Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Afghanska kvinnor visar vad män gör med deras kroppar

Två kvinnor. Två sönderbrända kroppar. I en serie reportage berättar afghanska kvinnor om sina liv för Expressens Magda Gad och Niclas Hammarström. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Två kvinnokroppar. Sönderbrända innan de hunnit fylla 25. 

Nasrins unga nävar är knutna. Under hennes blå jeans med glitterstenar och röda bomullströja finns hennes historia. En historia skriven med eld i det som en gång var hennes hud. 

Hon berättar om natten då hennes man tände eld på henne med bensin. Först när hon kommer till slutet av historien släpper hon fram gråten.

Då säger hon: 

– Jag vill inte fortsätta leva.

Fingrarna är spänt ihopdragna. Nävarna ligger tätt över varandra, som om de minns hur de en gång satt ihop. Rösten är likadan som händerna. Sammanbiten, utan tillit, utan någon öppning.   

– Jag vill inte fortsätta leva. Det är för svårt. Jag ber alltid till gud att han ska göra något så att jag dör.  

Nasrins kinder är ungt rundade. Tårarna faller över gamla ärr. Hon lutar sig framåt för att sammanfatta sin önskan. Det räcker med tre ord: 

– Jag vill dö.  

Afghanistan är det farligaste landet i världen för kvinnor.  87 procent av kvinnorna är utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld, enligt FN. Samtidigt har de väldigt svårt att fly. Majoriteten får inte gå ut utan en manlig släktings tillstånd och de har inga egna pengar.

I en serie reportage berättar afghanska kvinnor för Expressens Magda Gad och Niclas Hammarström om sin vardag med misshandel, våldtäkter, barnäktenskap, incest och hedersmord.

Men innan hon dör vill hon att någon ska lyssna. På orden. Inte på gråten. Och inte för hennes egen skull. För Afghanistans kvinnors skull. 

– Det är inte bara jag som är drabbad. Vi är tusentals kvinnor som är drabbade. Och männen kan fortsätta och fortsätta för det är ingen som stoppar dem. Alla som bestämmer här är män. De kan gifta sig med flera kvinnor och komma hem och slå dem och ingen gör något. 

Hennes ögon ser ut att stirra upp från ett mörkt, ändlöst, ovärdigt djup: 

– Det spelar ingen roll vad vi säger, det finns ingen som hjälper oss. 

Munnen blir tyst men blicken fyller i det hon tänker. Att inte heller den här gången kommer hon att bli hjälpt. 

NASRIN. Misshandel och våldtäkter blev Nasrins vardag som gift med sin släkting. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Nasrin blev torterad i flera timmar

Natten då det hände var hon hjälplös. Hennes man hade satt ihop hennes händer och fötter och satt för hennes mun. Hon kände lukten av bensin, men kunde inte göra något.

På kvällen hade hon som vanligt serverat middag. Mannen frågade varför hon inte ställt fram yoghurt. Hon förklarade att hon inte ville ge honom något kallt som kyler ner honom eftersom att han var förkyld. 

Han skrek åt henne. Deras knappt treåriga son, som är född med en huvudskada, reste sig då upp och slog till honom med öppen handflata. 

– Min man slog tillbaka mycket hårdare och rusade ut. Han var borta i tre timmar. När han kom tillbaka sa han: ”Varför slår din son mig?” 

Nasrin gör en paus och sväljer. Sväljer det som inte går att svälja.  

– Jag sa att han är din son också och att han slog dig väldigt lätt, att han älskar dig och vill att vi ska vara snälla mot varandra. 

Hennes man fortsatte bråka. När klockan närmade sig midnatt började han slå henne. Han slog henne med knytnävarna över hennes ansikte, bröst och njurar. 

– Men han var inte nöjd. Han ville att jag skulle bli medvetslös. Han fick syn på ett gummirep, tog tag i det och piskade mig med det över benen och huvudet och hela kroppen. 

I Afghanistan gör man gummirep av gamla bildäck, ett hårt och slitstarkt rep som man använder för att dra upp vattenhinkar ur brunnar. 

Hon håller upp sin högra knutna hand:

– Jag slog honom rakt på näsan. Då blev han ännu mer galen och började bita mig. Han bet mig i ansiktet och bet sönder öronen så att blodet rann. 

Tortyren fortsatte till fem på morgonen. Då tog mannen fram en rulle silvertejp. 

– Han band ihop mina händer och fötter och satte för min mun och sa: ”Jag ska gräva en grop i jorden och begrava dig levande.”

Han började gräva utanför huset och slog henne med spaden. 

– Sedan sa han att han skulle ta en kniv och halshugga mig. Han gick in i köket och hämtade en kniv … 

Hon spärrar upp ögonen.

– Men han halshögg mig inte. Istället skar han mig över ryggen. 

Hon drar med fingrarna över snittet. Från nacken ner till länden. Nasrins fingrar och arm skakar. Inte för att kniven var det värsta. Utan för att det var det som hände innan det värsta. 

Det är nu hon börjar gråta. Tårarna är inte ledsna. De är rädda.

– Det stod en dunk med bensin i trädgården. Han hällde den över mig. Jag kände lukten men jag kunde inte göra någonting. Jag var ihopbunden och kunde inte ens säga något. Jag var också helt utmattad. 

Hon andas fortare och fortare. Men hon får inte ner luften. Kvävt får hon ur sig:

– Han tog fram en tändsticksask och tände eld på mig. 

Sedan dess har Nasrin velat dö. 

Aghanistan värst i världen för kvinnor

Uppskattningsvis 87 procent av de afghanska kvinnorna är utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld, enligt FN med hänvisning till en undersökning från 2014. 

 

Lokala kvinnoorganisationer uppger samtidigt att våldet har förvärrats sedan 2014 och att deras stöd har minskat.

 

Amnesty rankar Afghanistan som det värsta landet i världen för kvinnor. Kvinnor är våldsutsatta av den väpnade konflikten, av attacker riktade mot skolflickor och yrkesarbetande kvinnor för att de bryter mot normen, av fysiskt och psykiskt våld begånget av miliser och regeringsstyrkor, gruppvåldtäkter, trafficking, stening, tvångsäktenskap, barnäktenskap, våldtäkt och misshandel inom äktenskapen samt hedersmord. 

 

Enligt Unicef tror 90 procent av alla afghanska kvinnor tror att mannen har rätt att slå sin fru. 

 

Fotnot: Regeringen i Afghanistan har inte kontroll över hela landet och statistik som tas fram av regeringen och organisationer kan skilja sig sinsemellan och kan inte tas som exakt. 

Sonen föddes skadad efter misshandeln

Hennes man är hennes tio år äldre kusin. Äktenskapet arrangerades av föräldrarna. Både arrangerade äktenskap och kusinäktenskap är tradition i Afghanistan. Män och kvinnor lever separerade i samhället och träffas vanligtvis inte före bröllopet. 

– Jag blev förlovad samma dag som min syster. Hennes man var rikare. Hon fick mycket saker av sin man och det gjorde min man arg. Han sa: ”Varför har din familj gjort så här mot mig?” Han kände sig lägre och började slå mig för att visa makt. 

Han hade en träpinne som han alltid slog henne med och han slog henne också med sin Kalasjnikov. 

– Han slog mig med kolven. När jag var gravid sparkade han mig i magen. Han brydde sig inte alls om att jag var med barn. Han våldtog mig också många gånger.

Sonen föddes med deformerat huvud. Läkarna sa att det var på grund av misshandeln. 

När Nasrin var flicka drömde hon om att få studera på universitet och jobba. 

– Men pappa hade fyra döttrar och ville gifta bort oss så fort som möjligt eftersom det är dyrt att försörja barnen.

Efter att Nasrins man brände henne låg hon på sjukhus i åtta månader. Hon kunde inte röra sig alls, varken armar eller ben. När hon fick lämna sjukhuset funderade hon på att gå till en kvinnojour. 

– Men min pappa och mina bröder tillåter mig inte att gå dit. De tycker det är skam. 

Hennes man har mutat sig ut ur fängelset och är fri i dag. Han ringer ofta och hotar henne. 

– Han säger: ”Förra gången brände jag dig, den här gången ska jag döda dig.”

Någon framtid kan Nasrin inte se. Alla drömmar har tagit slut. Bara olika slags mardrömmar finns kvar. 

– Jag bor hos min pappa nu. Om han dör kan ingen försörja mig längre och då kommer de att gifta bort mig igen. 

Våldet mot kvinnor i Afghanistan har alltid varit omfattande men de senaste fem åren har det ökat ännu mera. Afghanistan är i dag det farligaste landet i världen för kvinnor vad gäller våld, bristande hälsa och avsaknad av ekonomiska resurser. 

FN uppskattar att 87 procent av de afghanska kvinnorna är utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld.  

Förklaringsfaktorer som lyfts fram är brist på utbildning, konservativ religion, outvecklade sociala normer, barnäktenskap, hederskultur, ett samhälle som brutaliserats av konflikter och ekonomisk nedgång. 

Även självmorden ökar i Afghanistan, i en provins fördubblades antalet 2017.  Enligt de officiella siffrorna tar upp till 250 afghaner sina liv varje månad, mörkertalet antas vara högt. Globalt är män överrepresenterade i självmordsstatistiken, men i Afghanistan utförs 80 procent av självmorden av unga kvinnor.

MALIHA. Till skillnad från Nasrin vill Maliha fortsätta leva. Men hon vet inte hur. Den kirurgi hon behöver finns inte i Afghanistan och kvinnoorganisationen som har hjälpt henne har slut på finansiering. Hennes man misshandlade henne alltid tills hon blev medvetslös. En dag vaknade hon upp i respirator – efter att ha brunnit i fotogen.  Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Maliha: "Jag trodde jag skulle bli lycklig när jag gifte mig"

Maliha är sju år yngre än Nasrin. Men hon har ännu fler ärr. 

Först vill hon inte visa sin mun och sin hals. Sedan drar hon undan tygerna och lutar huvudet bakåt. 

Det finns nästan ingen hud kvar. Ena mungipan hänger, hakan och halsen är täckt av rödbrun ärrvävnad, en stram, knölig vävnad som vuxit ihop i tjocka lager av bränt kött. 

Samma ärrvävnad täcker hennes händer, armar, bröst, mage, lår och smalben. 

Högerhandens fingrar spretar som klor när hon försöker böja dem, lillfingret är brutet och pekar uppåt. 

På vänster ringfinger har hon en utsmyckad guldring, runt ögonen kajal och mascara. Hon vill fortfarande försöka göra sig fin.

 

I sin mobiltelefon har hon bilder som togs innan hennes man tände eld på henne. Men när hon bläddrar fram dem klarar hon inte av att titta på dem. 

Nacken viker sig och telefonen glider ner på golvet. 

På bilderna sitter hon i en havsblå klänning med vitt glitter i en röd fåtölj. Läpparna är röda. Ögonskuggan grön. Huden len. Håret utsläppt. Hållningen stolt, stark, vacker. 

– Jag trodde att jag skulle bli väldigt lycklig när jag gifte mig. Min mamma hade dött och jag såg fram emot att få en svärmor. Jag trodde det skulle bli som en ny mamma. Pappa valde min man. Det var en granne. Han sa att han kom från en bra familj. 

Till skillnad från Nasrin börjar Maliha sin historia i tårar. Hon kan inte få den kirurgi hon behöver i Afghanistan, och hon har precis nåtts av beskedet att hennes man ska släppas ut ur fängelset om två veckor. Han har suttit inne mindre än ett år. 

Hon tror att han ska komma och döda henne. 

Han stannade ofta hemma från jobbet och slog henne. 

– Om jag frågade om jag fick gå till skolan eller gå ut och handla så slog han mig. Han ville inte att jag skulle gå ut alls. 

Det kändes som att misshandeln aldrig skulle ta slut. 

– Han sparkade mig, slog mig med händerna, piskade mig med gummirep, bet mig, våldtog mig. Han tog det som fanns framför honom och använde det för att slå mig. Han slog mig alltid tills jag blev medvetslös. Han slog mig också när jag var gravid och sa att han inte ville ha barnet. 

Hon födde en son. Kort efter det kom slutet. 

– Han slog mig medvetslös och när jag vaknade såg jag ut så här. När min pappa frågade vad som hade hänt sa jag att min man hade tänt eld på mig. 

 

Expressens fotograf: "Hon kunde visa oss hur hon ser ut under burkan"

Maliha får inte träffa sin son

Maliha låg i koma i två månader på intensiven med respirator och andades genom en slang i halsen. Det gick inte att få ner slangen i munnen, den var för förstörd. 

Efter att hennes pappa hade sett henne gick han till mannen för att fråga vad som hänt. Mannen sa att Maliha friterade potatischips i olja och brände sig själv. 

Pappan sitter hemma på golvet i sitt hus med benen i kors. Han vänder handflatorna mot taket: 

– När jag fick veta att hela hennes kropp var bränd frågade jag honom hur det var möjligt efter att ha gjort chips. Han sa då att det var hennes fel. Jag lånade pengar av släktingar för att operera hennes mun och hals så att hon skulle kunna andas utan maskinen. Jag försöker ordna mer pengar till hennes vård men det är svårt. Jag tjänar 140 afghanis per dag. 

Den knappt 50-årige mannen släpper ner händerna i knät och tittar långt ut genom fönstret. 140 afghanis är 17 kronor.

– Om jag köper te har jag inget bröd och köper jag bröd har jag ingen olja. Jag vet inte vad jag ska göra. 

Maliha vill fortfarande göra sig vacker. Hon sminkar sig med kajal och mascara och smyckar sig. Det är väldigt svårt för henne att se gamla bilder på sig själv. Ändå vill hon visa världen hur hon ser ut under burkan. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Ett litet barn leker vid Malihas fötter. Det är inte hennes. Sin son får hon inte träffa. Han bor hos svärföräldrarna, som säger Maliha tände eld på sig själv och förstörde deras rykte.

– De låter mig inte se honom. De låter mig inte jobba heller. Hans familj bestämmer över mig. Hans föräldrar ringer och säger att jag satte deras son i fängelse. Och mina bröder säger att det var jag som bestämde mig för att gifta mig och att de inte kan hjälpa mig. 

Det lilla barnet är hennes pappas. Han har gift sig med en ny, ung fru som studerar. Hans pengar går till hennes utbildning, och hon vill inte att Maliha bor med dem. 

Till Maliha finns ingenting. Men hon vill fortsätta leva.

– Jag är fortfarande ung. 

Hur det ska gå till vet hon inte. Hon får inte lämna hemmet utan en manlig släktings tillstånd och hon har inga egna pengar. Den lokala kvinnoorganisationen som hjälpte henne med hennes juridiska process när hon låg på sjukhus har fått minskad budget och från mars 2019 saknar de finansiering. 

Mellan tårarna försöker Maliha le. De brända läpparna stretar emot och det blir snett. 

Hon blir tyst länge. Det är något hon vill fråga. 

Till slut gör hon det:

– Finns det något annat land som kan hjälpa mig? Och om jag kan få komma till en läkare, kommer jag se ut som jag gjorde innan då?

(Nasrin och Maliha heter egentligen något annat.) 

Långsamt framåt för kvinnors situation

Globalt är män överrepresenterade i självmordsstatistiken, men regeringsstatistik från 2014 visar att 80 procent av alla självmord i Afghanistan begås av kvinnor. 

 

Mellan 1930-talet och 1970-talet var Afghanistan relativt liberalt och huvudstaden Kabul kallades Centralasiens Paris. Men efter införandet av kommunistisk regim, invasion av Sovjetunionen 1979, inbördeskrig och talibanregimens inrättande av en islamsk stat 1996 förvärrades kvinnors situation.  

 

Sedan talibanregimen störtades av USA 2001 har kvinnors rättigheter skrivits in i konstitutionen och senare regeringar har lyft fram att våld mot kvinnor måste ta slut, att kvinnors deltagande i politiken ska öka och att kvinnors ekonomi ska stärkas. 

 

Fotnot: Regeringen i Afghanistan har inte kontroll över hela landet och statistik som tas fram av regeringen och organisationer kan skilja sig sinsemellan och kan inte tas som exakt. 

Magda Gad och Niclas Hammarström på plats i Afghanistan

Fler reportage i serien