12 år – och gift med en 60-åring

60-årige Ahmad Mollah ler glatt med ett glapp i tandraden. Han tycker att han är en god man och en god muslim. 

– Jag går i moskén och jag ber fem gånger om dagen. 

Men han är inte nöjd med sin tolvåriga fru Sohaila.

Afghanistan är det farligaste landet i världen för kvinnor.  87 procent av kvinnorna är utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld, enligt FN. Samtidigt har de väldigt svårt att fly. Majoriteten får inte gå ut utan en manlig släktings tillstånd och de har inga egna pengar.

I en serie reportage berättar afghanska kvinnor för Expressens Magda Gad och Niclas Hammarström om sin vardag med misshandel, våldtäkter, barnäktenskap, incest och hedersmord.

– Det är en heder för mig att jag har en ung flicka, mina grannar säger att jag är en lyckosam man som har en så ung och liten fru. Men det är en skam för mig att hon inte älskar mig bara för att jag är gammal. Jag hoppas att hon en dag kommer att ändra sig för jag är ingen dålig man. Jag är inte kriminell eller missbrukare, det enda är att jag är gammal.

Ahmad gifte sig med Sohaila för två år sedan. Han betalade runt 32 000 kronor i hemgift till hennes föräldrar. Hon är hans tredje fru. Enligt lagen får en man ha fyra fruar.

– Jag är rik, jag har pengar och jag har rätt att betala för fruar. Jag har inte tvingat någon att gifta sig, jag har köpt dem från deras pappor och de har accepterat. 

Han är tajik, traditionellt klädd i en beige perahan tunban, löst sittande byxor och lång skjorta. Där Ahmad bor är tajiker den dominerande folkgruppen, verksamma som allt från jordägare till handelsmän, myndighetsanställda, militärer, lärare.

Hans väst är gråblå och sjalen varmt brunrutig, knuten runt huvudet med ena änden hängandes ner över ena axeln. Kroppen är finlemmad, skägget vitt, ansiktet avlångt med skarp näsa och hökblick. Runt vänstra handleden sitter en guldfärgad klocka. 

Hans första äktenskap var arrangerat. Han var då 20 år och frun 13 år. 

– Min mamma valde den flickan åt mig. Hon är död. 

Jobbet som barnfru var hårt. 

– Jag hade mark och djur och hon behövde ta hand om både dem och barnen. Jag hade många gäster i huset och det var mycket hushållsarbete. Hon blev sjuk och jag tog henne inte till sjukhus så hon dog. 

De smala läpparna böjer sig upp mot de intensiva ögonen:

– När hon dog kunde jag gifta mig med en annan.

Den andra frun valde han själv. Den gången var han 34 år och hon 18 år. Ahmad har sex barn och alla bor med hustru nummer två, men deras förhållande är inte bra. 

– Min andra fru säger att jag är gammal och att hon inte vill vara med mig. 

Därför började han söka efter en tredje fru. 

– Jag letade efter en väldigt ung flicka, jag älskar att ha unga flickor. Det ger glädje till män när flickorna är väldigt små. Många män i vår by har unga flickor. När afghanska män betalar för att gifta sig så väljer de unga flickor, det är normalt i hela Afghanistan.  

Att vara med en kvinna som inte är oskuld är inte tänkbart:  

– Nej, det är bättre att ha sex med en flicka som inte har haft sex förut. Det är fräscht när flickan är ung, livet blir bättre.

"Det är en skam om en flicka går i skolan"

Sohaila var tio år när han kom till hennes familj för att fråga om äktenskap.

– Hon var ett barn och pappan var en fattig man. Jag sa till honom att han skulle ge mig sin dotter, han sa att han ville ha pengar från mig, jag gav honom pengar. Hennes familj behövde pengar och jag tänkte att det är bra för dem. Jag betalar också för hennes försörjning och hushåll. 

Men även denna relation beskriver han som dålig. 

– Vi har ingen bra relation för hon säger att hon inte älskar mig och största delen av tiden slår jag henne. Hon säger att hon inte vill vara med mig och jag kan inte göra något annat åt det än att slå henne. 

Konflikterna handlar också om att hon vill gå i skolan:

– Hon får inte gå i skolan. Enligt vår tradition är det skam om en flicka går i skolan och om hon gör det så kommer hon inte fortsätta vara med mig. Hon måste vara med mig för skilsmässa är skam. Om hon vill gå ut ur huset ska jag vara med henne, jag låter henne inte gå ut ensam.  

Livet tycker han har varit tufft:

– Det kostar mycket att ha fruar och det finns för lite jobb. 

Ahmad har själv aldrig gått i skolan. Hans mamma var tolv år och hans pappa 16 år när de gifte sig. 

– De kunde inte ta hand om ett hem för de var så unga. Pappa hade två fruar och han slog båda. 

Pappan slog Ahmad också. 

– Det är normalt att slå sina barn för att de ska bli starka. 

Han vill väldigt gärna ha barn med Sohaila, men det vill inte hon. Hon sitter nätt bredvid honom på golvet i en chador med svart botten och brunt mönster, ett tygstycke stort som ett lakan, som täcker både huvud och kropp. Hijaben, som döljer håret, är lätt ljusrosa med blommor på. Händerna är knäppta i knät. 

Hon kurar ihop den veka ryggen och pratar snabbt ner i den röda, handknutna, persiska mattan.

– Jag vill inte ha barn och jag vill inte leva med honom. Jag hatar att vara gift, jag vill gå i skolan och välja själv vem jag ska gifta mig med, men mina föräldrar sa att jag måste för att det inte finns någon annan lösning. 

Alternativet var att dödas:

– När jag blev bortgift med honom mådde jag väldigt dåligt, de tvingade mig verkligen att gifta mig med honom, jag var inte glad över äktenskapet. De sa att om jag inte gifter mig med honom kommer vi få stora ekonomiska problem i familjen och att de måste döda mig om jag går emot deras krav.

TV: Möt Sohaila, 12, och hennes make Ahmad, 60

"Jag gråter för att jag vill slå henne"

Sohaila sa då till sina föräldrar att hon ville ta sitt liv. Men det spelade ingen roll. 

– De sa att om du tar livet av dig eller inte så måste du i alla fall gifta dig med den här mannen. Jag är väldigt upprörd för att de inte låter mig göra det jag har önskat och för att de gifte bort mig. När jag sa till min mamma att jag vill ta livet av mig sa hon att jag är muslim och att självmord inte är tillåtet. Mamma sa också att jag kommer få barn och bli upptagen med barnen. 

När hennes man slår henne skriker hon och gråter.

– Han är äldre än mig och jag kan inte fly från honom och det finns inget annat jag kan göra. 

Det hon skulle vilja göra är något helt annat: 

– Jag vill bli läkare.

Tårarna rinner. Hon lutar sig bort från sin man i en gest av sorg, rädsla, förakt, avsky.

Då börjar Ahmad också gråta. Han tar tag i sin brunrutiga sjal och gömmer ansiktet i den. 

– Jag gråter för att jag vill slå henne. Jag blir arg och vill slå henne för att hon inte accepterar sitt liv. 

Han känner sig kränkt: 

– Hon säger att jag är gammal, att jag har ett dåligt hus, att jag inte har en bil och att jag inte kan ge henne vad hon vill ha och att hon ska ta livet av sig och att en dag kommer jag att hitta hennes döda kropp. Vi bråkar varje vecka, varje dag, varje natt. Jag slår henne med händerna och sparkar henne med benen. Kvinnorna vill ha guld och lyx och det finns inte jobb och då börjar de här problemen. 

Han tar tag i hennes nacke och drar henne till sig med våld. Hon försöker komma ur hans grepp men det går inte. Med andra handen visar han vad han brukar gör med henne. Håller fast henne och riktar slag mot hennes huvud och överkropp.

– Jag vill ha ett fredligt liv men hon vill inte det. Jag ber om sex, kramar och kyssar och om hon vägrar så blir jag arg och slår henne. En gång rymde hon till sina föräldrar, då tvingade jag henne att komma tillbaka. Hennes pappa sa att hon är min, att jag äger henne för att jag har betalat. Hennes föräldrar har sagt inför henne att om hon tar livet av sig så kommer de begrava henne och gråta i två dagar. 

Expressens fotograf: Det fick mig nästan att må illa 

"Afghanska män gör så här"

Paret är och hälsar på i Sohailas enkla föräldrahem. Hennes mamma Shiringul sätter sig på en trappavsats bredvid kylen och håller om henne med sina tunna armar. Anletsdragen är uttryckslösa, näsan som en fågels, chadoren prydd med vita blomblad som liknar vingar. 

Vingar som inte kan flyga. 

– Jag känner mig väldigt ledsen för min dotters skull, hon har alltid bett om att få fortsätta gå i skolan men det gick inte för vi behövde pengarna för att försörja de andra barnen. Nu kan hon inte skilja sig för det är skam i den här kulturen och vi skulle få problem från hans familj.

Shiringul är 33 år. Hon var 40 dagar gammal när hon förlovades med en man i 20-årsåldern – Sohailas pappa.

– När vi gifte oss var jag tio och han var över 30. Det var väldigt svårt, speciellt när jag fick mitt första barn. Sedan blev det svårare och svårare. 

I dag har hon fem barn. Att dottern blir misshandlad av sin man ser hon som en del av livet.

– Jag har blivit slagen ännu mer än min dotter. Afghanska män gör så här. 

Sohaila vilar huvudet mot sin mammas bröst. 

– Den enda framtiden är att barnen får gå i skola och att det blir fred annars kommer det aldrig att bli någon skillnad. 

Men pengarna som föräldrarna fick för Sohaila räcker inte till för att betala skolgången för något av hennes syskon:

– De pengarna går till mat. 

Magda Gad och Niclas Hammarström på plats i Afghanistan

Fler reportage i serien