Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tony Irving: "Jag sa
att jag hatade bögar"

För Expressen berättar Tony Irving om drogerna, beslutet att inte skaffa barn, de vilda åren i Los Angeles och San Francisco, alkoholproblemen och sin tid som homofob. Foto: Theo Elias Lundgren
Efter det svenska genombrottet som domare i "Let's dance" har Tony Irving fått känna på fler sidor av kändisskapet. "Jag har fått så många snoppbilder skickade till mig att du anar inte." Foto: Theo Elias Lundgren
2006. Tony Irving och Arja Saijonmaa vann "Rampfeber" i TV4. Foto: Suvad Mrkonjic
2008. Tony Irving och Malin Hållberg-Leuf tävlar i "Stjärnor på is". Foto: Christian Örnberg
2008. En något blondare Irving i "Let's dance"-juryn med Ann Wilson. Foto: Andreas L Eriksson
2013. Tony Irving och Alexander Skiöldsparr eklaterar sin förlovning exklusivt i Expressen. Foto: Jens L'Estrade
2014. Tony Irving som vi är vana att se honom, med årets favorit Patrik Sjöberg. Foto: Olle Sporrong
GLATT MÖTE. Tony Irving skrattar loss med Expressens Pascal Engman. Foto: Theo Elias Lundgren
1 / 8

I kväll sitter han i juryn i "Let's dance".

För Expressen berättar Tony Irving om drogerna, beslutet att inte skaffa barn, de vilda åren i Los Angeles och San Francisco, alkoholproblemen och sin tid som homofob.

- Jag sa att jag hatade bögar, säger han.

IRVING VM-DOMARE TRE GÅNGER OM

Namn: Tony Irving.

Ålder: 47.

Bor: Stockholm.

Bakgrund: Professionell dansare, danspedagog, koreograf och danscoach. Finalist vid flera internationella tävlingar. 2001 och 2002 svensk mästare i professionell dans. Har alla internationella domarlicenser och har dömt många världstävlingar. Är också en av få som har dömt vid tre världsmästerskap.

Familj: Alexander Skiöldsparr, 42.

Aktuell: Som "Let's dance" hårde men rättvise juryordförande. Leder sitt eget radioprogram "Irving i P4" varje fredag mellan klockan 13.05 och 15.00.

Som 18-åring gifte du dig med en kvinna trots att du är gay.

- Jag växte upp i Bury, i norra England, och hade aldrig träffat några homosexuella. De enda som var attraherade av män var tjejer. Så jag började söka mig till dem när jag var 15. Jag kände mig väldigt annorlunda. Min klädstil och mitt beteende förändrades. Jag blev riktigt fjollig där ett tag, sökte min identitet. Folk började kalla mig "fagot" och "queer". Jag berättade för pappa att jag trodde jag var homosexuell, han sa att det skulle gå över när jag gifte mig. På den tiden, när jag kom ut, var det kriminellt att vara gay.

Vad gjorde du då?

- Dejtade tjejer. Och träffade kvinnan som jag gifte mig med. Vi flyttade till Los Angeles för att dansa. En dag sa hon bara, rakt på sak, att hon visste att jag var homosexuell och att det var bäst att vi separerade.

Okej, så vi befinner oss i Los Angeles. Slutet av 80-talet. Du är nybliven singel och dansare. Det måste ha varit väldigt dekadent.

- Det var en helt galen plats. Det fanns gayghetton. Bögbarer. Nattklubbar. Jag hängde på Long Beach. Dansade country & western. Åh, vad jag älskade män som såg ut som män. Jag dejtade faktiskt en cowboy.

Ditt eget "Brokeback Mountain"?

- Exakt. Tony Irvings eget "Brokeback Mountain". Och vet du vad? Han bröt min rygg.

Åh, herregud. Menar du det jag tror att du menar?

- Haha. Han var väldigt stor och muskulös. Äldre. Han övertalade mig att det där var precis vad jag ville ha och behövde. Haha.

Det kanske var precis vad du behövde då?

- Ja, det var det nog.

Droger?

- Du vet ju hur det är att vara ung. Man är nyfiken, testar saker. Jag lärde mig genom mina misstag. I den perioden testade jag att röka på och ta kokain, det var ingenting för mig. Men festerna var helt galna. En fest gick alla killar runt helt nakna.

- En annan gång var jag med i en stripptävling. De erbjöd pengar och jag hade inte så mycket pengar på den tiden.

Du måste ha varit en fantastisk strippa?

- Ända till jag tog av kalsongerna. Men visst, jag vann tävlingen.

Hade du många tillfälliga förbindelser?

- Du undrar om jag var en slampa? Ja och nej. Jag har haft ett aktivt sexliv. Okej då, Pascal, ska jag vara ärlig? Jag var vild. När jag var ung i L.A. och San Francisco var jag som en liten pojke i en godisbutik. Jag ville ha allt, och jag fick smaka på allt.

Åter till ditt äktenskap då. Var det inte jobbigt att leva i en lögn?

- Vet du, det var inte så. Ingen lögn. Jag förstår män som först i 50-årsåldern vågar komma ut. Jag älskade henne. Oerhört mycket. Och i den kärleken fanns det en sanning.

Hade ni sex?

- Visst, att fungera sexuellt var inget problem. Men det var inte vad jag drömde om. Jag stängde av min andra sida. Och just i den stunden kändes det rätt. För att jag var kär i henne, i hennes person. Förstår du? Sen var jag inte särskilt sexuellt erfaren, så jag visste inte vad jag offrade.

Vart drog du när du var färdig med L.A.?

- Till San Francisco. Det var som att bo i en utopi. Det var första gången i mitt liv jag verkligen kände mig trygg i att vara öppen med min sexualitet. Det är inte så konstigt att invandrare från samma länder ofta flyttar till samma områden.

Och du förstår varför de gör det.

- Klart jag gör. Trygghet! Jag bodde i San Francisco där det var okej att vara gay. Och utöver att jag har en stor passion för dans sökte jag mig till dansen, förstår jag i efterhand, för att det var en av få platser där jag accepterades som jag var. Samtidigt är det överallt så stor vikt vid ens sexualitet. För människor som inte är gay är sexualiteten det första de ser. "Han är gay". Men det säger inte vem jag är, eller vad jag är. Det är bara en liten del av vem jag är. För mig, på min lista, ligger vilken sexualitet jag har på typ plats nummer 22.

Är vi så toleranta i Sverige som vi vill göra gällande?

- Tolerant är fel ord. Det är inte samma sak som att acceptera. Sverige fungerar annorlunda jämfört med USA och England. Där stiftas lagarna först EFTER att opinionen svängt. Parlamenten stiftar lagar när de märker att människors attityd är annorlunda. I Sverige gör vi tvärtom. Vi ändrar lagen först för att våra politiker förstår att något är korrekt. Sedan får samhället, medborgarna, hinna ikapp lagen.

Vilket är bäst tycker du?

- Båda har sina problem. Men jag tror det svenska är det bästa. Genom det skapar du en trygghet för individen. Ger exempelvis homosexuella juridiskt och polisärt skydd. Det har man inte i de länder som inväntar att människors tolerans först ska ändras innan man stiftar lagarna.

Har du själv blivit utsatt för fysiskt våld?

- I England, ja. Det fanns något som hette queer bashing mellan början av 80-talet och mitten av 90-talet när grupper av unga män, skinheads, gick runt till gayklubbar, väntade in bögar på väg hem för att banka skiten ur dem. Det var en rolig lördagsaktivitet. Jag råkade ut för det en gång. Jag hade tur och blev inte allvarligt skadad. Den senaste månaden har vi förresten haft två queer bashings i Sverige, en i Kinna och en i Sundsvall.

Varför är vissa män så rädda för bögar?

- Min personliga erfarenhet är att nästan alla som är homofober som unga, har deltagit i sexuella aktiviteter med andra män som de skäms för. När jag var gift försökte jag själv hela tiden förneka min egen läggning. Jag var homofob! Det var så enkelt att gå med i jargongen för att gömma. För att folk inte skulle tro att jag var bög. Jag sa att jag hatade bögar. Hur trygg är du förresten i din läggning Pascal?

Väldigt trygg, tror jag.

- Ja, just det. Och det gör att du inte är homofob.

Nej det är jag inte. Men som vi pratade om innan, är jag nog väldigt snabb på kategorisera människor som homo- eller heterosexuella. Jag ser nog dig väldigt mycket som "bög" om du förstår hur jag menar. Men, det är klart, stöter en man på mig på krogen blir jag glad.

- Visst. Och allt handlar om att du är trygg i din sexualitet. Många homofober får skamkänslor av att de vill testa, att det finns något lockande i det. Då bygger de upp en fasad. Ta Ku Klux Klan-ledaren som häromdagen togs i en bil med en svart transvestit. Det är ett typiskt exempel på en man som lett en rasistisk och homofobisk rörelse och sen hittas han i en bil med en afroamerikansk transvestit.

I och med "Let's dance" blev du kändis över en natt. Fick du mycket ragg?

- Många kvinnor faktiskt, som tyckte det var synd att jag var homosexuell. Fast en massa killar skickade nakenbilder. Jag har fått så många snoppbilder skickade till mig att du anar inte.

Du dricker knappt, har jag förstått.

- Förr drack jag dagligen. Kunde inte sova utan att ha druckit whisky och vin på kvällen. Jag var tvungen att dricka för att kunna sova. Jag hade alkoholproblem. Jag var inte alkoholist, men jag missbrukade alkohol. Det pågick i flera år.

När slutade du med det?

- För tre år sedan. En väldigt bra vän pratade med mig och fick mig på rätt spår. Nu dricker jag måttligt, i sociala sammanhang.

Hur hamnade du här i Sverige från början förresten?

- Den 27 november 1993 dömde jag en danstävling i Stockholm. Bara dagar tidigare hade min danspartner pensionerat sig, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med livet. Men så ringde de. Jag kom hit. Sen fick jag fler jobb. Till sist var jag här så ofta att jag tyckte det var lika bra att flytta hit.

Är du svensk medborgare nu?

- Ja, jag blev det. 2005. Jag hade ingen aning om vad jag ville med livet innan. För en gång skulle vet jag vad jag vill. Jag har blivit en vuxen man, pojken har försvunnit. Lugnat ner mig. Förr handlade allt om att dansa och vandra vidare.

Du förlovade dig för ett år sedan. Finns barn med i framtidsplanen?

- Det är märkligt, och lite känsligt det där. Jag ångrar att jag inte haft det tidigare. Men nu har jag och Alex bestämt att vi inte ska ha barn. Jag är snart femtio. Det är inte rätt tid. Men vet du, egentligen vill jag nog inte prata om det.

Annons:

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!