RUMSKAMRATER. Marie-Louise Ekman har en uppstoppad lama i tjänsterummet. Det känns på något vis helt naturligt. En lama med lugg av hennes eget hår, den röda tofsen har maken Gösta lagt dit. "Klappa laman!" ber fotografen Corneila. "Nej!" säger Marie-Louise. Som sällan tar regi. Foto: Cornelia Nordström
RUMSKAMRATER. Marie-Louise Ekman har en uppstoppad lama i tjänsterummet. Det känns på något vis helt naturligt. En lama med lugg av hennes eget hår, den röda tofsen har maken Gösta lagt dit. "Klappa laman!" ber fotografen Corneila. "Nej!" säger Marie-Louise. Som sällan tar regi. Foto: Cornelia Nordström

"Ute i samhället håller alla masken"

Publicerad

"Hallo baby" hette filmen som gjorde Marie-Louise De Geer Bergenstråhle Ekman, född Fuchs, världsberömd i hela Sverige. Inte minst för bilden där hon sitter och sminkar sig iförd endast en rosa tyllkjol och ett par rosa strumpor.

Det är fyrtio år sedan. Och nu skulle det kunna vara "Bye, bye baby", nu har hon fyllt 70 och slutar som chef för Dramaten. Men på sätt och vis fortsätter hon där ändå. Det torde inte dröja särskilt länge förrän hennes pjäs "Försökskaninerna" får premiär. Med Marie Göranzon i huvudrollen, förstås.

Marie-Louise Ekman, vad hade du för ambitioner när du blev Dramatenchef? Och har du lyckats uppfylla dem?

- Jag hade nog inga uttalade sådana när jag kom. Jag var önskad hit och man ville att jag skulle utföra ett förändringsarbete.

Har du gjort det och vari har förändringarna bestått?

- I att vi blivit lite mer transparanta, det är väldigt viktigt att de som jobbar här känner sig delaktiga, att de vet vad som händer, vad de förväntas ställa upp på, hur ekonomin och hur beslutsunderlagen ser ut och hur moralen ser ut hos ledningen.

Vad mer har du gjort?

- Jag har förstås tyckt att det varit viktigt att försöka vara så demokratisk och jämställd som det bara går, att ha lika många kvinnliga som manliga regissörer, manusförfattare och huvudrollsinnehavare. Just det är särskilt svårt för Dramaten som har ett nationalscensuppdrag, det vill säga vi måste spela klassiker och de är skrivna av män och har män i alla rollerna. Så är det inte med nyskriven dramatik.

Berätta nu för mig, under de här sex åren, har det inträffat många skandalösa och dramatiska incidenter på teatern eller har det varit som på vilken arbetsplats som helst?

- Teatern är som vilken arbetsplats som helst. Alla känslor och utbrott och ångestar som finns här, finns överallt annars också.

- Men det syns tydligare på en teater eftersom alla jobbar så mycket med undertext och känslor och på att nå botten av vad en människa består av. Det är mycket psyken som håller på och vibrerar i luften.

- Visst har de hänt mycket här, och det har bidragit till att jag har trivts så bra. Jag tycker om nervösa människor. Människor som visar sitt inre jag. Ute i samhället håller ju alla masken.

Även du?

- Självklart, annars skulle jag bli inspärrad.

Bör man vara en extra klok och psykologisk person för att leda en teaterensemble?

- Jag tror att man ska vara väldigt empatisk för att leda andra människor överhuvudtaget. Om man inte är det får man jätteproblem.

Tidningar måste jaga läsare, teatrar måste jaga biljettköpare. Har det hindrat dig i att göra det du velat?

- Nej, men vi måste sälja ett par tusen biljetter varje dag. Dramaten ska inte gå med vinst, men det ska gå runt. Och kostnaderna varje år ökar mer än vad vårt anslag gör. Det som sker är en långsam åderlåtning.

Har du tvingats säga upp någon?

- Nej, men så fort någon går i pension måste man fundera på om den tjänsten ska tillsättas eller inte. Vi har 55 olika yrken representerade här, hur det nu ska gå. Man säger redan: Ska vi slå ihop Dramatens verkstäder med Operans? Ska vi köpa in kläder på Lindex och H&M i stället för att tillverka? Det handlar inte om någon lyxkonsumtion utan om hantverk som måste få fortleva. Vilka yrken klassar vi som viktiga i samhället? Ska människor bara sitta på banker och göra så att aktier växer?

Du uttryckte dig mycket positivt om Alice Bah Kuhnke när hon tillträdde som kulturminister. Har du något att tillägga nu?

- Hon satt i Dramatens styrelse och hade man en diskussion där ekonomi och konstnärlig verksamhet stod emot varandra, bejakade hon alltid det konstnärliga. Har hon smarta och lyhörda medarbetare, då kommer hon att göra ett kanonbra jobb. Om hon alls får chansen nu.

Du har satt upp pjäser här både före och under ditt chefskap. Senast "Dödspatrullen". Alltid numera med Marie Göranzon i huvudrollen. Är hon vår största skådespelare?

- Ja, alla kategorier. Hon är makalös, både skör och snabb i repliken och rolig att arbeta med, hon lyfter det material hon får, hon är fantastisk. Jag har även skrivit min nästa pjäs, "Försökskaninerna", med henne i åtanke.

Dina senaste pjäser handlar om din mamma, om åldrandet och om döden. Varför?

- Det går väl inte mer än två timmar numera utan att jag tänker på den. Men det handlar också om att man faktiskt kan ha humor och fantasi när man blir gammal, att det inte bara är utförsbacke.

För ett par år sen var din make Gösta nära döden, har han berättat i ett radioprogram. Kunde du alls arbeta då?

- För ett par år sen var Gösta väldigt sjuk, skulle jag hellre säga. Jag jobbade halvdant under en period, men jag hade väldigt bra medarbetare.

- Det ringde förstås journalister hela tiden, men jag sa att jag inte ville prata om detta och både Gösta och jag är väldigt glada för att det respekterades.

Ni verkar ha det rent avundsvärt bra tillsammans. Hur gör man?

- Jag tycker att vi är som två små ugglor eller muppar som dyker upp i skogsbrynet. Vi är ett väldigt roligt par, kan man säga. Vi har det roligt ihop. Vi är nervösa för samma saker, existentiellt. Vi är väldigt lika inuti, har samma in- och utbuktningar där, vilket gör att det går snabbt när vi är tillsammans och Gösta vet oftast en tusendels sekund i förväg, tror han i alla fall, vad jag ska säga eller tänka eller tycka. Vi kan aldrig dölja oss eller spela upp något för varandra. Vi är inne på vårt tjugosjätte år nu och vi pratar fortfarande lika mycket.

Du har just fyllt 70 år. Hur ser du på det?

- Det låter väldigt mycket, tycker jag. Och känns lite. Gösta är 75, det låter ännu mer. Men vad gör man åt det?

Döden, döden. Som du arbetar så mycket med. Hur ser du på den för egen del?

- Det pratar vi inte om. Jag förtränger den. Jag tänker på den hela tiden men jag förtränger den omedelbart.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.


Annons:
Till Expressens startsida

Mest läst i dag