Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

73-åriga Maires kamp för sin gambiska make

Maire Pehkonen vill leva i Sverige med maken Lamin. Foto: HANNA GRANDERT
"De skriver mycket om att alla min tre gambiska man varit mycket yngre, men sedan när blev det förbjudet?", säger Maire. Foto: HANNA EGGE-GRANDERT

GAMLEBY. Maire Pehkonen, 73, vill leva i Sverige med sin 38 år yngre gambiska man. Men nu har Migrationsverket avslagit ansökan om arbets- och uppehållstillstånd i Sverige för hennes tredje make från Gambia. 

I ett långt brev motiverar de varför de anser att ett skenäktenskap har ingåtts. Beslutet är överklagat och Maire Pehkonen är stridslysten.

– De skriver mycket om att alla mina tre gambiska män har varit mycket yngre, men sedan när blev det förbjudet? säger hon.

I nacken har några hårslingor slitit sig från de två flätorna och klibbat ihop av svett. Maire pustar i värmen, drar några gånger i sin långa afrikanska tunika för att fläkta kroppen och går i väg till kylskåpet där hon häller upp ett glas kallt citronvatten. Hennes läkare har sagt att hon inte ska dricka mer än en och halv liter vatten per dag, men denna helvetesheta sommar ökar hon på ransonen litegrann. 

I övrigt sköter hon sig exemplariskt. Har man diabetes och hjärtsvikt samt bara tjugofem procents njurkapacitet så gäller det att sköta sig om man vill hänga kvar.

– Husbygget i Gambia är det som gör att jag håller mig vid liv. Och i dag kom mina flygbiljetter, jag åker ner i höst för att titta på hur det går med min tomt som jag köpte i december. Jag har skickat ner pengar så att min man har kunnat bygga en mur runt tomten och sätta in två portar i den.

Egentligen hade Maire inte tänkt åka till Gambia förrän i vår men Moneygram, som hon använt för att skicka ned pengar flera gånger, ville inte betala ut de 18 000 som hon skickade till maken härförleden.

– Han försökte flera gånger att få ut dem, men de vägrade att ge honom dem. Så jag får åka ner med pengarna själv, säger Maire Pehkonen och ser inte alltför besviken ut. Hon längtar till sin man, tomt och Gambia.

LÄS MER: Här gifter sig Maire, 71, med kärleken Lamin, 34 

 

"Varför finns inte plats för min man?", frågar sig Maire efter avslaget från Migrationsverket. Foto: HANNA EGGE-GRANDERT

 

Fick avslag från Migrationsverket

– Jag ska titta på ritningar när jag kommer ned, vi ska ju bygga hus. Det kommer att kosta ungefär femtio tusen kronor och jag lägger undan flera tusen i månaden. Här hemma unnar jag mig ingenting utom det nödvändiga, jag gör inte av med mer än 2000 i månaden förutom hyran, säger Maire som även fått låna 30 000 av Ica-banken.

Klockan är nu 14 och det är dags för fika. Maire, 73 år, brer en knäckemacka och gör kaffe. På bordet framför henne ligger ett brev från Migrationsverket. Avslaget är riktat till hennes 35-åriga man och skickat både till honom och till Maire. 

I brevet konstateras att Maire uppfyller både försörjnings- och bostadskravet och att det finns ett giltigt vigselbevis. I övrigt skriver Migrationsverket i sin sammanfattning:

"Sammantaget finner Migrationsverket att på grund av att ni lämnat osamstämmiga uppgifter gällande hur mycket kontakt ni fick med varandra när ni träffades första gången, att Maire Pehkonen och du fick kontakt igen online via hennes ex-makes Facebookvänner, att ni inlett ett förhållande när Maire Pehkonen fortfarande var gift, att Maire Pehkonen visat dålig kännedom om ditt privatliv och dina syskon i Gambia, att Maire Pehkonen köpt både mark och hus i Gambia trots att ni planerar att bosätta er i Sverige inom en snar framtid samt att Maire Pehkonen har två brustna äktenskap bakom sig med män från Gambia som kommit till Sverige på grund av anknytning till henne skäl att bedöma att seriositeten i er relation inte är tillräcklig för att tillstånd skall ges."

– Det står så mycket fel i brevet, små detaljer som de missuppfattat. Och de skriver mycket om att alla mina tre gambiska män har varit mycket yngre, men sedan när blev det förbjudet? Att jag bygger hus i Gambia är väl inte konstigt, det är ju jättevanligt att man ser till att ha boenden i båda makarnas hemländer? Jag missade namnet på en av hans bröder, jag kunde inte komma ihåg det i det flera timmar långa förhöret, men herregud! Jag har arbetat och betalat skatt i Sverige i över fyrtio år, varför får jag inte bo med min man? säger Maire.

 

LÄS MER: Åsa, 50, hittade sitt livs kärlek i Gambia 

 

Makarna har överklagat beslutet från Migrationsverket. Foto: HANNA GRANDERT

 

"Varför finns inte plats för min man?" 

I avslaget står också: "Migrationsverket finner det även anmärkningsvärt att det endast är Maire Pehkonen som betalat för både mark och hus i Gambia när kontrakten endast varit skrivna i ditt namn och inte i hennes. Enligt Migrationsverkets bedömning framstår det som mer troligt att syftet med ditt äktenskap med Maire Pehkonen är att få uppehållstillstånd i Sverige eller utnyttja henne genom att hon köper mark till dig i Gambia som inte står i hennes eget namn".

– Det är klart att han inte har betalat tomten, det har han inte råd med, i Gambia är ju nästan alla fattiga. Men nu är det ändrat i kontraktet och jag har skickat in det nya till Migrationsdomstolen med vårt överklagande. Jag tycker att det är hemskt att efter två års nervös väntan få ett avslag. Perkele, de leker Gud på Migrationsverket. Svenskar som är gifta måste få bo med sina makar! Vi tar ju in 30 000 flyktingar, varför finns det inte plats för min man?

När avslaget kom så överklagade makarna omedelbart. Ärendet ligger nu i Migrationsdomstolen i Malmö och det kan ta upp till sex månader innan de får ett besked. Blir det ett avslag igen återstår Migrationsöverdomstolen.

– Blir det nej så får jag bo i Gambia sex månader om året framöver, det har jag rätt till. Jag får bunkra upp med mediciner och åka dit halvårsvis. Och efter några år kan vi skicka in en ny ansökan.

Om maken får komma så tänker Maire att han kan lära sig svenska och att hon ska tipsa honom om statistjobb.

– Det finns en filmskola här i Gamleby och min man är intresserad av filmindustrin. Jag har berättat om Sverige utan att skönmåla, så han vet att vi har det bra på många sätt med rent vatten, fina lägenheter och toaletter och bra sjukvård. Men jag har också berättat om eländet, om skogsbränder och alla kvinnor som blir mördade av sina ex-män, så att han vet hela sanningen om hur det är här.

 

LÄS MER: Svenskarna som älskar Gambia – hjälper folket 

 

Marie Pehkonen är rädd att hon ska hinna dö innan huset i Gambia byggts. Foto: HANNA GRANDERT

 

Rädd att hon ska dö innan huset i Gambia byggts

Maire Pehkonen lassar på veckans soppåsar på rollatorn och ger sig ut. Hon går bara ut en gång i veckan, i övrigt är hon hemma dygnet runt i sin minitvåa på 37 kvadratmeter.

– Jag vet att jag borde gå ut mer, men jag har ont i ryggen och måste gå med rullator. Och vart skulle jag gå? Det är inte så roligt i Gamleby även om det fungerar bra praktiskt. Det finns mest kyrkfolk och narkomaner här. Mitt främsta nöje är att titta ut genom fönstret och se fåglarna ha sex. Det är väl kajor eller något, säger Maire som från sin balkong både kan se träd och en återvinningsstation.

Maire brukar alltid gå sin utomhusrunda på tisdagar för då har Ica fem procent rabatt för pensionärer. Men först slänger hon soporna och sedan går hon till Apoteket. På Ica provianterar hon veckans mat och två tandborstar.

– Jag har alltid med mig tandborstar. Jag vill inte att han ska gräva och rota i munnen med sådana där pinnar de har, säger hon och lägger även med babyolja.

– Den använder jag till att smörja in tårna efter att jag duschat. Bland annat, säger hon och ler skälmskt.

Dagen går mot sitt slut. Hettan är helt annorlunda jämfört med den i Gambia. Även om temperaturen runt trettio grader är densamma är den lättare att uthärda där borta. Där känner man doften av havet och hon har maken nära. 

Maire ser inte fram emot natten. Hon har ingen fläkt, de är slut överallt, och hon är rädd att dö innan hon hunnit bygga huset i Gambia. Och helst ska hon vinna över Migrationsverket också.

– Jag brukar skriva till min man när vi chattar att WE NEVER GIVE UP! Och så är det. I alla fall jag ger aldrig upp.

 

Det krävs för att få uppehållstillstånd

För att Maire Pehkonen ska få ta hit sin make krävs vissa saker, bland annat att hon uppfyller bostadskravet som lyder: "För två vuxna utan barn är en bostad tillräckligt stor om den har kök eller kokvrå och minst ett rum."

Hon ska även uppfylla försörjningskravet. 

 

Migrationsverket skriver:

"Du måste ha en inkomst som efter avdragen boendekostnad motsvarar ett så kallat normalbelopp. Det betyder att du efter att bostaden är betalad varje månad ska ha pengar som räcker till bland annat mat, kläder, hygien, telefon, hushållsel, försäkringar och andra mindre utgifter för tillfälliga behov. För 2018 är normalbeloppet 7 952 kronor för sammanlevande makar eller sambor.

 

Maire uppfyller dessa krav, hon har en tvåa och en hygglig pension efter ett långt arbetsliv som telegrafist och flygledarassistent.

 

Om Maire får bifall på sin överklagan till Migrationsdomstolen kommer hennes make att beviljas ett tillfälligt arbets- och uppehållstillstånd. Efter två år kan det tillståndet bli permanent. Då kan man folkbokföra sig, vilket ger en rätt att studera svenska för invandrare (sfi) samt möjlighet att ta del av det svenska socialförsäkringssystemet. 

 

Den som har fått ett permanent uppehållstillstånd kan förlora det om hen flyttar från Sverige, begår brott eller om hen uppgav en falsk identitet vid ansökan, eller medvetet ljög eller inte berättade om något som hade betydelse för uppehållstillståndet.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!