Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Abdulhadi, 12, träffades av splitter när han cyklade till affären

Abdulhadi är född och uppvuxen i östra Ghouta utanför Damaskus. Han har levt i det utsatta området under hela kriget. Foto: Kassem Hamadé
”Jag såg hur min syster Abir dog. Hon träffades av granatsplitter i huvudet och föll ihop nära mig. Våra farbröder kom och plockade upp oss i en bil”, säger Samar. Foto: Kassem Hamadé
Samars pappa ser till att hon går i skolan. ”Jag kommer alltid att se till att hon fullföljer sina studier”, säger han. Foto: Kassem Hamadé

ALEPPO/DAMASKUS.

Samar, 12, lekte på gatan hemma i Kuweires när en raket slog ned i närheten.

Hennes syster Abir dödades och hon själv förlorade ena benet.

– Jag såg hur benet fladdrade, jag förstod direkt att det skulle kapas, säger Samar.

Också Abdulhadi, 12, från östra Ghouta tvingades amputera benet – han blev träffad av splitter när han cyklade till affären.

Samar al-Habib greppar sin benprotes med båda händerna, när hon ska ta sig ur bilen i Aleppos sönderbombade gamla stad. Hon lyfter protesen och sätter försiktigt ned den på marken.

Det har gått fem år sedan det hände. Så snart hon pratar om katastrofen som drabbade henne och familjen börjar hon gråta. 

Samar, 12, är ett av många barn som har skadats i det sju år långa kriget i Syrien. Fortfarande lever 3,3 miljoner barn i livsfara. Enligt FN:s barnfond Unicef befinner sig så många barn i riskzonen för oexploderad ammunition och minor som ligger kvar längs vägar, mellan hus och på åkrar och fält. 

– Det var en fredag, berättar Samar. Jag, min syster och mina två bröder gick ut på gatan utanför vårt hus för att leka. Jag hörde inte ljudet av explosionen, men det kändes varmt.

Hon visar hur hon försökte resa sig men inte kunde stå på benen.

– Jag såg hur min syster Abir dog. Hon träffades av granatsplitter i huvudet och föll ihop nära mig. Våra farbröder kom och plockade upp oss i en bil, säger Samar.

12-åriga Samar al-Habibis syster dog när raketen slog ned. Själv förlorade hon ena benet. Foto: Kassem Hamadé

– Jag förstod att mitt ben var borta, säger hon. 

Svenska IS-terrorister ingick i al-Shishanis bataljon

Samar al-Habib och hennes familj kommer från samhället Kuweires utanför Aleppo. Terrorgruppen Islamiska staten (IS) ockuperade Kuweires i flera år. I sin offensiv mot Kuweires använde IS utländska jihadister under befäl av Tarkhan Tatirashvilli, mer känd som Abu Omar al-Shishani.

I al-Shishanis bataljon ingick svenska IS-terrorister, främst från cellerna i Göteborg. Samma grupper deltog i offensiven mot Aleppo. 

Samar och hennes familj hade ingen möjlighet att fly undan striderna. För barn som Samar, hennes syster Abir, 13, och bröderna Sohail, 7, och Najm, 8, var gatan utanför hemmet den säkraste lekplatsen. 

”Jag, min syster och mina två bröder gick ut på gatan utanför vårt hus för att leka. Jag hörde inte ljudet av explosionen, men det kändes varmt”, berättar Samar. Foto: Kassem Hamadé

När en raket slog ned i närheten av dem träffades Samar av splitter i benen. Hon var vid medvetande trots sina svåra skador.

Läkarna tvingades amputera hennes ben från låret. Systern Abir dog av sina skador medan bröderna fick lindriga skador. När jag frågar Samar om Abir börjar hon gråta. Hennes pappa Hassan, som är lärare, försöker trösta henne.

– Abir var hennes enda syster. De stod nära varandra. Samar tänker på henne hela tiden, säger Hassan.

För krigsskadade barn, särskilt flickor, är skolan enda räddningen

– Jag hade två döttrar, nu är bara Samar kvar. Abirs öde har krossat oss alla, säger han.

Samar och hennes far är på besök hos släktingar i Aleppo när jag träffar dem. Flickan använder benprotes när hon går. Men hon gillar inte protesen, hon tar av den ibland. 

– Det känns befriande att inte ha den när jag leker, säger hon.

Samars syster Abir dog av sina skador medan bröderna fick lindriga skador. Hennes pappa Hassan, som är lärare, försöker trösta henne när hon börjar gråta. Foto: Kassem Hamadé

Samars pappa ser till att hon går i skolan. Han är medveten om att skolan säkrar en trygg framtid för henne. 

– För krigsskadade barn, särskilt flickor, är skolan enda räddningen. Jag kommer alltid att se till att hon fullföljer sina studier, säger han.

Skadan har påverkat Samir mycket och förlusten av systern sätter djupa spår. När jag frågar vilka framtidsdrömmar hon har, svarar hon: 

– Jag har inga drömmar.

12-årige Abdulhadis liv förvandlades till en tragedi

Cirka 50 mil därifrån ligger Abdulhadi Rabi, 12, i en säng på barnsjukhuset i Damaskus. Han har legat här i några dagar. För några veckor sedan förvandlades hans liv till tragedi.

Abdulhadi är född och uppvuxen i östra Ghouta utanför Damaskus. Han har levt i det utsatta området under hela kriget, och klarade sig ända fram till nyligen då hans mamma bad honom att gå och handla. Han skulle köpa salt i mataffären och köttfärs i slakteributiken.

– Jag cyklade i väg till affären. Jag köpte salt och fortsatte till köttbutiken. Det är en slaktare som säljer bra kött, min mamma köper bara från honom, säger Abdulhadi. 

12-årige Abdulhadi var på väg till mataffären för att handla när tre raketer slog ned en bit från honom. Foto: Kassem Hamadé

– Jag väntade en halvtimme, då bad han mig komma tillbaka senare. Han skulle gå och förrätta bön.

När jag vaknade var mitt ben borta

Pojken ville inte vänta längre, så han cyklade vidare till en annan köttbutik. På vägen dit slog tre raketer ned en bit från honom. Han stannade till en kort stund. Då slog ytterligare en raket ned precis i närheten av honom. 

– Ett stort splitter klöv cykeln i två delar. Jag föll ner på marken, det gjorde ont. Båda benen hade skadats. Jag ropade på hjälp och på ambulans, säger Abdulhadi. 

– Jag blev nedsövd i två dygn. När jag vaknade var mitt ben borta, berättar han medan barn från sjuksalen intill kikar in på oss genom ett fönster.

”Vi blev fast i källaren i två timmar”

Abdulhadi fick senare höra att man kanske hade kunnat rädda benet om han hade kunnat föras till sjukhus i Damaskus. Om vägen dit hade varit öppen och säker.

Efter amputationen skickades han hem. Där tvingades han tillsammans med familjen söka skydd i källaren. De intensiva syriska och ryska raket- och flygattackerna fortsatte, Abdulhadi och hans familj var nära döden. 

– En kraftig bomb slog ner i ett hus nära oss. Många människor dödades där. Sedan träffades ett hus till och halva vårt hus rasade ihop, säger Abdulhadi. 

– Vi blev fast i källaren i två timmar. Jag höll på att kvävas.

Familjen ligger på olika sjukhus

I februari inledde den syriska armén och dess ryska allierade en storoffensiv mot östra Ghouta och mot Abdulhadis hemstad Kafr Batna i samma område. Tre islamistiska rebellgrupper kontrollerade östra Ghouta. Den syriska armén inrättade ”säkra korridorer” och uppmanade civilbefolkningen att ta sig till regeringskontrollerade områden.

Abdulhadi och hans familj bestämde sig för att ta chansen, men de hörde från grannar att väpnade islamister hindrade folk från att fly. Samtidigt fortsatte ryska och syriska attackplan och artilleri att bombardera områden i östra Ghouta. Över 400 000 människor bodde i de belägrade områdena. De hamnade mitt i frontlinjen mellan den syriska regimens och de islamistiska rebellernas eld.

Abdulhadi fick senare höra att man kanske hade kunnat rädda benet om han hade kunnat föras till sjukhus i Damaskus, om vägen dit hade varit öppen och säker. Foto: Kassem Hamadé

– Det fanns ingenting i östra Ghouta. Bara bombardemang och brist på mat. När vägen stängdes gick priserna upp, ett kilo ris kostade 16 000 lira (cirka 340 kronor) och ett kilo kornmjöl upp till 3 000 lira (60 kronor), säger Abdulhadi.

Hans pappa dödades i kriget, så farbrodern blev styvfar och tog hand om familjen. De hade det bättre än många andra familjer i östra Ghouta, farbrodern såg till att de fick vad de behövde.

Allt var kaos kring oss. Döda djur, sönderbombade hus och trasiga vägar. Det kändes som om livet tog slut

Familjen bestämde sig för att lämna det belägrade området. Det var när de flesta civila började försöka ta sig ut mot den syriska arméns ”säkra korridorer”.

Men vägen från Kafr Batna till den första korridoren är lång. Styvfadern satte den tolvårige Abdulhadi i en barnvagn och rullade i väg med honom.

– Vi gick i nio timmar. Allt var kaos kring oss. Döda djur, sönderbombade hus och trasiga vägar. Det kändes som om livet tog slut, säger Abdulhadi. 

”Jag ska se till att jag lär mig ett yrke som är anpassat till min situation. Jag ger inte upp”, säger Abdulhadi. Foto: Kassem Hamadé

Efter nio timmar lyckades de ta sig över till säkra områden som kontrolleras av den syriska armén. Abdulhadi skickades till barnsjukhuset. Också hans mamma, två syskon och hans styvfar är skadade. De ligger på ett annat sjukhus. För mamman och yngre brodern är tillståndet kritiskt.

Abdulhadi är fast besluten att kämpa trots sin svåra skada.

 – Jag ska se till att jag lär mig ett yrke som är anpassat till min situation. Jag ger inte upp, säger han.

 

LÄS MER: Youssef, 12, jobbar tolv timmar om dagen för att försörja sin familj 

LÄS MER: Deras pappa korsfästes av IS – nu bor Fatima och Fida på barnhem

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!