Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ulf Larsson dog ung - precis som sin idol

Hans store idol var Thor Modéen, en storväxt energisk komiker, som dog när han var 52 år.
Själv dog komikern Ulf Larsson i måndags, bara 53 år gammal.

FAKTA

ULF LARSSONS FAVORITARTISTER


Peter Dalle, 52, skådespelare Bildade Cocosteatern i Täby 1976 med Ulf som 16-åring. - Ulf var en väldigt lättsam person och otroligt snäll. Vi har haft mycket kul ihop även om vi inte hade kontakt på senare år. Vi är lika gamla så det känns lite konstigt.
Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson, 51, artist Gjorde flera uppsättningar på Intiman med Ulf. - Han var så lättsam och så rolig. Vi hade jätteskoj tillsammans. Många skådespelare går inte skämta med inför föreställningar, eftersom de är så nervösa. Med Ulf var det tvärtom.
Christina Samuelsson, 33, dansare. Dansade ihop i "Let's dance" 2008. - Jättetråkigt, han var ju så ung. Vi hade en jätterolig tid tillsammans i "Let's dance". - Jag uppfattade Ulf som en glad och sprallig person. När vi satte koreografin var han väldigt kreativ och kom med egna förslag.
Johannes Brost, 63, artist Medverkade med Ulf i tv-programmet "Pratmakarna" - Vi har inte haft så mycket kontakt med varandra de senaste åren, men hade väldigt trevligt när vi jobbade ihop med ett tv-program. Han var alltid en fryntlig människa - en glad skit.
Vicky von der Lancken, 67, nöjesproducent och teaterchef Har jobbat ihop. - Ulf hade en förmåga att glädja människor, såväl privat som på scenen. Han såg aldrig problem, bara möjligheter. Senast vi träffades var på allsången i somras och då såg han jättepigg ut.

Likheterna fanns där, inte bara i rondören och snabbvitsandet. Den unge Thor Modéen var en "farlig" komiker på sin tid och på revyscenen kunde han hitta på vad som helst när infallen kom. Han festade och jobbade och när han dog var han vad vi i dag kallar utbränd vid 52 års ålder.
Ulf Larsson spelade sin idol Thor Modéen i en pjäs han skrev själv. Jag var på premiären i Kungsör, Modéens födelsestad.

En busslast av nöjesbranschens seniorer hade kommit från Stockholm. Bakom mig satt Sickan Carlsson med sitt glittrande skratt och bredvid skrockade Bert-Åke Varg.
Pjäsen var inte bara rolig, utan tog också upp de mörkare dragen i Modéens liv. Men det jag minns bäst är hur det lyste om Ulf Larsson när han framförde delar av Modéens klassiska monologer på riktigt - ackompanjerad av Sickans skratt.
Ulf Larsson blev med åren en nöjeshistoriker, inte bara Modéen-professor, utan kunnig i nöjesbranschen från 30-talet och framåt. Han letade upp gamla mer eller mindre bortglömda skådisar och fick dem att berätta. Han höll kontakt med de gubbar från Casinorevyn som levde och den yngste av dem, Gösta Krantz, tog han med sig på scen.
Sickan Carlsson och Annalisa Ericsson, stora stjärnor under stor del av 1900-talet, både på film och i revy, blev han inte bara vän med. Han drog också ut dem på turné och lät dem berätta om förr och sjunga sina refränger. Mycket uppskattad seniorunderhållning.
Sin känsla för svenska artister var också en stor del av framgången med SVT:s "Söndagsöppet", där han varje vecka intervjuade en känd person till gamla klipp och bilder i en miniversion av "Här är ditt liv".

På 80-talet var Ulf Larsson med i Bosse Parneviks påkostade revyer både på Oscarsteatern och Cirkus i Stockholm. På 90-talet spelade han klassisk fars och var bra både i "Spanska flugan" och "Charleys tant" eftersom han förstod att åldersstigen fars måste göras med distans och en blinkning mot publiken.
På 2000-talet, när han inte längre var med i de stora sammanhangen, jobbade han entusiastiskt vidare med egna projekt. Jag såg honom spela revy i ett tält på Ekerö utanför Stockholm, spela teater utomhus på Armémuseets gård och på sin egen teater i centrala Stockholm - och den döpte han förstås till Nya Casinoteatern.
Någon vidare ekonomi hade han väl aldrig på sina uppsättningar, men han var inte ledsen för det. Inför varje premiär var han oändligt positiv och lika glad efter - även om recensionerna inte var så bra.

Jag minns en premiär, som jag recenserade rätt hårdhänt. Dagen efter ringde telefonen:
- Tjena', de'e' Uffe Larsson. Ville bara tacka för att du tog dig tid att komma i går. Och vi har redan börjat stryka i andra akten som du skrev.
Han begrep även recensioner. Och tog dem med gott humör.