När Rejhan Bellani, 14, gjorde audition i ”Talang” var det första gången han stod på en så stor scen och uppträdde. Han beskriver att det var magiskt att sjunga framför juryn, och att han knappt kunde tro det när de gav honom stående ovationer. Lika förvånad blev han när han senare fick veta att han hade gått vidare till semifinal.
– När jag väl fick beskedet om att jag gick vidare så blev jag mållös. Jag kunde inte prata, jag började skaka i hela kroppen. Det kändes så overkligt, säger Rejhan.
Han har alltid tyckt att det har varit kul att sjunga, men förstod inte själv att han hade talang för det – fram tills för ett par år sedan. Det var tack vare några kompisar som hörde honom sjunga som han började ta intresset på större allvar.
– ”Shit, du kan ju sjunga”, sa de, och tyckte att jag skulle sjunga på skolavslutningen då i sexan. Det var ingen som visste att jag skulle göra det innan, det bestämdes bara någon vecka innan. Så jag gjorde ju alla helt chockade, jag fick väldigt mycket respons. Det blev jag svinglad över, berättar Rejhan.
Vill inspirera andra att våga
Det har nu gått snart två år sedan sången på skolavslutningen, och i kväll tävlar Rejhan i semifinalen i ”Talang”. Med sitt uppträdande vill han visa att allt är möjligt, oavsett vem du är.
Efter sin audition har han fått många meddelanden från människor som inspirerats av honom och själva vill söka till ”Talang”, och det räcker för att han ska känna att han har lyckats, säger han.
– Det låter ganska klyschigt att säga, men jag vill visa att alla, oberoende av hur eller vem man är, kan komma hit och göra exakt samma sak som mig. Jag vill bara sprida kärlek till alla. Om jag kan göra det så kan du också göra det!
Rejhan hoppas att han kan beröra så många som möjligt med sitt nummer i kväll, och säger att det hade varit en stor dröm som gick i uppfyllelse om han gick vidare.
– Om jag skulle gå vidare till final, det hade varit helt sjukt. Att jag ens har gått vidare till semifinal och ska stå i live-tv i TV4 framför en miljon tittare är helt sjukt. Att höra mitt namn, att jag går vidare, det vore verkligen drömmen alltså. Jag skulle inte ha några ord för det.
