Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ugglas uppgörelse – sanningen om familjen

Magnus Uggla har precis släppt sin självbiografi. Foto: ANN JONASSON
Artisten berättar nu om sin komplicerade relation till sin mamma. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Foto: ANN JONASSON
Foto: ANDERS YLANDER / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

Magnus Uggla öppnar för första gången upp om den komplicerade relationen till sin mamma. 

För Svenska Dagbladet berättar artisten om hur hans mamma förnekade att han var hennes son. 

– När mamma fick frågan från folk om jag var hennes son sa hon alltid nej. 

I självbiografin "Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen" tar Magnus Uggla med läsarna genom en berättelse om hans uppväxt och liv. 

Han skriver med värme om sin pappa Claës, men han berättar också om hur hans mamma aldrig ville erkänna att artisten Magnus Uggla var hennes son. 

– Min mamma hade ingen relation till mig som artist överhuvudtaget. Sista tio–femton åren kände jag att jag så gärna ville fråga henne om hon kunde säga en enda låttitel som jag hade gjort. Jag kan slå vad om att hon inte hade kunnat det. Så totalt ointresserad var hon. Det tycker jag är så konstigt när vi båda ändå har hållit på inom musiken, säger han i en intervju med Svenska Dagbladet.  

I boken skriver Magnus Uggla om när han fyllde 40 år. Han blev kidnappad av gänget kring Povel Ramels ”Knäpp igen”-turné till en överraskningsfest. Där togs han emot av sina vänner och kolleger. Men hans närmsta familj deltog inte. Mamma Madeleine hade sin årliga trädgårdsfest och hade förbjudit den närmsta släkten att åka till Magnus Ugglas överraskningsfest. 

– Jag har ingen aning om varför hon var som hon var. Jag var ju ändå hennes barn, säger Magnus Uggla till SvD. 

Magnus Uggla skriver i sin bok om när han fick diagnosen ADHD. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

 

Fick äta amfetaminpreparat 

Hans mamma jobbade som musiklärare, men trots det visade hon aldrig någon stolthet över sin sons framgångar. 

– När mamma fick frågan från folk om jag var hennes son sa hon alltid nej. Det var tydligt att hon tyckte det var jobbigt. Det är ju en sak att hon inte gillade det jag gjorde på sjuttiotalet. Hon var feminist och med i Grupp 8 och så kom jag där med mina "Varning på stan"–texter om att ragga tjejer. Men sedan gjorde jag ju mycket annat.

I sin självbiografi skriver Magnus Uggla om hur han och hans mamma, med start i slutet på 90-talet, träffades en gång i veckan i flera års tid för sånglektioner. 

”Hon älskade stunderna som vi hade tillsammans och det kändes på något sätt som att hon ville betala tillbaka för alla de år hon svikit mig. Men vad vet jag egentligen. För vi har aldrig pratat om det.” 

Han skriver om hur sånglektionerna till slut blev opretentiösa och avslappnade, och att han förundrades över hur lätt han kunde umgås med sin mamma. I över tio år sjöng de ihop, men när Magnus Ugglas mamma blev över nittio år fick de sluta. 

”Men det blev som sagt många års gemenskap och kanske lärde jag känna henne lite bättre. Och hon mig.” 

I boken skriver han också om sin diagnos. Han berättar att ADHD-diagnosen, som han fick sent i livet, inte har påverkat hans liv i någon större utsträckning. Han skriver att han har velat ha en förklaring till sitt rastlösa beteende, vilket diagnosen har gett honom.

– Jag fick prova att käka medicin, ett sådant här amfetaminpreparat som ska få en att bli lugnare. Men då jag snart därpå fick ett bråck på aortan avrådde läkarna mig från att äta den mer, då den kan vara blodtryckshöjande, säger han till SvD. 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!