Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Charlize Theron skildrar mammaslitet i ”Tully”

Foto: © 2018 TULLY PRODUCTIONS, LLC. ALL RIGHTS RESERV

”Tully” blev omtalad när huvudrollsinnehavaren Charlize Theron berättade hur hon frossade sig till 23 extrakilon för rollen. 

Lyckligtvis verkar det ha varit mödan värt. 

För ”Tully” är en av de finaste skildringarna av mammaslitet som jag någonsin har sett. 

TULLY

Dramakomedi

USA. Av Jason Reitman. Med Charlize Theron, Mackenzie Davis, Ron Livingston, Mark Duplass. Längd: 1:36. Från: 11 år.

Om Jason Reitman och Diablo Cody för tio år sen gjorde något briljant av tonårsgraviditeten i ”Juno”, så får de här till något liknande med en medelålders babybula eller kanske snarare ballong. För 41-åriga Marlo (Theron) är gigantisk. Och hon är trött. Bebisen var ju inte alls särskilt planerad, och hon har redan nog med sin 8-åriga dotter och 6-årige son med någon form av autismspektrumtillstånd. 

 

Helt osentimentalt kastar ”Tully” en tillbaka till den där första månaden av babyångest som man i efterhand förtränger. BB-utmattningen, avslagsblöjan, de såriga bröstvårtorna och skriknätterna som aldrig tar slut. 

Till slut kapitulerar Marlo, och accepterar sin påfrestande rike brors erbjudande om en nattnanny. In kliver så en uppdaterad Mary Poppins i form av pigga 26-åriga Tully (Davis), laddad med korta magtröjor och Brooklynflummiga livsvisdomar. Marlo får färgerna i sitt liv tillbaka, innan allt snabbt tar en ny vändning.

Theron gör lysande desillusionerad feelgood av ”Tully”, genom att skapa både luttrad humor och uppriktiga kärlekstårar av familjekaoset. Efteråt vill man krama någon, kanske rentav sig själv.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!