Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

- Jag var inte full

Det här har varit den tuffaste dagen i mitt liv, absolut.
Expressen träffade riksdagsman Per Bill (m) i går kväll sedan han stundtals halvgråtande berättat för medierna om sina alkoholvanor, om slagsmålet med ordningsvakten, om polisarresten.
Nu är Per Bill samlad, men oändligt trött. Han talar med svag röst, han är mycket blek, hans ögon är matta. – Du förstår, jag har inte sovit sedan i går morse. Jag hade nog knäckt ihop helt om det inte varit för min underbara hustru och mina gulliga barn, och alla sms från vänner och bekanta som vill hjälpa till. Många försöker att hjälpa mig på alla upptänkliga sätt. Både polisen och vakter på Patricia säger att du var stupfull? – Jag hade druckit, men jag kände mig inte berusad. Jag fick bara panik när vakten kom efter mig. Jag hade väl provat ett 25-tal viner på vinprovningen timmarna innan. Men jag var inte berusad. Har du hög alkoholtolerans, tror du? – Jag tål relativt mycket. Jag dricker nog mer vin än svensken i genomsnitt, men nästan aldrig sprit. Men jag är storkonsument av vin. Nu tar jag time-out från riksdagen och ska låta professionella personer utvärdera om jag faktiskt har alkoholproblem. Varför tar du ditt lilla barn med dig på vinprovning? – För att mina barn ska få ett naturligt förhållningssätt till vin. Vad har du sagt till dina barn i dag? – Att pappa har gjort något tokigt och att det kommer att skrivas mycket om det. Det påstås att du skulle ha sagt att du var din partivän Anders Björck när vakten grep dig. – Nej, jag refererade till Anders bråk med Uppsalapolisen på nyårsafton och sa att "nu har jag gjort en Anders Björck". Det missuppfattades säkert. Och att jag visade min riksdagslegitimation var bara för att kunna identifiera mig. Så du var alltså på vinprovning? – Ja, det var faktiskt två vinprovningar. Vilka var arrangörerna och var genomfördes de? – Det kan… jag just nu inte säga. Jag vill inte säga det. Varför? – Därför att då blir det för mycket fokus på den detaljen. OK, vad hände sedan? – Jag fick ett erbjudande att åka taxi hem, men det var ju en strålande sensommardag så jag beslöt att jogga med barnvagnen framför mig. Jag brukar göra det med mina barn. Jag har gått ned tio kilo på kort tid därför att jag motionerar. Jag skjuter alltså barnvagnen framför mig och joggar. Det ser kanske farligt ut. Men det har aldrig inträffat någon incident. Det ser väl lite konstigt ut? – Ja, jag kan förstå nu att det kan se märkligt ut med en person med ryggsäck som joggar med en barnvagn framför sig och som luktar rätt mycket vin och har röd tunga och blå tänder. Ja, man får det om man provar vin. Och sedan kom vakten? – Ja, det kom en person springande snett bakom mig. Hon var väldigt arg. Jag fick panik. På grund av mitt jobb som riksdagsman med fokus på flyktingfrågor har jag alltid dödshot emot mig. Rasister hotar att ta mitt liv. Nu kom denna kvinna springande och sa att hon skulle ta mitt barn. Jag tänkte på Anna Lindh, det är ju ett år sedan nu. Jag tänkte jag skulle fly men blev snabbt nedbrottad. Sedan hamnade jag i någon diskotekbåt… satt en timme på golvet med handfängsel på mig. Hur kändes det?– Ja… jag hade panik, ångest, var jätterädd. Jag tänkte inte klart. Sedan kom polisen och jag togs till polishuset på Södermalm där jag fick klä av mig. Jag bad att de skulle alkotesta mig, men jag nekades det. Och jag nekades ringa min hustru. Sedan satt jag drygt fyra timmar inlåst i en cell. Jag har självklart aldrig varit med om det förut. Det kändes skrämmande och ensamt. Vad ska du göra nu? Per Bill gäspar och säger: – Nu ska jag hem till min familj och sova. På bordet framför honom står en flaska mineralvatten – med garanterat noll procents alkoholhalt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!