken, men det stora problemet är ju att man har dåligt betalt överlag i välfärden. Det löser man kanske inte i första hand genom genuspedagogik eller genom att diskutera kvotering i bolagsstyrelser och sådana saker, utan det löser man i första hand genom att man satsar i välfärden. Det är den ingången vi har i den här frågan.

Vill du öronmärka pengar för att höja offentliganställda kvinnors löner?

– Vi diskuterar just nu vad som är det bästa sättet att komma åt de här sakerna, men mer konkret än så kan jag inte vara i dag, utan det får den här arbetsgruppen komma fram till, gärna med flera olika förslag och flera lösningar på det här som vi sedan kan hantera politiskt i partiet. Och så småningom på landsdagarna.

Du har sagt att du är för lika lön för män och kvinnor. En undersökning från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, visar att kvinnors lön ökar med sju procent för varje månad som pappan är hemma. Ni är det enda riksdagsparti som vill ta bort pappamånaderna helt. Hur skulle det påverka löneskillnaderna mellan kvinnor och män, tror du?

– Vi vill inte ta bort pappamånaderna helt. Vi menar att det får vara upp till familjen själv att avgöra hur många pappamånader och hur många mammamånader man vill ha. Det är vår utgångspunkt.

Men ni vill ta bort de kvoterade pappamånaderna.

– Vi vill ta bort kvoteringen, ja, och vi vill ta bort sådant som på olika sätt diskriminerar familjerna i den meningen att man ska kunna välja helt själv. Frågar man människor i dag hur de vill ha det så är det en väldigt övervägande majoritet som säger just det: att vi vill kunna välja det här själva. Det tycker jag kanske är det viktigaste i det här.

Vad blir resultatet när föräldrar får välja helt själva, tror du?

– Det kan nog bli väldigt olika resultat, lite beroende på de val som familjerna väljer att göra, givetvis. Men utgångspunkten är att familjerna ska ha den här möjligheten att göra det här valet helt själva. Det behöver inte politiker in och pilla i. De konsekvenser det får beror ju helt och hållet på den situation som respektive familj befinner sig i och det kan inte jag bedöma. Det får varje familj själv bedöma.

Enligt en undersökning som fackförbundet Unionen gjort möts 40 procent av papporna av en negativ attityd från sin arbetsgivare när de vill ha pappaledigt. För många män är de öronmärkta pappamånaderna ett viktigt argument mot en ovillig arbetsgivare. Varför vill du frånta dem det argumentet?

– Om man frågar Sveriges familjer i dag så är det en övervägande majoritet som säger att de vill kunna välja helt själva. Jag tror inte att det finns något större stöd för kvotering i dag i föräldraförsäkringen, utan jag är ganska övertygad om att de flesta vill kunna avgöra det här själva. De flesta är fullt kapabla att avgöra det här själva. Det är min utgångspunkt när vi diskuterar de här frågorna, att det finns ingen som helst anledning för politiker att gå in och pilla i den typen av vardagsbeslut som slår så olika, beroende på olika familjers situation. Det kan familjerna själva avgöra. Det tycker jag är det absolut viktigaste i den här frågan.

Men om det är ett viktigt argument för en pappa, som verkligen vill vara hemma och har en ovillig arbetsgivare, då tar ni ju bort det argumentet. Har det ingen betydelse, menar du?

– Utgångspunkten måste också vara att familjerna ska ha en möjlighet att välja själva. Om det då finns negativa attityder hos arbetsgivare så måste man ju komma åt dem på något sätt, men det tror jag inte att man gör genom att kvotera eller att kvotera ännu hårdare eller genom att ha den här så kallade jämställdhetsbonusen, eller vad det nu kan vara för typ av åtgärder, som då ska rikta in människors val utifrån vad politiker och andra tyckare tycker är rätt val. Utgångspunkten måste vara att familjerna ska kunna välja själva hur de vill fördela sina föräldradagar. Jag är också öppen för att man till exempel kan öka möjligheten för båda föräldrarna att vara hemma tillsammans under en längre tid än vad man kan i dag, att man gör det mer flexibelt. Detta är även en fråga som vi kommer att ta upp i den här jämställdhetssatsningen som vi nu gör, som arbetsgruppen också jobbar med, tittar närmare på de här frågorna, hur man på olika sätt kan förändra föräldraförsäkringen för att göra det så bra som möjligt för familjerna att själva avgöra, och själva välja, och själva bestämma hur de vill göra.

Du säger att du vill förändra attityden hos arbetsgivarna. Hur ska du göra det?

– Det gör vi ju egentligen hela tiden i dag genom att den här debatten förs. Man måste kunna se det här parallellt. Samtidigt som man möjliggör för familjerna att själva avgöra hur man vill fördela föräldradagarna så måste det också föras en debatt. Den debatt som förs i dag måste fortsätta kring fördelarna med att båda föräldrarna får en nära relation till sina barn och så. Om nuvarande lagstiftning inte räcker till, vilket jag inte utesluter att den gör, så måste man se över regelverket så att människor inte diskrimineras i den meningen heller, det vill säga från andra hållet.

Du säger att föräldrar själva ska få bestämma, men föräldraförsäkringen finansieras ju av skattebetalarna, alla skattebetalare. Varför är det då fel att de folkvalda sätter upp krav för dem som vill ta del av den?

– Det är ju en politisk värdering man gör. Flera andra partier, faktiskt de flesta andra partier, gör den värderingen att man vill styra det här politiskt på olika sätt, utifrån sina ideologiska utgångspunkter. Det vill vi också. Just därför säger vi att det ska vara upp till familjerna själva att avgöra. Alltså, det vi behöver i dag är ett mer familjevänligt samhälle, menar jag. Vi behöver möjliggöra för människor att bilda familj och då måste det också finnas en möjlighet för familjerna att göra egna val att själva forma sin situation för att få ihop sitt unika livspussel. Då passar det inte alla familjer att politiker sätter upp vissa regler eller vissa strama linjer kring hur detta ska se ut, utan det som rimligen borde passa de allra flesta bäst, det är att själva kunna anpassa, till exempel föräldraförsäkringen, och hur man utnyttjar den utifrån den egna unika situationen.

Du vill alltså ha ett mer familjevänligt samhälle? På vilket sätt har vi inte ett familjevänligt samhälle i Sverige?

– Till exempel är det många som upplever att just föräldraförsäkringen blir ett hinder där det reses krav på ännu hårdare kvotering från inte minst vänsterhåll. Det är klart att det är något som ytterligare begränsar familjers möjlighet att lösa sitt så kallade livspussel och få ihop vardagen på ett sätt som passar. Jag menar att vi som politiker inte ska in och försvåra, vi ska inte tala om för enskilda familjer och människor att man ska leva på ett visst sätt utifrån hur vi politiker tycker, att man bör till exempel fördela familjeförsäkringen. Det är rimligt att man kan avgöra det själv.

Ni vill även skrota jämställdhetsbonusen. Hur viktigt är det att pappor är hemma med sina barn?

– Det är jätteviktigt.

Vad har du för plan för att öka pappornas uttag?

– Ju mer vi diskuterar hur viktigt det är att barnen har en relation med båda sina föräldrar, desto mer medvetna pappor. För så är det ju i dag. Jämfört med för ett antal decennier sedan så är pappor väsentligt mer medvetna om detta och mer intresserade av att vara hemma och ta hand om och ta sitt ansvar. Utifrån det är jag övertygad om att det är något som långsiktigt kommer att förändras. Vi ser också hur arbetsmarknaden kommer att förändras framöver med tanke på att kvinnor är mer högutbildade än män och så vidare, så det kommer att bli mer jämställt på längre sikt, det är jag alldeles övertygad om. Men för mig är det inte utgångspunkten. Utgångspunkten för mig är att familjerna själva måste kunna bestämma vad som passar just deras situation för det kan inte jag avgöra. Det går inte att sätta upp generella regler och generella ramar kring det. Det är rimligare att familjerna själva får avgöra det.

Föräldraledighet för pappor har diskuterats i Sverige i närmare 40 år och i dag tar kvinnor fortfarande ut tre fjärdedelar av föräldraledigheten, så diskussionen verkar ju inte gå så…

– Man vill ha det så. Det är den enkla förklaringen. Man vill ha det så. Det är jag övertygad om. Om det då trots hårdare kvotering och jämställdhetsbonus ändå ser ut så, skulle det inte kunna vara så att man helt enkelt vill ha det så? Och varför kan vi då inte låta det vara så?

Ni vill också slopa regeringens satsning på särskilda jämställdhetsåtgärder, vilket bland annat innefattar mäns våld mot kvinnor och satsningar på jämställdhet i arbetslivet. Med denna profil, varför ska kvinnor som vill leva jämställt rösta på er?

– Nu är det där halva sanningen, för jag vet att vi åtminstone har dragit ner på ett anslag i regeringens budget kring de här frågorna, men vi tar igen det på andra håll. Till exempel har vi i vårbudgeten nu lanserat, eller aviserat, ett särskilt anslag för kampen mot hedersrelaterat våld.

Ja, det är ju 100 miljoner. Regeringen satsar 239 miljoner. Det är en viss skillnad.

– Ja, och dessutom så har vi nu en arbetsgrupp som tittar på de här frågorna ganska brett, så jag är övertygad om att när vi lägger vår höstbudget, när vi kommer med valmanifest, så kommer vi att ha med satsningar kring det här. Din fråga gällde hur vår profil ska locka kvinnor. Ja, just därför att vi skapar ett mer familjevänligt samhälle med möjlighet för familjer att göra egna val. Vi satsar på välfärden, där väldigt många kvinnor är anställda, och det handlar ju dels om att satsningar i välfärden förbättrar villkoren för de som är anställda i välfärden, det förbättrar lönemöjligheter, det förbättrar även arbetsmiljö och liknande. Den typen av satsningar är jag alldeles övertygad om att det är något som kvinnor kan ta till sig och tycker är väldigt bra.

Ni vill sänka abortgränsen från vecka 18 till vecka 12 för att förebygga att "abort används som preventivmedel", som ditt kvinnoförbund uttryckt saken. Hur vanligt tror du att det är att kvinnor använder abort på det sättet?

– Jag vet inte. Nu är vi inte vare sig abortmotståndare eller största abortmotståndare, utan vi är ju för fri abort till 12:e veckan.

Men vilka är större abortmotståndare i riksdagen då, menar du?

– Vi är inte abortmotståndare utan vi är för fri abort, fast i 12:e veckan i stället för 18:e veckan. Man är inte motståndare för att man vill flytta gränserna lite. Jag ser det snarare som en modernisering av abortlagstiftningen. Din fråga gällde?

Att ni har som skäl att abort används som preventivmedel, det har ditt kvinnoförbund sagt. Hur vanligt tror du att det är att kvinnor använder abort som preventivmedel.

– Jag vet inte hur vanligt det är.

Men tror du att det förekommer?

– Det är jag övertygad om, att man använder det som preventivmedel, det vet jag.

Att man använder en abort som preventivmedel?

– Att man har oskyddat sex med motiveringen att det ändå går att rätta till i efterhand. Det tror jag förekommer, men hur vanligt det är, det vet jag inte.

Men att göra en abort är ju ett ganska allvarligt ingrepp för varje kvinna. Tror du verkligen att man räknar med att kunna använda abort som preventivmedel?

– Att vi har en så liberal abortlagstiftning som vi har i dag, har långsiktigt gjort att vi har blivit mindre ansvarsfulla i sexuella relationer och annat, det är jag helt övertygad om. Sedan sker ju de allra flesta aborter före vecka 12. Jag tror inte att förändra lagstiftningen kring det här är det mest effektiva medlet om man vill sänka aborttalen, som är väldigt höga i Sverige. Jag tror snarare att det är en öppen diskussion och en debatt kring de här frågorna som leder till att vi får en långsiktig förändring och förändrade attityder till inte minst den etiska diskussionen som finns kring aborter.

Men orsaken till det här förslaget, att ni vill ha ner abortgränsen från vecka 18 till vecka 12, det är ju enligt ditt kvinnoförbund att abort används som preventivmedel. Du verkar ju vara osäker.

– Jag känner inte till alla uttalanden eller skrivelser som vårt kvinnoförbund gör. Det får de själva stå för naturligtvis. Det jag säger är att vi har väldigt höga aborttal i dag. Vi sticker ut lagstiftningsmässigt jämfört med andra länder i vårt närområde och jämfört med Europa som helhet och vi menar att vill man få ner aborttalen, vilket jag tycker att vi långsiktigt måste få därför att det är för höga tal i dag, då bör vi föra en öppen diskussion kring de här frågorna. Vi bör långsiktigt försöka förändra attityder kring den etiska problematik som finns. Sedan är vi för fri abort till vecka 12 och det menar jag är en rimlig avvägning.

Men du säger själv att du inte tror att aborttalen minskar speciellt mycket för att man sänker abortgränsen, utan det viktigaste är att man har en diskussion kring det. Varför ska ni då sänka abortgränsen om det inte minskar aborttalen?

– Det är av två skäl. Dels eftersom ett förslag om förändrad lagstiftning är något som är en ingång till att diskutera de här frågorna, vilket är väldigt effektivt. Men också principiellt. Det här en fråga om livets början och när ett embryo blir ett foster som blir ett barn och så vidare. Där jag tycker att vi har landat i en rimlig balans. Så vecka 12 ska vara gränsen för fri abort. Sedan finns det en möjlighet att göra abort även efter vecka 12, precis som man i dag kan göra abort efter vecka 18.

Så ni ska sänka abortgränsen bara för att få i gång en diskussion?

– Nej, det handlar givetvis också om den mer principiella diskussionen kring livets början och kring individers och människors värde och sådana saker.

De här gränserna är väl tagna i samråd med expertis, när det gäller livets begynnelse?

– Men det är ju rimligen en politisk värdering som ligger bakom att vi i dag har fri abort ända fram till vecka 18, vilket jag tycker är helt oriktigt.

Ni säger att kärnfamiljen är samhällets viktigaste och mest grundläggande gemenskap och ni vill att skolbarn ska undervisas om kärnfamiljens betydelse. Hur skulle du själv ha upplevt en sådan undervisning med tanke på att dina föräldrar skilde sig när du var fem år?

– Jag har aldrig haft några problem med att mina föräldrar har skilt sig. Jag har aldrig sett någon konflikt på det sättet. Det har snarare handlat om att jag har haft en väldigt bra relation till båda mina föräldrar ändå. Det är ju viktigt, tror jag, för det enskilda barnet, som kommer i kläm i samband med en separation, en skilsmässa, att man ändå har möjlighet att ha kvar relationen till båda föräldrarna och att den ska vara naturlig och så nära som möjligt. Även om man inte lever tillsammans så umgås vi i dag. Även om båda mina föräldrar har familjer som bor på sina håll så träffas vi, vid familjehögtider gemensamt. Jag tycker att det är viktigt. Det är väl det som är utgångspunkten i det tänket.

Vad ska en sådan undervisning innehålla?

– Kärnfamiljens betydelse, barnen ska lära sig om kärnfamiljens betydelse. Vad ska den undervisningen innehålla? Ja, vad den undervisningen ska innehålla, det vet jag inte. Det rimliga är att man diskuterar även det här utifrån vad som är fundamenten i samhället utifrån vad som är bäst, inte minst utifrån barnperspektivet, att möjligheten att ha en god och nära relation till båda sina föräldrar och så. Det är viktigt att man har den möjligheten som barn. Sedan kommer inte alla familjer att vara traditionella kärnfamiljer, utan väldigt många skiljer sig när barnen är små. Det finns människor som lever i andra konstellationer och så. De ska också få samhällets stöd, givetvis. Men jag tror att kärnfamiljen har en särställning, inte bara i Sverige utan i hela världen. Det är inte något konstigt. Det har inte skett av sig själv, utan det har blivit så.

Men hur tror du att barnen som har skilda föräldrar känner sig i klassrummet när läraren står och prisar kärnfamiljen som en bättre modell?

– Jag är inte så säker på att jag ser det framför mig att läraren ska tala om vilken modell som är bäst. Det är inte det som det handlar om.

Ni ska undervisa om kärnfamiljens betydelse, det låter ju nästan så.

– Jag känner inte igen det. Det måste ha ryckts ur sitt sammanhang Det låter inte som något som man säger ensam för sig själv. Jag känner inte till att vi har lagt några förslag om någon särskild undervisning om kärnfamiljens betydelse i skolan eller så, utan det handlar om att kärnfamiljen i någon mening är det traditionella sättet, inte bara i vårt land utan också i de flesta andra delar av hela världen egentligen. Att bygga samhället underifrån och där familjen är en viktig sammanhållande kraft för hela samhället. En av de naturliga gemenskaper som vi människor har tillsammans med till exempel nationen också, som ger oss en tillhörighet och en möjlighet att utvecklas som människor, där familjen är viktig. Det är också viktigt att samhället stöttar familjer på olika sätt, till exempel att man möjliggör för familjer att göra de val som passar dem bäst i samband med att man får barn, till exempel vad gäller föräldraförsäkringen.

Du vill inte att homosexuella ska få gifta sig, få hjälp med assisterad befruktning eller adoptera. Ändå menade du i en debattartikel i Aftonbladet 2010 att SD är ett parti för hbt-personer. Hur går det ihop?

– Det är ju lite olika ingångar här. Jag tror inte att alla hbt-personer vill adoptera barn eller skaffa barn på det sättet, utan där har vi ju barnperspektivet, där barnen ska ha rätt till båda sina föräldrar. Jag tycker att det är rimligt till exempel i samband med en adoption, som i sig är ett ganska starkt ingrepp i ett barns liv, att man rycks upp från den tillvaro där man är född och sedan kommer man till en ny familj som är tänkt att ersätta den ursprungliga familjen, då bör den göra det också, så långt som möjligt, med både en mamma och en pappa. Det är vår ingång i det. Det har egentligen ingenting med hbt-personer att göra i stort, utan det handlar om barnen.

Men hbt-personer ska varken få gifta sig eller skaffa barn med hjälp av assisterad befruktning.

– Hbt-personer får gifta sig i dag i Sverige.

Jo, men du vill inte att de ska få gifta sig.

– Nej, vi driver inte den frågan.

Men ni har med den i era dokument.

– Men det vi säger är ju att det är rimligt att till exempel de samfund som håller vigselceremonier ska få avgöra det själva huruvida man vill tillåta samkönade äktenskap. Men jag driver inte den frågan.

Men på vilket sätt är ni ett parti för hbt-personer då?

– Just därför att vi lyfter andra frågor som möjliggör deras rättigheter. Det finns i dag en konflikt. Vi kan till exempel se hur det inom olika minoriteter i det svenska samhället växer och frodas attityder gentemot till exempel homosexuella som vi menar att vi har lämnat bakom oss för ganska länge sedan. Det är rimligt, menar jag, att genom att ställa krav på människor som till exempel har invandrat till vårt land att de måste acceptera svenska lagar och regler. Så är det ett sätt att möjliggöra för hbt-personer att kunna leva under rimliga villkor också i Sverige.

Vilka andra europeiska nationalistiska högerpartier har Sverigedemokraterna kontakt med, om vi bortser från Dansk Folkeparti?

– Höger/vänster-skalan är ju lite komplex vill jag påstå. Vi har på formell nivå kontakter med Dansk Folkeparti, egentligen bara. Sedan har vi ett EU-val som kommer nästa år och som innebär att vi söker kontakt med olika partier och några partier söker kontakt med oss för att vi ska kunna få en uppfattning om varandra inför det EU-val som stundar och eventuella konstellationer som behövs för att man ska få talartid i Europaparlamentet och sådana saker.

Vilka partier handlar det om då?

– Det är framför allt vårt internationella sekretariat som sköter det, men jag har till exempel haft kontakt med FPÖ i Österrike, Dansk Folkeparti, och det finns ytterligare kontakter som kommer att tas nu under det här året.

Ungerska Fidesz?

– Nej, ingenting. Dem har vi ingen kontakt med.

Din tidigare partikamrat Erik Almqvist har emigrerat till Ungern och talar mycket positivt om landet. I en intervju med Studio Ett slog han fast: "Politiken här känns betydligt sundare än i Sverige”. Ungern har länge kritiserats för att montera ner demokratin och pressfriheten, diskriminera homosexuella och inte agera mot den växande främlingsfientligheten i landet. Delar du Almqvists positiva bild av Ungern?

– Vad han säger tycker jag inte är särskilt relevant för mig som partiledare. Han är vad jag vet inte ens medlem i vårt parti i dag och i och med att han har flyttat till Ungern så är han inte heller särkskilt relevant i sammanhanget. Jag kan inte ungersk inrikespolitik så i detalj att jag kan bedöma vare sig hans bild eller den bild som ges av svensk vänstermedia. Jag får passa på den frågan.

EU-kommissionen har ju varit väldigt kritisk, det kanske du har sett?

– Jo, men man är kritisk till väldigt mycket. Man var väldigt kritisk när det blev fel valresultat i Österrike för 15 år sedan också.

Du har ingen uppfattning om utvecklingen i Ungern alltså?

– Min uppfattning om utvecklingen i Ungern är att det finns olika bilder av det.

Vad är din bild?

– Man inskränker pressfriheten och liknande och jag kan inte bedöma det. Jag är inte så insatt i det så att jag kan bedöma det. Om det är så som du beskriver det eller om det är så som andra beskriver det, det kan jag inte bedöma.

Frågan är om det finns en orsak till att du inte kan bedöma det här, för inför valet 2010 valde ni att inte presentera en egen utrikespolitik. Frågan ansågs inte tillräckligt viktig för väljarna. Senast nu i april slog du fast att man inte vinner val på utrikespolitik. Kan du som vill att SD blir tredje största parti lämna walkover i en så viktig fråga?

– När det gäller ungersk inrikespolitik så…

Nej, utrikespolitik.

– Det var det som var ingången här och det ser jag inte som avgörande för svenska val alls faktiskt, utan jag försöker att fokusera på svensk politik i första hand.

Men vi lämnar Ungern. Utrikespolitiken.

– Ja, det där är ju saker som är ryckt ur sitt sammanhang. Om man tittar i vårt valmanifest så finns det en lång rad utrikespolitiska ställningstaganden. Vi sitter ju i riksdagen i dag och vi gör nya utrikespolitiska ställningstaganden varje dag egentligen. Det är inte så att vi passar i utrikespolitiken. Det jag sade i april i samband med en föreläsning var att man vinner inte val på att driva utrikespolitik i valrörelser, och då refererade jag till vad jag lärde mig när jag läste statsvetenskap. Det betyder givetvis inte att utrikespolitiken är ointressant.

Ni är emot ett erkännande av staten Palestina.

– Nej, det är vi inte. Däremot så menar vi att göra det nu, enligt det som drivs inom ramen för FN, det är för snabbt och för tidigt. Det är att föregå den process som sker och det tycker jag är en viktig distinktion. Långsiktigt måste vi ha en tvåstatslösning givetvis.

Men ni är ju emot ett erkännande av staten Palestina före det finns ett fredsavtal, om man ska uttrycka det så.

– Ja, så skulle man kunna uttrycka det.

Hur kan du som nationalist vara emot det palestinska folkets rätt till en egen stat? Du brukar ju säga: "Varje folk har rätt till ett eget land." Varför gäller inte det palestinierna?

– Jo, men jag hävdar ju palestiniernas rätt.

Men de har ju ingen rätt till en egen stat.

– Det har de. Jag är för en tvåstatslösning, men det är för tidigt att göra det nu, för det finns en massa annat också att ta hänsyn till, inte bara den principen. Det ska ju helst fungera också, och det är ju i första hand ett krig som vi vill ha stopp på och det får man inte tror jag genom att hasta fram, om man nu kan uttrycka det så för det har ändå tagit ganska lång tid. Men jag tror att man måste, för att få en långsiktigt hållbar lösning i den här regionen, så kan man inte köra över den ena eller den andra, utan här måste man långsiktigt och långsamt gå fram så att båda parter långsiktigt också kan acceptera den lösning som sker. Och det skulle inte vara fallet om man nu till exempel skulle erkänna Palestina.

Kan man inte säga att det förenklar om två jämbördiga stater förhandlar med varandra? Om man nu vill få fram ett fredsavtal genom att upphöja Palestina till stat så blir det två stater som förhandlar med varandra. Skulle inte det underlätta?

– Det förutsätter att båda parter erkänner att de är två jämbördiga parter och det gör man inte och då spelar det ingen roll. Jag förstår, det finns de som hävdar det och som tror på den lösningen. Jag gör det inte. Långsiktigt måste vi ha en tvåstatslösning. Jag känner egentligen inte till någon seriös bedömare som säger något särskilt mycket annat. Jag värjer mig mot bilden av att vi inte skulle vilja ge palestinierna en stat, för det vill vi givetvis. Men man måste skynda långsamt. Hade jag haft den här optimala lösningen på det här så hade jag förmodligen inte suttit här, utan befunnit mig någon helt annanstans. Men principiellt långsiktigt, så är det givetvis så.

Men om Israel vägrar fredsförhandlingar, då är det ju ändå så att det är de som avgör huruvida Sverige ska erkänna Palestina som stat eller inte.

– Jo, så är det ju, men jag tror fortfarande att vi inte är där än. Vi är fortfarande i ett skede där man måste vara väldigt försiktig, och att då klampa in som en elefant i en porslinsaffär, det tror jag inte är någon långsiktigt bra lösning på det här.

Ni vill minska biståndsbudgeten med åtta miljarder till FN:s miniminivå på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten. Samtidigt brukar du ständigt framhålla att man ska hjälpa flyktingar i deras närområde. Hur trovärdigt blir det med en minskning av biståndet, som ju innebär ett stöd på lång sikt?

– Det finns det i och för sig många åsikter om huruvida det faktiskt gör det. Det är en del av vårt bistånd, som säkert är effektivt långsiktigt, men när det handlar om att hjälpa flyktingar så mångdubblar vi, åtminstone fördubblar, budgeten. Vårt anslag till UNHCR i stället, som handlar om att hjälpa flyktingar på plats i närområdet, och det är något som verkligen behövs nu och det ser man när man tittar på till exempel Syrien. De flyktingläger som finns i Jordanien och andra delar runtom, där krävs ju mer resurser. Men i stället så väljer vår regering att ta nu ytterligare, tror jag, 700 miljoner från biståndsbudgeten och lägga på invandring till Sverige i stället. Det menar jag är en felaktig prioritering. De pengarna bör ju rimligen finnas kvar i biståndsbudgeten och ges till UNHCR i stället för att hjälpa så många flyktingar som möjligt.

Vad gäller UNHCR, förra året blev Sverige den andra största bilaterala givaren efter Storbritannien. Vill ni ändå satsa på mer pengar till UNHCR?

– Jag tycker inte att det går särskilt mycket pengar till UNHCR. Det handlar om 5–6, ja, möjligen 700 miljoner kanske totalt sett från Sverige, och med det är vi alltså näst största givaren i världen. Det är ju makabert nästan. UNHCR behöver resurser. FN:s vice generalsekreterare, Jan Eliasson, som ju är väldigt bekant i svenska sammanhang, säger det här väldigt tydligt att man behöver mer pengar. ”Vi behöver resurser till flyktingläger”. De miljoner människor som finns i flyktingläger runtom i den här regionen och på andra håll i världen där UNHCR har ett ansvar för flyktingarna. Men ändå så väljer vår regering att göra i princip tvärtom. Andra länders regeringar väljer att ge väldigt lite pengar i förhållande till ett litet land som Sverige. Vi kan göra mer, i stället för att lägga pengar på den typen av invandringspolitik som vi har i dag, under förevändning att det skulle handla om någon sorts flyktinghjälp. Jag menar att de pengarna kan göra betydligt mer nytta i UNHCR:s regi.

Men den här strategin ni har, att hjälpa folk i närområdet genom att öka stödet till UNHCR, den strategin sågas av UNHCR:s egen talesperson i Norden. Han har kallat det här för förenklat och menar att det är lika viktigt att hjälpa dem som kommer hit. Hur ser du på det?

– Det är ju en intresseorganisation också som givetvis, och det förstår jag, vill göra både och. Problemet med att göra både och är att det kostar pengar. Och vår pengapåse är inte obegränsad, utan vi har en begränsad mängd resurser som ska fördelas på en massa olika politiska verksamheter, inte minst i välfärden. Vi behöver bygga ut infrastrukturen, och vi behöver göra en massa saker för att vårt land ska kunna utvecklas så att vi ska kunna upprätthålla välfärden. Sedan har vi anslagit en del av vår budget till att hjälpa andra människor som har det sämre än vi, och det tycker jag att vi ska göra, men då tycker jag att vi ska använda de pengarna så effektivt som möjligt och det är inte särskilt effektivt att människor kommer till Sverige och ska upphöjas till någon sorts svensk, västerländsk levnadsnivå, det är inte det bästa sättet att hjälpa flyktingar på. Det bästa sättet att hjälpa de miljontals flyktingar som finns runtom i världen är att sätta in hjälpen där de finns. Det är det vi vill göra och då hjälper man mest effektivt. Sedan är det självklart så att om vi hade haft en helt obegränsad mängd med pengar så hade man kanske kunnat göra både och på olika sätt, men det har vi inte, och då måste man göra det så effektivt som möjligt.

I juni antas EU:s gemensamma flyktingpolitik. Den innebär att Sveriges flyktingmottagande skulle kunna minska med mellan 30 och 64 procent, enligt beräkningar som EU-kommissionen har gjort. Men om Sverige lämnar EU, som ni vill, så ingår inte Sverige i den fördelningen. Hur ser du på det?

– Det är ju en sådan fråga som vi internt så klart diskuterar väldigt mycket, för det handlar om å ena sidan realpolitik, och att vi faktiskt då genom det här skulle kunna komma ett steg i rätt riktning vad gäller svensk invandringspolitik. Samtidigt, jag är ju i grunden nationalist, jag tycker att vi ska vara herrar i vårt eget hus. Det är vi som ska bestämma över vår egen situation. Det är inte rimligt att det sitter byråkrater och politiker från andra länder i Bryssel och bestämmer över hur vi ska ha det i Sverige, oavsett om det gäller invandringspolitik eller om det gäller jordbrukspolitik, eller vad det nu är. Det är vi som ska bestämma det. Därför tycker jag att även om man kan göra kortsiktiga vinster, vilket vi ju inte vet något om eftersom vi vet ju inte något om vad som händer på längre sikt eftersom vi ger bort makten över vår flyktingpolitik och inte kan styra den själv.

Ni är emot att EU ska prioritera rätten till abort i utvecklingsländer. Varje år dör 47 000 kvinnor världen över till följd av illegala aborter enligt WHO och 86 procent av de osäkra aborterna sker i utvecklingsländer. Vad vill du göra åt det?

– Nu är jag inte så säkert på att jag är motståndare till att EU ska hjälpa till. Jag vet att det var en debatt i riksdagen om det ganska nyligen. Jag menar att man självklart kan hjälpa till, men jag menar att det är skillnad mellan att hjälpa till och utifrån ett svenskt perspektiv pådyvla länder i andra delar av världen vår väldigt liberala lagstiftning. Men när jag lyssnade på den debatt som var i riksdagen där vi företräddes av partisekreteraren så är det precis det han säger och det håller jag med om. Det är en viktig poäng att göra i den debatten. Sedan kan vi givetvis göra insatser på olika sätt, både när det gäller den rent medicinska delen i hur man kan utföra aborter på ett säkert sätt, men också när det handlar om preventivmedel och sexualupplysning och så.

Då tar vi några kortfrågor. Ni vill som sagt sänka aborträtten från 18 till 12 veckor. När börjar ett liv, enligt dig?

– 12:e veckan.

Hur kan du vara så säker på det?

– Det är utifrån den grundsyn jag har. Det är väl redan så i dag att det är ungefär vid den tiden som ett embryo blir till ett foster. Som man ser på det i dag, och det är en rimlig gräns tycker jag, och vi har landat i en rimlig balans där.

Du tjänar närmare 100 000 kronor i månaden med den extra ersättningen från partiet. Vad gör du för pengarna?

– Betalar väldigt mycket skatt, till att börja med. Men sedan, jag lever nog som de flesta andra människor gör och givetvis inser jag ju att när jag är klar med den här karriären, eller vad vi ska kalla det, så är det kanske bra för mig att ha lite pengar sparade, så det försöker jag också göra.

Tror du att det blir svårt att få jobb efter den här karriären?

– Det är väl inte helt orimligt att det blir svårt. Många sverigedemokrater upplever det, och jag är ju en ganska högt profilerad Sverigedemokrat, så jag vet inte riktigt om jag ska använda min utbildning i statsvetenskap. Jag har förvisso ingen examen än, men det beror väl mest på att jag kanske inte har brytt mig så mycket om att ta ut en examen, av den enkla anledningen att jag inte kan se att jag får något jobb på UD eller som lobbyist i EU-parlamentet, eller något sådant som mina gamla kurskamrater jobbar som. Jag vet inte, på olika sätt tror jag att det är bra för alla människor att försöka ha sparade pengar till svårare tider, och jag räknar väl med att jag får lite svårare tider så småningom.

Men det låter som att du har funderat ganska mycket på det här. Vad tänker du göra efter politiken?

– Just nu håller jag på med politik och är väldigt aktiv och är på väg in i en valkampanj, så det är det jag fokuserar på, kanske inte så mycket på vad jag ska göra därefter. Då är det ganska skönt att man inte behöver tänka så mycket på det, utan man försöker spara undan lite pengar så att man slipper gå och tänka på det varje dag.

Men du tror inte att du kommer att jobba med politik efter det här?

– Nej, det vet jag inte. Det skulle vara ganska skönt att göra något handfast också, men jag kanske är lite för gammal för att gå som snickarlärling eller något sådant. Men det skulle vara ganska skönt att få möjlighet att göra något som inte är så abstrakt och teoretiskt, utan göra något mer handfast. Men just nu håller jag på med det här och tycker att det är väldigt stimulerande. Vi har mycket mark kvar att vinna innan jag ska fundera på att bli snickare eller något annat.

Men vill du bli snickare efter du har varit politiker?

– Nej, jag vill inte bli snickare, men något handfast som sagt.

På tal om snickeri, ska judar få bygga nya synagogor i Sverige?

Vad jag vet så finns det inga sådana krav. Men mycket handlar om den rent arkitektoniska utgångspunkten för en byggnad och det gäller ju även andra religiösa byggnader som på olika sätt kan tänkas avvika från mer eller mindre traditionell byggnadsstil. Men det beror lite på hur man väljer att utforma den.

Ni vill slopa skattefinansiering av kultur vars primära syfte är att "chockera, uppröra och provocera". Nämn något som berört dig på det sättet det senaste året?

– Det finns ganska mycket sådant. Jag minns en utställning i Malmö med barnpornografiska motiv. Det var väl kanske inte det senaste året, men det är det som dyker upp. Det finns mycket sådant som är skattefinansierat men som rimligen inte borde vara det. Jag delar inte den uppfattningen som många framför, att man inte ska få lägga sig i det här för att konsten ska få vara fri. Ja, givetvis ska konsten få lov att vara fri, men det är samtidigt skattemedel många gånger det handlar om, och vad vi gör med skattemedel däremot, det måste politiker kunna få lägga sig i.

Tillhör du Svenska kyrkan?

– Ja.

Hur ofta går du i kyrkan?

– Periodvis oftare än andra perioder. Nu är jag ju i den åldern där väldigt många bekanta får barn och man gifter sig och sådana saker, då blir det ganska mycket besök i kyrkan av den anledningen, men det är ganska sällan som jag går i kyrkan en vanlig söndag. Det är mer kring kristna högtider, påsk och jul och så.

Saknar du Erik Almqvist som tvingades lämna partiet efter järnrörsskandalen?

– Ja, det gör jag som vän givetvis. Han hade också väldigt mycket att tillföra politiskt, så det är klart att det märks att han inte är med längre. Han var ju ganska högprofilerad i partiet.

Är ni inte vänner längre?

– Jo, vi är väl vänner i den meningen, men vi har ingen kontakt i dag av olika skäl. Det är väldigt tråkigt givetvis. Det gäller ju i alla relationer som förändras på olika sätt att det kan oftast vara ganska tråkigt.

Vill ni ge gratis rena sprutor till narkomaner?

– Nej.

Varför inte?

– Det finns en debatt kring detta och jag vet att vi i vissa landsting har varit mer liberala i den frågan än i andra. Jag tror inte att det är någon långsiktig lösning på det här. Den långsiktiga lösningen handlar om att vi måste långsiktigt minska narkotikamissbruk i samhället, och det gör man inte genom att underlätta för narkotikamissbruk.

Vad är ett lämpligt skattetryck i Sverige?

– Det ska ligga så att vi kan upprätthålla och utveckla välfärden.

Men i procent. Det låg på 48,8 när Alliansen tillträdde och 44,2 i dag.

– Skatten ska vare sig vara högre eller lägre än vad vi behöver. Det är utgångspunken och när vi sedan lägger våra skuggbudgetar anpassar vi det utifrån det befintliga skattetrycket. Sedan kan man göra vissa förändringar och vi vill inte höja skatten, åtminstone i dag.

Ni vill ju sänka den.

– Det är samma sak som när man frågar människor i allmänhet. Att kan du tänka dig ett högre skattetryck om du får det här och det här och det här. Ja, säger de allra flesta och det gör jag också givetvis, det beror på vad vi vill ha ut av välfärd och det vi måste vara väl medvetna om. Långsiktigt kommer välfärden att utmanas inte minst av förändrade befolkningsstrukturer och sådana saker och inte minst av den väldigt aktiva splittringspolitik som de andra partierna har fört nu i flera decennier, som gör att vi kommer att hamna i den diskussionen, i ett ganska skarpt läge så småningom.

Men ändå, ni vill ju ha ett femte jobbskatteavdrag.

– Ja, absolut. Kortsiktigt, sa väl även Konjunkturinstitutet eller Finanspolitiska rådet, jag vet inte, någon av dem, att jobbskatteavdraget har varit en av de mer effektiva reformer som den här regeringen har genomfört när det gäller jobbskapande, om man tittar på jobb per satsad krona. Nu dessutom, när vi befinner oss i lite sämre tider, så behöver vi stimulera ekonomin, vi behöver stimulera hushållen, vi behöver näringslivet på olika sätt och då är skattesänkningar det mest effektiva vi ser. Men här måste man prata både kort och lång sikt, och långsiktigt så vill vi ha kvar ett brett generellt gemensamt åtagande i välfärden. Då måste vi våga diskutera alla möjliga lösningar.

Ni menar att era åtgärder ska minska asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent, vilket enligt er skulle ge 119 miljarder att lägga på annat. Samtidigt säger ni ja till konventionsflyktingar och kvotflyktingar, som utgjorde 37 procent av dem som fick uppehållstillstånd av asylskäl förra året, enligt Migrationsverket. Hur kan effekten då bli en minskning med 90 procent?

– Det där varierar från år till år. Vi har räknat på det här givetvis och framför allt har vi ju använt Riksdagens utredningstjänst när vi har räknat på det här, så jag är ganska säker på att våra siffror stämmer någorlunda, så nära man kan komma åtminstone.

Men 37 procent av dem som kom hit var enligt de regelverk ni säger er acceptera. Och ni säger att ni ska minska asyl- och anhöriginvandringen med 90 %. Det går ju inte ihop.

– Jag känner inte igen siffran 37 procent, så jag kan inte verifiera den. Säger du att det är så, då är det kanske så.

Det är Migrationsverkets siffror.

– Jag får titta på det sedan, men som jag sa, det här varierar ju lite från år till år, så det är svårt att säga generellt. Men vad det handlar om långsiktigt är att vi måste minska och begränsa invandringen ganska kraftigt för att vi ska få en rimlig möjlighet att kunna ordna till, om man ska uttrycka det så, den situation som vi nu ser i det svenska samhället. Med en kraftig segregation, med höga kostnader som på olika sätt begränsar våra möjligheter att utveckla välfärden. Det är inte rimligt, utan det är klart att vi alltid kommer att ha invandring, och vissa år kommer den att vara lite högre än andra år, beroende på hur det ser ut i världen och så, men långsiktigt måste invandringstrycket minska för att vi ska kunna få ordning på den här problematiken som många decenniers ansvarslös invandringspolitik har skapat.

Men när ska den då vara minskad med 90 procent?

– Vår förhoppning är ju att det här ska kunna ske inom två år.

Det blir ju svårt.

– Ja, det beror ju på vilka åtgärder man vidtar och hur trycket ser ut gentemot vårt land. Man kan ju se till exempel när Danmark började så smått förändra sin politik så minskade ju också asyltrycket markant. Jag tror också att när man riktar om flyktingpolitiken på det sätt som vi vill göra med mer hjälp till självhjälp i närområdena, så är det också en åtgärd som på olika sätt kommer att minska asyltrycket. Det är ju nyckeln, att trycket måste minskas. Det kan man ju göra på olika sätt.

Du har sagt att den som har "påvisbara flyktingsskäl" ska få stanna. Förra året sökte 36 526 personer asyl i Sverige. Av dem fick 12 576 personer stanna. Hur många av dessa hade inte "påvisbara flyktingsskäl", enligt dig?

– Det beror ju på vad man menar med ”påvisbara flyktingskäl” givetvis.

Vad menar du?

– Utgångspunkten för flyktingpolitiken ska vara att man hjälper på plats i närområdena. Vi har en princip om första asylland där det finns en rad andra saker som gör det orimligt att Sverige tar ett så stort ansvar i Sverige för världens flyktingar. Jag tar gärna ett stort ansvar för världens flyktingar och andra människor som på olika sätt har det svårt runtom i världen, eftersom vi har det förhållandevis bra här, men det måste ske på ett annat sätt, på ett mer effektivt sätt än i dag.

Vad gäller anhöriginvandring var 34 procent anhöriga till personer som fått asyl eller uppnått internationell flyktingstatus. I er vårbudget skriver ni att "gällande avtal och konventioner skall hedras". Återigen, har ni inte övervärderat effekten av er politik när ni säger att den ger en minskning av asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent?

– Grunden är att minska trycket. Det kan man göra på lite olika sätt. Det kan vi göra genom att vi sänder ut signaler att nu kommer vi att strama åt. Man kan göra det genom att förändra lagstiftningen på olika sätt. Vi ser ju nu till exempel, eller hur, bara en enkel dom i en svensk domstol kan förändra Migrationsverkets prognoser avsevärt vad det gäller till exempel invandring från Somalia. Det är ganska små saker som får väldigt stora effekter, lite beroende på hur det ser ut i världen för tillfället. Min utgångspunkt är fortfarande att flyktingpolitiken ska riktas om till hjälp till självhjälp på plats i närområdena. Det är inte alltid möjligt, särskilt när det gäller då vissa konventionsflyktingar som söker sig till vår del av världen av politiska skäl eller religiösa skäl och så, och där har vi en kvot som vi är förbundna att hjälpa, och vi är också förbundna till Genèvekonventionen och så. Där är det rimligt att vi gör en insats, men grunden för flyktingpolitiken ska inte vara mottagande i Sverige, utan hjälp på plats i närområdena där de allra flesta flyktingar finns.

Du säger att söktrycket från flyktingar minskar med er politik. Hur många färre asylsökande handlar det om?

Det vet vi inte. Som jag sa, om man tittar på Danmark så kunde man på ganska kort tid minska trycket ganska ordentligt, bara genom att säga att nu förändrar vi politiken.

Men ni vet alltså inte det och ändå slår fast att det ska minska med 90 procent.

– Ja, som jag sade, om man tittar så är det en ganska tjock bilaga till vår budget där det här beräknas och det är en beräkning som bygger på faktaunderlag från olika typer av instanser, så jag betvivlar inte att den är korrekt. Men det jag säger är att hur mycket invandringen kan minska på kort sikt beror lite på hur det ser ut i världen och vilka förändringar som vi kan göra kortsiktigt. Det är också därför som vi säger i budgeten att det här blir ingen helårseffekt första året åtminstone, utan det kommer att dröja innan vi kan räkna hem alla de här pengarna i praktiken, eftersom det krävs en del förändringar både lagstiftningsmässigt och i den praktiska verksamheten i det svenska mottagningssystemet för att det här ska vara möjligt. Så det är ingenting som sker över en natt, men desto viktigare då att vi faktiskt påbörjar det här arbetet nu så att vi så småningom kan komma ner i de här mer rimliga europeiska nivåerna vad gäller invandring.

Du beklagar ofta segregationen och att invandrare lever i "parallella samhällen". Men ni vill slopa alla de integrationsåtgärder som regeringen har infört och har inga egna. Varför har ni ingen politik för att hjälpa flyktingar att integreras i det svenska samhället?

– Att vi vill slopa regeringens satsningar beror ju på att de är dåliga.

Men varför har ni ina egna integrationssatsningar?

– När det gäller instegsjobben till exempel, så är det en direkt diskriminerande åtgärd som gör att arbetsgivare väljer bort dem som är dyrare, det vill säga svenskarna, till förmån för andra människor som är nyanlända. När det gäller det här nya förslaget om nystartszoner så handlar det ju bara om att flytta jobb till invandrartäta förorter och liknande. Jag tycker att det är jättedåliga förslag som jag inte vill stödja. Däremot finns det andra saker som är bra, till exempel att människor lär sig svenska. Det bör man kunna utveckla ytterligare, det bör man kunna ställa ännu högre krav kring.

Men ni har inga integrationsförslag, under den rubriken så att säga, i er budget?

– Integrationen fungerade bättre i Sverige innan vi hade den här integrationspolitiken. Det beror på att invandringen var mer rimlig. Vi hade mer rimliga nivåer på invandringen och därför så kunde det här ske av sig självt, på ett mer naturligt sätt. Men eftersom vi har haft en sådan ansvarslös invandringspolitik, vi har haft en invandring som har varit större än vad vi har kunnat hantera, så har vi ju varit tvungna att göra olika typer av brandkårsutryckningar. Integrationspolitiken är ju ingenting som har uppstått av sig självt. Integrationsproblemen har inte uppstått av sig själva, de är en följd av en ansvarslös invandringspolitik, och det är där vi menar att vi måste sätta in den första åtgärden. Invandringen måste först och främst begränsas. Annars spelar det ingen roll vad man gör.

Men nu handlar det ju om de flyktingar som redan är här och har svårt att integreras. Vilka lösningar har du för dem?

– Det största problemet för dem är att deras problem hela tiden förstärks.

Men vad har du för lösning för dem som redan finns här?

– Begränsad invandring, är den absolut bästa…

Deras lösning?

– Ja, det är det absolut. Det är lösningen för dem också, för det är grundförutsättningen för att de ska kunna bli en del av det svenska samhället på lite längre sikt. Sedan talar vi om att stärka möjligheten att lära sig svenska, att höja kraven vad gäller att lära sig svenska, som jag menar kanske är den allra främsta nyckeln in i det svenska samhället. Vi vill skrota Ebo-lagstiftningen, vi vill göra samhällsorienteringen obligatorisk för alla, och inte som regeringen som i dag väljer bort vissa grupper av invandrare för att man tycker inte att de behöver bli en del av det svenska samhället. Det tycker vi att alla invandrare som kommer till vårt land ska bli. Vi vill stärka medborgarskapets betydelse genom att ställa krav på ett annat sätt för medborgarskap än vad man gör i dag. Olika incitament för att bli en del av det svenska samhället, men också en möjlighet att om du inte lever upp till de här kraven så ska dina förmåner på olika sätt också kunna begränsas, det vill säga att man knyter fler rättigheter och fler möjligheter och delar av välfärden till medborgarskapet och till din strävan efter att bli en del av det svenska samhället.

Ni vill att arbetskraftsinvandringen ska följa EU:s så kallade blåkortsdirektiv. Det innebär att bara högkvalificerad personal som tjänar 1,5 gånger mer än normalsvensken ska få komma hit och jobba. Samtidigt behöver den svenska arbetskraften öka med 330 000 personer till 2025 för att bibehålla dagens välfärdsnivåer, enligt Arbetsförmedlingen. Hur ska ni lösa den ekvationen?

– Den där siffran som du nämnde sist nu, jag har hört en massa sådana siffror under många, många år, och jag förstår fortfarande inte den. Vi har i dag en halv miljon människor i det outnyttjade arbetskraftsutbudet. Det rimliga menar jag, det är en aktiv arbetsmarknadspolitik där vi ställer om arbetskraften efter de strukturförändringar som sker, snarare än att förlita oss på att vi ska importera den arbetskraft som vi behöver tillfälligt, för det är ingen långsiktig lösning och det menar jag att de allra flesta bedömare är överens om det i dag. Arbetskraftsinvandring är en kortsiktig lösning när det handlar om den här breda mängdarbetskraftsinvandringen. Däremot kan vi inom vissa sektorer, kortsiktigt, där det uppstår en arbetskraftsbrist givetvis, kunna ta in arbetskraft från andra delar av världen eller från inte minst då i första hand andra delar av Europa. Men det är en annan sak. Det som regeringen har gjort nu är att man i princip helt har avreglerat arbetskraftsinvandringen och det får följder i att vi ytterligare ökar arbetsutbudet, vilket på sikt sänker lönerna. Det skapar orimliga villkor för väldigt många människor som kommer till vårt land eftersom det saknas kontroll av oseriösa arbetsgivare som utnyttjar det här, säljer arbetstillstånd och liknande. Vi kan inte ha det så. Det är en direkt följd av regeringens politik. Grunden för vår syn på det här är att vi ska återgå till hur det såg ut förr, det vill säga att det ska ske en arbetsmarknadsprövning av dem som vill få arbetstillstånd i Sverige. Sedan har ju EU det här blåkortsdirektivet som Sverige måste förhålla sig till på något sätt. Vi måste implementera det. Då har vi skrivit ett förslag kring det där vi menar att ja, det bör införas, implementeras i svensk lagstiftning, och också utnyttja den möjligheten som finns då till arbetsmarknadsprövning, till exempel som omnämns i det här direktivet.

Säg att det är måndagen den 15 september 2014. De rödgröna är större än alliansen och Stefan Löfven har fått frågan om att bilda regering. Ni är vågmästare. Vad är det första du kommer du att kräva för att inte rösta emot Löfven som statsminister?

– Det är ju ett väldigt hypotetiskt resonemang som jag givetvis funderar en hel del kring, men det är inget som jag tänker lyfta vare sig i media eller offentligt på något sätt förrän vi har den situationen som vi har då. Vi vet ingenting om det parlamentariska läget. Det är klart att man kan spekulera i olika scenarior och jag förstår att ni i media gärna vill göra det, men för mig är det viktigt av olika skäl att vi givetvis är förberedda på den situationen som kan uppstå och den roll som vi kan få i svensk politik efter valet. Men samtidigt är det ju, tror jag, inte bra för någon egentligen att man spekulerar för mycket kring hur man hanterar olika typer av scenarion.

Men ni kommer att ställa krav, kring invandringspolitiken är kanske inte en alltför vågad gissning?

– Ja, det är inte en alltför vågad gissning givetvis. Men samtidigt så vet vi ingenting om det parlamentariska läget. Vi är ett politiskt parti som står ensamt fritt från blockpolitiken och vi har givetvis en agenda. Vi har löften till våra väljare som vi vill driva igenom på olika sätt, så det är klart att när vi sedan har valresultatet den natten mot den 15 september och vet lite mer om våra möjligheter att påverka, då får vi, utifrån hur vi har tänkt tidigare, säga någonting om det och agera utifrån hur det parlamentariska läget ser ut. Men det är väldigt svårt att sitta här och nu och spekulera i alla tänkbara scenarion.

Men oavsett vilka krav ni kan komma att ställa då så kan vi ju anta att Stefan Löfven inte går er till mötes och ni röstar emot honom. Det gör även Alliansen, och ett nyval tvingas fram. Hur tror du att väljarna då kommer att agera? Belöna er eller bestraffa er?

– Det beror väl på lite hur vi har agerat och hur andra har agerat. Jag kommer inte att bidra till att det uppstår en kaotisk situation på något sätt. Det sa vi redan både före och efter senaste valet att det inte är vår ambition, utan vår ambition är att vara med och ta ansvar och jag tycker att det ansvarsfulla i ett osäkert parlamentariskt läge är att alla partier i någon mening faktiskt öppnar för möjliga lösningar. Det är klart att om Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt är så tjuriga att de säger att vi inte under några omständigheter tänker samtala med Sverigedemokraterna, då får det hellre bli nyval. Då är det faktiskt deras beslut och då tror jag att väljarna kommer att bestraffa dem för det, inte mig.

Så svaret på frågan är att väljaren inte kommer att bestraffa dig helt enkelt?

– Jag kommer inte att driva fram något nyval av något slags stolthet eller så. Det är i sådant fall andra som får lov att göra det, utifrån deras tjurighet. Och utifrån deras stolthet att de hellre än att samtala med mig och med vårt parti som väljarna ändå har röstat in i riksdagen och kanske då på en sådan där betydelsefull position hellre än att prata med oss väljer att se till att det blir ett nyval. Det tycker jag är ansvarslöst, och det hoppas jag att väljarna visar dem också i sådant fall.

Du värnar blockpolitiken för att du vill ha en absolut vågmästarställning. Nu signalerar Stefan Löfven att han vill bryta upp blockpolitiken och att han kan vara beredd att regera med partier i alliansen för att undvika att ni ska få inflytande. Inom Folkpartiet finns liknande tongångar. Hur troligt är det att de andra partierna låter er bli vågmästare 2014?

– Det beror ju helt och hållet på det parlamentariska läget. Nu har man ju låtit oss vara vågmästare i riksdagen i tre år.

Nej, det har man ju inte riktigt, man har ju sökt överenskommelser för att ni inte ska bli vågmästare.

– Man har sökt överenskommelser när det gäller invandringspolitiken och när det gäller krig i olika delar av världen. Det är väl egentligen de överenskommelser som man har slutit. Något mycket mer har det inte varit, utan snarare har ju taktiken från regeringen varit att inte gå vidare med förslag som man inte har majoritet för eller man har helt enkelt låtit bli att yrka på sina egna förslag i riksdagen så att man ska slippa förlora i omröstningarna. Det är säkert effektivt, för det syns inte eftersom media ofta är dåliga på att lyfta fram sådant, men det är samtidigt ingenting som håller långsiktigt om man vill ha en minoritetsregering, utan man måste söka stöd för sin politik, och då gör man det genom att samtala med andra partier.

Men hur troligt tror du att det är att de andra partierna kommer att låta er bli vågmästare? Det finns ju sätt för dem att lösa det.

– Det finns kanske olika sätt, men det är samtidigt olika partier och det är klart att om man ägnar en hel valrörelse åt att på olika sätt debattera mot varandra, kasta smuts på varandra och såga varandras förslag så är det ju inte helt lätt att dagen efter valet lägga ner allt det, gräva ned stridsyxan och säga att nu är vi bästa kompisar för att vi vill hålla just det här partiet utanför allt inflytande. Man kan göra så, om det är taktiskt riktigt eller inte, det får väl deras strateger avgöra, men jag tycker att det är ett märkligt sätt att hantera ett flerpartisystem. Jag tycker det rimliga är att om man vill ta ansvar i regeringsställning också är öppen för att samtala med de partier som har ett inflytande i riksdagen. Det kan vara i olika frågor givetvis beroende på vad det är för frågor det handlar om. Vi har haft minoritetsregeringar i det här landet under väldigt långa perioder. Det är väl mer eller mindre normaltillstånd i Sverige. Men det har gått att lösa eftersom man har varit öppen för att samtala med och söka majoritet hos andra partier. Och det är det krav som ställs på den som vill bli statsminister också efter nästa val och då får man också någonstans som den personen acceptera att vi finns i riksdagen.

Ni tog emot 2 miljoner i bidrag från privatpersoner valåret 2010, enligt Transparency International. Hur kontrollerar ni era givare?

– Vi gör nog inget särskilt alls för att kontrollera dem. De allra flesta som skänker pengar gör ju det genom att det är någon hundralapp eller två eller någon nättare summa varje månad som då kommer in till oss på månadsbasis. Och sedan i bland så kommer det lite större belopp från enskilda.

Men ni kontrollerar inte dem på något sätt?

– Nej, det finns inget reglemente eller någon policy kring hur det ska kontrolleras. De riktigt stora bidragen har ju varit anonyma, det vill säga att man inte har skrivit sitt eget namn, man har bara gjort en inbetalning, och då är det svårt för oss att kontrollera vem det är, utan vi har ju behövt pengar och varit tacksamma för att vi har fått pengar så att vi har kunnat driva valkampanj och komma in i riksdagen.

Du har slutfört din bok. Vad vi förstår är förordet skrivet av en intressant person. Vill du ta chansen och avslöja vem redan nu?

– Det är jag. Men det finns också ett förord av Per Albin Hansson.

Han kan du ju omöjligen ha haft kontakt med.

– Ja, på något sätt har han faktiskt lyckats skriva, ingen jättelång artikel, men ett förord där han ger sin syn på hur det svenska samhället har utvecklats. Jag tycker det är väldigt intressant och jag är väldigt glad och tacksam också för att han har gjort det.

Sverigedemokraterna vill värna det svenska folkhemmet, eller vad är det du vill säga med detta?

– Ja, det Per Albin vill säga i förordet är att det som han och även Erlander och flera andra i den generationen socialdemokrater lade grunden för, det sammanhållna Sverige, folkhemmet, idén om samförstånd, det har övergivits, av inte bara de borgerliga partierna, utan också socialdemokratin och hela arbetarrörelsen i dag som tillsammans egentligen, de övriga sju partierna i riksdagen de senaste åren har bedrivit en aktiv splittringspolitik som vi nu ser resultatet av i till exempel Stockholmsförorter och så, och det är klart att jag förstår att man då som folkhemmets grundare i någon mening är väldigt bekymrad över den utvecklingen.

När skrev han detta?

– Ja, det var inte så länge sedan, utan det var ett par veckor sedan.

Efter intervjun fortsätter vi att prata med Jimmie Åkesson och frågar vad han menar med att Per Albin Hansson, som varit död sedan 1946, för ett par veckor sedan har skrivit ett förord till Jimmie Åkessons kommande bok. Har han skrivit några rader själv och undertecknat det med Per Albin Hansson? Jimmie Åkesson svara undvikande och kallar sitt grepp för "okonventionellt". Till slut bekräftar SD-ledaren att han mixat riktiga citat från Per Albin Hansson med egna ord - men skriver under allt med Per Albin Hansson.

– Ja, ungefär så. Så är det.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag