Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vill jag sluta leva – nej, det vill inte jag"

Louise Hoffsten
Louise Hoffsten
Louise Hoffsten
Louise Hoffsten

”Så mycket bättre”-aktuella Louise Hoffsten förstod att de intensiva tv-inspelningarna skulle bli tuffa.

Artisten lider av MS – men hon vägrade låta sjukdomen hindra hennes medverkan.

– Om det finns något program jag vill vara med i innan jag dör så är det här, säger hon.

”Så mycket bättre”-aktuella Louise Hoffsten lider av den neurologiska sjukdomen multipel skleros. Louise Hoffsten fick diagnosen för över 20 år sedan, men har fortsatt sin artistkarriär. 

Sjukdomen är under kontroll, men påverkar hennes vardag. 

– Varenda dag är en kamp för mig, så fort jag ska gå utanför dörren. Men å andra sidan säger jag till mig själv: ”Vill jag sluta leva?”. Nej, det vill inte jag. Då innebär det kanske att man vinglar och trampar snett. Det blir fel ibland. Hellre det och att jag lever. Det är svårt för människor att förstå vad det innebär, det kan man inte begära. 

”Så mycket bättre”-Louise Hoffsten: ”Jag är inte sjukdomen”

Att medverka i en intensiv tv-produktion som ”Så mycket bättre” var krävande, men något som Louise Hoffsten absolut ville göra.

– Om det finns något program jag vill vara med i innan jag dör så är det här. Jag vet, det låter dramatiskt. Vad jag menar är att det är ett program jag gärna vill vara med i. 

Artisten insåg redan på förhand att det skulle bli tufft, men det var inget som stoppade henne.

– Jag visste ju att det här skulle bli jobbigt. Men herregud, det här är min vardag. Det gäller att hitta redskap för att lära sig leva med saker och ting. Jag är först och främst Louise, artisten och människan – inte sjukdomen. 

Hoffsten menar att tv-teamet gjorde allt för att underlätta för henne. 

– En eloge till tv-teamet, de var väldigt lyhörda. Om man behövde gå undan för att vila så fick man det. Det blev inte så jobbigt som jag trodde. Det var så roligt, så man levde på ruset. Det kändes som att vara hög i en vecka. Det var snarare att landa efteråt som var det svåra.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.