Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Wallander-stjärnans mörka livsöde – lämnades bort som spädbarn

1 / 14

Marianne Mörck lämnades bort som spädbarn.

I "Stjärnorna på slottet" berättade sångerskan och skådespelaren historien om hur hon adopterades bort och hur hon till slut träffade sin biologiska mamma.

Och den hjärtskärande historien lämnade ingen oberörd.

Den prisbelönta och hyllade skådespelerskan och sångerskan Marianne Mörck, 68, bland annat känd från "Wallander"-filmerna föddes i Göteborg.

Men hennes mamma kunde inte ta hand om sin dotter och i lördagens avsnitt av "Stjärnorna på slottet" berättade Marianne Mörck om hur hon lämnades bort som barn.

– Min mamma var inte i stånd att kunna ta hand om mig. Hon var väl 19 år någonting. Ogift och så. Och så var hon så stark att hon födde mig i alla fall. Men hon valde att adoptera bort mig. Jag var ett hemlighetsbarn så ingen i familjen skulle veta något för det var ju skämmigt. I alla fall, hon födde mig och så kom jag till Vidkärrs barnhem. Där var jag åtta månader tror jag, sa hon i programmet.


LÄS MER: Mörcks udda intresse får vännerna att häpna: "Du skojar?" 


Marianne Mörck beskriver sig själv som "ganska speciell".

– Ibland undrar jag om det kan det ha att göra med att jag satt i en säng mer eller mindre i nio månader. Och det är ju en lite taskig ålder att sitta ensam. Då vill man ju ha den där kroppskontakten och få somna vid någons bröst. Men det hade man ju inte tid med, det var ju packat med ungar där.

– Det har naturligtvis format mig på något sätt. Jag tror att jag blev väldigt stark i mig själv där.

Regina Lund frågade vem som ammade Marianne Mörck och skådespelarens svar fick henne att börja gråta.

– Jag fick reda på... för det hade stått i papper att min biologiska mor kom tillbaka och ammade mig. Och jag drack hälften tårar och hälften bröstmjölk sa hon. Men många barn har blivit så. Där var jag till åtta månader tror jag och skulle adopteras bort.

Marianne Mörck blev sedan adopterad av ett par som blev förtjusta i den lilla flickan.

– Hon (adoptivmamman, reds anm.) tog upp mig och sedan höll jag fast. Så hårt.

"Jag var en docka"

I "Stjärnorna på slottet" berättar Marianne Mörck också att hennes adoptivfamilj inte ville att hon skulle hålla på med teater och sång. Och hon var hårt hållen.

– Jag var en docka. Jag var hennes barn som hon antagligen levde igenom mig. Jag kan tänka mig att det var så, förklarade hon i "Stjärnorna på slottet".

Marianne Mörck hade inte heller någon relation med sin adoptivpappa.

– Ingen alls. Det var aldrig en klapp på kinden, säger hon i programmet.

Samtidigt funderade hon ofta på vem hennes biologiska mamma var.

– Jag tänkte att mamma nog måste vara en prinsessa. Eller så trodde jag att mamma sjöng så mycket, att hon var ute och reste och sjöng för hela världen. Så hon hann inte med mig och därför lämnade hon in mig.

När Marianne Mörck var barn fick hon ut sitt dopbevis och fick genom veta sin mammas namn och adress.

– Plötsligt blev hon en människa på något sätt.

Senare i livet skickade sångerskan ett brev till sin biologiska mamma där hon berättade att de bodde i samma stad och att hon mådde bra. Marianne Mörck skickade också med en bild på sig själv.

– Min adoptivmamma skulle nog inte överleva om hon fick reda på det. Jag skrev ingen adress och att jag kanske skulle höra av min när jag blev äldre. Då fick hon ändå reda på att jag lever och att jag är glad.

En tid senare såg Marianne Mörks biologiska mamma en artikel om sin dotter i tidningen.

– Då sa hon "det är min dotter, det är min dotter". Sedan rusade hon bara in i sängkammaren. "Herregud jag har funnit min dotter, herregud här är hon" skrek hon. Min halvsyster undrade som hade hänt och då sa hon "jag har funnit henne".

Tårarna efter berättelsen om mamman

Åren gick och till slut skrev Marianne Mörks halvsyster ett brev.

– Min mamma vågade inte skriva för hon var rädd att störa mig och att jag skulle vara arg på henne. Då ringde jag upp och då grät hon en halvtimme först. Då sa jag att det inte finns någon anledning att gråta, vi träffas. Är det inte fantastiskt. Sedan kom hon då, lilla mamman som är lite kortare än vad jag är. Hon stod på trappan och hon var ju ingen prinsessa eller operasångerska. Jag tror hon var kokerska på regementet i Växjö någonstans.

– Hon hade en sådan ångest för det hon hade gjort. Hon bad om förlåtelse men det fanns inget att förlåta. Hon har varit en kämpe som ställt upp, kommit och ammat mig och fött mig.

Marianne Mörck berättade hur hon och hennes mamma både grät och pratade.

– Det var fantastiskt. Men det roliga var att mamma var ju på Vidkärrs barnhem med sin man och ville hämta mig. Men då var jag redan inne i pappersexcessen. Hon såg mig ligga där men fick inte ta hem mig.


LÄS MER: Peter Jöbacks hemliga ingrepp vid födseln 


Berättelsen om hur skådespelaren återförenades med sin mamma fick både Regina Lund och Peter Jöback att börja gråta.

I slutet av programmet konstaterade Marianne Mörck, som bland annat fått en medalj av kungen, också att hennes liv blivit bra till slut.

– Det är ju en lång resa när man tänker från spjälsängen. Ensam och ingen ville ha mig. Jag ska inte säga så men... till att vara här i dag med en medalj i bagaget från kungen. Det är stort.

Marianne Mörcks dag gjorde vännerna på slottet mycket berörda.

– Ända sedan bilden av henne i spjälsängen är jag otroligt berörd av hela hennes historia, sa Regina Lund i programmet.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.