Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

1-årig flyktingpojke nära att dö på centralen

"Vi gick fram och kände att barnet hade en jättesvag puls", säger Taru Ylikylä, en av volontärerna som tog hand om pojken.

"Det smärtar mig att tänka: Tänk om inte vi hade stått kvar där, och tänk om inte Migrationsverket hade reagerat på att något var fel med pojken", säger Taru Ylikylä.

Taru Ylikylä är utbildad ambulanssjukvårdare men arbetar nu som verksamhetschef inom vårdsektorn. Hon är volontär vid centralstationen tre dagar i veckan.

Taru Ylikylä är volontär vid centralstationen tre dagar i veckan.

"Men det finns personer som är där jätteofta och det är fantastiskt. Det känns bra att vara där", säger hon.

Taru Ylikylä (i vit rock) säger att man har ett bra samarbete mellan alla frivilliga aktörer vid centralstationen i Stockholm. Tillsammans fösöker man hjälpa så gott man kan.

1 / 7

 I förra veckan var en 18 månader gammal pojke nära att dö av utmattning på centralstationen i Stockholm.

Volontärer lyckades hålla pojken vid medvetande medan man väntade på ambulans.

– Jag kände bara: “Det här barnet kommer att dö”, säger Taru Ylikylä, en av volontärerna som tog hand om pojken.

Den senaste veckan har debatten om gränskontroller gått varm i Sverige.

Samtidigt fortsätter familjer och barn på flykt att anlända till Centralstationen i Stockholm, där volontärer, frivilliga och sjukvårdspersonal har arbetat de flesta av dygnets timmar sedan september för att hjälpa till.

Hittills har arbetet fortgått utan större problem men för en vecka sedan var en 18 månader gammal pojke nära att dö mitt på Stockholms centralstation.

Volontärer på plats mötte upp en familj med två barn. Det ena barnet höll sin mamma i handen, medan pappan bar på det andra barnet.

– Migrationsverket kom med en familj men det var oklart vad som var fel. Det var en hålögd familj som burit sina barn genom Europa. Två föräldrar som förmodligen inte sovit på en och en halv månad över huvud taget, säger Taru Ylikylä, en av de volontärer som ryckte in.

– Vi gick fram och kände att barnet hade en jättesvag puls, det fanns ingen cirkulation i armar och ben, och barnet var väldigt illa däran.

Det visade sig att pojken var uttorkad och utmattad och volontärerna ringde ambulans med en gång.

"“Det här barnet kommer att dö”, tänkte Taru Ylikylä (t.h.) Foto: Privat

Till slut blev det en kamp mot klockan.

– Vi försökte hålla barnet vid medvetande genom att vagga och skaka, och massera armar och ben, säger Taru Ylikylä, och fortsätter:

– Man brukar aldrig ta ett barn från en förälder men här ryckte jag bara åt mig barnet för jag kände bara: “Det här barnet kommer att dö”, och vi kan inte instruera föräldrarna att göra något, utan här måste vi göra något snabbt.

"Livet rann ur honom"

Volontärerna fortsatte att försöka hålla pojken vid medvetande i väntan på ambulans.

– Men så fort man slutade, för man tänkte att han kändes ganska vaken, så kände man hur livet bara rann ur honom… Det var fruktansvärt, säger Taru Ylikylä.

Hade man inte upptäckt hur illa det var ställt med pojken kunde det ha slutat i katastrof.

– Ja, då hade han dött. Han var så uttorkad, när man är så uttorkad att man inte ens kan sätta in en nål i venerna… nej, han hade inte överlevt. Det känns både fruktansvärt och fantastiskt att vi kunde göra den insatsen som vi gjorde, säger Taru Ylikylä.

Taru Ylikylä säger att det känns bra att kunna använda sin kunskap och hjälpa till. Foto: Privat

Efter att ha fått vård i ambulansen kördes pojken och familjen till sjukhus.

– På natten fick vi veta att det gått bra och det kändes superbra. Ibland tänker man: “Ska vi bara stå här och dela ut Alvedon?” men man förstår att det vi gör faktiskt gör skillnad för människorna. Att det behövs att det finns någon från sjukvården som tar emot dessa människor.

Kunde ha slutat illa

Taru Ylikylä är utbildad ambulanssjukvårdare men arbetar nu som verksamhetschef inom vårdsektorn.

Hon är volontär vid centralstationen tre dagar i veckan.

Även om allmänheten tycks tro att trycket på centralstationen har minskat så är det tvärtom.

– Det har inte lugnat ner sig. Men i början var det kaos och katastrof för att ingen visste något, det var så kaotiskt, men sedan har vi lyckats organisera oss lite mer, säger Taru Ylikylä.

Taru Ylikylä, i vit rock, med andra volontärer på centralstationen i Stockholm. Foto: Privat

På platsen finns representanter från Migrationsverket, olika frivilligorganisationer och initiativ som Refugees Welcome Stockholm, volontärer från advokatsamfundet, kyrkliga samfund och Röda korset, med flera.

– Det finns en jättefin samverkan mellan alla volontärer. Jag är så imponerad, säger Taru Ylikylä.

Ett samarbete som alltså kan ha räddat en pojkes liv.

– Det smärtar mig att tänka: Tänk om inte vi hade stått kvar där, och tänk om inte Migrationsverket hade reagerat på att något var fel med pojken, säger Taru Ylikylä, och avslutar:

– Jag är övertygad om att han hade avlidit.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!