Hälften av alla förlossningsskador hade kunnat undvikas om det inte vore för dålig koll på bebisens tillstånd i magen, platsbrist och hög arbetsbelastning hos vårdpersonalen.
Det visar en granskningen som gjorts av Veckorevyns Irena Pozar och researchern My Vingren. I podden ”Förlossningskrisen” belyser de nu brister inom svensk förlossningsvård.
De har sammanställt alla förlossningsrelaterade anmälningar mot 45 svenska vårdinrättningar som inkommit till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, mellan 1 januari 2018 och 31 augusti 2021.
Totalt rör det sig om 116 lex Maria-anmälningar och 169 Ivo-anmälningar från enskilda patienter eller närstående.
De nära 300 anmälningarna inkluderar 103 fall som handlar om skador på barn och 39 på mammor.
Av de 83 barn som dött av förlossningsrelaterade skador bedömer Ivo eller sjukhusen själva att hälften av fallen hade kunnat undvikas.
Agerar för sent
I en rapport från 2020 konstaterar Ivo att det saknas ett helhetsperspektiv vid bedömning av bebisens tillstånd i magen. Man understryker hur viktig tolkningen av den så kallade CTG-kurvan är för att kunna fatta rätt beslut vid rätt tid.
En CTG-apparat används för att övervaka bebisens puls och mående inne i mammans mage. Det är ett viktigt instrument eftersom bebisar som drabbas av syrebrist riskerar att få bestående skador eller till och med dö.
Veckorevyns granskning bekräftar Ivo:s bedömning. En av de vanligare bristerna som Veckorevyn upptäcker handlar om att vården har problem med att läsa av eller agera på avvikelser i CTG-kurvan.
I 63 fall som anmälts till Ivo handlar det om felaktiga avläsningar eller fall där personalen agerat för sent på avvikande kurvor.
I drygt hälften av dessa fall har det lett till att bebisar dött.
Majoriteten av dödsfallen hade kunnat undvikas, bedömer Ivo.
Förra året intervjuade Expressen Tove Spånberg, 32, om hennes svåra och problematiska förlossning som resulterade i att sonen Henry avled.
Detta är ett av många fall från den granskade perioden som hade kunnat undvikas om förlossningen hade skötts ordentligt.
Oron togs inte på allvar
Tove hade kämpat i ett år för att bli gravid med sin sambo och genomgått ett missfall innan det plötsligt hände – ett plus på stickan.
De började planera inför det nya livet, köpte hus och började göra i ordning för att Henry skulle komma.
– Parallellt med glädjen hade jag en väldigt stark oro för att något skulle hända Henry. Dels för att det kändes så skört för att vi hade kämpat så och haft ett missfall, dels för att en vän hade förlorat sin dotter precis innan, säger Tove.
Men hennes oro var inget som hon kände togs på allvar.
– När jag försökte uttrycka den här oron för mina barnmorskor fick jag inget gehör och kände mig väldigt förminskad. Det gjorde att jag bar på den här känslan inom mig samtidigt som jag gjorde flera försök att få gehör, säger hon.
När Tove var två dagar över tiden såg man tecken på havandeskapsförgiftning. Beslutet om att hon skulle bli igångsatt togs. Hon och sambon åkte från hemorten Sunne till Centralsjukhuset i Karlstad.
Men på grund av platsbrist fick de avvakta på patienthotellet i två dygn. När de väl fick en plats, den 12 december 2018, var det inte förrän på eftermiddagen som förvärkarna började komma i gång.
Nekades kejsarsnitt
Timmarna gick och efter ett dygn av intensiva förvärkar och sömnlöshet kände sig Tove helt slut.
Hon bad om att få kejsarsnitt eftersom hon var oroad för sig själv och över Henrys CTG-kurvor.
Men vårdpersonalen sa nej. I stället uppmanades hon att försöka lite till.
– Man köpte det hela tiden för vi litade på personalen. Det kanske bara är det där som saknas och kanske bara lite till. Och vi fick ju höra att det ska göra ont att föda barn och det är så här förlossningar är, säger Tove.
Att tänka tillbaka på allt som händer därefter gör att det brister för Tove.
Läkarteamet bestämde sig för att använda sugklocka.
– De tar på den och börjar dra men sen så släpper den. Jag kommer ihåg att en i personalen säger ”det här är inte mänskligt längre” och jag hör en annan säga ”han kommer med örat först”. Och det ligger en sköterska på mig. Hon har liksom kastat sig över min mage och trycker med hela sin kroppsvikt och försöker trycka ut Henry, säger Tove.
Efter misslyckade försök lyckas hon till slut föda ut Henry den sista biten. Men han andades inte.
– Hela hans kropp hänger på barnmorskans arm. Han är liksom... Han är död då. Han andas inte eller någonting, säger Tove.
Henry fördes till ett annat rum och man lyckades att återuppliva honom.
Men när Tove fick se Henry berättar de att han ska flyttas till Örebro för att kylas ned, i hopp om att kunna lindra hans hjärnskador.
Då Tove var så svag efter förlossningen fick hon inte följa med när Henry kördes till Örebro. I stället anlände hon i efterhand.
De fick bo på BB, bland de andra mammorna och deras nyfödda barn.
– Man förstår nånstans att det är jättekritiskt men man förnekar det för sig själv tror jag. Man kan inte ge upp. Man får inte ge upp, säger Tove.
Inget kejsarsnitt trots dålig CTG
Men efter Henrys fjärde dag i livet fick de ett fruktansvärt besked.
– Vi får veta att han hade skador på hela hjärnan och att han inte kommer överleva. Hans organ började lägga ned, säger Tove.
Henry avled fem dagar efter förlossningen.
– Han somnade i min famn och det blir första gången som jag fick hålla honom, säger Tove.
I efterhand har det visat sig att CTG-kurvan tidvis varit dålig tolv timmar under förlossningen. Trots detta togs inget beslut om akut kejsarsnitt, vilket Ivo bedömer att man borde ha gjort.
Tove överraskas inte av resultaten i Veckorevyns granskning.
– Jag är inte förvånad. För alla mammor och pappor där ute blir jag jätteledsen. Anledningen till att jag vill prata om Henry är för att jag inte vill att det ska hända igen.
Finns inte anledning att oroa sig
Totalt har 12 barn avlidit där platsbrist nämns som en av orsakerna till missförhållandet. På frågan om hur det har blivit så hänvisar socialminister Lena Hallengren (S) till vårdgivarna.
– Jag kan inte svara på hur och vad Ivo har sagt. Utan det måste ju varje vårdgivare förstås gå till botten med eventuell kritik som man får behöver man förstås ta hand om, säger Lena Hallengren.
Hon menar även att det inte finns anledning för att oroa sig över att man inte kommer att få en plats på svensk förlossningsvård.
– I grund och botten vill jag säga nej, därför att vården gör alltid sitt allra yttersta för att de kvinnor och par som ska föda barn och kommer till förlossningsavdelning eller klinik, får ett mycket gott bemötande. Det är också det som kvinnor upplever i enkät som har ställts efter förlossningen, där nio av tio menar att man har fått en trygg och god vård som de också skulle rekommendera andra, säger Hallengren.
Däremot vet hon om att det finns problem som behöver åtgärdas.
– Men jag är också medveten om att det finns toppar och det finns situationer där det är väldigt trångt där man inte får föda sitt barn på den klinik som man först kommer till. Man kan behöva flyttas på. Men man får en plats och vi har en väldigt fantastisk, fin förlossningsvård i Sverige i jämförelse vill jag ändå säga, säger Hallengren.
I en rapport från 2020 konstaterar Ivo att en av de återkommande orsakerna till att det går fel under en förlossning har att göra med den höga arbetsbelastningen.
Man menar även att detta kan resultera i att läkare och barnmorskor tappar fokus och blir mindre uppmärksamma när de drabbas av tunnelseende.
Förlossningsvården har länge larmat om den höga arbetsbelastningen och dåliga arbetsmiljöer.
Hallengren säger att utöver de satsningar som regeringen gör för att förbättra arbetsmiljön inom förlossningsvården så är det viktigt att huvudmännen tar sitt ansvar.
– I grund och botten är ju förlossningsvården ett ansvar för varje region. Det säger jag inte för att flytta på ansvaret, men det är viktigt att huvudmannen tar på stort allvar att det finns en arbetsmiljö som gör att personalen har förutsättningar för att göra ett gott jobb, säger Hallengren.
Flest anmälningar i Sverige
Östra sjukhuset, som är en del av Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, har under den undersökta perioden fått 24 anmälningar – vilket gör att de toppar listan över 45 anmälda vårdinrättningar.
Enligt Corinne Pedroletti, verksamhetschef för kvinnosjukvården på Sahlgrenska, beror det på att de är den största förlossningsverksamheten i Norden.
”Vi tycker det är viktigt att anmälningar görs när något går fel eftersom anmälningarna ligger till grund för förbättringsarbeten”, skriver Pedroletti i ett mejl.
Pedroletti anser att en god arbetsmiljö är viktigt för att kunna motverka personalbrist och stress inom förlossningsvården. Och för att uppnå detta så måste verksamheten vara tillräckligt bemannad.
Samtidigt berättar hon att Sahlgrenska drabbas av brist på personal.
”Inom förlossningsvården på Sahlgrenska Universitetssjukhus saknar vi en del barnmorskor vilket påverkar barnmorskornas arbetsmiljö”.
I nuläget påverkas arbetsmiljön på Sahlgrenska negativt, då de har svårt med bemanningen, enligt Pedroletti.
Jobbar för att motverka personalbrist och stress
Danderyds sjukhus i Stockholm är ett annat sjukhus högt upp på listan med 12 stycken anmälningar.
Under hösten 2021 sade 52 barnmorskor upp sig från sjukhuset i protest mot vad man ansåg vara en ohållbar arbetsmiljö och arbetsbelastning.
Senare har många tagit tillbaka sin uppsägning.
Enligt Maria Persson, verksamhetschef och överläkare på Kvinnosjukvård och förlossning på Danderyds sjukhus, arbetar man hårt för att motverka personalbrist och stress för en god arbetsmiljö.
”Vi arbetar med rekrytering av barnmorskor till förlossningsverksamheten för att stärka barnmorskebemanningen i arbetspassen med målsättningen att åstadkomma en födande i aktiv fas per barnmorska”, skriver Maria Persson.
Hon berättar att antalet öppna förlossningsrum anpassas efter den aktuella bemanningen. Man har även tagit in extra resurser för städning för att avlasta personalen.
”Samtidigt pågår ett projekt för att se över hur vi kan dela upp vår stora förlossningsavdelning i mindre enheter för att åstadkomma tydligare flöden och en mer trivsam miljö. Vi ser positivt på utvecklingen”, skriver Maria Persson.
Har polisanmält Henrys död
Sedan Tove Spånberg förlorade sitt första barn har hon genomgått två förlossningar som gått bra.
Men hon har fortfarande inget förtroende för förlossningsvården.
– Under graviditeten var jag livrädd. Vi ville ha ett syskon väldigt fort just för att man kände att det inte fanns någon mening i livet. Men det var ju en jätterädsla, säger Tove.
Hon och sambon träffade en läkare som redan från första mötet lyssnade på vad de sa. De var arga och ledsna. Men läkaren lyssnade på dem och gjorde allt för att stötta dem.
Deras två söner föddes med planerat kejsarsnitt.
– Jag tror att man måste ändra attityden om att föda vaginalt. Att det inte alltid är det bästa. Om det finns tecken på att mamman eller barnet inte mår bra så måste man lyssna på det. Man måste också ta hänsyn till mammans önskemål. För hon känner sin kropp bäst.
Hennes två levande söner gör livet värt att leva. Men ärren från att ha förlorat Henry finns ännu kvar.
Toves känslor om att Henrys död hade kunnat undvikas är delade.
– Det är inte en lättnad, det är en blandad känsla. Jag önskar ju nånstans att jag hade haft fel. Att det inte hade gått att förebygga och att de gjorde allt i sin makt för att det inte skulle ske. På ett sätt önskar jag att de hade kommit fram till det på något sätt, säger hon.
Just nu finns en aktiv polisanmälan om förlossningen som tog Henrys liv. Toves förhoppning är att det ska ge henne en känsla av upprättelse.
– Jag hoppas att det väcks åtal så att det kan leda till en förändring kring spädbarnsdöd. Mitt barn har ju ändå tagits ifrån mig. För mig hade det varit en sorts upprättelse.
Expressen har sökt Centralsjukhuset i Karlstad angående Toves förlossning men de avböjer att kommentera det enskilda fallet.
Lyssna på Veckorevyns granskning i podden ”Förlossningskrisen”.
Inspektionen för vård och omsorg
Enskilda personer, exempelvis patienter eller närstående till patienter, kan göra en anmälan till Ivo och klaga på såväl verksamhet som personal inom hälso- och sjukvården. Men de ska först vända sig till den verksamhet som vårdat dem eller till patientnämnden.
I beslutet redovisar Ivo sin bedömning av om vårdgivaren eller hälso- och sjukvårdspersonalen har följt lag eller annan föreskrift och agerat på ett lämpligt sätt med hänsyn till patientsäkerheten. Ivo dömer inte ut några disciplinpåföljder mot vårdgivare eller personal.
Om Ivo bedömer att verksamheten har brister som behöver åtgärdas relaterat till patientsäkerheten kan Ivo ta initiativ till ytterligare granskning av verksamheten eller personalen.
KÄLLA: Inspektionen för vård och omsorg
