Journalisten Colette van Luik har samlat berättelser från närmare hundra svenska kvinnor till boken.Journalisten Colette van Luik har samlat berättelser från närmare hundra svenska kvinnor till boken.
Journalisten Colette van Luik har samlat berättelser från närmare hundra svenska kvinnor till boken.
Advokaten Elisabeth Massi Fritz medverkar också i boken.Advokaten Elisabeth Massi Fritz medverkar också i boken.
Advokaten Elisabeth Massi Fritz medverkar också i boken.

100 kvinnor berättar i första boken om #metoo

Publicerad

Nu kommer den första boken om #metoo-rörelsen.

Hundra svenska kvinnor berättar om övergrepp och trakasserier i deras vardagliga liv. Sammanställningen är bland annat tänkt som en handbok för näringslivstoppar.

– Den här boken visar verkligen att trakasserierna finns överallt, säger journalisten Colette van Luik som samlat in berättelser från utsatta kvinnor.

#Metoo rullar vidare och inom bransch efter bransch kommer upprop och vittnesmål som protesterar mot sexuella trakasserier och tystnadskultur.

"Vardagliga situationer i vanliga kvinnoliv"

Bokförlaget Max Ström har samlat in berättelser från hundra svenska kvinnor som utsatts. Det är kvinnor i olika skeden av livet som vittnar. Någon är servitris, en annan är flygvärdinna.

En del berättelser är anonyma, andra undertecknade med namn. Även mediekända personer som TV4-journalisten Cicci Renström Suurna medverkar.

 

#Metoo-rörelsen har spridit sig med upprop och protester inom många branscher och grupper i samhället.Foto: JOHAN BERNSTRÖM / BILDBYRÅN

– Det här är berättelser från vardagliga situationer i vanliga svenska kvinnors liv. Det är en otrolig bredd på åldrar, geografisk placering, när i tiden det skett och i vilka samhällsgrupper. Den här boken visar verkligen att trakasserierna finns överallt, säger Colette van Luik.

Boken, vars titel är "#METOO- 100 berättelser och 10 frågor som behöver besvaras", ges ut i samarbete med stiftelsen Allbright som är partipolitiskt obunden och jobbar för jämställdhet i näringslivet.

 

TIPSA EXPRESSEN: #metoo – vi vill höra din berättelse

 

Skickade boken till 300 toppchefer

Stiftelsen har skickat ut boken till 300 chefer på börsbolag i Sverige. Där bifogades en uppmaning till näringslivstopparna att ta problemen på allvar och använda skriften som en handbok.

Utöver kvinnornas berättelser finns en faktadel där sakkunniga som Elisabeth Massi Fritz och Elaine Eksvärd försöker ge svar på nyckelfrågor i ämnet som "Hur vet man vad man får göra och inte får göra?" och  "Varför säger inte fler män ifrån?" eller "När ska man polisanmäla?".

 

Retorikexperten Elaine Eksvärd skriver i boken om hur mycket man man ska acceptera. Att bli kallad för "bitch" eller "hora" är inte OK, men det är nödvändigtvis inte heller "lilla gumman" eller "pinglan".Foto: MATHILDA AHLBERG / BILDBYRÅN

 

Här är några av berättelserna i boken som Expressen publicerar i samarbete med bokförlaget Max Ström.

 

Läkaren ville göra gynundersökning – men var inte gynekolog

”När Jag var tolv år skulle en läkare undersöka min hälsa, vilket han gjorde genom att klämma på mina bröst. Han konstaterade på så sätt att jag hade bra lungor. Vad bra!

När jag var 15 år var det en vän till familjen, dubbelt så gammal som jag, som tryckte ner mig i soffan och nästan gick hela vägen. Han lyckades sluta när jag flera gånger sa ifrån att jag inte ville. Han sa: ’Okej då, jag kan vänta några år.’ Jaha, att jag tyckte det var jätteäckligt att hångla med honom var tydligen mindre viktigt.

När jag var 16 år var det en annan man, också dubbelt så gammal, som faktiskt gick hela vägen. Han slet sönder mina kläder och tog mig våldsamt och hårt, fast jag tydligt och klart sa nej flera gånger. Till slut blev jag tyst. Som alla andra män sket han ju i vad jag tyckte om saken. När jag efter något år till slut berättade för en närstående, sa personen att jag fick skylla mig själv som hade litat på mannen. Jaha, okej.

När jag var 20 år var jag hos en naprapat. Jag var naken på överkroppen och hade byxorna nere vid rumpan. Medan han masserade mina höfter sa han att jag hade fantastiska kurvor. ’Åh nej, inte nu igen, vill inte ligga med honom’, tänkte jag. Men han lät mig gå, jag var ju så ung. Juste, tack.

När jag var 23 år var jag på läkarbesök på vårdcentralen. Läkaren erbjöd sig att göra en gynundersökning, trots att han inte var utbildad gynekolog. Det var ju snällt, men måste nog tacka nej.

När jag var 30 år träffade jag mitt livs kärlek. Han sa att han skulle göra slut om vi inte hade analsex och trekant. Ja, det är väl inte för mycket begärt?

När jag var 33 år började jag på mitt drömjobb. En äldre kollega ville binda fast mig, slå mig, och knulla mig tills jag fattade vad livet gick ut på. Kändes inte helt okej för mig. Förvånande nog fick han faktiskt säga upp sig, se där!

Nu när jag är 40 år och tänker på allt jag råkat ut för, har jag börjat förstå att jag kanske inte måste göra som de vill. Nu kan det bara bli bättre, för det har jag bestämt. Det är min kropp.”

 

Gick alltid naken i hotellrummet

”Jag arbetade för några år sedan i en ideell organisation som ständigt hade brist på pengar. Därför förväntades jag alltid dela rum med min chef när vi reste tillsammans i tjänsten. Varje gång klädde han av sig helt naken så fort vi kom in på rummet. Sedan spatserade han omkring i bara mässingen tills det var dags att checka ut. Själv tillbringade jag all min tid på sängen, eftersom jag inte hade lust att sitta på stolar, fåtöljer och annat som han haft sin bara rumpa på.

Titt som tätt upplyste han mig om att han hade svårt att sova på grund av molande pungvärk som tydligen bara skulle gå över om han fick sex. Han verkade mycket besviken över att jag inte ställde upp. När jag påtalade hans nakenvanor för en rad styrelsemedlemmar svarade de att han ju ’bara var sådan’ och att det var helt orimligt att jag skulle ’lyxa’ med eget hotellrum för medlemmarnas pengar.

Tydligen var det dock inte lyx med eget hotellrum när chefen reste med manliga kollegor, för då fick alla egna hotellrum.”

Anna Troberg

 

Chefen fick sparken för sextrakasserier – till slut

”Personalfest på Sveriges Radio. Hade en hög chef till bordet. Han var många år äldre än jag och hängde rätt ofta på vår redaktion. Vi brukade småprata emellanåt. Väldigt neutralt.

På festen bjöd han upp mig och jag sa ja, men under dansen började han tafsa. Överallt, utanpå och innanför kläderna. Han var som en bläckfisk med långa tentakler. Jag försökte värja mig men hans grepp var fast. Det var fruktansvärt.

När låten var slut drog jag snabbt därifrån och visste inte hur jag skulle hantera det hela. Kände att det handlade om makt. Vem skulle man tro på om jag berättade? Chefen eller den yngre, inte fast anställda journalisten? Och om någon sett oss där på dansgolvet, hur hade det tolkats? Att jag hade uppmuntrat det hela? Jag hamnade i total vanmakt.

 

En bisarr tanke var också att om jag ställde till en scen och anmälde honom, så kanske radioprogrammet jag jobbade med skulle skadas. Absurt – men jag var så förvirrad. Min strategi blev att aldrig prata med honom igen. Inte säga ett ord eller svara på tilltal. Märkte att det förbryllade honom. Kanske insåg han vad han hade gjort. Blev skjutsad hem av en arbetskompis några dagar senare och berättade vad som hänt.

’Intressant’, sa han, för chefen hade pratat om personalfesten och påstått att man skulle passa sig för mig! Att jag var ’het som en spis’ och hade försökt att förföra honom. En oattraktiv gubbe i mina ögon. Han vände alltså sitt eget övergrepp mot mig. Maktspel!

Det var en omskakande upplevelse som var svår att komma över, men jag slutade på Sveriges Radio kort därefter och slapp stöta på honom mer.

Några år senare läste jag på löpsedlarna att en hög public service-chef hade anmälts för sexuella trakasserier och fått sparken. Det var han. Ha! Rättvisan segrade alltså till slut, men vi var många offer på vägen. Hans chefskollegor måste ha vetat och hört genom åren men inte agerat. Den fega tystnadskulturen i sin prydno.”

Cicci Renström Suurna

 

Man med spegel smygtittade i solariebåset

”Hos doktor 1: En manlig läkare tog av mig behån när han skulle lyssna på mina lungor.

Hos doktor 2: En manlig läkare körde ner handen i min behå och kupade mitt bröst medan han lyssnade på mitt hjärta.

På solariet: Jag solade naken och när jag stängde solariet glimmade något till vid golvet. När jag tittade låg det en man på golvet i solariebåset intill och använde en spegel för att kika på mig. Vi fick ögonkontakt.

På tåget: En äldre man, typ 70–80 år, smekte mig på benet. Jag hade kort kjol och bara ben. Trots att vi satt bland folk vågade jag inte säga något.

På tåget 2: En man som satt framför mig särade på sina ben. Han hade hål i skrevet på byxorna och visade upp sin lem.

På krogen: En vän till mig omfamnade mig och lyfte upp mig i luften. Samtidigt passade någon på att köra upp fingret under min kjol. Jag hade dessutom stringtrosor vilket kändes oerhört förnedrande.

Utöver detta har jag ’drabbats’ av mängder med blottare under åren. Jag berättade aldrig för någon.”

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag