Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Väder-Anki” lämnade rampljuset – så gick det sen

Anki Edvinsson blev känd som väderpresentatör i TV4. I dag är hon deckarförfattare och aktuell med ny bok.
Foto: KAJSA GÖRANSSON / KAJSA GÖRANSSON. NORSTEDTS FÖRLAGSGRUPP
Den nya boken.
Foto: FOTO: JOHAN OLSSON/TV4

Anki Edvinsson, 50, blev ”Väder-Anki” med svenska folket på 1990-talet.

Efter drygt 20 år på TV4 beslöt hon sig för att sadla om – och ta tag i sina drömmar.

Nu är hon aktuell med sin andra kriminalroman.

– Det har varit en dröm som känts onåbar, säger hon.

Med charm och tydlighet framför väderkartan blev Anki Edvinsson ett välkänt ansikte för många tv-tittare i TV4:s ungdom. Hon började på kanalen 1993.

– Vi var fortfarande i barackerna där ute på Storängsbotten. Jag började på lokal-tv i Stockholm, jag satt i receptionen. De skulle starta upp sitt lokala väder och frågade om jag ville göra det. Jag var ju ändå där varje dag. Så jag satt i receptionen på dagarna och läste deras väder på kvällarna, säger hon.

Efter genombrottet plockades hon upp som väderpresentatör i ”Nyhetsmorgon” som då rattades av Malou von Sivers och Bengt Magnusson.

– ”Väder-Anki” var starten på allting. Det blev ganska massmedialt, säger Anki Edvinsson.

Hon fortsatte till 2000, då TV4 ersatte väderpresentatörerna med meteorologer.

Anki Edvinsson lämnade sin fasta anställning och utbildade sig till journalist vid Poppius journalistskola. Därefter bodde hon några år i Göteborg och jobbade bakom kameran. Hon flyttade så småningom tillbaka till Stockholm och fortsatte i rutan på TV4 som programledare för bland annat ”När och fjärran” och ”Ordjakten”.

– Sedan träffade jag min man Peter och flyttade till Umeå, där jag började på lokal-tv som journalist. Så det har varit TV4 rakt igenom.

Tidigare TV4-profilen Anki Edvinsson är aktuell med sin andra spänningsroman, ”Snöängeln”.
Foto: KAJSA GÖRANSSON / FOTOGRAF KAJSA GÖRANSSON/NORSTEDTS FÖRLAGSGRUPP

Började läsa kriminologi

Mellan 2010 och 2014 arbetade hon som nyhetsuppläsare, reporter och redaktör i Umeå.

När TV4 la ner sina lokala stationer 2014 tog Anki Edvinsson chansen att göra något annat. Med stigande ålder kände hon även att hon ville hitta ett alternativt ben att stå på för att inte vara beroende av att jobba inom medier.

– Jag bestämde mig för att börja skriva. När jag gjorde research för min bok blev jag intresserad av att lära mig mer om kriminella och den kriminella världen. Så då skrev jag in mig på Umeå universitet och började läsa kriminologi, säger hon.

45 år gammal, klart äldst i klassen, började hon plugga på universitetet. När hon anmälde sig på campus fick hon frågan om det var som lärare.

– Mina studiekompisar var lika gamla som mina bonusbarn. Men de var fantastiska. Jag har inte studerat sedan gymnasiet på 80-talet, så att lära mig forskarmatte hade jag aldrig klarat utan studiekamraterna. De fick lära mig räkna matte igen.

Drygt hälften av utbildningen är avklarad och planen är att ta en kandidatexamen i kriminologi.

– Jag drar ut på det litegrann eftersom jag försöker kombinera det med att skriva. Jag försöker hitta det som jag är intresserad av och lägga på kurser som känns bra för mig. Det går långsamt, men framåt.

Anki Edvinsson tävlade i ”Stjärnor på is” 2008.
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Aktuell med ”Snöängeln”

Anki Edvinsson flyttade från Umeå för några år sedan och bor i dag på Värmdö utanför Stockholm tillsammans med maken Peter Hedström.

Hennes debutroman ”Lust att döda” gavs ut 2018 och klättrade bland annat upp till första platsen på Akademibokhandelns topplista.

Efterföljande ”Snöängeln” lanserades den 14 januari.

Båda böckerna utspelas i Umeå och handlar om poliserna Per Berg och Charlotte von Klint. Anki Edvinsson skriver utifrån samtiden och tar upp ämnen som heder, självskadebeteende hos ungdomar, självmord och organiserad brottslighet.

Tanken är att bygga vidare på serien med fler romaner.

– Mycket av det jag skriver har hänt i verkligheten. Jag försöker att researcha, läsa och ta in. Jag får inspiration från verkliga händelser. Sedan gör jag om, flyttar platser och så.

Uppvuxen med polispappa

Stoffet hämtar hon ur förundersökningsprotokoll och intervjuer med till exempel poliser och forensiker.

Men Anki Edvinsson är också uppvuxen nära polisvärlden. Hennes pappa är pensionerad polis i Mariestad och hennes bror jobbar som polis i Göteborg. Som barn hängde hon ofta på den lokala polisstationen efter skolan.

– Jag är väldigt van att umgås med poliser från min uppväxt. Jag tror jag har med mig hur de pratar, hur de är och hur de tänker, säger hon.

Ambitionen är att ge en nyanserad bild av poliserna i romanerna och beskriva polisarbetet realistiskt.

– Oftast är poliser trasiga när de skildras, de kanske är alkoholister, men min erfarenhet av poliser är att det är väldigt vanliga människor med vanliga liv. Inte så mycket dramatik. Jag har nog fått med mig en inblick i deras vardag.

”Har känts ouppnåeligt”

För Anki Edvinsson är författandet en gammal dröm som går i uppfyllelse. Men de små berättelser hon skrev som barn har hon först på senare år kopplat till en inneboende drivkraft att skriva.

Som vuxen har det varit svårt att hitta det rätta tillfället.

– Vardagen har kommit emellan. Det har känts ouppnåeligt, hur man ska få tid och orka sätta sig ner och skriva en hel bok, säger hon.

Allt lossnade när hon skrev in sig på en ettårig skrivarutbildning.

– Jag kände att om jag ska satsa på det här så måste jag för sjutton veta hur jag ska göra. För mig var det inte bara att sätta sig ner och skriva. Utan jag var tvungen att få veta hur jag ska bygga upp det och tänka.

Något år senare låg debuten klar.

– När man kastar sig in och skriver sin första bok vet man ju inte om den någonsin kommer bli utgiven. Det är ett osäkert kort. Men jag kände att det var nu eller aldrig, och att om det går det åt skogen så har jag ändå försökt.

Hur var det här skiftet till ett annat liv?

– Det har varit blandat ångestladdat och spännande. När man lämnar något som man kan och som man gör med vänsterhanden är det speciellt. Man kastar sig ut och vet inte hur man ska landa. Att synas i rutan är väldigt extrovert, man måste ge mycket, medan skrivandet handlar om att gå inåt. Det har passat mig ganska bra och jag har inte känt någon riktig saknad. Förmodligen för att jag har trivts så bra med det jag gjort.

Kändisskapet under TV4-åren, hur var det?

– Jag blev lite offentlig under tiden i Stockholm. Det växte långsamt fram så jag hade tid att vänja mig. Jag tycker ordet kändis är jobbigt, jag brukar använda ”offentlig”. Det kände man av. På den tiden fanns ju inte heller sociala medier, så det som skrevs om dig blev en sanning, man hade ingen möjlighet att ge sin egen bild, säger Anki Edvinsson.

– Men jag minns det inte som något som var jobbigt. Jag var en offentlig person, men jag kände mig inte jagad. Jag har heller aldrig varit en skandaltjej. Jag kanske uppfattades som lite tråkig.

Anki Edvinsson påpekar att det ändå infann sig en viss lättnad när hon kunde lämna ”Väder-Anki” bakom sig i slutet av 1990-talet.

– Jag syntes i rutan hela tiden, fem dagar i veckan, året runt. Man var ju alltid den där personen som klev direkt ut från tv-rutan, när man åkte tunnelbana eller så. Så efter det tyckte jag att det var skönt att inte vara iakttagen. Det blev mindre blickar.

Vilka skrivprojekt som väntar i framtiden vet hon inte riktigt. Men just nu vill hon fortsätta utforska sina poliskaraktärer.

– Drömmen är att skriva ett filmmanus baserat på mina egna böcker.

Lisa Nilsson om vändningen med ”Så mycket bättre” – ställde upp för pengarnas skull:

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.